Är ganska ny i ämnet.. vad är skillnaden mellan socialism, kommunism och kapitalism?
Kapitalismens huvudregel gäller att alla individer ska ha full frihet att göra över sina egna val och fatta sina egna beslut med fri tillgång på full information
Kommunism (från franskan: communisme och ytterst av latin: communis, gemensam) är en benämning på flera närbesläktade idéer om att egendomen i ett samhälle bör vara gemensamt ägd.
Socialism är i grunden en benämning på en ideologi som förespråkar en samhällsform där ekonomin står under folklig kontroll.
Dessa är kopierade direkt från internet, men ser inte riktigt någon skillnad mellan de olika ideologierna. Någon som kan hjälpa?
Skillnaden mellan kapitalism, kommunism och socialism?
Moderator: Moderatorgruppen
Planekonomi (vi börjar där) är när samhället centralt planerar och bestämmer vilka varor och tjänster som ska säljas, och till vilka priser. Detta är utmärkande för kommunism och socialism.
Kapitalism är motsatsen till detta. I ett kapitalistiskt samhälle så skall inget centralstyras, utan det skall istället vara upp till ägarna av kapitalet att själva bestämma hur de vill använda sina investeringar.
Ett tag hade vi i Sverige bara statliga TV- och radiokanaler, till exempel. Då var det myndighetspersoner som bestämde vad som skulle finnas att titta på. Numera kan vem som helst som har tillräckligt mycket pengar försöka ge sig in i leken och starta en egen privat kanal.
Planekonomier är väldigt bra när det gäller stora arbeten som inte är lönsamma på kort sikt, men som alla tjänar på i det långa loppet. Såsom stadsplanering, att bygga vägar eller lägga telefonkablar. De är däremot fullkomligt usla på att hålla sig fräscha och flexibla och à jour med trender och omdanande omständigheter. I Sovjet exempelvis planerade ministrar hur många sängar en viss sängfabrikant skulle tillverka, och angav sina önskemål i det antal ton som de beställda sängarna skulle väga. Sängfabrikanten tog då och tillverkade tunga kolosser i gjutjärn för att förenkla sin produktion. De hade inget att förlora - ty det fanns inga andra sängar för folket att köpa. Det finns ingen konkurrens och inga alternativ.
Dessa fall är dock extremer. Det är svårare att säga vad som är bäst i mer svårtydda fall såsom forskning eller hur man ska få ett utvecklingsland på fötter. När det gäller forskning så var ju Sovjet långt före USA i rymdkapplöpningen tills kommunisternas ekonomi kraschade sönder och samman, och det planekonomiska Nordkorea var länge mer framskridet än sin marknadsekonomiska granne i syd. Och vad är bäst för ett land; rättvis skola där alla barn ges samma chans, eller fri skolmarknad där man kan köpa sig en bra och specialanpassad utbildning om man bara har tillräckligt med kosing?
Det är svåra frågor. Nå, det var skillnaden mellan planekonomi och marknadsekonomi, det.
Planekonomi som vision är utmärkande för socialism, men (som du ser genom att titta här på Sverige) så finns det många socialister som inte är så hardcore utan nöjer sig med blandekonomier där marknaden får existera sida vid sida med staten i viktiga verksamhetsområden (såsom vård, skola och omsorg) och där man på andra håll kan försöka styra och reglera marknaden genom stränga regler och förordningar (såsom lagar som säger att man inte får göra reklam för vad som helst (såsom sprit), och motiverar det genom att referera till "folkhälsan".)
Socialister står alltså inte nödvändigtvis för planekonomi, men brukar ändå vara rätt pigga på varierade former av centralstyre.
Kommunism är en sorts underkategori av socialismen, som till skillnad från socialismen inte vill verka genom reformer utan genom revolution. Kommunister vill avskaffa staten och istället införa någon sorts direktstyre från arbetarna (eller arbetarna + bönderna) varpå man säger sig kunna nå ett helt klasslöst samhälle utan förtryck. Idag tycker jag dock att många använder ordet "kommunism" bara för att markera att de minsann är mer vänster än svenska socialdemokrater, fastän de inte är några revolutionärer. Det är lite luddigt, inte minst eftersom så många som förknippats med kommunismen (såsom Stalin och Mao) bara visat sig vara gamla (o)hederliga fascister när allt kommit till kritan.
Kapitalism är motsatsen till detta. I ett kapitalistiskt samhälle så skall inget centralstyras, utan det skall istället vara upp till ägarna av kapitalet att själva bestämma hur de vill använda sina investeringar.
Ett tag hade vi i Sverige bara statliga TV- och radiokanaler, till exempel. Då var det myndighetspersoner som bestämde vad som skulle finnas att titta på. Numera kan vem som helst som har tillräckligt mycket pengar försöka ge sig in i leken och starta en egen privat kanal.
Planekonomier är väldigt bra när det gäller stora arbeten som inte är lönsamma på kort sikt, men som alla tjänar på i det långa loppet. Såsom stadsplanering, att bygga vägar eller lägga telefonkablar. De är däremot fullkomligt usla på att hålla sig fräscha och flexibla och à jour med trender och omdanande omständigheter. I Sovjet exempelvis planerade ministrar hur många sängar en viss sängfabrikant skulle tillverka, och angav sina önskemål i det antal ton som de beställda sängarna skulle väga. Sängfabrikanten tog då och tillverkade tunga kolosser i gjutjärn för att förenkla sin produktion. De hade inget att förlora - ty det fanns inga andra sängar för folket att köpa. Det finns ingen konkurrens och inga alternativ.
Dessa fall är dock extremer. Det är svårare att säga vad som är bäst i mer svårtydda fall såsom forskning eller hur man ska få ett utvecklingsland på fötter. När det gäller forskning så var ju Sovjet långt före USA i rymdkapplöpningen tills kommunisternas ekonomi kraschade sönder och samman, och det planekonomiska Nordkorea var länge mer framskridet än sin marknadsekonomiska granne i syd. Och vad är bäst för ett land; rättvis skola där alla barn ges samma chans, eller fri skolmarknad där man kan köpa sig en bra och specialanpassad utbildning om man bara har tillräckligt med kosing?
Det är svåra frågor. Nå, det var skillnaden mellan planekonomi och marknadsekonomi, det.
Planekonomi som vision är utmärkande för socialism, men (som du ser genom att titta här på Sverige) så finns det många socialister som inte är så hardcore utan nöjer sig med blandekonomier där marknaden får existera sida vid sida med staten i viktiga verksamhetsområden (såsom vård, skola och omsorg) och där man på andra håll kan försöka styra och reglera marknaden genom stränga regler och förordningar (såsom lagar som säger att man inte får göra reklam för vad som helst (såsom sprit), och motiverar det genom att referera till "folkhälsan".)
Socialister står alltså inte nödvändigtvis för planekonomi, men brukar ändå vara rätt pigga på varierade former av centralstyre.
Kommunism är en sorts underkategori av socialismen, som till skillnad från socialismen inte vill verka genom reformer utan genom revolution. Kommunister vill avskaffa staten och istället införa någon sorts direktstyre från arbetarna (eller arbetarna + bönderna) varpå man säger sig kunna nå ett helt klasslöst samhälle utan förtryck. Idag tycker jag dock att många använder ordet "kommunism" bara för att markera att de minsann är mer vänster än svenska socialdemokrater, fastän de inte är några revolutionärer. Det är lite luddigt, inte minst eftersom så många som förknippats med kommunismen (såsom Stalin och Mao) bara visat sig vara gamla (o)hederliga fascister när allt kommit till kritan.
Okej då vet jag Det i alla fall..
Men kan du även förklara marxismen för mig då? För det jag läst om marxismen, så handlar det om att slavsamhället avlöses av feodalsamhället, feodalsamhället av kapitalismen osv Det rådande kapitalistiska samhället måste störtas genom en revolution där proletariatets diktatur upprättas. Proletariatets diktatur öppnar vägen till det klasslösa samhället (kommunism) där statsmakten vittrar bort av sig själv.
Men kan du även förklara marxismen för mig då? För det jag läst om marxismen, så handlar det om att slavsamhället avlöses av feodalsamhället, feodalsamhället av kapitalismen osv Det rådande kapitalistiska samhället måste störtas genom en revolution där proletariatets diktatur upprättas. Proletariatets diktatur öppnar vägen till det klasslösa samhället (kommunism) där statsmakten vittrar bort av sig själv.
Rising skrev:Planekonomi (vi börjar där) är när samhället centralt planerar och bestämmer vilka varor och tjänster som ska säljas, och till vilka priser. Detta är utmärkande för kommunism och socialism.
Kapitalism är motsatsen till detta. I ett kapitalistiskt samhälle så skall inget
centralstyras, utan det skall istället vara upp till ägarna av kapitalet att själva bestämma hur de vill använda sina investeringar.
Ett tag hade vi i Sverige bara statliga TV- och radiokanaler, till exempel. Då var det myndighetspersoner som bestämde vad som skulle finnas att titta på. Numera kan vem som helst som har tillräckligt mycket pengar försöka ge sig in i leken och starta en egen privat kanal.
Planekonomier är väldigt bra när det gäller stora arbeten som inte är lönsamma på kort sikt, men som alla tjänar på i det långa loppet. Såsom stadsplanering, att bygga vägar eller lägga telefonkablar. De är däremot fullkomligt usla på att hålla sig fräscha och flexibla och à jour med trender och omdanande omständigheter. I Sovjet exempelvis planerade ministrar hur många sängar en viss sängfabrikant skulle tillverka, och angav sina önskemål i det antal ton som de beställda sängarna skulle väga. Sängfabrikanten tog då och tillverkade tunga kolosser i gjutjärn för att förenkla sin produktion. De hade inget att förlora - ty det fanns inga andra sängar för folket att köpa. Det finns ingen konkurrens och inga alternativ.
Dessa fall är dock extremer. Det är svårare att säga vad som är bäst i mer svårtydda fall såsom forskning eller hur man ska få ett utvecklingsland på fötter. När det gäller forskning så var ju Sovjet långt före USA i rymdkapplöpningen tills kommunisternas ekonomi kraschade sönder och samman, och det planekonomiska Nordkorea var länge mer framskridet än sin marknadsekonomiska granne i syd. Och vad är bäst för ett land; rättvis skola där alla barn ges samma chans, eller fri skolmarknad där man kan köpa sig en bra och specialanpassad utbildning om man bara har tillräckligt med kosing?
Det är svåra frågor. Nå, det var skillnaden mellan planekonomi och marknadsekonomi, det.
Planekonomi som vision är utmärkande för socialism, men (som du ser genom att titta här på Sverige) så finns det många socialister som inte är så hardcore utan nöjer sig med blandekonomier där marknaden får existera sida vid sida med staten i viktiga verksamhetsområden (såsom vård, skola och omsorg) och där man på andra håll kan försöka styra och reglera marknaden genom stränga regler och förordningar (såsom lagar som säger att man inte får göra reklam för vad som helst (såsom sprit), och motiverar det genom att referera till "folkhälsan".)
Socialister står alltså inte nödvändigtvis för planekonomi, men brukar ändå vara rätt pigga på varierade former av centralstyre.
Kommunism är en sorts underkategori av socialismen, som till skillnad från socialismen inte vill verka genom reformer utan genom revolution. Kommunister vill avskaffa staten och istället införa någon sorts direktstyre från arbetarna (eller arbetarna + bönderna) varpå man säger sig kunna nå ett helt klasslöst samhälle utan förtryck. Idag tycker jag dock att många använder ordet "kommunism" bara för att markera att de minsann är mer vänster än svenska socialdemokrater, fastän de inte är några revolutionärer. Det är lite luddigt, inte minst eftersom så många som förknippats med kommunismen (såsom Stalin och Mao) bara visat sig vara gamla (o)hederliga fascister när allt kommit till kritan.
Jisses...!
Vad är det Du söker säga då Du talar om att planekonomin är centralstyrning av varor?
Det första Karl Marx (byggandes utifrån borgerlighetens skarpaste ekonomer David Ricardos och Adam Smiths forskning) säger om det kapitalistiska produktionssättet är att dess anatomiska funktion är det sätt varpå en klass parasiterar på en annan och att det produktionssättet är ett varusamhällets produktionssätt.
I sitt föredrag för 1:a Internationalens medlemmar börjar Marx med frågan Vad konstitutuerar en varas varde? och går sedan vidare över spektret med frågor om de ekonomiska sammanghangen med "profitkvotens fallande tendens" i de olika näringsgrenarna under det kapitalistiska produktionssättet, till hur "utsugningsgraden" (stölden av mervärdet) ökar trots att produktiviteten ökar.
Dock äger det sin rätt att det samhället/ arbetande folket planerade ekonomin kan under socialismen kommunismen - om folket verkligen besitter makten! - kan ha en mer centraliserad, även om jag föredrar att se FOLKETS rätt/ skyldighet till deltagande i besluten om produktionen som en av de avgörande skillnaderna mellan ett kapitalistiskt och ett socialistiskt produktionssätt. medan degt mest avgörande är att ingen äger exlusivitet över resultatet.
Kapitalisterna älskar ju att kalla sin stöld (profiten) av arabetarnas mervärdeskapande resultat för SYSTEMETS fina morot/incitament. Men de kan tjuta i vinden som vargen det är ändå inget annat än stöld.
För ingen här tror väl att arbetarna frivilligt skulle ge bort sitt resultat om inte den ägande klassen använde sina samhällslagar för att tvinga dem till det?
BENJIE
Benji
Helt rätt, och det kan vi uppmana alla att göra. Dvs, köp varor där det stulna merärdet är så litet som möjligt. Dvs helst varor där produktionen är så automatiserad som möjligt. Kolla även upp företag som går riktigt dåligt. Måhända är det en kass produkt men chansen är att det stulna mervärdet är litet.
Bojkotta alla företag som anställer en massa arbetare, allt eftersom vi vet att deras syfte är att suga ut dem så mycket som möjligt.
Får kapitalisterna hållas tillräckligt länge kommer arbetarna enbart ha nödvändigheter att klara sitt upphälle och det kommer produceras otroligt mycket varor som säljs till....öhöö några.... och kapitalistsvinen sitter sedan där och pöser.
Vet inte vad Marx har att tillföra i dagens demokratiserade samhälle. Hade allt varit statiskt så kanske. Men hur är det med dagens eliter. Varifrån kommer de? Hur ser det ut? Inte bara en massa marxosande propagande nu utan lite fakta vore för en gång trevligt. Hur vanligt eller ovanligt är med Kamprads i Sverige (ovanligt med hans otroliga förmögenhet visst men samma princip de som skapar egna företag, de från arbetarklassen). Hur många av dagens elit kommer från arbetarklassen?
Helt rätt, och det kan vi uppmana alla att göra. Dvs, köp varor där det stulna merärdet är så litet som möjligt. Dvs helst varor där produktionen är så automatiserad som möjligt. Kolla även upp företag som går riktigt dåligt. Måhända är det en kass produkt men chansen är att det stulna mervärdet är litet.
Bojkotta alla företag som anställer en massa arbetare, allt eftersom vi vet att deras syfte är att suga ut dem så mycket som möjligt.
Får kapitalisterna hållas tillräckligt länge kommer arbetarna enbart ha nödvändigheter att klara sitt upphälle och det kommer produceras otroligt mycket varor som säljs till....öhöö några.... och kapitalistsvinen sitter sedan där och pöser.
Vet inte vad Marx har att tillföra i dagens demokratiserade samhälle. Hade allt varit statiskt så kanske. Men hur är det med dagens eliter. Varifrån kommer de? Hur ser det ut? Inte bara en massa marxosande propagande nu utan lite fakta vore för en gång trevligt. Hur vanligt eller ovanligt är med Kamprads i Sverige (ovanligt med hans otroliga förmögenhet visst men samma princip de som skapar egna företag, de från arbetarklassen). Hur många av dagens elit kommer från arbetarklassen?
Bra inlägg av Rising. Termerna "kommunism" och "socialism" har glidit lite i betydelse över åren. Läste nånstans att dom betydde samma sak under början av 1800-talet. Marx o co i mitten av 1800-talet var revolutionärer, men sen växte det fram en revisionistisk eller reformistisk rörelse, socialdemokratin, som ville förändra samhället med demokratiska metoder snarare än med våld.
Nuförtiden betyder "kommunism" bara "ultravänster", vad det verkar, eftersom Ohly kallar sig kommunist men också demokrat. Hela den där namnstriden är fånig även om Ohly har lite dålig känsla som kallar sig "kommunist" efter Gulag.
Det är iofs rätt naturligt att våldsförespråkare är mer extrema och icke-våldsförespråkare mindre extrema. Förespråkar man våld vill man påtvinga motståndarn sin vilja, förespråkar man samtal tar man hänsyn till motståndarns vilja och är villig att kompromissa.
Har för mig att Marx talade om "kommunism" som det sista stadiet i historien, och "socialism" som det näst sista. Har inte hittat nåt som verifierar det dock. Hursomhelst är det inte så man använder termerna idag.
Wikipedia skriver:
Nuförtiden betyder "kommunism" bara "ultravänster", vad det verkar, eftersom Ohly kallar sig kommunist men också demokrat. Hela den där namnstriden är fånig även om Ohly har lite dålig känsla som kallar sig "kommunist" efter Gulag.
Det är iofs rätt naturligt att våldsförespråkare är mer extrema och icke-våldsförespråkare mindre extrema. Förespråkar man våld vill man påtvinga motståndarn sin vilja, förespråkar man samtal tar man hänsyn till motståndarns vilja och är villig att kompromissa.
Har för mig att Marx talade om "kommunism" som det sista stadiet i historien, och "socialism" som det näst sista. Har inte hittat nåt som verifierar det dock. Hursomhelst är det inte så man använder termerna idag.
Wikipedia skriver:
Socialism refers to a broad array of doctrines or political movements that envisage a socio-economic system in which property and the distribution of wealth are subject to social control. [1]
Pojken skrev:Jag skulle vilja säga såhär: kommunism är en objektiv politisk sanning, kapitalism en subjektiv sådan.
Där den förstnämnda ideologin förespråkar förnuft talar den andra om smak.
Detta är dock endast min obetydliga och oförståeliga reflektion.
Jag är lite osäker på hur du använder orden, så kanske missförstår jag dig, men för mig är det tvärtom.
Kapitalism och extrem liberalism är för mig väldigt nära grunden; det "naturliga" tillståndet, om man med "naturlig" menar något utan uttalat ändamål eller lydnad under auktoriteter. Jag skriver "väldigt nära", ty inte ens extremliberalerna vill ha ett samhälle utan en lagapparat som bevarar ordning och som ser till att kontrakt hålls.
Dessa saker (="vi behöver några som bevarar ordningen" osv) är överrenskommelser mellan medborgare, och dessa överrenskommelser utgör i sig samhället. Skulle man ta bort alla överrenskommelser skulle man inte ha något samhälle kvar. Då skulle det vara en ren djungel.
Vissa samhällen är strängare än andra. Teokratier (där religösa makter styr) har exempelvis en tendens att komma med väldigt många regler och tydliga målsättningar åt sina medborgare. Kommunism och konservatism anser jag vara två andra som är väldigt stränga. Eftersom de är väldigt olika varandra så märks det tydligt att ju strängare samhällen som medborgarna vill ha, desto mer påverkar allmänhetens smak hur samhället blir. När medborgarna istället vill ha ett väldigt avskalat och fritt samhälle; utan andra överrenskommelser än de mest grundläggande (=de som klarar att upprätthålla samhället i sig, så det inte urartar till tidigare nämnda djungel), då får man istället ett flexibelt samhälle där samhällsreglerna har så lite "smak" som möjligt. De faktiska kapitalistiska samhällena A och B kan förstås te sig väldigt olika varandra för besökare, men de skulle ändå tillämpa en och samma samhällsmodell; en "smaklös" sådan.
Således kan man alltså mena att kapitalismen ligger nära den objektiva djungeln, medan stränga samhällen är väldigt subjektiva och individuellt olika.
Hur har jag missförstått dig?
Re: Skillnaden mellan kapitalism, kommunism och socialism?
ManFreD skrev:Är ganska ny i ämnet.. vad är skillnaden mellan socialism, kommunism och kapitalism?
Kapitalismens huvudregel gäller att alla individer ska ha full frihet att göra över sina egna val och fatta sina egna beslut med fri tillgång på full information
Kommunism (från franskan: communisme och ytterst av latin: communis, gemensam) är en benämning på flera närbesläktade idéer om att egendomen i ett samhälle bör vara gemensamt ägd.
Socialism är i grunden en benämning på en ideologi som förespråkar en samhällsform där ekonomin står under folklig kontroll.
Dessa är kopierade direkt från internet, men ser inte riktigt någon skillnad mellan de olika ideologierna. Någon som kan hjälpa?
Kommunismen kan man säga är den ena formen av marxismen, den andra är socialdemokratin. Skillnaden är främst att kommunismen är revolutionär och socialdemokratin reformistisk. Marxismen är sedan själv en underavdelning av socialismen, där även anarkism och utopisk socialism återfinns. Detta är politiska ideologier.
Kapitalism är ingen politisk ideologi utan ett ekonomiskt system som dock hänger rätt intimt ihop med liberalism, som ju är en politisk ideologi.
Gemensamt för både liberalism och socialism är att de till stor del är barn av upplysningen och industrialismen. Man har ett gemensamt mål att bringa lycka till människorna, en lycka som i första hand baseras på materiella värden.
Stefan skrev:Bra inlägg av Rising. Termerna "kommunism" och "socialism" har glidit lite i betydelse över åren. Läste nånstans att dom betydde samma sak under början av 1800-talet. Marx o co i mitten av 1800-talet var revolutionärer, men sen växte det fram en revisionistisk eller reformistisk rörelse, socialdemokratin, som ville förändra samhället med demokratiska metoder snarare än med våld.
Nuförtiden betyder "kommunism" bara "ultravänster", vad det verkar, eftersom Ohly kallar sig kommunist men också demokrat. Hela den där namnstriden är fånig även om Ohly har lite dålig känsla som kallar sig "kommunist" efter Gulag.
Det är iofs rätt naturligt att våldsförespråkare är mer extrema och icke-våldsförespråkare mindre extrema. Förespråkar man våld vill man påtvinga motståndarn sin vilja, förespråkar man samtal tar man hänsyn till motståndarns vilja och är villig att kompromissa.
Har för mig att Marx talade om "kommunism" som det sista stadiet i historien, och "socialism" som det näst sista. Har inte hittat nåt som verifierar det dock. Hursomhelst är det inte så man använder termerna idag.
Wikipedia skriver:Socialism refers to a broad array of doctrines or political movements that envisage a socio-economic system in which property and the distribution of wealth are subject to social control. [1]
Förespråkade verkligen Marx våld?
Var det inte revolution i betydelse av komplett omformning utan att bygga på det gamla?
Skillnaden mellan reformerta och revolutionära låg i huruvida dom avsåg att arbeta utifrån det system som begangnades av för tillfället. Inte huruvida man skulle använda våld för att skapa förändringen. Detta är iallafall vad jag lärt, kan ju missta mig, eller tolka Marx mer än marxismen, trots allt ville inte Marx själv tillhöra det epitetet vid flera tillfällen.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Oj, det här blir spretigt (Hej förresten allesammas, jag är ny!). Även om man tar det här från den absoluta grunden så blir det ändå en stor personlig och politisk vinkling vem som än förklarar tror jag, men för att ge min uppfattning (grunddefinition först, personliga noteringar senare inom parantes):
Socialism: det är ett blandat begrepp, men den gemensamma nämnaren är att det som ekonomiskt system är ett där produktionen är ägd kollektivt, det vill säga av folket eller "fabrikens" egna arbetare (arbetsgivare och arbetstagare har där samma intressen).
Kapitalism: ekonomiskt system där produktionen är privatägd och man med hjälp av kapital anställer arbetskraft för profit(arbetsgivaren och arbetstagaren har där olika intressen).
Det ska också sägas att i princip inget land är det ena eller det andra. Kanske Nordkorea har eller har haft en hundraprocentig socialistisk ekonomi per definition, det vet jag ingenting om. Men man får se vad som är övervägande. USA har en totalt övervägande privat produktion, Sovjet hade en övervägande statlig. De flesta länder ligger däremellan.
Jag måste säga att jag inte håller med delar av Risings inlägg (även om det realpolitiskt till stor del var väldigt klokt), då jag tycker att hans bild av kapitalism snarare är marknadsekonomi. Och även om det är väldigt vanligt att man ser det som samma grej, så ser jag det som nödvändigt att helt separera de två begreppen. Ett land som anammar kapitalism behöver inte anamma marknadsekonomi också, utan kan även luta sig mer åt planekonomi (vidare diskussion om det ämnet bjuds det på med glädje om det önskas!).
Angående resonemanget om det "naturliga tillståndet" så håller jag inte heller med dig. Nyliberaler hävdar ofta att deras samhälle är det friaste av alla. Men frihet betyder olika för olika människor. Visst kan vi nog enas om att det är en frihetsfråga om man får vara homosexuell i ett land utan att straffas, men de "ekonomiska friheterna" kan ställas mot varandra. För en rik man kan det vara en frihet att få äga saker. För en fattig man kan det vara en ofrihet att den rike mannen äger alla grejer. Kapitalism förutsätter en äganderätt, vilket knappast finns att hitta i naturen.
Socialism: det är ett blandat begrepp, men den gemensamma nämnaren är att det som ekonomiskt system är ett där produktionen är ägd kollektivt, det vill säga av folket eller "fabrikens" egna arbetare (arbetsgivare och arbetstagare har där samma intressen).
Kapitalism: ekonomiskt system där produktionen är privatägd och man med hjälp av kapital anställer arbetskraft för profit(arbetsgivaren och arbetstagaren har där olika intressen).
Det ska också sägas att i princip inget land är det ena eller det andra. Kanske Nordkorea har eller har haft en hundraprocentig socialistisk ekonomi per definition, det vet jag ingenting om. Men man får se vad som är övervägande. USA har en totalt övervägande privat produktion, Sovjet hade en övervägande statlig. De flesta länder ligger däremellan.
Jag måste säga att jag inte håller med delar av Risings inlägg (även om det realpolitiskt till stor del var väldigt klokt), då jag tycker att hans bild av kapitalism snarare är marknadsekonomi. Och även om det är väldigt vanligt att man ser det som samma grej, så ser jag det som nödvändigt att helt separera de två begreppen. Ett land som anammar kapitalism behöver inte anamma marknadsekonomi också, utan kan även luta sig mer åt planekonomi (vidare diskussion om det ämnet bjuds det på med glädje om det önskas!).
Angående resonemanget om det "naturliga tillståndet" så håller jag inte heller med dig. Nyliberaler hävdar ofta att deras samhälle är det friaste av alla. Men frihet betyder olika för olika människor. Visst kan vi nog enas om att det är en frihetsfråga om man får vara homosexuell i ett land utan att straffas, men de "ekonomiska friheterna" kan ställas mot varandra. För en rik man kan det vara en frihet att få äga saker. För en fattig man kan det vara en ofrihet att den rike mannen äger alla grejer. Kapitalism förutsätter en äganderätt, vilket knappast finns att hitta i naturen.
merat skrev:Jag måste säga att jag inte håller med delar av Risings inlägg [...] då jag tycker att hans bild av kapitalism snarare är marknadsekonomi. Och även om det är väldigt vanligt att man ser det som samma grej, så ser jag det som nödvändigt att helt separera de två begreppen. Ett land som anammar kapitalism behöver inte anamma marknadsekonomi också, utan kan även luta sig mer åt planekonomi (vidare diskussion om det ämnet bjuds det på med glädje om det önskas!).
Ja, jag blev jätteintresserad, iaf. Jag är inte så haj på politik (eller något annat) så jag bara skrev det lilla jag trodde mig ha förstått. Jag vill gärna lära mig mer!
Angående resonemanget om det "naturliga tillståndet" så håller jag inte heller med dig. [...] För en rik man kan det vara en frihet att få äga saker. För en fattig man kan det vara en ofrihet att den rike mannen äger alla grejer.
Fast jag använde ju "fritt" i det utlägget såsom "fritt från auktoriteter och stränga förordningar"; och visade ju på hur ett helt fritt samhälle i den meningen skulle vara en ren, obarmhärtig djungel. Så... på den här punkten anser jag nog att du talar förbi mig.
Ja, jag blev jätteintresserad, iaf. Jag är inte så haj på politik (eller något annat) så jag bara skrev det lilla jag trodde mig ha förstått. Jag vill gärna lära mig mer!
Jag funderar på att starta en ny tråd om det, kastar nog ihop något ikväll.
Fast jag använde ju "fritt" i det utlägget såsom "fritt från auktoriteter och stränga förordningar"; och visade ju på hur ett helt fritt samhälle i den meningen skulle vara en ren, obarmhärtig djungel. Så... på den här punkten anser jag nog att du talar förbi mig.
Mnjao, jag kan ge dig att jag spårade ur lite, det gör jag ofta och mycket, men poängen fanns att hitta i slutet av det stycket. Nyliberalernas utopi kräver privat äganderätt, och äganderätten bör väl räknas lika mycket som "stränga förordningar" som den kommunistiska utopins kollektivägande av allt? Det friaste samhället skulle ju vara om det inte fanns något ägande alls, men den tanken tror jag inte så många tänder på.
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster