Dataspel Farligt?

[Sebbe]

Läste nyss i tidningen om att ca 40.000 personer i Sverige kan vara Dataspelsberoende.
Frågan jag ställer mig är varför ses just dataspel som så farligt

Har aldrig hört talas om att folk som sitter hemma och läser böcker hela dagarna skulle vara "bokberoende" eller att någon som älskar att spela tennis hela dagarna skulle vara "tennisberoende"

Dataspel kan nu för tiden vara minst lika socialt som vilken annan hobby som helst.
Man träffas på olika internetcafen pratar umgås och spelar spel, eller sitter hemma och spelar via Internet med resten av världen

Träffas ungdommar på ett "vanligt" Cafe/ungdomsgård och sitter o pratar spelar Pingis o.s.v så är det helt ok
Träffas man för att pyssla med någon sport är det också helt ok

Vissa kanske gillar fågelskådning och sitter och tittar på fåglar hela dagarna inga fel där heller

Men har man dataspel som intresse så ses det som något farligt, något osocialt något som ska stävjas genom att tvinga ungdommarna att pyssla med något annat
Visst finns det skräckexempel på folk som hoppar av skolan för att spela spel
men varför ska det överdrivas då det säkert är fler folk som skiter i skolan för att det är roligare att sitta på cafe och flörta med tjejer

Nu ska nämnas att jag själv inte är speciellt speltokig kan bara inte se logiken i att spel skulle vara så mycket farligare att pyssla med än någonting annat

[Anders H]

Om uppgiften du själv angav stämmer, borde det också kunna vara en ledtråd i svaret på din fråga.

[Damir]

Låter som att du på något sätt tar illa upp av debatten och försöker komma med argument som rättfärdigar dataspelande. Jag anser att det är skadligt när en ung kille på 16 år sitter och lirar Counter-Strike 10 timmar i sträck. Då ser jag hellre att han lirar pingis i 10 timmar, han får socialt umgänge och rör sig fysiskt. Det finns kanske inga studier som visar riskerna med dataspel vs pingis, men mitt sunda förnuft säger mig ändå att pingisspel är sundare. Dataspel i mer än 2 timmar kan inte vara sunt i längden: socialt, fysiskt, intellektuellt etc. Men jag bara antar.

[Anders H]

Gissningsvis är allt som ersätter fysisk aktivitet och relationen med föräldrarna dåligt när det gäller barn. Gissningsvis ger datorspel mer direkt feedback till hjärnan än böcker, och borde därför vara lättare att fastna i. Men jag bara antar, jag också.

[Sebbe]

Om uppgiften du själv angav stämmer, borde det också kunna vara en ledtråd i svaret på din fråga.

Observera att det stod "kan" vara 40.000
Skulle lika gärna kunna vara 1.000 beroende på var man sätter gränsen
för när man är beroende

Låter som att du på något sätt tar illa upp av debatten och försöker komma med argument som rättfärdigar dataspelande.

He He
jodå jag Reagerar på många debatter som jag tycker är snedvridna Dataspel är bara en av dom
Och oftast är sakerna jag tycker inte speciellt Politiskt/socialt korrekt

Då ser jag hellre att han lirar pingis i 10 timmar, han får socialt umgänge och rör sig fysiskt. Det finns kanske inga studier som visar riskerna med dataspel vs pingis, men mitt sunda förnuft säger mig ändå att pingisspel är sundare. Dataspel i mer än 2 timmar kan inte vara sunt i längden: socialt, fysiskt, intellektuellt.

Det enda jag håller med om är Fysiken, Att röra sig är altid nyttigt och speciellt mycket motion får man inte av Dataspel
Men vad det gäller det sociala eller intellektuella så anser jag inte att dataspel är värre än någon annan Hobby

Gissningsvis är allt som ersätter fysisk aktivitet och relationen med föräldrarna dåligt när det gäller barn.

Skulle vilja skilja på Barn och ungdommar i det här fallet
En 16 åring får inte mer umgänge med föräldrarna i fall han hänger på stan hela Dagen/kvällen, än i fall han spelar spel snarare tvärtom
Personligen skulle jag hellre se min 16 åring sitta hemma en Fredagkväll och spela spel än och driva runt på stan

[Rising]

Dataspel i mer än 2 timmar kan inte vara sunt i längden: socialt, fysiskt, intellektuellt etc. Men jag bara antar.

Jag tycker det är helt okej. Själv tycker jag att alla som frivilligt sätter sin fot på en badstrand är idioter. (Och det märks ju; badmänniskor är i väldigt hög grad obelästa, lyssnar på dålig musik (jag har aldrig sett någon datorspelsnörd som lyssnat på Bailando, Macarena, Blümchen eller Blue Lagoon), har fula kläder och verkar allmänt corny (jag har till och med hört att det finns badstrandsmänniskor som tycker det verkar roligt på Ibiza (=helvetet på jorden, som vi alla vet), men det kan vara illasinnade rykten)

Ja, jag skojar. Lite.

Nu för tiden vet jag inte ens om jag tycker det är osocialt att träffa folk över nätet. Jag tycker folk i gemen pratar mer skit i verkligheten än online. Förresten är datorspelare väldigt sexiga. Det har min mamma sagt.

[marlon]

Jag spelade väldigt mycket dataspel förut, kunde bli flera timmar per dag men efter ett tag kändes det ganska meningslöst och onyttigt. Det finns bättre saker att göra. Men jag minns fortfarande lyckan när man köpt ett nytt spel och skulle hem och installera det. Sedan satt man där i flera timmar, gjorde avbrott för middag och medans man satt där och åt längtade man efter att få springa till datorn och spela lite till.

Sen World of Warcraft kom har det blivit fler och fler sitter extremt mycket framför datorn. Jag känner de som slutat plugga, slutat komma till skolan eller slutat träffa folk pga. Wow. Några har efter ett tag upptäckt vad de håller på med och erkänner att de har ett beroende. De menar att om de fick dra tillbaka klockan skulle de inte ha börjat spela Wow.

Sen kan man ju fråga sig vad som är sunt, det kan man väl egentligen bara själv avgöra. För mig känns det ganska tragiskt att isolera sig framför datorn i flera timmar i sträck. För mig är det sundare att t.ex. läsa och inhämta kunskap eller att träffa folk i det verkliga livet.

[Stefan]

För det första är det som sagt mycket lättare att bli dataspelsberoende än att bli beroende av böcker eller bad (!). För det andra kan man inte bara bortse från sociala konventioner. En mänska som ägnar sitt liv åt dataspel kommer att ses ner på av stora delar av befolkingen - och det gäller inte för bokläsare eller solbadare.

Man kan naturligtvis tala om att "sånt kan/bör man bortse från", men det är lättare sagt än gjort. Mänskan är en social varelse som söker bekräftelse av andra (i varierande grad, men ändå). Det är inte lätt att leva på ett sätt som de flesta andra ogillar/ser ner på, och inget som bör rekommenderas.

[Hymer]

Jag tänkte bara kommentera den sociala aspekten av dataspelande lite, eftersom jag själv ibland haft perioder av ganska intensivt spelande. För er som inte känner till de internet-baserade rollspelen, varav det populäraste idag verkar vara "World of Warcraft", kan jag snabbt upplysa om att det typsiskt handlar om att spela en hjälte i en fantasivärld med vampyrer, alver och drakar osv. Spelet tar aldrig slut eftersom man hela tiden utvecklar sin karaktär (hjälte) och man belönas därmed för speltid, vilket är en bidragande faktor till beroendeframkallandet.

Vad som i huvudsak karaktäriserar dessa spel är dock de sociala interaktionerna med andra spelare. Förutom att göra det som är typiskt för ett dataspel (som att slåss mot alla vampyrer och drakar) så kan man prata (dvs "chatta", eller numera t.o.m prata på riktigt via headset-lurar) med de andra spelarna man träffar under spelets gång. Det är ett helt centralt koncept och vissa spelare gör nästan inget annat än att bara underhålla sig med andra spelare. Skillnaden jämfört med att träffa folk i den verkliga världen är att man ständigt stöter på nya spelare från världens alla håll och kanter (även om det är vanligt att också verkligen "lära känna" spelare som man ofta träffar och samarbetar med) och att mötena är ganska korta och opersonliga. Det är ungefär som när man brukade tågluffa eller "backpacka" och övernatta i vandrarhemmens sovsalar runt om i europa eller världen. Man snackar, utbyter historier och upplever en slags gemenskap utöver språk och nationaliteter. Det händer ibland att man träffar någon som man gärna vill se igen och plötsligt har man en god utgångspunkt för nästa semesterplanering. För många år sedan åkte jag och en studiekamrat till Schweiz bara för att besöka några som vi lärt känna i ett internetrollspel (då bara de primitiva MUD-spelen fanns), vilket blev en berikande bekantskap. På hemmaplan kan man ju fortfarande vara aktiv i en sportförening el.dyl. och träffa sina gamla bekanta "av det egna slaget" om man tycker att det är mer socialt och mindre nördigt.

Är dataspelande beroendeframkallande och farligt? Det är definitivt beroendeframkallande om man har en sådan disposition, men framförallt därför att det är roligt, givande och socialt. Farligt blir det om man glömmer att äta eller sova, eller om man sabbar sina studier så att man inte kan försörja sig i framtiden. Jag har sett personer som förlorat en studietermin eller två, men ingen som förstört sitt liv på detta.

[gunsmoker]

Om man jämställer umgänget som förs i online-spel med konventionellt socialt umgänge, t ex av den typ du talar om med backpackare, hur kommer det sig då att folk blir beroende av detta umgänge? Jag blir ju inte beroende av socialt umgänge till den grad att jag och mina vänner enbart umgås med varandra och struntar i skola, arbete och mat.

[Sebbe]

Om man jämställer umgänget som förs i online-spel med konventionellt socialt umgänge, t ex av den typ du talar om med backpackare, hur kommer det sig då att folk blir beroende av detta umgänge? Jag blir ju inte beroende av socialt umgänge till den grad att jag och mina vänner enbart umgås med varandra och struntar i skola, arbete och mat.

Det går mycket väl att jämföra med konventionellt socialt umgänge.
När jag var yngre (16-17) var jag "beroende" av att hänga på fritidsgården med polarna varje dag och/eller sticka upp på stan till disco/cafe och flörta med flickor.
Om någon skulle sagt åt mig att stanna hemma en Fredagkväll skulle jag blivit vansinig.
Att vara med polarna var på den tiden långt viktigare för mig än Mat och skola

Men sådant beteende är det inte många som reagerar över eftersom det anses som rätt så "normalt" ungdomsbeteende

Men umgås man med folk online flera timmar varje kväll eller träffas hos polarna och lirar spel över nätverk istället för att ses på fritidsgården/cafet , då är det helt plötsligt något som är farligt, osocialt, fördummande och onormalt

[gunsmoker]

Umgänge i den åldern är ju en del av puberteten, en slags intensiv fas av bekräftelse från andra, finna sin plats i en grupp, finna sig själv - dvs, det är något som är övergående och inte en åkomma man kan råka ut för lite då och då, ungefär som online-periodare som är mycket mer aktiva under vissa perioder.

[Reedler]

Har inte läst alla inlägg än.
MEN...

Det är ett hån mot sig själv att säga följande
"Jag har undersökt dataspelandet".... DET FINNS INGET DATASPELANDE.
DATORSPEL.punkt.

Förövrigt så tror jag att det helt enkelt är för nytt. Alla mammor genom tiderna har sett sina barn hänga på stan. det är normalt. Det man inte förstår är man rädd för. Och i en fullständigt vetenskapligt korrekt undersökning samt med överväldigande statestik så kan jag meddela att min mor neglierar fullständigt de possitiva aspekter som möjligtvis går att finna i datorspelandet.

[Rising]

Det är ett hån mot sig själv att säga följande
"Jag har undersökt dataspelandet".... DET FINNS INGET DATASPELANDE.
DATORSPEL.punkt.

Det är faktiskt inte helt säkert. Data är informationen, datorn är mediet som behandlar informationen.

Liksom, vad tycker du är "spelet"? Är det maskinen som du spelar med, eller disketten/CD-skivan/kasetten som datan ligger på? Jag tycker det senare.

Jämför med "kortspel". Korten innehåller datan, händerna hanterar datan på samma sätt som en dator. Jag kallar Uno för ett "kortspel", inte ett "handspel". Av samma anledning säger jag dataspel och inte datorspel. Men jag är inte någon korkskalle; så jag fördömer inte dem som säger annorlunda, även om det alltså är irrationellt (i mina ögon) att säga "datorspel".

[Stefan]

Wiki har "datorspel", men "dataspel" och "datorspel" ger ungefär lika många träffar på Google.

Anledningen att folk säger "dataspel" är att det ligger mer rätt i munnen. Av samma anledning säger folk hellre "svenskalärare" än "svensklärare". Ett annat exempel är "chefekonom" respektive "chefsekonom" (båda svavningarna förekommer). Vad man vill tala om är ju en ekonom som är chef och rent logiskt borde det ju då heta "chefekonom". Men det låter så klumpigt så folk lägger till ett "s" och skapar "chefsekonom".

Jag tycker man ska va tolerant mot den här typen av avvikelser som härrör från folks naturliga språkkänsla. Att man säger "chefsekonom" beror på att man tycker att det låter konstigt med "chefekonom", med all rätt som jag ser det.

Detta skiljer dessa avvikelser från grammatiska fel som oförmåga att skilja på "var" och "vart", "de" och "dem", etc.