Hur ska vi se på rättvisa och på samhället?

[Stefan]

En skiljelinje i politisk filosofi går mellan individualistiska teorier som liberalismen och kollektivistiska som socialismen. När man argumenterar i politisk filosofi hänvisar man ofta till diverse grundläggande tankar eller intuitioner. Vissa av dessa handlar om hur man ska se på samhället och den mänskliga gemenskapen.

Den tanke liberalerna stödjer sig på är tanken att vi är mer eller mindre självständiga individer (eller familjer) som plockar åt oss av naturens frukter bäst vi kan och, om vi vill, handlar med andra. Bilden liknar den i ett delvist otämjt vildland, med stora resurser som mänskorna kan ta för sig av: t ex vid odlingsfronten i den gamla amerikanska Västern. En intressant idé om idéerna om moral, politik, mm. i Västern är denna:

http://en.wikipedia.org/wiki/Frontier_Thesis

Givetvis kan man, och bör väl, enligt denna idé hjälpa sin granne om denna är i nöd (blanda hälften bark i brödet, ty förfrusen står vår grannes åker), men om ingen har det riktigt dåligt har den som på det ena eller andra sättet fått större resurser ingen plikt att dela med sig till den som har mindre. Det skulle t o m kunna ses som arrogant att försöka göra det.

Den motsatta tanken är den socialisterna baserar sig på: vi är på en öde ö med en begränsad mängd resurser och en begränsad mängd arbete som behöver/kan utföras. Vi ska nu tillsammans fördela vem som ska göra vad och vem som ska få vad. Från denna utgångspunkt är det mindre rimligt att den ene får göra mer än den andre, eller att den ene får en mindre del av kakan än den andre.

Vad tycker ni om denna beskrivning och vilken syn tycker ni är rimligast?

[Tractatus]

Ingen längre kommentar, men.....

Det är givetvis fint metaforiskt beskrivet. Och visst handlar allting om att "Individen klarar sig bäst på egen hand" kontra "Individen klarar sig bäst med hjälp från andra".

När jag värderar, låt säga, en samhällsideologi, ett system försöker jag alltid att utgå utifrån människans generella psykologi/natur (ty jag tror att människor fungerar likadant i grund och botten - det som är bra för mig är de facto bra för Dig). Jag väger, primitivt formulerat, systemen mot varandra och försöker se hur "bra" de tillgodoser individens generella natur i ett kollektiv.

Personligen anser jag, i likhet med "socialisterna", om man så vill, att människor, extremt beskrivet, är i behov av en stark gemenskap. Ensam är helt enkelt inte starkast. Trots att människor rent fundamentalt fungerar likadant, är vi mångfacetterade och versatila, vilket ovillkorligt innebär att vi kommer att utvecklas åt olika håll, med olika karaktärer etc. Om för tanken till en extrem skulle man på ett sätt kunna säga att vissa människor utvecklas till "starka" individer andra till "svagare". Fördenskull anser jag att ett kollektivistiskt samhälle är det bäst lämpade för individen. Den svage slipper (i den bästa av världar) att falla ur, hamna bakom flocken - likt ett sjukt, svagt får.

[Kallekula]

Dina beskrivningar är väl ganska lika. I det första fallet skulle det vara frivilligt att samarbeta, om man så ville dvs. I det andra fallet är det också där frivilligt eller skulle man bli tvingad av "staten" att samarbeta?

[Stefan]

I det andra fallet tänker man sig att allting åtminstone från början ägs gemensamt (dvs. "av staten"). Man kan inte, som i det första fallet, gå ut och ta av naturens frukter utan att be resten av gruppen om tillåtelse. Så de facto skulle man bli tvingad att samarbeta, ja.

Jag tror inte att den starkaste skiljelinjen mellan höger och vänster (om vi bortser från freakhögern) handlar om hur man ska förhålla sig till handikappade, äldre, etc. Den borgerliga regeringen 91-94 införde ju t ex personliga assistenter i stor skala, och både Fp och Kd har kämpat för handikappades och äldres rättigheter. Skiljelinjen handlar istället mer om hur mycket vi ska omfördela mellan två mänskor A och B, där A tjänar betydligt mer än B, men där B ändå inte är helt och hållet utlämnad utan A:s hjälp (som t ex många äldre och handikappade är).

[Kallekula]

Tja om skiljelinjen går mellan att frivilligt få välja att samarbeta eller att bli tvingad skulle jag välja det förstnämda. Vem skulle välja det senare? Och vem är det som ska bestämma och tvinga? Alla är väl jämställda, fast vissa kanske mer jämställda än andra? Har för mig att man prövat detta i praktiken?