Hej!
Då min tråd om kapitalismen verkar ha självdött, tager jag med slutklämmen här, eftersom vi tycks komma in på detta ämne lite övertallt! Det blir tre delar, här kommer den första delen...(som är en fortsättning på min första tråd om kapitalismen)
Konsekvenserna av den växande kapitalismen – resultaten utanför Västeuropa
Att beräkna huruvida det har skett en utveckling som gynnat eller missgynnat människornas tillvaro sedan kapitalismen började globaliseras under 1500-talet är en intressant fråga. För att besvara den bör vi först definiera frågan så att den framgår klart och tydligt, utan missförstånd. Ett bra sätt är att ta reda på huruvida de materiella tillgångarna har fördelats. För att göra det måste vi även bestämma oss för om det gäller på kort eller längre sikt? Liksom om vi menar globalt eller nationellt? De flesta människor är intresserade av två tidsberäkningar. Det ena är på mycket kort sikt, och det andra på längre sikt, kallad livstidsberäkning. Den längre tidsberäkningen kommer att användas eftersom den kortsiktiga beräkningen är tillfällig till sin natur och därför svårare att fastställa. Den längre livstidsberäkningen bedömer även livskvaliteten, hur vardagen har sett ut under ens livstid. Dessutom måste vi göra livstidsberäkningar som är långa, och går över flera generationer.
Detta mäts på så sätt att man jämför givna livssituationer vid olika historiska tidpunkter, och om klyftan mellan de högre och lägre samhällsskikten har ökat eller minskat över tiden. Beräkningen bör omfatta den totala livsinkomsten delad med antalet timmar som krävts för förvärvet av den. Dessutom måste man ta hänsyn till livslängden, men helst beräknad från första levnadsåret, eller t.o.m. det femte för att eliminera förbättringar i hälsovården som kan ha minskat dödligheten för barnen – utan att nödvändigtvis påverka de vuxnas hälsa. Slutligen bör man räkna in de folkmord som genom att beröva människor ättlingar har bidragit till att förbättra vissa andra människors lott. Genom att räkna på följande sätt kan vi med säkerhet påvisa att det sedan 1500-talet har skett en betydande materiell polarisering inom den kapitalistiska världsekonomin. Det visar sig då att den stora majoriteten av befolkningarna inom världsekonomin – mestadels levande på landsbygden – arbetar hårdare och längre i dag för mindre ersättning än vad de gjorde för fyra hundra år sedan.
Det är ingen idealisering av hur människorna levde under tidigare epoker, det är bara en bedömning av deras samlade mänskliga möjligheter jämfört med dem som deras ättlingar har i dag. Att yrkesarbetare i väst har det bättre än sina förfäder säger inte så mycket om levnadsstandarden för en outbildad arbetare i Calcutta i dag, eller för en peruansk eller indonesisk tillfällighetsarbetare inom jordbruket.
Proletariseringen innebär ju också att människorna blir allt mer beroende av lönen som inkomst. Dock icke enbart, det tillkommer intäkter från enkel varuproduktion, räntor, gåvor, transfereringar samt produktion för husbehov. Processen mot proletariseringen innebär inte att man går från 0 i löneinkomst till 100 procents beroende direkt. Det tar lång tid, ofta många generationer att hamna i detta löneberoende. En generation kan gå från 0 till 10 eller 15 procent, sedan går nästa till 30 eller 40 procents beroende. Ibland sker en minskning igen, från 40 till kanske 20, eller rent av 10 procent – beroende på olika omständigheter; konjunkturer, konkurser, nedläggningar eller annan förstörelse, t.ex. krig. I England gick de flesta från ett 25 procentigt beroende av löneinkomsten till 50 procent under enclosure-epokens dagar under 1700-talet.
Hittills har kapitalismen skapat ett visst välstånd åt västvärlden, men under perioden 1500-1950 har den samtidigt skapat underutveckling åt den resterande delen av världen. Sannolika beräkningar ger vid handen att uppemot 3 miljarder människoliv har offrats på kapitalismens altare sedan 1500-talet. De enda som tjänat på denna överföring av rikedomar och kapitalackumulation är västvärldens överklass liksom den lilla överklass ute i övriga världen som lierat sig med västvärlden och agerat lokala poliser och förhindrat demokratin att fungera i tredje världen. Är då detta ett utslag av ett slags folkmord? Ja, det kan man påstå, om man utgår från följande beskrivning och kriterier för just folkmord:
Under 1980-talet kom ytterligare definitioner på vad som skulle anses vara folkmord. Den nordamerikanske sociologen Helen Fein presenterade följande fyra punkter:
1. Det koloniala folkmordet, där förövarna, avsiktligt eller oavsiktligt, förintar folk som står i vägen för exploatering av ekonomiska resurser.
2. Det despotiska folkmordet, avsett att eliminera eventuell opposition, vanligen i en multietnisk stat.
3. Folkmordet som vedergällning, där förövarna söker förinta en verklig opponent.
4. Det ideologiska folkmordet, där förövarna söker krossa grupper, som anses bekämpa staten och förkroppsligar det absolut onda.
En alternativ typologi, också denna från 1980-1990-talen, klassificerar folkmorden efter förövarnas motiv att mörda. Författarna Chalk och Jonassohn (USA) urskiljer fyra grundläggande motiv:
1. Att eliminera verklig eller potentiell fara.
2. Att terrorisera verkliga eller potentiella fiender.
3. Att uppnå ekonomiskt välstånd.
4. Att förverkliga trosföreställningar eller ideologier.
Båda framställningarna bygger på FN:s definition av folkmord och är samtidigt vidareutvecklingar av denna definition, som härrör från 1940-talet. Kapitalismens ideologi syftade ju under den koloniala eran till att förinta dem som stod emot exploateringar av de ekonomiska resurserna som Helene Fein skriver i punkt två. Punkt fyra, men även punkt två, i samma program för ju tankarna osökt till en närmare tids Sydafrika, Centralamerika, Irak, Afghanistan, Palestina men även Colombia, Nepal, Indien, Pakistan, Indonesien, Filippinerna och Indokinakrigen.
Chalk och Jonassohns motiveringar för att bedriva folkmord är ju ännu klarare vad gäller ett kapitalistiskt folkmord, här fyller ju punkterna tre och fyra klart de kriterier som behövs, att uppnå ett ”välstånd” och förverkliga de ”ideologier” som bejakar kapitalismen. Frågan är väl om inte också punkterna ett och två ävenledes faller in som bevis för ett kapitalistiskt folkmord – jakten på fackföreningsfolk, meningsmotståndare och andra grupper och personer som opponerar sig mot kapitalismen brukar ju på olika sätt ”elimineras” då de utgör en ”fara” för de styrande klasserna. Att ”terrorisera” fattigt folk när de inte vill godta kapitalismens villkor inom arbetsliv eller socialt liv är ju en del av kapitalismens själva byggstenar – vilket gör den särdeles meningsfull som ett kriterium på kapitalistiskt folkmord.
Vem vinner på denna utveckling? Det är långt ifrån säkert att det är kapitalisterna! När andelen av hushållens inkomster från lönen ökar, måste lönen stiga för att den skall närma sig den miniminivå som krävs för reproduktionen. Om löneinkomsten utgör en liten del av den totala hushållsinkomsten kan arbetsgivaren betala en lön som ligger under minimiinkomsten att ”täcka” skillnaden mellan lönen och det minimum som krävs för överlevnad. Den produktion för husbehov eller enkel varuproduktion som krävs för att hela hushållet ska komma upp på miniminivån, fungerar i själva verket som en ”subvention” till lönearbetarens arbetsgivare, en överföring till arbetsgivaren av ytterligare mervärde. Detta är förklaringen till de skandalöst låga lönerna i världsekonomins perifera områden – alltså tredje världen.
Här framträder en motsägelse inom kapitalismen. Den enskilde kapitalisten som egen företagare vill maximera sin profit – att minimera sina produktionskostnader, inklusive lönerna – och det intresse han har som medlem av en klass som inte kan tjäna pengar såvida inte dess medlemmar kan göra sina profiter, sälja sina produkter. Kapitalismen behöver köpare, vilket betyder att de måste öka arbetarnas penninginkomster. Är allt för många fattiga, saknas det köpare, vilket knappast gynnar säljarna. Blir de fattiga rent av en majoritet, riskerar dessa att göra revolt och förpassa kapitalismen till historiens sophög! Vi kan med fördel behålla marknaden, göra den tillgänglig och till nytta för alla, samtidigt som den bör regleras med hårda bandage, så den inte åter spårar ur – och blir till den cancersvulst som kallas kapitalism.
MVH
jbig
Avslutande inlaga om kapitalismen....
Moderator: Moderatorgruppen
Kallekulan...
Det är det jag gör, men det blev lite långrandigt, märker jag nu! Dock så bör du ju se att kapitalism kräver folkmord någonstans i systemet för att kunna fungera! Det står ju så i min inlaga - eller förstod du inte det? :wink:
Men här kommer fortsättningen på vad kapitalism är. Mycket hasr jag juframfört redan, i sajten med min första tråd. Detta är egentligen en fortsättning på den!
Då kör vi, håll i hatten...
Frihandeln – den globaliserade kapitalismen
Teorin om frihandel, den som Ricardo en gång lanserade, fungerar bara om det är länder som kompletterar varandras varusortiment. Om Indien säljer té till Thailand och från Thailand köper kameror, så vinner bägge staterna på varuutbytet. Men om Indien och Sri Lanka säljer té till varandra, tenderar bägge att förlora eftersom världsmarknadspriset sätts efter det land som har de lägsta priserna. Då kommer bägge länderna att skapa arbetslöshet i té-sektorn samtidigt som lönerna pressas ned. Fri handel mellan Irak och Indien skulle gynna bägge, irakisk olja till Indien, och billiga indiska filmer, mjukvaror till datorer och annat till Irak skulle gynna bägge staternas befolkningar. Om fri handel lönar sig beror helt och hållet på om den gynnar ett lands befolkning i stort. Om ett land och dess befolkning tjänar på den fria handel beror helt och hållet på vilka resurser man har, menar BJ. Det visar sig i det samarbete som finns mellan ASEAN-länderna i östra Asien och Nordamerika. De enda som egentligen tjänar på denna ”fria handel” är de stora kartellerna eller multibolagen vilka har mer eller mindre monopol.
Globalt ser vi detta lätt, tredje världens länder, där 80 procent av världens befolkning lever, har bara tjugo procent av världens inkomster, medan den rikare delen, EU, Nordamerika, Japan, Australien har 80 procent av världens inkomster men härbärgerar bara 20 procent av dess befolkning. Enligt den fria handelns förespråkare skulle ju det motsatta vara förhärskande – men så är det alltså inte. Trots att det mesta av världens råvaror, vatten, arbetskraft och mineraler finns just i tredje världen. Fri handeln har ju i praktiken existerat ganska länge nu, men det ser inte ut som de fattiga erhåller några fördelar – tvärtom har det bara blivit värre av med fria handeln. År 1970 hade enligt ”World Development Reports” de rika länderna 75,4% av världens inkomster, men år 2001 hade man ökat andelen till 80,2%. Trots att den fria handeln under dessa år hade ökat explosionsartat, inte minst under 1990-talet.
Det är inte fri handel som genererar välstånd utan monopoliserade marknader. Världshandeln domineras av monopol såsom Microsoft, Coca Cola, Monsantos genmanipulerade produkter, Boeing och Airbus flygplan och liknande jättekonglomerat. Det är alltså inte frågan om någon ”fri handel” alls. Dessa företag sätter priserna för det mesta, och det är dessa priser som sedan styr priserna för de flesta varor som förekommer inom handeln. Alla dessa stora konglomerat skyddas dessutom av patent, som drar till sig vinsterna av den s.k. ”fria handeln”. Vinster som mestadels tillkommer den rika delen av världen.
Till detta kommer även den s.k. konkurrerande sektorn som inkluderar varor såsom kaffe från Brasilien, Indien eller Vietnam, eller bilar från Thailand och Mexiko. De konkurrerar med billigare produkter just emot de rikare staternas produkter. Även om exempelvis Brasilien kan konkurrera ut Indien med socker, och Indien konkurrerar ut Brasilien med kaffe, så innebär inte det någon vinst för någon av länderna. Vilket beror på att man konkurrerar med billig arbetskraft, och den som har den billigaste arbetskraften, vinner. De som tjänar på det hela är de rika länderna, som kan köpa billigt kaffe eller socker. Det leder dock inte till ökat välstånd i tredje världen. Monopolen bidrar till högre vinster för de rika länderna, medan konkurrensen bidrar till lägre priser för de fattigare länderna som konkurrerar med billiga produkter, som inte är patentskyddade. På så sätt tjänar de rika staterna på två sätt, man säljer dyrt, och köper billigt.
Skulle de stater i tredje världen som idag mer eller mindre är uppbundna i organisationer som ASEAN däremot börja handla med varandra, skulle det hela kunna leda till en bättre utveckling för flertalet av världens människor. Indien skulle tack vare sin växande industri av mjukvaror kunna erbjuda Asiens länder billiga produkter. För att undvika ett priskrig nedåt, måste dock länder i exempelvis Asien konkurrera med priser som inte sjunker, utan tvärtom ökar. Det kan bara åstadkommas genom att man enas om lägsta priser för varorna, så att inget land drabbas, vare sig man tillverkar kameror, mjukvaror, kläder eller exporterar råvaror som ris. Precis som Boeing och Airbus gemensamt håller priserna uppe, kan även andra länder hålla priserna upp genom samarbete vad gäller världsmarknadspriser. Även Indien och Thailand kan ju genom överenskommelser hålla uppe priset på exempelvis ris.
Det är alltid så att det finns ett läge för priskarteller, både inom stater och globalt. Fackföreningar är ju egentligen en slags karteller för att få upp lönerna för arbetarna. Fackföreningarna kan mycket väl bli en spelare i det globala fältet, med syfte att få upp lönerna, vilket ju skulle innebära höjd levnadsstandard för flertalet människor i tredje världen. Lösningen för tredje världens länder är att bilda karteller, både för varor och arbetskraft. Det är inte omöjligt, OPEC är ju en sådan kartell som tvingat upp oljepriserna rejält (även om det inte kommit alla medborgare i dessa stater till del ännu).
Det finns alltså möjligheter att skapa ”karteller” mellan stater som producerar jute, Bangla Desh, té Sri Lanka, ris Thailand, kaffe Brasilien och Vietnam, mjukvaror till dataindustrin Indien, osv. Bara då kan tredje världens stater kravla sig uppåt, och med tiden se framtiden an.
Enligt de flesta miljöforskare står USA, åren kring år 2000, ensamt för en fjärdedel av utsläppen av förstörande ämnen i atmosfären. Övriga industriländer i Europa står för lika mycket. Men fler stater i Asien är på väg att försämra det hela än mer, exempelvis Kina, Indien, Thailand, Indonesien, Japan samt vidare på annat håll, Australien och Brasilien.
Dessutom har det kristna västerlandet gått i bräschen för nedhuggning av skogar och utrotning av djurliv allt sedan den koloniala epoken allt ifrån 1800-talets koloniala era!
Kapitalistiska har smutsat ned städerna med det skräp som alla producerar men ingen vill ta hand om. I ett samhälle med höga skatter, som Sverige, kan samhället hantera skräpet, men i länder med lägre skatter är det svårare - sopbergen växer. Kapitalismen lever på mellanskillnaden mellan försäljningsvärdet av en produkt och den överskjutna återvinningskostnaden – den dumpas på samhället, på naturen eller på framtiden. Förmågan att smita från sina kostnader är i verkligheten det som utmärker den framgångsrike kapitalisten.
I kapitalismens städer flyter McDonalds snabbmatsförpackningar, Cocacolaburkar, plastförpackningar av alla de slag i vattendrag eller längs kusterna, medan bilvraken rostar och gifterna samlas i giftiga färgglada trögflytande soppor längs vägarna därför att någon inte haft råd med omhändertagandet av kapitalismens sopor. Det kan beskådas i stora städer såsom Rio de Janeiro, Athén, Bangkok, Jakarta, Lima, Mexiko City, Kairo, Calcutta, Mumbay, Karachi eller Nairobi för att ta några exempel på kapitalismens nedsmutsande karaktär.
I jakten på det rationella, det billigaste, och oviljan att betala alla kostnader har kapitalismen byggt bostadsområdena långt från arbetsområdena, så att långa pendlingssträckor måste avverkas varje dag av alla stadens invånare. Även i Sverige byggdes miljonprogramsområdena långt utanför städernas kärnor. Idag bor underklassen i dessa områden.
Kapitalismens nya städer, inte minst dess stadskärnor, är byggda med tanke på att snabb avkastning åt byggherrarna och företagsägarna. De är fulla av spekulationsbyggen, billiga nödlösningar och massor med förfulande, energislukande, reklamskyltar som skriker ut sina propagandistiska, och manipulerande, säljbudskap åt alla håll.
Kapitalismens byggnadspolitik, i synnerhet i dagens klipparkapitalism med krav på snabba vinster, handlar om att i varje läge pruta på kvaliteten. Det beror på det kapitalistiska systemet som självt är oförmögen att öka kvalitén i byggandet, sådant måste skapas genom politik, och inte minst politiska regleringar, vilka dock verkar i strid med kapitalismens innersta principer.
Hur drabbar då kapitalismen människorna i tredje världen? Oftast sker det i tysthet, men ibland når någon liten notis ut, och med lite tur kanske vi här i det (ännu?) skyddade Sverige får läsa några rader om tragedierna, som denna:
Strax innan klockan ett på natten den 11 april 2005 kollapsade den Shahriyar-ägda fabriken Spektrum Sweater Ltd i Bangladesh. Vid tillfället arbetade nära 500 personer i fabriken. 74 av dem dog och flera hundra skadades, många av dem har blivit handikappade för livet. Över 5000 arbetare står nu utan arbete och inkomst. Varken den lagenliga lönen vid avsked eller innestående löner har betalats ut. Flera har blivit hemlösa då de inte kunnat betala sin hyra och många har svårt att få pengar till mat. Fabriken har under de senaste åren tillverkat kläder åt många europeiska företag, bland annat det spanska företaget Zara varsk kläder säljs i Sverige. Andra företag som köpte från fabriken är Karstadt Quelle och Steilmann (Tyskland), Scapino (Nederländerna), Cotton Group och B&C (Belgien) och Carrefour (Frankrike). Många av företagen är dessutom medlemmar i BSCI (Business Social Compliance Initiative), ett industristyrt initiativ för kontroll av arbetsförhållanden.
Så fungerar kapitalismen…i praktiken...men det tystas ned och vi i väst får sällan nys om det...trots goda kommunikationer....av någon anledning?
MVH
jbig
Det är det jag gör, men det blev lite långrandigt, märker jag nu! Dock så bör du ju se att kapitalism kräver folkmord någonstans i systemet för att kunna fungera! Det står ju så i min inlaga - eller förstod du inte det? :wink:
Men här kommer fortsättningen på vad kapitalism är. Mycket hasr jag juframfört redan, i sajten med min första tråd. Detta är egentligen en fortsättning på den!
Då kör vi, håll i hatten...
Frihandeln – den globaliserade kapitalismen
Teorin om frihandel, den som Ricardo en gång lanserade, fungerar bara om det är länder som kompletterar varandras varusortiment. Om Indien säljer té till Thailand och från Thailand köper kameror, så vinner bägge staterna på varuutbytet. Men om Indien och Sri Lanka säljer té till varandra, tenderar bägge att förlora eftersom världsmarknadspriset sätts efter det land som har de lägsta priserna. Då kommer bägge länderna att skapa arbetslöshet i té-sektorn samtidigt som lönerna pressas ned. Fri handel mellan Irak och Indien skulle gynna bägge, irakisk olja till Indien, och billiga indiska filmer, mjukvaror till datorer och annat till Irak skulle gynna bägge staternas befolkningar. Om fri handel lönar sig beror helt och hållet på om den gynnar ett lands befolkning i stort. Om ett land och dess befolkning tjänar på den fria handel beror helt och hållet på vilka resurser man har, menar BJ. Det visar sig i det samarbete som finns mellan ASEAN-länderna i östra Asien och Nordamerika. De enda som egentligen tjänar på denna ”fria handel” är de stora kartellerna eller multibolagen vilka har mer eller mindre monopol.
Globalt ser vi detta lätt, tredje världens länder, där 80 procent av världens befolkning lever, har bara tjugo procent av världens inkomster, medan den rikare delen, EU, Nordamerika, Japan, Australien har 80 procent av världens inkomster men härbärgerar bara 20 procent av dess befolkning. Enligt den fria handelns förespråkare skulle ju det motsatta vara förhärskande – men så är det alltså inte. Trots att det mesta av världens råvaror, vatten, arbetskraft och mineraler finns just i tredje världen. Fri handeln har ju i praktiken existerat ganska länge nu, men det ser inte ut som de fattiga erhåller några fördelar – tvärtom har det bara blivit värre av med fria handeln. År 1970 hade enligt ”World Development Reports” de rika länderna 75,4% av världens inkomster, men år 2001 hade man ökat andelen till 80,2%. Trots att den fria handeln under dessa år hade ökat explosionsartat, inte minst under 1990-talet.
Det är inte fri handel som genererar välstånd utan monopoliserade marknader. Världshandeln domineras av monopol såsom Microsoft, Coca Cola, Monsantos genmanipulerade produkter, Boeing och Airbus flygplan och liknande jättekonglomerat. Det är alltså inte frågan om någon ”fri handel” alls. Dessa företag sätter priserna för det mesta, och det är dessa priser som sedan styr priserna för de flesta varor som förekommer inom handeln. Alla dessa stora konglomerat skyddas dessutom av patent, som drar till sig vinsterna av den s.k. ”fria handeln”. Vinster som mestadels tillkommer den rika delen av världen.
Till detta kommer även den s.k. konkurrerande sektorn som inkluderar varor såsom kaffe från Brasilien, Indien eller Vietnam, eller bilar från Thailand och Mexiko. De konkurrerar med billigare produkter just emot de rikare staternas produkter. Även om exempelvis Brasilien kan konkurrera ut Indien med socker, och Indien konkurrerar ut Brasilien med kaffe, så innebär inte det någon vinst för någon av länderna. Vilket beror på att man konkurrerar med billig arbetskraft, och den som har den billigaste arbetskraften, vinner. De som tjänar på det hela är de rika länderna, som kan köpa billigt kaffe eller socker. Det leder dock inte till ökat välstånd i tredje världen. Monopolen bidrar till högre vinster för de rika länderna, medan konkurrensen bidrar till lägre priser för de fattigare länderna som konkurrerar med billiga produkter, som inte är patentskyddade. På så sätt tjänar de rika staterna på två sätt, man säljer dyrt, och köper billigt.
Skulle de stater i tredje världen som idag mer eller mindre är uppbundna i organisationer som ASEAN däremot börja handla med varandra, skulle det hela kunna leda till en bättre utveckling för flertalet av världens människor. Indien skulle tack vare sin växande industri av mjukvaror kunna erbjuda Asiens länder billiga produkter. För att undvika ett priskrig nedåt, måste dock länder i exempelvis Asien konkurrera med priser som inte sjunker, utan tvärtom ökar. Det kan bara åstadkommas genom att man enas om lägsta priser för varorna, så att inget land drabbas, vare sig man tillverkar kameror, mjukvaror, kläder eller exporterar råvaror som ris. Precis som Boeing och Airbus gemensamt håller priserna uppe, kan även andra länder hålla priserna upp genom samarbete vad gäller världsmarknadspriser. Även Indien och Thailand kan ju genom överenskommelser hålla uppe priset på exempelvis ris.
Det är alltid så att det finns ett läge för priskarteller, både inom stater och globalt. Fackföreningar är ju egentligen en slags karteller för att få upp lönerna för arbetarna. Fackföreningarna kan mycket väl bli en spelare i det globala fältet, med syfte att få upp lönerna, vilket ju skulle innebära höjd levnadsstandard för flertalet människor i tredje världen. Lösningen för tredje världens länder är att bilda karteller, både för varor och arbetskraft. Det är inte omöjligt, OPEC är ju en sådan kartell som tvingat upp oljepriserna rejält (även om det inte kommit alla medborgare i dessa stater till del ännu).
Det finns alltså möjligheter att skapa ”karteller” mellan stater som producerar jute, Bangla Desh, té Sri Lanka, ris Thailand, kaffe Brasilien och Vietnam, mjukvaror till dataindustrin Indien, osv. Bara då kan tredje världens stater kravla sig uppåt, och med tiden se framtiden an.
Enligt de flesta miljöforskare står USA, åren kring år 2000, ensamt för en fjärdedel av utsläppen av förstörande ämnen i atmosfären. Övriga industriländer i Europa står för lika mycket. Men fler stater i Asien är på väg att försämra det hela än mer, exempelvis Kina, Indien, Thailand, Indonesien, Japan samt vidare på annat håll, Australien och Brasilien.
Dessutom har det kristna västerlandet gått i bräschen för nedhuggning av skogar och utrotning av djurliv allt sedan den koloniala epoken allt ifrån 1800-talets koloniala era!
Kapitalistiska har smutsat ned städerna med det skräp som alla producerar men ingen vill ta hand om. I ett samhälle med höga skatter, som Sverige, kan samhället hantera skräpet, men i länder med lägre skatter är det svårare - sopbergen växer. Kapitalismen lever på mellanskillnaden mellan försäljningsvärdet av en produkt och den överskjutna återvinningskostnaden – den dumpas på samhället, på naturen eller på framtiden. Förmågan att smita från sina kostnader är i verkligheten det som utmärker den framgångsrike kapitalisten.
I kapitalismens städer flyter McDonalds snabbmatsförpackningar, Cocacolaburkar, plastförpackningar av alla de slag i vattendrag eller längs kusterna, medan bilvraken rostar och gifterna samlas i giftiga färgglada trögflytande soppor längs vägarna därför att någon inte haft råd med omhändertagandet av kapitalismens sopor. Det kan beskådas i stora städer såsom Rio de Janeiro, Athén, Bangkok, Jakarta, Lima, Mexiko City, Kairo, Calcutta, Mumbay, Karachi eller Nairobi för att ta några exempel på kapitalismens nedsmutsande karaktär.
I jakten på det rationella, det billigaste, och oviljan att betala alla kostnader har kapitalismen byggt bostadsområdena långt från arbetsområdena, så att långa pendlingssträckor måste avverkas varje dag av alla stadens invånare. Även i Sverige byggdes miljonprogramsområdena långt utanför städernas kärnor. Idag bor underklassen i dessa områden.
Kapitalismens nya städer, inte minst dess stadskärnor, är byggda med tanke på att snabb avkastning åt byggherrarna och företagsägarna. De är fulla av spekulationsbyggen, billiga nödlösningar och massor med förfulande, energislukande, reklamskyltar som skriker ut sina propagandistiska, och manipulerande, säljbudskap åt alla håll.
Kapitalismens byggnadspolitik, i synnerhet i dagens klipparkapitalism med krav på snabba vinster, handlar om att i varje läge pruta på kvaliteten. Det beror på det kapitalistiska systemet som självt är oförmögen att öka kvalitén i byggandet, sådant måste skapas genom politik, och inte minst politiska regleringar, vilka dock verkar i strid med kapitalismens innersta principer.
Hur drabbar då kapitalismen människorna i tredje världen? Oftast sker det i tysthet, men ibland når någon liten notis ut, och med lite tur kanske vi här i det (ännu?) skyddade Sverige får läsa några rader om tragedierna, som denna:
Strax innan klockan ett på natten den 11 april 2005 kollapsade den Shahriyar-ägda fabriken Spektrum Sweater Ltd i Bangladesh. Vid tillfället arbetade nära 500 personer i fabriken. 74 av dem dog och flera hundra skadades, många av dem har blivit handikappade för livet. Över 5000 arbetare står nu utan arbete och inkomst. Varken den lagenliga lönen vid avsked eller innestående löner har betalats ut. Flera har blivit hemlösa då de inte kunnat betala sin hyra och många har svårt att få pengar till mat. Fabriken har under de senaste åren tillverkat kläder åt många europeiska företag, bland annat det spanska företaget Zara varsk kläder säljs i Sverige. Andra företag som köpte från fabriken är Karstadt Quelle och Steilmann (Tyskland), Scapino (Nederländerna), Cotton Group och B&C (Belgien) och Carrefour (Frankrike). Många av företagen är dessutom medlemmar i BSCI (Business Social Compliance Initiative), ett industristyrt initiativ för kontroll av arbetsförhållanden.
Så fungerar kapitalismen…i praktiken...men det tystas ned och vi i väst får sällan nys om det...trots goda kommunikationer....av någon anledning?
MVH
jbig
jbig
Du ska ha creed för att du engagerar dig, seriöst. Ska läsa igenom och fundera.
Hum skummade igenom det nu. Man vad är kapitalism? Är kapitalism= frihandel (okej jag skummade bara igenom snabbbt) ska kolla en gång till.
Vilket jag nu gjorde. Så kapitalism är frihandel miljöförstöring och monopol och samt hur länder konkurerar ut varandra? Men det förklarar ju fortfarande inte vad kapitalism är? Det är ju i så fall bara symptom, Om nu inte kapitalism enbart är frihandel?
Du ska ha creed för att du engagerar dig, seriöst. Ska läsa igenom och fundera.
Hum skummade igenom det nu. Man vad är kapitalism? Är kapitalism= frihandel (okej jag skummade bara igenom snabbbt) ska kolla en gång till.
Vilket jag nu gjorde. Så kapitalism är frihandel miljöförstöring och monopol och samt hur länder konkurerar ut varandra? Men det förklarar ju fortfarande inte vad kapitalism är? Det är ju i så fall bara symptom, Om nu inte kapitalism enbart är frihandel?
Kallekulan...
Men det var ju det jag öppnade min första tråd med, förra veckan! :wink:
Okey, igen då:
Röster och tyckanden om kapitalismen...
Dudley Dillard beskriver kapitalismen på följande sätt i sin bok ”Europas och Förenta staternas ekonomiska historia”:
”Det är ett system i vilket de privata ägarna till de icke-mänskliga produktionsmedlen ger sysselsättning åt fria arbetare, som inte själva kan hålla sig med arbete.”
Kapitalism skapar och upprätthåller samtidigt snedfördelning av makt, orättvisa och frihetshämmande beroendeförhållanden och andra orättvisor. I kapitalismen är allt till salu. Allt från apelsiner och bilar, tandkräm och urskogar till människor. Det går att tjäna pengar på allt. En kapitalist köper makt för sina pengar. Makten över dem som jobbar där och då också makt över samhället i stort. Om företagen vore ett land skulle styrelseskicket kallas diktatur eller något annat synonymt. I en demokrati ska folket kunna avsätta dem som bestämmer.
I företag är det dock ägarna som bestämmer och kan som despoter avgöra hela företagets öde. Kapitalismen är även ett system där makteliten lierar sig med den offentliga och inte sällan den politiska makten. Dessutom har kapitalister inga moraliska aspekter vad gäller viljan att följa lagar och regler. Ofta gynnar kapitalismen ett kriminellt beteende sig – då blir kapitalisten kriminell.
Kapitalism handlar om dominans och makt. Kapitalägare vill tjäna så mycket som möjligt, så fort som möjligt. De vill ha ut så stor och snabb vinst ur företaget som möjligt. När ett företag går bra brukar företagsledningen välja mellan att ge de anställda löneökningar eller att ge aktieägarna utdelning på vinsten. Sedan 1970-talet har andelen som gått till vinst hela tiden ökat på bekostnad av lönerna. Det gör löntagaren fattigare och kapitalägare rikare. Ekonomiskt sett är det olönsamt eftersom den löneökning som löntagarna blir utan annars skulle gå till att skapa bättre levnadsförhållanden och indirekt tillbaks till marknaden via konsumtionen. Det hade givit mer skattemedel till statsmakten.
I ett kapitalistiskt system tillkommer stora delar av företagens vinster direktörerna och aktieägarna till godo, eller så spekuleras det med en stor del av vinsterna. Bara en mindre del går till egentliga nyinvesteringar. Detta ger inga skatteintäkter, utan det leder till slimmade företag – som leder till ökad arbetslöshet med tiden. Och till att fler slås ut och hamnar i fattigdom. Ett fenomen som märks alltmer i Europa och Nordamerika.
I tredje världen har man känt till fenomenet sedan 1800-talet, på sina håll ännu tidigare. Kapitalism leder till ofrihet och misär för fler än den gynnar – det har den alltid gjort. Kapitalismen som ekonomiskt system har inneburit att Västeuropa och USA sedan slutet av 1800-talet varit ett världscentrum i fråga om ekonomi och politik, medan övriga världen i stort sett varit en periferi och nästan en sorts bihang till centrum.
Kapitalismen handlar om ekonomisk tillväxt i form av produktivitetsökningar, vilka i sista hand vilar på kunskaper, förr hantverkarens förvärvade färdigheter, idag vilar denna kunskap på materiell utrustning som behövs för att sätta kunskaperna i arbete. Adam Smith påstod att i detta system var alla vinnare, både arbetare och företagare. Dudley Dillard skriver träffande följande:
”De som äger de relativt dyrbara hjälpmedlen är potentiellt i stånd med att skörda frukterna av samhällets teknologiska effektivitet.”
Den gamle tyske filosofen Hegel genomskådade Adam Smiths teorier om att det egentligen inte spelade någon roll om man var företagare eller arbetare, huvudsaken var att man var effektiv. Företagaren är herre, arbetaren är dräng, och om samhället inte reglerar herrens och drängens inbördes förhållanden så kommer kampen mellan dem att utkämpas på liv och död. Hegel var konservativ, men han var dock förtjust i staten som han såg som individernas räddning.
Marknadens övergång till kapitalismen....
Begreppet kapitalism använder jag mig av på två sätt, dels som det ekonomiska system som bygger på marknadsekonomin i stort, dels det begrepp historikern Braudel använder. Braudel menar att det fanns, och finns, två sorters utbyte, ett jordnära, konkurrenspräglat och så att säga ”genomskinligt”. Det var ett utbyte som alla inblandade kunde förstå och även ”se”. Med tiden utvecklades ett på sätt och vis högre stadium av utbyte - där endast ett fåtal dominerade och styrde. Det är här kapitalisterna finns, de styr marknaden och konkurrensen är delvis satt ur spel. Gränserna är emellertid svåra att dra, men likväl existerar de.
Denna ”högre” form av marknadsutbyte kallar jag därmed för kapitalism. I detta system finns det ständigt möjligheter för säljarna av varor och tjänster att manipulera marknaden, och ta ut mer än vid fullständig konkurrens.
Adam Smith kom med en intressant synpunkt på en allmän marknadsorienterad ekonomisk utveckling:
”Människor från samma näring kan sällan träffas, ens för att roa och förströ sig, utan att konversationen slutar i en konspiration mot allmänheten.”
Med detta menade Adam Smith hur enkelt det är för näringsidkare i samma bransch att skapa karteller eller prisuppehållande överenskommelser – och därmed sätta konkurrensen ur spel! Något som ständigt också sker, ju större företag och karteller, ju lättare får de även politikerna med sig i denna konspiration mot allmänheten! Detta är också en del av den reella kapitalismen.
Marknaden i en småstad är ett bra exempel på sådana överraskningsfria, "genomskinliga" utbyten där alla i förväg känner omständigheterna och där man rätt väl kan beräkna den måttliga vinsten i förväg. Denna marknad förenar producenterna - hantverkare, bönder och stadsborgare - med kunderna, vilka oftast är bönder, arbetare, hantverkare och stadsbor. På sin höjd är tre personer berörda - producenten, mellanhanden (köpmannen) och kunden. Ibland behövs inte ens mellanhanden. Vid vissa tidpunkter kan mellanhanden påverka priset genom att hålla på sina varor men vanligtvis drabbas han också själv av t.ex. missväxt, krig eller sjukdom.
Vid sådana störningar kan dock mellanhanden styra marknaden om de rätta förutsättningarna ligger till hands. De fria städerna erbjöd mellanhänderna detta skydd som senare ledde fram till att marknaden förändrades. Under hungersnöd kan en mellanhand mycket väl börja styra marknaden genom att ta ut ett högre pris på sina varor och göra dem svåråtkomliga. Om en mellanhand klarar sig igenom en sådan process har han tjänat en stor vinst - som han kan investera i andra verksamheter. Han kan till en del börja styra delar av marknaderna. I ett sådant läge utvecklas marknadsekonomins andra stadium - kapitalismen.
Mellanhanden, eller kapitalisten som vi nu kallar honom, rör sig nu ovanför den reguljära marknaden och börjar leva av den - han producerar inget utan lever av att köpa upp billigt och sälja dyrt. Kapitalisten har nu tillräckligt med kapital för att han kan köpa upp stora lager av varor och därmed få en dominerande ställning på marknaden - och sätta konkurrensen ur spel. När kapitalisten köper upp stora mängder varor erhåller han ytterligare två fördelar. Ett, han bryter förbindelsen mellan producenten och kunden eftersom han känner till marknadens villkor i kedjans bägge ändar - och därmed vinstmöjligheterna. Två, han förfogade över kontanta medel.
På detta sätt upprätthålls och utvecklas långa kedjor mellan produktion och konsumtion, med flera mellanhänder, oftast okända för konsumenterna och även producenterna.
Hela processen är långvarig och ryckig, hög- och lågkonjunkturerna är ett tecken på detta.
Möjligheterna till manipulation och styrning ökade för de kapitalister som agerade inom fjärrhandeln - avstånden gjorde det svårt för någon att kontrollera denna långväga handel. Den lokala handeln lämnade de till småhandlare och producenter att verka i och av, här fanns det mängder med deltagare. Men de kunde inte styra marknaderna - de var beroende av storköpmännen och helt i deras våld redan tidigt i det kapitalistiska skedet.
Individualismen och kapitalismen...
Således kommer vi allt närmare frågan om huruvida kapitalismen förhöll sig till begreppet ”individualism”. Det är så att trots vad vi ibland tror, kräver kapitalismen bara ett delvis fritt flöde av arbetskraft, varor och kapital. Kapitalismen fungerar via marknadsmekanismer som bygger på ”lagen” om utbud och efterfrågan, förutsätter vi att kapitalisterna önskar en marknad med fullständig konkurrens.
Dock, den kräver även att marknaderna också kringgås, alltså en ekonomi som placerar konkurrensen och monopolet sida vid sida i en lämplig blandning. Vi förutsätter ju att kapitalisten önskar att var och en handlar enligt individualistiska motivationer – medan samma kapitalister samtidigt önskar att både borgare och proletärer införlivar en stor dos av antiindividualism i sina sociala mentaliteter.
Kapitalismen bygger i teorin på en äganderätt på juridisk grund, och då förutsätter vi samtidigt att det privata ägandet utsträcks till allt vidare sfärer av social interaktion, medan kapitalismens historia i realiteten präglats av en stadig tillbakagång för, och inte spridandet av, äganderätten. Kapitalismen är ett system där kapitalisterna alltid har argumenterat för rätten att fatta ekonomiska beslut på rent ekonomiska grunder. Detta betyder samtidigt att de är allergiska mot politiska ingripanden i sina beslut – när de går emot dem. Kapitalisterna har tvärtom alltid och konsekvent försökt utnyttja statsmaskineriet och välkomnat föreställningen om politikens företräde - så länge den gynnat kapitalisterna.
Adam Smith pläderade för en individ som var ”fri”, med det menade han att inga restriktioner fick hindra individen från att verka för sitt eget bästa. Att handla för sitt eget bästa som ledstjärna, gynnade samtidigt hela samhället, menade han vidare. Resultatet av många individers strävan efter egna fördelar skulle leda till allas gemensamma fördel. Detta kallade Adam Smith för ”den osynliga handen”, en individuell konkurrens som skapade en godartad helhet.
I princip menade Adam Smith att alla individer är likadana, det är bara yttre hinder som gör att var och en inte kan utveckla samma initiativkraft. Olika individer spelar olika roller i den fria konkurrensens värld; som företagare, arbetare, politiker, domare eller något annat. Deras tävlan och ansträngningar kommer i slutändan att komma samhället till godo. Samhället kommer att bli som en fullt utvecklad individ som förverkligar alla sina anlag för olika specialarbeten. Samhället är kontentan av alla sina individer, ja Adam Smith menade att ett fritt samhälle är som en enda individ. En sådan tankegång återkommer ofta i konservativa metaforer om samhället, eller ”samhällskroppen”.
En annan av marknadens förändrande faktorer var arbetsfördelningen. Adam Smith framhöll denna som den viktigaste faktorn för samhällets ekonomiska framåtskridande. Han menade vidare att alla människor i grunden vill samma sak, och att detta plus en långtgående arbetsdelning skapar ekonomiska värden. Därmed är vissa sätt att organisera arbetet effektivare än andra sätt. Ju fler moment ett arbete delas upp i, ju skickligare blir en arbetare på just detta moment. Att sådana arbeten är lätta att mekanisera och tråkiga att utför tänkte Adam Smith bort – eftersom sådant inte passade in i hans teori. Ju färre regler, ju mer spontan blir ekonomin – och ju spontanare den blir, desto effektivare blir den eftersom detta leder till nytänkande och skaparkraft, menade Adam Smith. Stämmer detta med verkligheten? Eller är det mer av typen önsketänkande?
Statsmakten och kapitalismen...
Olika ”stadier” av ekonomisk utveckling, eller olika ekonomisk tradition, ingår som delar i den kapitalistiska ordningen – de mest ”effektiva” systemen ingår som delar av centrum. Just olikheterna mellan ”nationella” ekonomier är ju begränsade till skilda ”utvecklingsstadier” – vilket ju är det samma som att vissa befinner sig i centrum, medan andra stater, flertalet, befinner sig i periferin.
Olika kulturer har olika skiljaktigheter och varje kultur har sin idé, eller sitt motiv, som dominerar. Det är här dess förespråkare hämtar sina motiveringar och värderingar. Kulturerna tenderar att forma individerna efter dess allmänna mönster, och vissa människor är mer lämpade för en viss kultur medan andra är mer vilsna i samma kultur. Den västerländska civilisationen har lagt ned mer vikt vid ekonomiska motiv och institutioner än något annat system. Den västerländska kulturen är i hög grad ekonomisk än någonting annat, hopandet av ägodelar innebär att man har social prestige. Kapitalismen är på detta sätt en kultur, en civilisation, mer än bara ett ekonomiskt system.
Ett viktigt inslag i kapitalismen är dess tillstånd av ständig rörelse, eller som ekonomen Dudley Dillard skriver:
”Kapitalismen kan inte stå stilla; den måste antingen expandera eller gå tillbaka.”
Kapitalismen kräver ständig tillväxt, och ständig kapitalackumulation, liksom ständiga besparingar och stora investeringar om den skall kunna sprida ett slags välstånd – annars blir det oundvikligen kaos och tillbakagång. Långt driven kapitalism måste således fortsätta växa, eftersom kapital hela tiden krävs för att investeringar skall kunna göras för att hålla liv i efterfrågan. Ju mer dominerande kapitalismen blir, ju oftare och större blir svängningarna mellan låg- och högkonjunkturerna. Kapitalismen byggde till en början på hantverkarnas färdigheter, i den sentida kapitalismen byggs makten på materiella hjälpmedel som ägs av ett fåtal i toppen, och det är dessa som skördar de mesta och bästa frukterna av samhällets teknologiska effektivitet.
Kapitalismen skiljer sig från tidigare ekonomiska system genom sitt intresse för att ackumulera kapital. Det förklarar den hastighet varmed nya förmögenheter ackumulerades under den nya tiden. Ackumulation i ekonomisk mening betyder att en förmögenhet ökas. Det sker så fort den löpande produktionen överstiger den löpande konsumtionen. I motsats till tidigare samhällen där det ackumulerade kapitalet gick till improduktiva skapelser som pyramider, palats, medeltida katedraler och liknande så gick det kapitalistiska kapitalet till företagens växande kapitalkonton. Man sparade förmögenheter för att senare användas till att skapa ännu större vinster.
Detta hade dock ett pris i form av krig, fattigdom och orättvisor för folkflertalet i dessa tidiga kapitalistiska stater. Kapitalismen gick bokstavligen över lik, och förkortade livet för fler människor än något annat system i mänsklighetens historia troligtvis har gjort. Det var det mänskliga priset för framstegen – och offren kan räknas i hundratals miljoner.
Okey, hände du med? :lol:
MVH
jbig
Men det var ju det jag öppnade min första tråd med, förra veckan! :wink:
Okey, igen då:
Röster och tyckanden om kapitalismen...
Dudley Dillard beskriver kapitalismen på följande sätt i sin bok ”Europas och Förenta staternas ekonomiska historia”:
”Det är ett system i vilket de privata ägarna till de icke-mänskliga produktionsmedlen ger sysselsättning åt fria arbetare, som inte själva kan hålla sig med arbete.”
Kapitalism skapar och upprätthåller samtidigt snedfördelning av makt, orättvisa och frihetshämmande beroendeförhållanden och andra orättvisor. I kapitalismen är allt till salu. Allt från apelsiner och bilar, tandkräm och urskogar till människor. Det går att tjäna pengar på allt. En kapitalist köper makt för sina pengar. Makten över dem som jobbar där och då också makt över samhället i stort. Om företagen vore ett land skulle styrelseskicket kallas diktatur eller något annat synonymt. I en demokrati ska folket kunna avsätta dem som bestämmer.
I företag är det dock ägarna som bestämmer och kan som despoter avgöra hela företagets öde. Kapitalismen är även ett system där makteliten lierar sig med den offentliga och inte sällan den politiska makten. Dessutom har kapitalister inga moraliska aspekter vad gäller viljan att följa lagar och regler. Ofta gynnar kapitalismen ett kriminellt beteende sig – då blir kapitalisten kriminell.
Kapitalism handlar om dominans och makt. Kapitalägare vill tjäna så mycket som möjligt, så fort som möjligt. De vill ha ut så stor och snabb vinst ur företaget som möjligt. När ett företag går bra brukar företagsledningen välja mellan att ge de anställda löneökningar eller att ge aktieägarna utdelning på vinsten. Sedan 1970-talet har andelen som gått till vinst hela tiden ökat på bekostnad av lönerna. Det gör löntagaren fattigare och kapitalägare rikare. Ekonomiskt sett är det olönsamt eftersom den löneökning som löntagarna blir utan annars skulle gå till att skapa bättre levnadsförhållanden och indirekt tillbaks till marknaden via konsumtionen. Det hade givit mer skattemedel till statsmakten.
I ett kapitalistiskt system tillkommer stora delar av företagens vinster direktörerna och aktieägarna till godo, eller så spekuleras det med en stor del av vinsterna. Bara en mindre del går till egentliga nyinvesteringar. Detta ger inga skatteintäkter, utan det leder till slimmade företag – som leder till ökad arbetslöshet med tiden. Och till att fler slås ut och hamnar i fattigdom. Ett fenomen som märks alltmer i Europa och Nordamerika.
I tredje världen har man känt till fenomenet sedan 1800-talet, på sina håll ännu tidigare. Kapitalism leder till ofrihet och misär för fler än den gynnar – det har den alltid gjort. Kapitalismen som ekonomiskt system har inneburit att Västeuropa och USA sedan slutet av 1800-talet varit ett världscentrum i fråga om ekonomi och politik, medan övriga världen i stort sett varit en periferi och nästan en sorts bihang till centrum.
Kapitalismen handlar om ekonomisk tillväxt i form av produktivitetsökningar, vilka i sista hand vilar på kunskaper, förr hantverkarens förvärvade färdigheter, idag vilar denna kunskap på materiell utrustning som behövs för att sätta kunskaperna i arbete. Adam Smith påstod att i detta system var alla vinnare, både arbetare och företagare. Dudley Dillard skriver träffande följande:
”De som äger de relativt dyrbara hjälpmedlen är potentiellt i stånd med att skörda frukterna av samhällets teknologiska effektivitet.”
Den gamle tyske filosofen Hegel genomskådade Adam Smiths teorier om att det egentligen inte spelade någon roll om man var företagare eller arbetare, huvudsaken var att man var effektiv. Företagaren är herre, arbetaren är dräng, och om samhället inte reglerar herrens och drängens inbördes förhållanden så kommer kampen mellan dem att utkämpas på liv och död. Hegel var konservativ, men han var dock förtjust i staten som han såg som individernas räddning.
Marknadens övergång till kapitalismen....
Begreppet kapitalism använder jag mig av på två sätt, dels som det ekonomiska system som bygger på marknadsekonomin i stort, dels det begrepp historikern Braudel använder. Braudel menar att det fanns, och finns, två sorters utbyte, ett jordnära, konkurrenspräglat och så att säga ”genomskinligt”. Det var ett utbyte som alla inblandade kunde förstå och även ”se”. Med tiden utvecklades ett på sätt och vis högre stadium av utbyte - där endast ett fåtal dominerade och styrde. Det är här kapitalisterna finns, de styr marknaden och konkurrensen är delvis satt ur spel. Gränserna är emellertid svåra att dra, men likväl existerar de.
Denna ”högre” form av marknadsutbyte kallar jag därmed för kapitalism. I detta system finns det ständigt möjligheter för säljarna av varor och tjänster att manipulera marknaden, och ta ut mer än vid fullständig konkurrens.
Adam Smith kom med en intressant synpunkt på en allmän marknadsorienterad ekonomisk utveckling:
”Människor från samma näring kan sällan träffas, ens för att roa och förströ sig, utan att konversationen slutar i en konspiration mot allmänheten.”
Med detta menade Adam Smith hur enkelt det är för näringsidkare i samma bransch att skapa karteller eller prisuppehållande överenskommelser – och därmed sätta konkurrensen ur spel! Något som ständigt också sker, ju större företag och karteller, ju lättare får de även politikerna med sig i denna konspiration mot allmänheten! Detta är också en del av den reella kapitalismen.
Marknaden i en småstad är ett bra exempel på sådana överraskningsfria, "genomskinliga" utbyten där alla i förväg känner omständigheterna och där man rätt väl kan beräkna den måttliga vinsten i förväg. Denna marknad förenar producenterna - hantverkare, bönder och stadsborgare - med kunderna, vilka oftast är bönder, arbetare, hantverkare och stadsbor. På sin höjd är tre personer berörda - producenten, mellanhanden (köpmannen) och kunden. Ibland behövs inte ens mellanhanden. Vid vissa tidpunkter kan mellanhanden påverka priset genom att hålla på sina varor men vanligtvis drabbas han också själv av t.ex. missväxt, krig eller sjukdom.
Vid sådana störningar kan dock mellanhanden styra marknaden om de rätta förutsättningarna ligger till hands. De fria städerna erbjöd mellanhänderna detta skydd som senare ledde fram till att marknaden förändrades. Under hungersnöd kan en mellanhand mycket väl börja styra marknaden genom att ta ut ett högre pris på sina varor och göra dem svåråtkomliga. Om en mellanhand klarar sig igenom en sådan process har han tjänat en stor vinst - som han kan investera i andra verksamheter. Han kan till en del börja styra delar av marknaderna. I ett sådant läge utvecklas marknadsekonomins andra stadium - kapitalismen.
Mellanhanden, eller kapitalisten som vi nu kallar honom, rör sig nu ovanför den reguljära marknaden och börjar leva av den - han producerar inget utan lever av att köpa upp billigt och sälja dyrt. Kapitalisten har nu tillräckligt med kapital för att han kan köpa upp stora lager av varor och därmed få en dominerande ställning på marknaden - och sätta konkurrensen ur spel. När kapitalisten köper upp stora mängder varor erhåller han ytterligare två fördelar. Ett, han bryter förbindelsen mellan producenten och kunden eftersom han känner till marknadens villkor i kedjans bägge ändar - och därmed vinstmöjligheterna. Två, han förfogade över kontanta medel.
På detta sätt upprätthålls och utvecklas långa kedjor mellan produktion och konsumtion, med flera mellanhänder, oftast okända för konsumenterna och även producenterna.
Hela processen är långvarig och ryckig, hög- och lågkonjunkturerna är ett tecken på detta.
Möjligheterna till manipulation och styrning ökade för de kapitalister som agerade inom fjärrhandeln - avstånden gjorde det svårt för någon att kontrollera denna långväga handel. Den lokala handeln lämnade de till småhandlare och producenter att verka i och av, här fanns det mängder med deltagare. Men de kunde inte styra marknaderna - de var beroende av storköpmännen och helt i deras våld redan tidigt i det kapitalistiska skedet.
Individualismen och kapitalismen...
Således kommer vi allt närmare frågan om huruvida kapitalismen förhöll sig till begreppet ”individualism”. Det är så att trots vad vi ibland tror, kräver kapitalismen bara ett delvis fritt flöde av arbetskraft, varor och kapital. Kapitalismen fungerar via marknadsmekanismer som bygger på ”lagen” om utbud och efterfrågan, förutsätter vi att kapitalisterna önskar en marknad med fullständig konkurrens.
Dock, den kräver även att marknaderna också kringgås, alltså en ekonomi som placerar konkurrensen och monopolet sida vid sida i en lämplig blandning. Vi förutsätter ju att kapitalisten önskar att var och en handlar enligt individualistiska motivationer – medan samma kapitalister samtidigt önskar att både borgare och proletärer införlivar en stor dos av antiindividualism i sina sociala mentaliteter.
Kapitalismen bygger i teorin på en äganderätt på juridisk grund, och då förutsätter vi samtidigt att det privata ägandet utsträcks till allt vidare sfärer av social interaktion, medan kapitalismens historia i realiteten präglats av en stadig tillbakagång för, och inte spridandet av, äganderätten. Kapitalismen är ett system där kapitalisterna alltid har argumenterat för rätten att fatta ekonomiska beslut på rent ekonomiska grunder. Detta betyder samtidigt att de är allergiska mot politiska ingripanden i sina beslut – när de går emot dem. Kapitalisterna har tvärtom alltid och konsekvent försökt utnyttja statsmaskineriet och välkomnat föreställningen om politikens företräde - så länge den gynnat kapitalisterna.
Adam Smith pläderade för en individ som var ”fri”, med det menade han att inga restriktioner fick hindra individen från att verka för sitt eget bästa. Att handla för sitt eget bästa som ledstjärna, gynnade samtidigt hela samhället, menade han vidare. Resultatet av många individers strävan efter egna fördelar skulle leda till allas gemensamma fördel. Detta kallade Adam Smith för ”den osynliga handen”, en individuell konkurrens som skapade en godartad helhet.
I princip menade Adam Smith att alla individer är likadana, det är bara yttre hinder som gör att var och en inte kan utveckla samma initiativkraft. Olika individer spelar olika roller i den fria konkurrensens värld; som företagare, arbetare, politiker, domare eller något annat. Deras tävlan och ansträngningar kommer i slutändan att komma samhället till godo. Samhället kommer att bli som en fullt utvecklad individ som förverkligar alla sina anlag för olika specialarbeten. Samhället är kontentan av alla sina individer, ja Adam Smith menade att ett fritt samhälle är som en enda individ. En sådan tankegång återkommer ofta i konservativa metaforer om samhället, eller ”samhällskroppen”.
En annan av marknadens förändrande faktorer var arbetsfördelningen. Adam Smith framhöll denna som den viktigaste faktorn för samhällets ekonomiska framåtskridande. Han menade vidare att alla människor i grunden vill samma sak, och att detta plus en långtgående arbetsdelning skapar ekonomiska värden. Därmed är vissa sätt att organisera arbetet effektivare än andra sätt. Ju fler moment ett arbete delas upp i, ju skickligare blir en arbetare på just detta moment. Att sådana arbeten är lätta att mekanisera och tråkiga att utför tänkte Adam Smith bort – eftersom sådant inte passade in i hans teori. Ju färre regler, ju mer spontan blir ekonomin – och ju spontanare den blir, desto effektivare blir den eftersom detta leder till nytänkande och skaparkraft, menade Adam Smith. Stämmer detta med verkligheten? Eller är det mer av typen önsketänkande?
Statsmakten och kapitalismen...
Olika ”stadier” av ekonomisk utveckling, eller olika ekonomisk tradition, ingår som delar i den kapitalistiska ordningen – de mest ”effektiva” systemen ingår som delar av centrum. Just olikheterna mellan ”nationella” ekonomier är ju begränsade till skilda ”utvecklingsstadier” – vilket ju är det samma som att vissa befinner sig i centrum, medan andra stater, flertalet, befinner sig i periferin.
Olika kulturer har olika skiljaktigheter och varje kultur har sin idé, eller sitt motiv, som dominerar. Det är här dess förespråkare hämtar sina motiveringar och värderingar. Kulturerna tenderar att forma individerna efter dess allmänna mönster, och vissa människor är mer lämpade för en viss kultur medan andra är mer vilsna i samma kultur. Den västerländska civilisationen har lagt ned mer vikt vid ekonomiska motiv och institutioner än något annat system. Den västerländska kulturen är i hög grad ekonomisk än någonting annat, hopandet av ägodelar innebär att man har social prestige. Kapitalismen är på detta sätt en kultur, en civilisation, mer än bara ett ekonomiskt system.
Ett viktigt inslag i kapitalismen är dess tillstånd av ständig rörelse, eller som ekonomen Dudley Dillard skriver:
”Kapitalismen kan inte stå stilla; den måste antingen expandera eller gå tillbaka.”
Kapitalismen kräver ständig tillväxt, och ständig kapitalackumulation, liksom ständiga besparingar och stora investeringar om den skall kunna sprida ett slags välstånd – annars blir det oundvikligen kaos och tillbakagång. Långt driven kapitalism måste således fortsätta växa, eftersom kapital hela tiden krävs för att investeringar skall kunna göras för att hålla liv i efterfrågan. Ju mer dominerande kapitalismen blir, ju oftare och större blir svängningarna mellan låg- och högkonjunkturerna. Kapitalismen byggde till en början på hantverkarnas färdigheter, i den sentida kapitalismen byggs makten på materiella hjälpmedel som ägs av ett fåtal i toppen, och det är dessa som skördar de mesta och bästa frukterna av samhällets teknologiska effektivitet.
Kapitalismen skiljer sig från tidigare ekonomiska system genom sitt intresse för att ackumulera kapital. Det förklarar den hastighet varmed nya förmögenheter ackumulerades under den nya tiden. Ackumulation i ekonomisk mening betyder att en förmögenhet ökas. Det sker så fort den löpande produktionen överstiger den löpande konsumtionen. I motsats till tidigare samhällen där det ackumulerade kapitalet gick till improduktiva skapelser som pyramider, palats, medeltida katedraler och liknande så gick det kapitalistiska kapitalet till företagens växande kapitalkonton. Man sparade förmögenheter för att senare användas till att skapa ännu större vinster.
Detta hade dock ett pris i form av krig, fattigdom och orättvisor för folkflertalet i dessa tidiga kapitalistiska stater. Kapitalismen gick bokstavligen över lik, och förkortade livet för fler människor än något annat system i mänsklighetens historia troligtvis har gjort. Det var det mänskliga priset för framstegen – och offren kan räknas i hundratals miljoner.
Okey, hände du med? :lol:
MVH
jbig
"...”Det är ett system i vilket de privata ägarna till de icke-mänskliga produktionsmedlen ger sysselsättning åt fria arbetare, som inte själva kan hålla sig med arbete.” ..."
Så ett samhälle där alla äger produktionsmedlen och därigenom ger sig själva arbete är ett ickekapitalistisk samhälle. Och har något spådant samhälle någonsin funnits? Eller handlar det om grader av detta innan man kan kalla ett samhälle för kapitalistikst?
Så ett samhälle där alla äger produktionsmedlen och därigenom ger sig själva arbete är ett ickekapitalistisk samhälle. Och har något spådant samhälle någonsin funnits? Eller handlar det om grader av detta innan man kan kalla ett samhälle för kapitalistikst?
Kaptitalismen
Tack Jbig för ditt fina inlägg, här finns mycket att betänka och diskutera.
Kortfattat så anser jag själv att människan möjligtvis har avancerat i utveckling inom bla teknik vetenskap och att vi hela tiden rör oss mot "modernitet" en strikt mekanisk utveckling där vår materiella och fysiska status är nummer ett. Men vad har skett på det andliga och mentala planet? Det metafysiska tänkandet är som bortblåst. Visst vi kan fortsätta som vi gör idag. Det blir dock patetiskt när vi förfärar oss över larmrapporter om kärnvapenkonflikter, folkmord och klimathot osv. Vad hade vi förväntat oss egentligen. När allt handlar om att öka vinst, ta nästa steg i utvecklingen utan att vi någon gång drar i handbromsen för att stanna till pusta ut granska oss själva och det vi har skapat. Måla upp vilka konsekvenser det kan ge reflektera över vart vi är på väg och om det verkligen är den rätta vägen som vi vandrar. :shock:
Det känns dock som om allt filosofierande om vår potentiella storhet som människor har blivit överkört i och med kapitalismens guldålder. För att knyta an till den kapitalistiska utvecklingen och tankar om den liberale människan och dennes enorma möjligheter att tillsammans med andra fria individer uträtta stordåd, så är det idag svårt att se en positiv utveckling med en rådande mänsklig frihet. :cry:
Visst i väst så har vi demokrati och öppna samhällen, men hur ser det ut på vår jord idag? Pengarna styr och har knuffat bort det samhälleliga och mänskliga framåtskridandet. Stora delar av jorden skakas av fattigdom och krig och är beroende av hjälp från västvärlden där de största aktörerna inte är särskilt intresserade av att göra något konkret för viljan finns inte där. När man väl beslutar om något så förväntar man sig ofta motprestationer 8) (investeringar import av givarlands produkter osv) man väver in allt under ett förhärskande system ett kanske ännu farligare sådant än vad olika tyranner bedrivit under andra delar av vår historia. Man försöker lösa problemet utan att inse att ens egna lösning själv kan vara en del av problemet.
Missförstå mig inte nu, kapitalismen är inte per definition ond eller dålig
. Jag vänder mig mer mot att den betraktas som mana från himlen och att den sällan ifrågasätts 
. Det är enligt mig missvisande när många länder idag säger sig ha demokrati och frihet som stöttepelare. De postmoderna länderna bygger snarare på en kapitalistisk huvudpelare och ord som statlig utveckling, demokrati och frihet är bara små underordnade fundament som stöttar den när det borde vara tvärtom.
Platon och andra filosofer funderade på en stats framväxt och olika teorier om hur det ideala samhället eventuellt skulle kunna se ut. Vad vi har idag är en utveckling där företagen har eller är på väg att få den största makten i våra samhällen. Detta är ett naturligt resultat av den kapitalistiska utvecklingen. Tyvärr så kan man inte idag se en film som Syriana eller en Tv-serie som Prison Break och avfärda allt som nonsens och som bäst god underhållning i fiktionens värld. Visst sker där överdrivna saker men det övergripande budskapet är inte svårt att skönja.
Kortfattat så anser jag själv att människan möjligtvis har avancerat i utveckling inom bla teknik vetenskap och att vi hela tiden rör oss mot "modernitet" en strikt mekanisk utveckling där vår materiella och fysiska status är nummer ett. Men vad har skett på det andliga och mentala planet? Det metafysiska tänkandet är som bortblåst. Visst vi kan fortsätta som vi gör idag. Det blir dock patetiskt när vi förfärar oss över larmrapporter om kärnvapenkonflikter, folkmord och klimathot osv. Vad hade vi förväntat oss egentligen. När allt handlar om att öka vinst, ta nästa steg i utvecklingen utan att vi någon gång drar i handbromsen för att stanna till pusta ut granska oss själva och det vi har skapat. Måla upp vilka konsekvenser det kan ge reflektera över vart vi är på väg och om det verkligen är den rätta vägen som vi vandrar. :shock:
Det känns dock som om allt filosofierande om vår potentiella storhet som människor har blivit överkört i och med kapitalismens guldålder. För att knyta an till den kapitalistiska utvecklingen och tankar om den liberale människan och dennes enorma möjligheter att tillsammans med andra fria individer uträtta stordåd, så är det idag svårt att se en positiv utveckling med en rådande mänsklig frihet. :cry:
Visst i väst så har vi demokrati och öppna samhällen, men hur ser det ut på vår jord idag? Pengarna styr och har knuffat bort det samhälleliga och mänskliga framåtskridandet. Stora delar av jorden skakas av fattigdom och krig och är beroende av hjälp från västvärlden där de största aktörerna inte är särskilt intresserade av att göra något konkret för viljan finns inte där. När man väl beslutar om något så förväntar man sig ofta motprestationer 8) (investeringar import av givarlands produkter osv) man väver in allt under ett förhärskande system ett kanske ännu farligare sådant än vad olika tyranner bedrivit under andra delar av vår historia. Man försöker lösa problemet utan att inse att ens egna lösning själv kan vara en del av problemet.
Missförstå mig inte nu, kapitalismen är inte per definition ond eller dålig
. Jag vänder mig mer mot att den betraktas som mana från himlen och att den sällan ifrågasätts . Det är enligt mig missvisande när många länder idag säger sig ha demokrati och frihet som stöttepelare. De postmoderna länderna bygger snarare på en kapitalistisk huvudpelare och ord som statlig utveckling, demokrati och frihet är bara små underordnade fundament som stöttar den när det borde vara tvärtom.
Platon och andra filosofer funderade på en stats framväxt och olika teorier om hur det ideala samhället eventuellt skulle kunna se ut. Vad vi har idag är en utveckling där företagen har eller är på väg att få den största makten i våra samhällen. Detta är ett naturligt resultat av den kapitalistiska utvecklingen. Tyvärr så kan man inte idag se en film som Syriana eller en Tv-serie som Prison Break och avfärda allt som nonsens och som bäst god underhållning i fiktionens värld. Visst sker där överdrivna saker men det övergripande budskapet är inte svårt att skönja.
"Den moderna mänskligheten har en dubbelmoral, en som vi predikar men inte tillämpar och en som vi tillämpar men inte predikar" - George Bernard Shaw
Ok....
Kallekula....igen....
Du funderar tydligen på denna mening:
”Det är ett system i vilket de privata ägarna till de icke-mänskliga produktionsmedlen ger sysselsättning åt fria arbetare, som inte själva kan hålla sig med arbete.”
Dudley Dillard, som jag hämtat meningen ifrån, är ju en borgerlig skribent som har givit ut en lärobok i grundläggande ekonomisk historia gällandes Europa och USA. Vad han menar är alltså att kapitalism skapar arbete åt dem som anses fria, men som ändå inte kan klara sig med egna medel - dessa erhåller jobb i detta system. Är det något problematiskt med detta menar du? Själv kan jag ju köpa det! :lol:
Sedan fortsätter du med denna - enligt mig lite besynnerliga - utsvävning:
"Så ett samhälle där alla äger produktionsmedlen och därigenom ger sig själva arbete är ett ickekapitalistisk samhälle. Och har något spådant samhälle någonsin funnits?"
Visst har det funnits samhällen där alla "äger" produktionsmedlen gemensamt. Klart sådana samhällen har existerat - det står ju för 99 procent av hela människans tid som just människa. Detta samhälle existerade före jordbrukssamhällets tid, alltså i gott och väll 99 000 år bakåt i tiden..... Fast jag tror inte riktigt den gode Dillard just syftade på detta när han skrev sin rad......
ReThink...hejsan.....
Den s.k. moderniteten har jag faktiskt ägnat en liten tid till för inte så länge sedan. Det kan jag gärna diskutera, för det är intressant, precis som du skriver. men jag vill bara avsluta det här så det blir klart någon gång! Håller med dig i det mesta du skriver, dock ej det du tror om kapitalismen!
Denna ekonomi bygger mer än andra ekonomier på mänskliga svagheter, inte minst girigheten, som blir alltings måttstock. Ett sådant system är i sitt innersta väldans ont, eftersom girigheten redan i Bibeln betraktades som en dödssynd. Ego och tro på sig själv är bra, det gör jag, men att gå över lik för att fylla pengapungen är att gå för långt - då tappar vi en del av den tunna fernissa som gör oss till människor och för oss nästan upp till djurens nivå!
Ett sådant samhälle genererar inget mer än kall ondska, se bara på nyliberalernas teser - skit i andra och tänk på dig själv. Det bäddar för våld och bråk, för dess förespråkare har inte insett att det bästa systemet är när alla är hyfsat nöjda, eller att ingen helt faller igenom i vart fall! Men vi får ta det senare, nu skall här sovas.......!
MVH
jbig
Kallekula....igen....
Du funderar tydligen på denna mening:
”Det är ett system i vilket de privata ägarna till de icke-mänskliga produktionsmedlen ger sysselsättning åt fria arbetare, som inte själva kan hålla sig med arbete.”
Dudley Dillard, som jag hämtat meningen ifrån, är ju en borgerlig skribent som har givit ut en lärobok i grundläggande ekonomisk historia gällandes Europa och USA. Vad han menar är alltså att kapitalism skapar arbete åt dem som anses fria, men som ändå inte kan klara sig med egna medel - dessa erhåller jobb i detta system. Är det något problematiskt med detta menar du? Själv kan jag ju köpa det! :lol:
Sedan fortsätter du med denna - enligt mig lite besynnerliga - utsvävning:
"Så ett samhälle där alla äger produktionsmedlen och därigenom ger sig själva arbete är ett ickekapitalistisk samhälle. Och har något spådant samhälle någonsin funnits?"
Visst har det funnits samhällen där alla "äger" produktionsmedlen gemensamt. Klart sådana samhällen har existerat - det står ju för 99 procent av hela människans tid som just människa. Detta samhälle existerade före jordbrukssamhällets tid, alltså i gott och väll 99 000 år bakåt i tiden..... Fast jag tror inte riktigt den gode Dillard just syftade på detta när han skrev sin rad......
ReThink...hejsan.....
Den s.k. moderniteten har jag faktiskt ägnat en liten tid till för inte så länge sedan. Det kan jag gärna diskutera, för det är intressant, precis som du skriver. men jag vill bara avsluta det här så det blir klart någon gång! Håller med dig i det mesta du skriver, dock ej det du tror om kapitalismen!
Denna ekonomi bygger mer än andra ekonomier på mänskliga svagheter, inte minst girigheten, som blir alltings måttstock. Ett sådant system är i sitt innersta väldans ont, eftersom girigheten redan i Bibeln betraktades som en dödssynd. Ego och tro på sig själv är bra, det gör jag, men att gå över lik för att fylla pengapungen är att gå för långt - då tappar vi en del av den tunna fernissa som gör oss till människor och för oss nästan upp till djurens nivå!
Ett sådant samhälle genererar inget mer än kall ondska, se bara på nyliberalernas teser - skit i andra och tänk på dig själv. Det bäddar för våld och bråk, för dess förespråkare har inte insett att det bästa systemet är när alla är hyfsat nöjda, eller att ingen helt faller igenom i vart fall! Men vi får ta det senare, nu skall här sovas.......!
MVH
jbig
Jibig
"Detta samhälle existerade före jordbrukssamhällets tid, alltså i gott och väll 99 000 år bakåt i tiden..... "
Så då talar vi om de negativa konsekvenserna av samhället efter stenåldern? Okej ganska diger uppgift att bita i. Misstänker att stenåldern inte är något herrn vill gå tillbaka till?
Får nog allt fundera på vad du skriver. Ville bara veta förutsättingarna, ramarna.
"Detta samhälle existerade före jordbrukssamhällets tid, alltså i gott och väll 99 000 år bakåt i tiden..... "
Så då talar vi om de negativa konsekvenserna av samhället efter stenåldern? Okej ganska diger uppgift att bita i. Misstänker att stenåldern inte är något herrn vill gå tillbaka till?
Får nog allt fundera på vad du skriver. Ville bara veta förutsättingarna, ramarna.
Jbig skrev
Denna ekonomi bygger mer än andra ekonomier på mänskliga svagheter, inte minst girigheten, som blir alltings måttstock. Ett sådant system är i sitt innersta väldans ont, eftersom girigheten redan i Bibeln betraktades som en dödssynd. Ego och tro på sig själv är bra, det gör jag, men att gå över lik för att fylla pengapungen är att gå för långt - då tappar vi en del av den tunna fernissa som gör oss till människor och för oss nästan upp till djurens nivå!
Kanske uttryckte mig lite luddigt men håller med dig i det du skriver
Denna ekonomi bygger mer än andra ekonomier på mänskliga svagheter, inte minst girigheten, som blir alltings måttstock. Ett sådant system är i sitt innersta väldans ont, eftersom girigheten redan i Bibeln betraktades som en dödssynd. Ego och tro på sig själv är bra, det gör jag, men att gå över lik för att fylla pengapungen är att gå för långt - då tappar vi en del av den tunna fernissa som gör oss till människor och för oss nästan upp till djurens nivå!
Kanske uttryckte mig lite luddigt men håller med dig i det du skriver
"Den moderna mänskligheten har en dubbelmoral, en som vi predikar men inte tillämpar och en som vi tillämpar men inte predikar" - George Bernard Shaw
Jbig skrev
Denna ekonomi bygger mer än andra ekonomier på mänskliga svagheter, inte minst girigheten, som blir alltings måttstock. Ett sådant system är i sitt innersta väldans ont, eftersom girigheten redan i Bibeln betraktades som en dödssynd. Ego och tro på sig själv är bra, det gör jag, men att gå över lik för att fylla pengapungen är att gå för långt - då tappar vi en del av den tunna fernissa som gör oss till människor och för oss nästan upp till djurens nivå!
Kanske uttryckte mig lite luddigt men håller med dig i det du skriver
Denna ekonomi bygger mer än andra ekonomier på mänskliga svagheter, inte minst girigheten, som blir alltings måttstock. Ett sådant system är i sitt innersta väldans ont, eftersom girigheten redan i Bibeln betraktades som en dödssynd. Ego och tro på sig själv är bra, det gör jag, men att gå över lik för att fylla pengapungen är att gå för långt - då tappar vi en del av den tunna fernissa som gör oss till människor och för oss nästan upp till djurens nivå!
Kanske uttryckte mig lite luddigt men håller med dig i det du skriver
"Den moderna mänskligheten har en dubbelmoral, en som vi predikar men inte tillämpar och en som vi tillämpar men inte predikar" - George Bernard Shaw
ReThink
Kan vara ett sätt att se det, men det är ju ett satans stor bit att hugga tag i och försöka analysera. Samhällets utveckling efter stenåldern. Dess ekonomiska och sociala fundament och drivkrafter. Spännande förvisso. Spänner över religion, filosofi, tekniska landvinningar, sociala fram och motgångar, organiseringen av städer osv osv you name it. Ligger nog en del i det jibig skriver.
Kan vara ett sätt att se det, men det är ju ett satans stor bit att hugga tag i och försöka analysera. Samhällets utveckling efter stenåldern. Dess ekonomiska och sociala fundament och drivkrafter. Spännande förvisso. Spänner över religion, filosofi, tekniska landvinningar, sociala fram och motgångar, organiseringen av städer osv osv you name it. Ligger nog en del i det jibig skriver.
Jbig
Hem det är stort, gymt stora frågor du tar upp:
”Att beräkna huruvida det har skett en utveckling som gynnat eller missgynnat människornas tillvaro sedan kapitalismen började globaliseras under 1500-talet är en intressant fråga.”
Ja hur ska vi veta och mäta det? Vad ska vi ha för indikatorer? Du är inne på detta. Medellivslängd är väl bland de enda faktorerna jag kan komma på. Kanske barnadödlighet? Mordfrekvens? Jag är inte historiker så jag vet inte vilka uppgifter det finns som är tillgängliga? Knappast finns det från 1500-talet uppgifter från hela världen, kanske Europa? Men ska man då enbart jämföra Europa då med Europa nu så säger det inget om hur den övriga världen har utvecklats. Vet inte hur man ska jämföra detta. Verkar svårt.
”Det visar sig då att den stora majoriteten av befolkningarna inom världsekonomin – mestadels levande på landsbygden – arbetar hårdare och längre i dag för mindre ersättning än vad de gjorde för fyra hundra år sedan. ”
Uppgifter som du fått från?
”Hittills har kapitalismen skapat ett visst välstånd åt västvärlden, men under perioden 1500-1950 har den samtidigt skapat underutveckling åt den resterande delen av världen”
Ja vem vet det kanske är så men vart finner du de uppgifterna?
”Detta hade dock ett pris i form av krig, fattigdom och orättvisor för folkflertalet i dessa tidiga kapitalistiska stater. Kapitalismen gick bokstavligen över lik, och förkortade livet för fler människor än något annat system i mänsklighetens historia troligtvis har gjort. Det var det mänskliga priset för framstegen – och offren kan räknas i hundratals miljoner.”
Visst har du rätt i att kolonialismen var och är bedrövlig. Att stater med mer makt utnyttjat fattiga länder för egen vinnings skull. Ska nog mycket till om man inte erkänner det. Men vad ska vi göra då? En stor fråga.
Hem det är stort, gymt stora frågor du tar upp:
”Att beräkna huruvida det har skett en utveckling som gynnat eller missgynnat människornas tillvaro sedan kapitalismen började globaliseras under 1500-talet är en intressant fråga.”
Ja hur ska vi veta och mäta det? Vad ska vi ha för indikatorer? Du är inne på detta. Medellivslängd är väl bland de enda faktorerna jag kan komma på. Kanske barnadödlighet? Mordfrekvens? Jag är inte historiker så jag vet inte vilka uppgifter det finns som är tillgängliga? Knappast finns det från 1500-talet uppgifter från hela världen, kanske Europa? Men ska man då enbart jämföra Europa då med Europa nu så säger det inget om hur den övriga världen har utvecklats. Vet inte hur man ska jämföra detta. Verkar svårt.
”Det visar sig då att den stora majoriteten av befolkningarna inom världsekonomin – mestadels levande på landsbygden – arbetar hårdare och längre i dag för mindre ersättning än vad de gjorde för fyra hundra år sedan. ”
Uppgifter som du fått från?
”Hittills har kapitalismen skapat ett visst välstånd åt västvärlden, men under perioden 1500-1950 har den samtidigt skapat underutveckling åt den resterande delen av världen”
Ja vem vet det kanske är så men vart finner du de uppgifterna?
”Detta hade dock ett pris i form av krig, fattigdom och orättvisor för folkflertalet i dessa tidiga kapitalistiska stater. Kapitalismen gick bokstavligen över lik, och förkortade livet för fler människor än något annat system i mänsklighetens historia troligtvis har gjort. Det var det mänskliga priset för framstegen – och offren kan räknas i hundratals miljoner.”
Visst har du rätt i att kolonialismen var och är bedrövlig. Att stater med mer makt utnyttjat fattiga länder för egen vinnings skull. Ska nog mycket till om man inte erkänner det. Men vad ska vi göra då? En stor fråga.
Dax igen Kallekula...
Nix, "vi" taler ej om stenåldern, jag försökte bara förklara vad skribenten Dillard menade med denna mening...:
”Det är ett system i vilket de privata ägarna till de icke-mänskliga produktionsmedlen ger sysselsättning åt fria arbetare, som inte själva kan hålla sig med arbete.”
Men vill du inte förstå, så är det din sak, nu ältar jag ej detta mer! :wink:
Vad gäller livets längd i medeltal och huruvida man levde bättre eller sämre före den kapitalistiska eran är ju i detaljer svårt att veta något om mer än i rena undantagsfall. Vad vi vet om en relativt sen tid, 1700-talet, så har historiker som satt sig in i detalerna så gott det går, kunnat påtala att ännu under 1700-talet var levnadsnivåerna i medeltal skyhögt ovan britters, fransmänns, spanjorer och andra européers jämfört med de liv som levdes i det nutida Bangla Desh (Bengalen) och det centrala Kina (borträknat den yttre krans av införlivade regioner som Tibet, Sinkiang, Inre mongoliet och Manchuriet utgör idag.
Jepp, folk jobbade klart mindre, och i långsammare takt i tredje världen före kolonialismen, som inte sällan införde slaveri och annat som tvingade upp arbetstakten, minskade medellivslängden och grundlade en epidemisk fattigdom i större delen av Asien, Afrika och Latinamerika. I Australien, Nya Zeeland och Nordamerika utrotades nästan befolkningarna som fanns där från början.
I flertalet av dessa områden levde folk i genomsnitt längre, de åt bättre, och de var nog även lyckligare än dåtidens europeiska flertal! Sedan kom kolonialismen i form av främst britter, delvis även fransmän och spanjorer, holländare och portugiser - och på 100-150 år vände de dessa områden till hav av förtvivlans fattigdom och konkursbon av bibliska dimensioner!
Har själv tillverkat en D-uppsats i historia om det brittiska Indien mellan slutet av 1700-talet till 1900-talets allra första år, och från de källor som jag då luskade fram så stämmer bilden ganska bra!
Vad vi skall göra? Tja, till att börja med skall de stater som hade kolonier börja ersätta ättlingarna med skadestånd för 500 år, 300 år, 150 år eller 75 års kolonialism, terrorism, markstölder, utrotningskrig, folkmord och råvarustöld i stor skala. Ett skadestånd som bör innebära att väst under de kommande 50 åren framöver kommer att erlägga allt de erhåller utöver det som håller liv i befolkningen att sändas till de forna kolonierna i lämpliga doser och varianter! Svårare är det välan inte! :lol:
MVH
jbig
Nix, "vi" taler ej om stenåldern, jag försökte bara förklara vad skribenten Dillard menade med denna mening...:
”Det är ett system i vilket de privata ägarna till de icke-mänskliga produktionsmedlen ger sysselsättning åt fria arbetare, som inte själva kan hålla sig med arbete.”
Men vill du inte förstå, så är det din sak, nu ältar jag ej detta mer! :wink:
Vad gäller livets längd i medeltal och huruvida man levde bättre eller sämre före den kapitalistiska eran är ju i detaljer svårt att veta något om mer än i rena undantagsfall. Vad vi vet om en relativt sen tid, 1700-talet, så har historiker som satt sig in i detalerna så gott det går, kunnat påtala att ännu under 1700-talet var levnadsnivåerna i medeltal skyhögt ovan britters, fransmänns, spanjorer och andra européers jämfört med de liv som levdes i det nutida Bangla Desh (Bengalen) och det centrala Kina (borträknat den yttre krans av införlivade regioner som Tibet, Sinkiang, Inre mongoliet och Manchuriet utgör idag.
Jepp, folk jobbade klart mindre, och i långsammare takt i tredje världen före kolonialismen, som inte sällan införde slaveri och annat som tvingade upp arbetstakten, minskade medellivslängden och grundlade en epidemisk fattigdom i större delen av Asien, Afrika och Latinamerika. I Australien, Nya Zeeland och Nordamerika utrotades nästan befolkningarna som fanns där från början.
I flertalet av dessa områden levde folk i genomsnitt längre, de åt bättre, och de var nog även lyckligare än dåtidens europeiska flertal! Sedan kom kolonialismen i form av främst britter, delvis även fransmän och spanjorer, holländare och portugiser - och på 100-150 år vände de dessa områden till hav av förtvivlans fattigdom och konkursbon av bibliska dimensioner!
Har själv tillverkat en D-uppsats i historia om det brittiska Indien mellan slutet av 1700-talet till 1900-talets allra första år, och från de källor som jag då luskade fram så stämmer bilden ganska bra!
Vad vi skall göra? Tja, till att börja med skall de stater som hade kolonier börja ersätta ättlingarna med skadestånd för 500 år, 300 år, 150 år eller 75 års kolonialism, terrorism, markstölder, utrotningskrig, folkmord och råvarustöld i stor skala. Ett skadestånd som bör innebära att väst under de kommande 50 åren framöver kommer att erlägga allt de erhåller utöver det som håller liv i befolkningen att sändas till de forna kolonierna i lämpliga doser och varianter! Svårare är det välan inte! :lol:
MVH
jbig
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 13 och 0 gäster