Rätten att vägra folk utan biljett åka buss

[Jörgen]

Igår bevittnade jag hur en berusad person ville åka med bussen.
"Jag ska åka med" upprepade han, "Jag bara ska åka med".

Bussföraren vägrade åka med den passageraren, och till slut ingrep 2 andra passagerare, och knuffade av honom från bussen.
Bussföraren åkte sedan och tackade för hjälpen.

Själv tyckte jag bara synd om den berusade, hade jag haft mer pengar så hade jag kanske köpt den där jävla biljetten, men förmodligen inte.

[Kyano]

Det handlade förmodligen inte om att han saknade pengar utan om att han var för berusad. SL's policy är att förarna har rätt att neka personer som är för fulla att åka med då de kan anses utgöra en säkerhetsrisk.

I fredags bevittnade jag att bussförarna via radion varnades för att släppa på en man vid någon viss busshållplats för att han ansågs vara för berusad.

Om denna tråd endast berör biljettens monetära komponent är jag av åsikten att kollektivtrafik ska vara gratis för alla. Att berusade ska få åka gratis i egenskap av att vara berusade verkar som en tvivelaktig hållning.

[Stefan]

Alternativen ovan är lite tveksamma. Det räcker med: Ja, Nej, eller Vet ej. Man ska inte behöva rösta på ytterligare propositioner som "nej, därför att..."

Man kan dividera om huruvida det ska vara gratis eller inte att åka buss, men är det inte gratis, ska man inte få åka gratis. Lagen ska följas. Jag tycker definitivt att de som kastade av honom gjorde rätt. Det handlar om att alla ska vara lika inför lagen: det ska inte vara så att vissa ska få ta sig rätten att inte betala och andra ska snällt behöva betala. Lagen räddar oss från "djungelns lag": den starkes rätt.

[hovnarr]

Man kan dividera om huruvida det ska vara gratis eller inte att åka buss, men är det inte gratis, ska man inte få åka gratis. Lagen ska följas. Jag tycker definitivt att de som kastade av honom gjorde rätt. Det handlar om att alla ska vara lika inför lagen: det ska inte vara så att vissa ska få ta sig rätten att inte betala och andra ska snällt behöva betala. Lagen räddar oss från "djungelns lag": den starkes rätt.

Den "starke" i dagsläget kan ju vara en person med mycket mångskiftande egenskaper, inte nödvändigtvis "styrka" som vi normalt förstår begreppet. En svag eller ömklig, kanske lite dum, person kan få stora fördelar genom andras välvilja - det gäller förstås även om man låtsas vara dum. Ibland leder det dock till större fördelar att armbåga sig fram. Ibland är det bra att vara fattig, ibland att vara rik osv.

Jag tycker ditt resonemang är lite paradoxalt. Tillåter man ingen flexibilitet i lagen krävs det att alla följer lagen för att det ska bli rättvist. Annars blir de laglydiga förfördelade, och får på sin höjd en ringa kompensation genom att då och då få kasta av en fattig stackare från bussen. Men om alla ändå följer lagen behövs den naturligtvis inte heller. Därför tror jag mer på ett lite mer flexibelt system och en rättvis fördelning av rättvisor och orättvisor, snarare än "absolut rättvisa".

För mig får någon utan pengar gärna åka buss om det kniper, fastän jag betalar. Det beror på situationen. Det som stör mig är bråkmakare i fila-skor och canada goose-jackor med senaste walkman-mobilen som hoppar över spärren för att de tror att listat ut hur livet bör levas. Jag önskar dem skuld och skam och att de en dag inser samhällsansvarets mysterium.

[Johan Ågren]

Borde busschauffören släppa ombord en berusad person - som inte kan betala - om han befinner sig på en landsväg "in the middle of nowhere" och det är runt 30 minusgrader ute?

Eller om en person med en livshotande skada vill på bussen, men inte har pengar att betala bussavgiften?

Vid en viss gräns överskuggas en nivå av regelsystem av en annan nivå. Om den berusade personen inte släpps ombord i scenariot ovan så är det snudd på vållande till annans död (om så blir fallet). Känner inte till något likvärdigt prejudikat, någon annan kanske vet?

Vi behöver inte ingripa för att rädda andra personer från säker död, men att hindra dem från att rädda sig själva är straffbart. Sedan är gränsen intressant där man inte riktigt kan avgöra vad som föreligger.

Johan