"Hur kommer det sig, frågade Gramsci, att arbetarklassen trots förtryck och utsugning inte gör revolution? Varför förmår inte arbetarrörelsen i den allmänna rösträttens och mass-organiseringens tid omvandla samhället i grunden? Svaret finns i "borgarklassens intellektuella och moraliska ledarskap". Genom informationsstyrning, massmedier, bildning, utbildning, kultur, religion, lagstiftning och annan intellektuell påverkan och medborgerlig uppfostran försöker man övertyga om regimens och den härskande klassens välvilja. Oavsett klass, kön och etnicitet skall vi alla tro att vi har gemensamma intressen, på så sätt rycks grunden undan för att tänka och agera som klass. I denna process har staten
ett särskilt ansvar, liksom de intellektuella.
Den borgerliga hegemonin syftar till att säkerställa kapitalismens överlevnad. De rådande samhällsförhållandena framställs och skall uppfattas som om de skapats av naturen själv. Den äger hegemoni som bestämmer vad som skall kallas för "sunt förnuft", som bestämmer med vilket innehåll ord som "demokrati" och "rättvisa" ska laddas, och som bestämmer vad politiken får handla om (fastighetsskatter men inte makt- och ägandefrågor).
Konspirationsteorier! svarar liberalerna. Ingalunda, mina herrar! replikerar Gramsci, tankekontroll är viktigare i demokratier än i repressiva samhällen och behöver egentligen inte ses som någonting annat än ett mycket rationellt sätt att bevara samhällsstrukturerna. En av den borgerliga hegemonins fundament är av förklarliga skäl att inte erkänna att det finns en borgerlig hegemoni. Eller snarare, borgerligheten känner den inte, de reagerar bara när hegemonin utmanas av andra påståenden om samhället och världen, påståenden som "strider mot det sunda förnuftet"."
Teorin om ideologisk hegemoni skall därför inte uppfattas som att folk inte kan tänka kritiskt - tvärtom. I alla hegemoniska processer finns det oppositionella strömningar, mothegemonier, ett ord Ehnmark överhuvudtaget inte nämner. Mothegemonierna tar strid om honnörsorden, försöker erövra dem för att till slut själva kunna uppnå hegemoni. Till skillnad från alla andra makthavare i historien har borgarklassen lyckats bibehålla sin dominans genom att integrera mothegemonierna i sin egen världsbild, utan att de grundläggande motsättningarna för den skull upphävs.
Detta förklarar socialdemokratins väg till liberalismen, en bra mycket mer fruktbar analys än allsköns teorier om ledarskapets förräderi mot arbetarklassen etc. Det ger också perspektiv på talet om att socialdemokraterna har "problemformuleringsprivilegiet".
Frågan man naturligtvis kan ställa sig är om det finns några mothegemonier i dag. Och även om Gramsci talar om dominans genom "samtycke" är det, som Therborn påpekar, riktigare att tala om dominans genom "anpassning"; folk tänker kritiskt om samhället men har för stunden resignerat inför möjligheten att förändra det.
Ingen kan övertyga med bara ord, därför måste hegemonierna förankras materiellt på en ekonomisk nivå inom produktionen. Till slut handlar även ideologisk övertalning om kronor och ören, så hänger kulturkampen och klasskampen intimt samman. Inte heller detta berör Ehnmark, tvärtom menar han att Gramsci var ointresserad av den ekonomiska basen; revolutionen är en fråga för överbyggnaden.
- Åsa Linderborg
http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,636036,00.html
"Vad som kräver en förklaring är inte det faktum att den som är hungrig stjäl eller att den som är utsugen strejkar, utan att majoriteten bland dem som är hungriga inte stjäl och majoriteten bland dem som är utsugna inte strejkar", konstaterade Wilhelm Reich ("The Mass Psychology of Fascism", sidan 53, min övers.).
Olika marxister har försökt tillhandahålla förklaringen. De hänvisar till ideologins roll. Redan David Hume förklarade för övrigt: "Ingen människa har skäl att frukta en tyranns raseri om tyrannen endast grundar sin auktoritet på fruktan, ty såsom en enskild människa äger tyrannen endast en fysisk stryka som når ett kort stycke; all makt han äger, som sträcker sig längre, måste vara grundad i vår egen föreställningsvärld, eller i vår föreställning om andras uppfattningar." ("Of the First Principles of Government", min övers.) "
Förklaringen till att de förtryckta inte reser sig skulle alltså vara att de felaktigt tror sig leva i den bästa av alla världar. De finner sig därmed i sitt öde och godtar det kanske till och med som rättvist.
Ideologimodellen har utmanats av "koordinationsmodellen". Den har sina rötter i "rational choice"-skolan. Det som präglar denna skola är dess metod. Sociala skeenden ska förklaras som avsedda eller icke avsedda konsekvenser av individers rationella handlande. Enligt koordinations-teorin kan minoriteten hålla majoriteten i skick utan bedrägeri. Även om majoriteten förstår att den är förtryckt förmår den inte göra något åt sin situation. Minoriteten kan effektivt hindra majoriteten från att koordinera sitt motstånd.
- Torbjörn Tännsjö
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1194&a=389652&previousRenderType=1
Håller ni inte med?
Motivera!
