Leve ELITISM!

[* KYREUS *]

Ner med dumskallarnas och de okunnigas diktatur, som i Jante- Sverige.

                               (c) KYREUS

     /eller vad anser Du, ärligt talat??? och ursäkta ironin i "anslaget"/

[merat]

Om elitism?

[Rising]

När jag läser om hur forskare i sovjet var tvungna att ändra sina forskningsresultat för att de skulle passa i den rådande ideologin så blir jag djäkligt elitistisk. Då vill jag att den bildade eliten av forskare skall bestämma över forskningen, och inte den stora massans representanter som agerar blint i den stora massans ideologi.

Det finns ett par andra sådana områden där jag tycker att klara hierarkier och elitstyre är att föredra. Såsom militära operationer. Där tycker jag absolut att erfarna generaler skall få styra och ställa över de enkla soldaterna, och inte att man allihop ska rösta om besluten, eller liknande.

Men min uppfattning och övertygelse är att ett sunt samhälle i trygga, vardagliga förhållanden behöver präglas av en sak mer än något annat; nämligen förtröstan. Förtröstan om att jag får hjälp om något oväntat drabbar mig; om mitt barn blir funktionshindrat, om jag går ner mig i en depression, om min vän blir sjuk, om mina föräldrar blir arbetslösa, osv. När jag känner förtröstan så presterar jag bättre och fattar förnuftigare och långsiktigare beslut. Mitt handlande styrs inte av låga impulser såsom rädsla, missunsamhet, fördomar eller lusten efter småsint vedergällning; utan jag blir vidsyntare och mer förlåtande.

Argumenten för elitism är att eliten vet bättre och därför fattar bättre beslut. Men det funkar bara i pressade situationer (såsom krig) eller i korta tidsrymder - eftersom elitstyret effektivt motverkar tillväxten av ny kompetens. När allt är lugnt och man behöver tänka långsiktigt så tjänar samhället alltså mer på förtröstan; då blir folket dels effektivare av sig själva och dels skapas en god grogrund för att skapa nya kompetenta förgrundsgestalter inom olika verksamhetsområden.

[* KYREUS *]

Anser du att elitism gagnar kompetensutvecklingen i samhället? Eller är kanske nuvarande system - dumdemokrati i ohelig allians med maktens dolda favörsystem - det bättre? Talar här tex om hur alla offentliga topp-poster i Sverige tillsätts med "parti-boken"....

[* KYREUS *]

Förtröstan, säger Du. Låter fint i teorin. Men hur är verkligheten? Vem förtröstar på Bush, Castro eller Goran P. (tex) ????

[Rafael]

"röda tsaren och hans hov" är ju också en form av elitism. Detta är iofs något som jag anser bör motverkas, men någon form av elitism kommer nog alltid existera i hierarkiska system (vilket livet på sätt och vis är).

[* KYREUS *]

Tack bäste kollega, tack för att du vidgar perspektiven. FÖR: i min uppfattning är sk elitism en naturgiven del av ALLA MÄNSKLIGA SAMLEVNADSFORMER.

    Frågan för dagen: vad är idrott, fotboll, tentapluggande,
                                aktiebörsen mmmm - om inte
                                 elitism i sin prydno???

[Rising]

Anser du att elitism gagnar kompetensutvecklingen i samhället?

Nej. Elitism är visserligen ett lysande system för kompetent styre (administrationen är låg, beslut kan fattas utan att besudlas av låga impulser, man kan koordinera många delar i samhället för storskaliga visioner, osv) men det är ett tämligen uselt system för kompetensutvecklingen i sig; eftersom elitism kräver en fix idé om vilka egenskaper som skall utmärka eliten, varpå man upphöjer dessa till ett ideal som har svårt att anpassa sig med tiden. Dessutom avskärmar man folket från all form av inflytande och gör dem alltså till räddare, fördomsfullare, och i allmänhet mer förtröstelselösa varelser. Elitism är som planekonomi; bra för storskaliga operationer och för ett styre under pressade omständigheter.

Eller är kanske nuvarande system - dumdemokrati i ohelig allians med maktens dolda favörsystem - det bättre? Talar här tex om hur alla offentliga topp-poster i Sverige tillsätts med "parti-boken"....

Mmm... Korruption är en artifakt av centraliserade styren på samma sätt som kriminalitet är en artifakt av decentraliserade sådana. Det är pest eller kolera.

Vem förtröstar på Bush, Castro eller Goran P. (tex) ????

Ganska många i Castro's och Goran P's fall; eftersom de företräder ideologier som erbjuder ett socialt skyddsnät åt folket. När det gäller Castro så har dock de svåra förutsättningarna (handelsblockaden med USA och senare Sovjetunionens fall) drivit honom att öka centraliseringen och sitt eget elitstyre (som jag sade innan så fungerar ju elitstyre i just pressade situationer) och det håller ju knappast hur länge som helst. Idag är det bara ynka skärvor kvar av den apparat som skall skänka folket förtröstan, och systemet har sönderkorrumperats. Jag lägger dock inte hela skulden på Castro själv.

Socialdemokraterna har kanske också blivit för tungrodda med åren. Men i grund och botten företräder de just den förtröstan som jag pratat om. Själv känner jag mig väldigt trygg i systemet, trots att mina förutsättningen är ganska dåliga.

Allt detta är blott mina egna åsikter, alltså. Och jag vet ju nästan ingenting, så ta det med en nypa salt.

[* KYREUS *]

Tack för dina personliga reflektioner! Men vad menar du egentligen med att dina personliga förutsättningar är dåliga, om man nu - med all respekt - får fråga. - Christer Kyreus

[Rising]

Men vad menar du egentligen med att dina personliga förutsättningar är dåliga, om man nu - med all respekt - får fråga.

Kort då: Jag är inte ambitiös eller karriärinriktad, har ingen bildning att tala om, saknar arbetsmoral och äger inga personliga egenskaper som är mig till någon hjälp i arbetslivet. Så jag borde nog vara skrämd eller uppgiven, men tror ändå på att systemet kan skydda mig om jag så skulle behöva. Det kan ju bero på att jag är lurad, men i så fall fungerar illusionen, eftersom jag är lyckligare när jag känner förtröstan än jag annars vore.

[Benjie]

Kanske jag sticker ut hakan väl långt då jag säger att hellre bli opererad av en skicklig hjärtkirurg med fascistiskt elitistiska böjelser än en klantig med vänsterflummig människovurmande idéer.

Om Ni förstår mig rätt...?

Men vad säger det om någonting?

BENJIE

[Kallekula]

Kanske jag sticker ut hakan väl långt då jag säger att hellre bli opererad av en skicklig hjärtkirurg med fascistiskt elitistiska böjelser än en klantig med vänsterflummig människovurmande idéer.

Om Ni förstår mig rätt...?

Men vad säger det om någonting?

BENJIE

Jaha så när det väl gäller dig. När det kommer till kritan då tar du din tilltro till experter. Ser man på så var du en hyklare också.

[Johan Ågren]

Här går allt i svart och vitt.

Inom varje område utskiljer sig experter - att bejaka dessa experter och ge dem möjligheter är inte av ondo. Men själva bejakandet är det centrala. Vi kan inte bejaka vad som helst. Samtidigt är många människor inte kompetenta att avgöra vad som måste bejakas eller inte. Ett val som görs av den stora "massan" kan vara ett destruktivt val. I en sådan situation måste eliten på något sätt försöka kontrollera massan." Både "eliten" och "massan" måste således kontrolleras utifrån en rationell princip - om man nu inte förnekar en objektivitet som ger det rationella.

Rising,

(Först måste jag säga att du verkar ha en väl fungerande tankeförmåga.)

Kod: Markera allt

eftersom elitism kräver en fix idé om vilka egenskaper som skall utmärka eliten, varpå man upphöjer dessa till ett ideal

Utifrån ett existentialistiskt perspektiv är eliten hänvisad till detta, men jag tror på mer eller mindre rationella ideal - utifrån hur sanningsenlig den kunskap är som motiverar våra handlingar. Utifrån detta så är elitismen inte tagen utan given. "All makt är av kunskap" - och inte vilken kunskap som helst utan den kunskap som hypotetiskt sett är sann. Om man nu inte är skepticist.

Detta blandas lätt ihop med relativismen. Någon elit kan inte sägas existera som representerar något absolut, eller som kan ge människor en levnadsmall. En hjärnkirurg kan däremot operera människor utifrån ungefär samma metod. Ett samhälle måste däremot handla om kompromisser - men samtidigt ett strävande efter en mångfald där all potentiell relativism ryms i samspel. Det rationella (interim)agerandet är att finna den balans som håller samman ett samhälle tills detta ideal nåtts. Att ha ideal som genom handling förbiser denna ballans är inte rationellt. Därmed inte sagt att ett ideal inte kan vara mer rationellt.

Den rationella principen ger sig analogt med hur väl hjärnkirurgens resultat utfaller. Det är en relativistisk detalj i helheten. Hur människor ska leva och vilken konst de måste gilla är inte en relativistisk detalj - det blir den först när det enskilda subjektet möter världen med sin unika förutsättningar. Där har subjektet själv att ransaka sin ställning - och om den är rationell.

/Johan

[Algotezza]

Anser du att elitism gagnar kompetensutvecklingen i samhället? Eller är kanske nuvarande system - dumdemokrati i ohelig allians med maktens dolda favörsystem - det bättre? Talar här tex om hur alla offentliga topp-poster i Sverige tillsätts med "parti-boken"....

Bör vi inte skilja mellan elitism och samhällets behov av experter, expertis? Det är väl ändå inte samma sak?

Elitism, som jag tolkar det, handlar om att de makthavande inom  ett samhälle anser sig  behöva någon form av stödjande överklass för att bevara  via maktstrukturerna bevara sin egen makt, och då kan det handla om t.ex. en vetenskaplig, religiös eller politisk elit. I Platons Staten handlar det om en filosofisk elit. I Göran Perssons stat handlar det om skapande av en politisk adel, en sosse-elit, något som gjorts möjligt via Perssons rätt att politiskt tillsätta icke-politiska toppjobb.

Elitism innebär att vissa premieras genom större tillgång på livets materiella goda såsom tillhörande eliten, oavsett utifrån vilka grunder eliten skapats. Även om en elit från början är meritokratiskt tillsatt, dyker det förr eller senare upp figurer, som inte är tillräckligt meriterade, men som tar sig för att åka snålskjuts på systemet, genom att personligen känna t.ex. "han som bestämmer, HSB".

I ett demokratiskt och jämlikt samhälle finns ingen anledning att sträva efter elitism; däremot komemm vi alltid att behöva experter inom olika livs- och samhällsområden, men det ser jag inte direkt som någon form av elitism. Att den som utbildat sig under många år inom ett område och blivit expert, skall ha en lön som står i rimlig proportion till utbildning och ansvar, borde väl vara ganska självklart. Men elitism handlar det inte om, möjligtvis "expertisism", eller något.

Kanske skall vi tala om meritokrati? Att tillsätta maktens män och kvinnor utifrån vad de har för verkliga meriter, och inte bara kontakter? Men det kanske inte är grundbetydelsen i ordet meritokrati...

Dumheten är maktelitens främsta "glidmedel", att lita till folks flathet och flockmentalitet för att kunna styra "smärtfritt". Om kyrkkaffet är glidmedlet som får Svenska kyrkan att fungera, är det folks allmänna dumhet som får Sosse-Sverige att fungera.

A

[Benjie]

Kanske jag sticker ut hakan väl långt då jag säger att hellre bli opererad av en skicklig hjärtkirurg med fascistiskt elitistiska böjelser än en klantig med vänsterflummig människovurmande idéer.

Om Ni förstår mig rätt...?

Men vad säger det om någonting?

BENJIE

Jaha så när det väl gäller dig. När det kommer till kritan då tar du din tilltro till experter. Ser man på så var du en hyklare också.

Hycklare får Du ta på Dig att vara själv Kalle, eller om Du är av den sjukligt grälsjuka sorten, måste jag ändå tillhålla Dig att höra upp med att söka narra andra människor där de står i sin fulla rätt.

Ty att ur mitt påstående hitta på att jag missaktar på vetenskap eller experter,  kan Du bara göra om Du fått allting hopplöst fel för Dig.

Dock, har jag med egna ögon sett hur experter svikit sitt bättre vetande inom sin diciplin för sk "högre" mål, eller gjort ett dåligt jobb på grund av andra orsaker.

Så mitt påpekande äger naturligtvis full giltighet även på det planet.


BENJIE