Kungen måste enligt lag vara anti-muslimsk!

[Grottis]

Den passage i successionsordningen som reglerar monarkens religiösa bekännelse torde vara allmänt bekant. Den lyder:

§ 4. Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten. källa

Monarken måste alltså strikt hålla sig till den oförändrade augsburgska bekännelsen. Vad står det i den då? Bland annat följande intressanta påståenden i första artikeln:

Våra kyrkor lära endräktigt, att Niceamötets beslut om gudomsväsendets enhet och de tre personerna är sant och att det oryggligt skall tros /.../ De fördöma alla kätterier, som uppkommit i denna punkt, såsom manikéerna, vilka antogo två urprinciper i tillvaron, en god och en ond; likaså valentinianerna, arianerna, eunomianerna, muhammedanerna och alla andra dylika. källa

Enligt lagen måste alltså den svenske monarken ställa sig mot islam och fördöma muslimerna. Men detta är knappast passande i ett Sverige med flera hundratusen muslimer. Borde inte denna anakronistiska lagstiftning rensas ut å det snaraste?

[Kallekula]

Hela Kungahuset är ju en anakronism.

Vi kan väl ha en privatiserad monarki? Låt företagen pröjsa för kungahuset om de vill ha någon som klipper band och dyligt. Även skvallerpressen kunde ju bidra. Då får de som pröjsar sätta upp vilka statuter de vill (så länge det inte krockar med svensk lag). Vips så var det löst.

Själva byggnaderna kan skötas av någon statlig byggnadsnämd. Så sker väl by the way redan i dagsläget. Kungahusets apanag har väl inget med det att göra?

[Grottis]

Med tanke på den svenska successionsordningens religionskrav kan man fråga sig: Vilken relevans har kungens påbjudna tro för hans skötsel av ämbetet som statschef? På mig förefaller den vara helt irrelevant.

En statschef skall representera hela landet och dess befolkning. Men i trosavseende gör inte kungen det, eftersom bara 10-15 % av svenskarna är troende kristna. Kungen företräder alltså en liten minoritetsuppfattning. Samtidigt finns det andra religiösa grupper, som gör sig bemärkta.

Det naturliga i den här situationen vore att släppa kravet på att kungen skall bekänna sig till "den rena evangeliska läran", att helt radera ut ifrågavarande paragraf ur successionsordningen. För varför skall en viss religion favoriseras genom att få ståta med en statschef i sina led?

Slutligen, hur kan man överhuvudtaget avkräva statschefen en viss trosbekännelse i en sekulär demokrati?

[Kallekula]

Det naturliga i den här situationen vore att.......

Avskaffa monarikn. Låt talmannen eller någon annan vald representant få företräda Sverige.

Kungahuset har vi bara kvar av nostaligiskäl. Ju mer man tänker på det destå mer besynnerligt framstår denna gamla relik.

Tycker alla argument för kungahuset faller ganska platt.
Tradition, blaj finns massa gammalt skräp som är borttaget för att det är otidsenligt.

Normbärande. Dvs vara någon slags referenspunkt. Vi känsla. Bra för tex nyanända till Sverige. Också blaj. Normer med vad? Reletera till vad? Klart Viktoria desperat försöker spela på detta vilket bara framstår som parodiskt.
Att Hey Baberiba har det tacksamt när de driver med hennes ultrapolitiska korrekt är väl bara ett exempel. Visar på att detta heller inte fungerar.

Representation. Kan vem som helst utföra. Bara att välja. Smart när vi har demokrati ska vi väl utnyttja det med.

Marknadsföring/försäljning. Kungahuset renderar mer affärer för svenska företag. Okej men låt då företagen själva få betala för sin marknadsföring/försäljning. Är väl inget som vi skattebetalare ska pröjsa.

Sen vet jag inte mer. Vad tusan är bra med att ha ett kungahus?

[Grottis]

Givetvis är det stötande att statschefsämbetet tillsätts utifrån vilka föräldrar man har i stället för på grundval av kompetens.

När svenskar kommer i kontakt med kungen, beter de sig underdånigt, svassande och fjäskande. Det rimmar illa med den svenska demokratins ideal om alla människors lika värde.

I den svenska regeringsformens andra kapitel står det:

2 § Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
/.../
Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden...

Vår monark utövar offentlig makt, men det sker alltså utan respekt för alla människors lika värde och utan värdighet för den vanlige medborgarens del (svassandet, fjäskandet). Monarkin är dessutom en del av samhället, som i strid med grundlagen inte låter sig vägledas av demokratins idéer.