En teori om historien och framtiden.

[Preol]

Jag ska här beskriva både historien och framtiden. Jag börjar med en ganska teknisk beskrivning för att därigenom få en bakgrund och en exakt definition av de begrepp jag kommer att använda. Jag inser att det kan vara svårt att acceptera en matematisk analys av historiska cykler men jag rekommenderar att man läser det översiktligt och undersöker hur troliga man tycker att denna analys slutsatser är för att först därefter återkomma och fördjupa sig i själva metodiken. Jag kan inte skriva ut allt men för mig förklarar denna analys allt; den beskriver varför alla olika samhällsföreteelser finns, varför man i olika delar av världen är, var och kommer att bli som man är, var och kommer att bli. Att allt sådant kan analyseras matematiskt beror på att vi alla ytterst har en gemensam strävan att gagna oss själva och det är detta som gör oss så förutsägbara. Slår man sedan ihop alla människors strävan och definierar den mera exakt så blir denna strävan inget mer än en gemensam kraft vars verkningar kan analyseras på samma sätt som vilken annan kraft som helst. Detta sätt att tänka finns redan men det görs då alltid med utgångspunkt från ett relativt kortsiktigt egoistiskt perspektiv, även om det ofta kläs i någon sorts vetenskaplig objektivitet. Det jag försöker göra är att skapa en enkel och sann beskrivning genom att inte ha en snävt egoistisk synvinkel. Allt är självfallet i någon mening egoism men om man blir tillräckligt långsiktigt egoistisk så har man inte längre något intresse av att förvränga bilden av verkligheten.  

Alla människor lever i en mer eller mindre stor bubbla. En liten bubbla gör att man mera ostört kan fokusera på att nå sitt mål. Man hindras inte av det som inte leder direkt till målet och man kan därför bli effektivare. Detta innebär också att man bortser från de mera långsiktiga effekterna av ens handlande. Nackdelen med en liten bubbla är att man får sämre möjligheter att lyckas när komplexiteten kräver att man kan se ett mera omfattande sammanhang. En stor bubbla gör att man blir mera störd när man försöker fokusera på något mindre. Man tar för mycket hänsyn till det som inte direkt leder till målet och man blir därför inte lika effektiv. Detta innebär också att man tar mera hänsyn till de långsiktiga effekterna av ens handlande. Om komplexiteten kräver en stor bubbla så tjänar man på att ha det men annars gör den att man blir långsammare än de som har en mindre. Störst effektivitet får man alltså om man har en lagom stor bubbla. I ett samhälle så kommer de flesta att få den storleken på sin bubbla som är optimal för den komplexitet som samhället kräver av en. Det blir en fördelning kring denna storlek enligt normalfördelningskurvan.

Med detta som bakgrund ska jag nu beskriva samhällsutvecklingen. Människor har väl alltid levt i grupper men jag ska av pedagogiska skäl här utgå från att det vid en viss tidpunkt var så att människor slöt sig samman och bildade samhällen, för att därigenom få möjlighet att beskriva varför man från början bildade samhällen. I en sådan början har ingen något annat intresse än att samhället ska fungera så bra som möjligt och ge alla bättre förhållanden, i senare utvecklingsskeden gäller dock inte detta men det återkommer jag till. De skapar därför ett samhälle där alla kommer överens om vad som är bäst för alla och där ingen försöker ta för sig på någon annans bekostnad, de krav som naturen ställer på samhället fördelas lika på alla medborgare, makten som utövas i samhället utgår alltså från det gemensamma och fördelar de oundvikliga kraven någorlunda jämnt. Den gemensamma makten kommer jag hädanefter att kalla demokratisk. Samhället kommer att rationalisera arbetet och medborgarnas genomsnittliga arbetskapacitet kommer därmed att öka och detta innebär att det blir mer och mer att dela på. Efter ett tag kommer medborgarna att börja tycka att tryggheten har ökat. Hur trygg man anser sig vara beror på hur stor bubbla man lever i, ju mindre den är ju kortsiktigare tänker man och ju mindre krävs det för att man ska anse att samhället ger trygghet och ju större den är ju långsiktigare tänker man och ju mer krävs det. Jag kommer hädanefter att utgå från den mest vanliga bubbelstorleken. När tryggheten ökar minskar motivationen att stärka den gemensamma demokratiska makten eftersom dess funktion, att öka tryggheten, då inte upplevs som lika angelägen. Den energi som då blir över läggs på att direkt öka den egna lyckan och bekvämligheten genom att använda så mycket som möjligt av det överflöd man upplever finns. Detta löser upp och försvagar samhället och därmed minskar medborgarnas arbetskapacitet. Resursskapandet, som skapar tryggheten, kommer alltså att minska som en följd av att tryggheten ökar. Det kommer att bli en självsvängning av detta som jag senare kommer att beskriva matematiskt.

När man, på grund av ökad trygghet, inte längre i lika hög grad strävar efter att stärka samhället så kommer man alltså i högre grad att direkt söka sin egen lycka och bekvämlighet, när behovet av ett starkt samhälle blir mindre akut så krävs det mer långsiktighet (större bubbla) för att se behovet av det. Detta förändrar samhället på många olika sätt. Det man brukar kalla vänstern har givit en ideologisk grund för de förändringar som orsakas av medborgarnas sökande efter bekvämlighet och det man brukar kalla högern har givit en ideologisk grund för de förändringar som orsakas av medborgarnas strävan efter lycka. Dessa rörelser har alltså inte på något vis orsakat förändringarna utan de försöker bara ge fördelar till den egna gruppen genom att framställa det som att de förstår och genomdriver förändringarna. De skapar därigenom också en acceptans för de förändringar som de själva företräder. Vänstern hävdar alltså att samhällstärande parasiter som bara är ute efter sin egen bekvämlighet är offer för någon samhällelig ondska och högern hävdar att alla som tvångsmässigt gör allt för att bara förse sig själva med det upplevda överflödet egentligen är goda välgörare. Inget av detta är sant men istället för att konstatera att dessa företeelser är ett tecken på ett samhälle i upplösning så försöker man dölja det och istället utnyttja det för att gagna sig själv. Det som en gång skapat och byggt upp samhället är människor som i något högre grad har satt det gemensamma intresset före det egna och därmed inte beklagat sig eller varit giriga. Det är dock viktigt att komma ihåg att det nästan aldrig har varit ett antingen eller utan det har oftast handlat om olika gradskillnader, en och samma individ vill alltså göra verklig nytta för samhället, är bekväm och girig i olika proportioner. Den som till största delen är bekväm och bara vill ha utan prestation har vänstersympatier, den som till största delen är girig och tvångsmässigt vill ha mer har högersympatier och den som till största delen bara vill göra nytta vill bara ha en verklig och fungerande demokrati och vill inte att det ska kantra varken till höger eller vänster. Förutom dessa alternativ finns det många andra kombinationer av olika grader av dessa egenskaper.        

Den som missgynnar sig själv i någon grad gör detta på grund av en motsvarande grad av ofrihet, ingen missgynnar nämligen frivilligt sig själv. Med denna definition inser man även att en begränsande bubbla är en ofrihet eftersom det endast är någon utan en sådan som verkligen gynnar sig själv. Men även inom en och samma bubbelstorlek är man mera ofri ju mera man missgynnar sig själv. Grundat på denna definition ska jag nu beskriva graden av frihet i olika typer av samhällen. I det demokratiska samhället är alla medborgare så fria som deras bubbelstorlek tillåter. När man i högre grad på bekostnad av samhället börjar söka sin egen lycka och bekvämlighet så kommer det demokratiska samhällets frihet att bli ett hinder, man måste nämligen hota för att få ”överflödet” och friheten hindrar dessa hot. De hot som hindras är dels hotet att med våldsmedel inskränka någons frihet och dels hotet att med ekonomimedel inskränka någons frihet. Dessa hot ställs redan av det gemensamma när det på goda grunder hotar med uteslutande ur samhället på grund av bristande respekt för gemensamma mål, men nu vill man att individerna i samhället godtyckligt ska kunna försvaga andras medborgarskap, och därmed samhället, genom att inte respektera andra individers frihet. För att då få bort friheten kommer man att skapa två olika typer av rörelser; den ena, de auktoritära rörelserna, angriper friheten mot att med våldsmedel få sin frihet inskränkt och den andra, de liberala rörelserna, angriper friheten mot att med ekonomimedel få sin frihet inskränkt. Den autoritära rörelsen vill alltså att vem som helst godtyckligt ska kunna hota någon med våldsmedel och den liberala rörelsen vill alltså att vem som helst godtyckligt ska kunna hota någon med ekonomimedel. De flesta kan ganska lätt föreställa sig hur man hotar med att inskränka någons frihet med våldsmedel men det kan vara svårare att inse hur man hotar med att inskränka någons frihet med ekonomimedel. I det första fallet hotar en fysiskt starkare individ eller grupp med att utföra en handling som tar bort en fysiskt svagare individs frihet, genom inlåsning eller genom att man begränsas till följd av fysiskt våld, i det andra fallet hotar en ekonomiskt starkare individ eller grupp en ekonomiskt svagare individ med de svårigheter som fattigdomen ger. Ett exempel på det förstnämnda är att hota någon som vägrar att göra militärtjänst med fängelse. Vad man då gör är att man ger någon ett val mellan att ta ofriheten under militärtjänsten eller att ta ofriheten under fängelsevistelsen. Valet kan vara lätt om man inser nyttan och meningen med att göra militärtjänsten och då behöver inte ens hotet med fängelse finnas. I ett samhälle som vill ha starka hot finns det anledning att misstänka att det inte är det gemensammas bästa som är målet utan att det är snäv individuell egoism som styr, det kan dock även vara så att man utesluter individer som inte inser det gemensammas bästa ur samhället och därmed berövar dem den frihet mot inlåsning och våld som det demokratiska samhället ger. Det sistnämnda är dock ett nederlag för det demokratiska samhället eftersom det därigenom försvagar sig själv, visserligen för att inte försvagas ändå mer men ändå. Någon kan på motsvarande sätt tvingas till att förnedra och missgynna sig själv för att inte missgynnas av de nackdelar fattigdomen ger. En ekonomiskt starkare individ eller grupp kan erbjuda en ekonomiskt svagare ett skadlig och/eller förnedrande arbete för att man inte ska förnedras och/eller skadas av fattigdom. Båda dessa ofriheter missgynnar i någon mån individen och det är upp till individen ifråga att avgöra vad som missgynnar minst och alltså därför är minst ofritt. Allt man gör för sin försörjning behöver inte vara förnedrande och missgynnande och då behöver det inte finnas ett hot om den förnedring och/eller missgynning som fattigdomen ger. Men på motsvarande sätt som när det gäller hot om våld så kan man misstänka att det, när hoten görs starka, finns en vilja att få individer att göra sådant som inte gagnar dem själva utan endast de individer som har maktmedlen. Även här är det dock så att även det demokratiska samhället kan utesluta någon från samhället och friheten för att denna inte respekterar dess mål och mening, det kan alltså underlåta att skydda sådana individer från fattigdom.  

Men att bara försvaga friheten räcker inte, man måste även vinna acceptans för de olika typerna av hot. Man bildar därför följande rörelser; religionen, som verkar för en acceptans av hoten med våldsmedel, och vetenskapen, som verkar för en acceptans av hoten med ekonomimedel. Hur dessa rörelser verkar ska jag nu förklara. Religionen var på medeltiden den maktbärande rörelsen, den talade om för medborgarna att Gud hade skapat allt och att man bara skulle tro på detta och acceptera hans vilja. De som under hot om våld ville ta för sig av ”överflödet” var de som Gud hade utsett till sina ställföreträdare på jorden och dessa i sin tur lät förkunnarna om allt detta tala och verka. Vetenskapen ersatte sedan religionen som maktbärande rörelse, och den talade om för medborgarna att allt hade skapat sig själv, naturlagarna förklarar varför naturlagarna finns. Denna frånvaro av referenser i tillvaron gör medborgarna mera benägna att bara låta sig styras av sina behov. Man bryr sig alltså varken om högre auktoriteter eller några livsmål utan allt handlar bara om att tillfredställa de behov som man för tillfället har. De som har mycket pengar kan erbjuda denna behovstillfredsställelse genom att dela med sig av pengarna och de kan även hota med att låta bli att göra detta. Om vetenskapen får en att tro att det inte finns några andra livsmål eller auktoriteter att följa så accepterar man att låta sig styras av dem som har pengar. Trots det jag här har skrivit så kan man inte fördöma alla resultat som religionen och vetenskapen har kommit fram till utan det man bör fördöma är det budskap som dess högsta nu levande auktoriteter framför för det budskapet syftar alltid till att stärka den aktuella individuella makten.  

De hot som jag ovan beskrivigt kan många gånger vara konstgjorda och skapade genom att man byggt upp ett beroende som man sedan hotar med att inte tillfredställa, reklam och droger är exempel på detta. I dessa fall tvingas man till ett icke gagnande och därmed ett ofrigörande beteende på grund av att man inte, på grund av sin bubbla, ser att alternativet är större och inte mindre frihet. Man ser alltså inte att alternativet till droger och konsumtionsbehov är större frihet utan man tror felaktigt att man utan detta skulle missgynna sig själv och bli mindre fri och denna felsyn får man på grund av sin begränsade insikt. I ett samhälle där marknadskrafterna styr ligger det alltså i dessas intresse att människor ska leva i en så liten bubbla som möjligt eftersom de då är lättare att styra.  

Jag ska nu beskriva de samhälleliga cyklerna matematiskt.  

• Variabeln K=kapital. Kapital är ett tillgodohavande av arbetsmängd. När K är noll så innebär detta att det finns exakt tillräckligt för att alla skulle kunna överleva om alla delade lika, är K under noll kan inte alla överleva. Kapitalet i denna mening kan men behöver inte ha något med pengar och materiella tillgångar att göra; det räcker att man har tillgång till en arbetskapacitet som kan ge en viss arbetsmängd.  

• Variabeln A=arbetskapacitet. Denna skapar ett flöde av kapital till samhället när den är positiv och tar ett flöde av kapital från samhället när den är negativ. Negativ arbetskapacitet får man när man förbrukar mer kapital än vad man tillför.

• Variabeln T=trygghet. Ett negativt värde innebär en viss grad av otrygghet och ett positivt en viss grad av trygghet.

• Konstanten N=naturkonstanten. En konstant som anger vilken ökning eller minskning av arbetskapaciteten som en viss otrygghet eller trygghet leder till. Detta är en grundläggande konstant som inte kan härledas från något annat, den beror helt enkelt på människans natur. Detta kan för enkelhets skuld behandlas som en konstant men i själva verket förändras den med tiden. På individnivå förändras denna ofta mycket men medeltalet över en hel befolkning är oftast konstant, så det fungerar oftast att behandla den som en konstant, när det inte gör detta anger jag det i texten. Som jag kommer att visa senare så är de historiska cyklerna tusen år och detta är troligen ingen ren slump men orsaken ligger alltså dold i variabeln N. Om jag skulle försöka mig på en förklaring så skulle den kunna bli någonting om att människan har en känsla för att skeendet ska följa en viss rytm och att denna även anpassar sig till det talsystem man har.  

• Konstanten B=bubbelstorlek. Anger på vilken sikt som medborgarna i genomsnitt gagnar sig själva på och hur stora sammanhang de kan ha insikter om. Denna kan för enkelhets skull behandlas som en konstant men i själva verket förändras den med tiden. När den förändras anger jag detta i texten istället för att behandla den som en funktion. Jag misstänker dock att B ökar exponentiellt med tiden. Att den ökar beror på att människor tvingas att se större sammanhang och därmed längre i tiden när samhället utvecklas tekniskt. Även om tekniken ständigt utvecklas så innebär detta inte att arbetet alltid utförs mer och mer rationellt och därför kan arbetskapaciteten trots detta sjunka.


Dessa variabler och konstanter ingår i följande samband.

• -N*T=A’. Detta anger hur graden av trygghet styr hur mycket arbetskapaciteten ökar eller minskar.

• K-B=T. Detta anger hur tryggheten beror på kapitalet och bubbelstorlek.

• K’=A. Detta anger hur kapitalets förändring beror på arbetskapaciteten.

Dessa samband kan sättas samman till följande differentialekvationer:

• -N*(K+B)=K’’

• -N*A=A’’

• -N*T=T’’

Vars lösningar ger att:

• K=C1 cos(t*N1/2)+C2 sin(t*N1/2)+B. Detta är en sinusvåg förskjuten B enheter upp; jämnviktskapitalet ökar när medborgarna får en större bubbla.

• A= C3 cos(t*N1/2)+C4 sin(t*N1/2). Detta är en sinusvåg som ligger en fjärdedels periodtid före de övriga. Denna förskjutning ges av sambandet -N*T=A’.  

• T=C5 cos(t*N1/2)+C6 sin(t*N1/2). Detta är en sinusvåg som ligger i fas med kapitalet.

C1 till och med C6 måste man ta reda på med empiriska metoder, och detta har jag gjort med avseende på hur kurvorna ska vara förskjutna i sidled men jag har inga kvantitativa värden på variablerna och konstanterna så amplituderna vet jag inget om.

Nu följer en beskrivning av hur det är i det ledande samhället och dess maktsfär vid de tidpunkter som representeras av funktionernas maximi och minimipunkter, baserat bara på det som jag ovan har härlett. När man läser detta bör man tänka på följande: Det ultimata demokratiska styret är helt frikopplat från personligt inflytande, styret är där bara en funktion, som vem som helst med tillräcklig utbildning kan utföra, men med högre grad av demokratiskt inflytande avser jag här bara att makthavarna i högre grad ser till det gemensammas bästa än vad som är vanligt under aktuell tid. Med denna definition kan en despotisk diktator, som trots allt i någon mån låter folkets krav styra, vara mera demokratisk än en mindre kraftfull men mera korrumperad makthavare. Därmed inte sagt att despotism skulle vara en önskvärd demokratisk egenskap utan bara att det i vissa fall kan vara mera demokratiskt än vissa andra former av styre. Men måste också tänka på att allt jag här nämner avser medelvärdet i den aktuella maktsfären, om jag till exempel skriver att tryggheten är stor så innebär detta inte nödvändigtvis att alla är trygga. När jag skriver att ett hot är underställt ett annat så menar jag att de mest framträdande har skaffat sig makt med hjälp av det ena hotet men använder den andra typen av hot indirekt via några underställda.  

• Romarriket år 50 fvt: Arbetskapaciteten är som störst och tryggheten och kapitalet ökar som mest. Det demokratiska inflytandet är som störst och de individuella hoten med vålds och ekonomimedel är som minst.  

• Romarriket år 200: Tryggheten är som störst, det finns som mest kapital och arbetskapaciteten minskar som mest. Det demokratiska inflytandet minskar som mest och de individuella hoten med vålds och ekonomimedel ökar som mest.  

• Romarriket år 450: Arbetskapaciteten är som minst och tryggheten och kapitalet minskar som mest. Det demokratiska inflytandet är som minst och de individuella hoten med vålds och ekonomimedel är som störst.

• Det kommande Tyskromerska riket år 700: Otryggheten är som störst, det finns som minst kapital och arbetskapaciteten ökar som mest. Omkring denna tid har maktcentrum flyttats till ett oförstört område, som kan börja byggas upp från början. De individuella hoten med våldsmedel tar över, nu blir de individuella ekonomimedlen underställda de individuella våldsmedlen. Det är denna distansering från det Romerska rikets hotbild, som får människorna att känna att de bygger upp något nytt, utan denna känsla skulle N minska så mycket att en uppbyggnad skulle bli omöjlig att genomföra. Det demokratiska inflytandet ökar som mest och de individuella hoten med våldsmedel minskar som mest, och detsamma gäller för de underställda ekonomimedlen.

• Tyskromerska riket år 950: Arbetskapaciteten är som störst och tryggheten och kapitalet ökar som mest. Det demokratiska inflytandet är som störst och de individuella hoten med våldsmedel är som minst, och detsamma gäller för de underställda ekonomimedlen.  

• Tyskromerska riket år 1200: Tryggheten är som störst, det finns som mest kapital och arbetskapaciteten minskar som mest. Det demokratiska inflytandet minskar som mest och de individuella hoten med våldsmedel ökar som mest, och detsamma gäller för de underställda ekonomimedlen.  

• Tyskromerska riket år 1450: Arbetskapaciteten är som minst och tryggheten och kapitalet minskar som mest. Det demokratiska inflytandet är som minst och de individuella hoten med våldsmedel är som störst, och detsamma gäller för de underställda ekonomimedlen.

• Det kommande USA år 1700: Otryggheten är som störst, det finns som minst kapital och arbetskapaciteten ökar som mest. Omkring denna tid har maktcentrum flyttats till ett oförstört område, som kan börja byggas upp från början. De individuella hoten med ekonomimedel tar över, nu blir de individuella våldsmedlen underställda de individuella ekonomimedlen. Det är denna distansering från det Tyskromerska rikets hotbild, som får människorna att känna att de bygger upp något nytt, utan denna känsla skulle N minska så mycket att en uppbyggnad skulle bli omöjlig att genomföra. Det demokratiska inflytandet ökar som mest och de individuella hoten med ekonomimedel minskar som mest, och detsamma gäller för de underställda våldsmedlen.


• USA år 1950: Arbetskapaciteten är som störst och tryggheten och kapitalet ökar som mest. Det demokratiska inflytandet är som störst och de individuella hoten med ekonomimedel är som minst, och detsamma gäller för de underställda våldsmedlen.

• USA år 2200: Tryggheten är som störst, det finns som mest kapital och arbetskapaciteten minskar som mest. Det demokratiska inflytandet minskar som mest och de individuella hoten med ekonomimedel ökar som mest, och detsamma gäller för de underställda våldsmedlen.

• USA år 2450: Arbetskapaciteten är som minst och tryggheten och kapitalet minskar som mest. Det demokratiska inflytandet är som minst och de individuella hoten med ekonomimedel är som störst, och detsamma gäller för de underställda våldsmedlen. Vid den här tiden borde lidandet på grund av samhällsupplösning, överbefolkning och miljöförstöring vara enormt och mycket större en under någon annan historisk epok.

•

[J R Auk]

Insiktsfullt, god läsning. Men du fokuserar väldigt på den "västerländska" utvecklingen. Om vi till exempel talar om roms splittring så sker ju en förskjutning av kulturdanandet från väst till öst. Återgår till öst skall väl sägas. Vad tror du om centrums förflyttningar över världen. Dvs att din modell visar tillståndet för effekten i ett område och att det står att finna en motsatt effekt någon annan stans?

I ett samhälle där marknadskrafterna styr ligger det alltså i dessas intresse att människor ska leva i en så liten bubbla som möjligt eftersom de då är lättare att styra.

Har du sett filmen, The secret. Satt och analyserade om den hade någon välvilja i sig och bara var förvirrad i sitt utgångsläge eller om det är som du säger att marknadskrafterna söker krympa bubblan.

Filmen handlade om att man genom positiva visualiseringar, oftast på materiella ting, kunde få sina önskningar uppfyllda enligt en "law of attraction". Tyckte ovan citerat beskrev så bra vad jag drog för slutsats av motivationen bakom filmen att jag var tvungen att sticka in med detta sidospår.

[suchanother]

Gissar att du har hämtat en hel del tankegångar från Marx?

Variabeln K=kapital. Kapital är ett tillgodohavande av arbetsmängd. När K är noll så innebär detta att det finns exakt tillräckligt för att alla skulle kunna överleva om alla delade lika, är K under noll kan inte alla överleva. Kapitalet i denna mening kan men behöver inte ha något med pengar och materiella tillgångar att göra; det räcker att man har tillgång till en arbetskapacitet som kan ge en viss arbetsmängd.

Vad exakt menar du med kapital? Summan av de materiella tillgångarna vid en given tidpunkt?
Marx definierar kapital som ackumulerat arbete, därför kan kapital aldrig vara =<0.

Sen har du andra variabler som ser lite skumma ut, "bubbelstorlek", "naturkonstanten", där du involverar begrepp som "otrygghet" som kan vara nog så svåra att kvantifiera.

Annars intressanta tankar.

[Preol]

Insiktsfullt, god läsning. Men du fokuserar väldigt på den "västerländska" utvecklingen. Om vi till exempel talar om roms splittring så sker ju en förskjutning av kulturdanandet från väst till öst. Återgår till öst skall väl sägas. Vad tror du om centrums förflyttningar över världen. Dvs att din modell visar tillståndet för effekten i ett område och att det står att finna en motsatt effekt någon annan stans?

Man kan se det som att maktsfärens centrum förflyttas över världen. Det börjar alltså med Romariket och efter dess fall kan man inte bygga upp ett nytt rike på samma sätt igen, man måste alltså ändra den individuella maktmodellen men även området rent geografiskt för att människor återigen ska få det hopp som krävs (annars blir variabeln N för låg). Efter Rom flyttar man alltså maktcentrum norrut till Germanien och efter dess fall västerut till Amerika. Att vissa företeelser i det upplösande samhället tas över och utvecklas i perifera delar av detta ser jag inte som att dessa delar utvecklas till ett samhälle med högre grad av styre för det gemensammas bästa. Man kan ju nu se början till denna utveckling i och med att Asien, som ju är eller kommer att bli en perifer del av USA:s maktsför, har börjat med att kopiera och utveckla det västerländska.  

Självfallet har det funnits samhällen även tidigare och även samtidigt i andra delar av världen där det gemensammas bästa i någon mån har fått styra (en förutsättning för kultur och civilisation) men jag anser att dessa trots allt har variit mindre utvecklade, om man ser till helheten, än de tre jag har nämnt.    

"I ett samhälle där marknadskrafterna styr ligger det alltså i dessas intresse att människor ska leva i en så liten bubbla som möjligt eftersom de då är lättare att styra."

Har du sett filmen, The secret. Satt och analyserade om den hade någon välvilja i sig och bara var förvirrad i sitt utgångsläge eller om det är som du säger att marknadskrafterna söker krympa bubblan.

Filmen handlade om att man genom positiva visualiseringar, oftast på materiella ting, kunde få sina önskningar uppfyllda enligt en "law of attraction". Tyckte ovan citerat beskrev så bra vad jag drog för slutsats av motivationen bakom filmen att jag var tvungen att sticka in med detta sidospår.

Tyvärr har jag inte sett den så jag kan inte kommentera det. Allmänt kan jag dock säga att jag knappast tror man kan tänka för långt när det gäller vad marknadskrafterna kan göra med en om man inte tänker efter själv. Det är trots allt så att alla är beroende av att det säljs så mycket som möjligt för sin lycka, bekvämlighet, status och även ibland sin överlevnad. Vilken roll spelar det om jag är god om jag inte har någon bekvämlighet, status eller inte ens kommer att överleva?

Jag såg nyligen ett program om den ryska ubåten kursk:s förlisning och började undra vad de inblandade egentligen tänkte på och tog för hänsyn. Det var tydligen så att den blev torpederad av en ubåt från USA och sedan ville inte den ryska ledningen att detta skulle komma fram så man lät besättningsmännen drunkna. Varför kunde man inte bara erkänna att man hade blivit torpederade och ta den ekonomiska kompensationen, som man nu ändå fick, och rädda besättningen. Jag tror att problemet med detta var att man inte kunde gå ut med att man aldrig kommer att skapa ett storkrig mellan USA och Ryssland för varför skulle man då ha ett militärindustriellt komplex i den omfattning som man har idag. Visst det kommer fram ändå, eftersom massmedia vill sälja, men det är ändå omöjligt att gå ut officiellt med att man inte kommer att svara militärt.

[Preol]

Gissar att du har hämtat en hel del tankegångar från Marx?

Jag har inte läst Marx men jag är medveten om vilken betydelse hans ideer har haft, eller egentligen utgett sig för att ha haft.

"Variabeln K=kapital. Kapital är ett tillgodohavande av arbetsmängd. När K är noll så innebär detta att det finns exakt tillräckligt för att alla skulle kunna överleva om alla delade lika, är K under noll kan inte alla överleva. Kapitalet i denna mening kan men behöver inte ha något med pengar och materiella tillgångar att göra; det räcker att man har tillgång till en arbetskapacitet som kan ge en viss arbetsmängd."

Vad exakt menar du med kapital? Summan av de materiella tillgångarna vid en given tidpunkt?
Marx definierar kapital som ackumulerat arbete, därför kan kapital aldrig vara =<0..

Jag menar det jag skriver; när tillgångarna, som skapar överlevnad (de behöver inte vara materiella, utbildningsnivån är tex en  sådan tillgång) blir <0 så innebär detta bara att de är mindre än att alla ska kunna överleva på dem om man delade lika. Var man lägger nollnivån har egentligen ingen betydelse, jag har bara lagt den där jag har för att få en enklare och tydligare matematisk modell.  

Sen har du andra variabler som ser lite skumma ut, "bubbelstorlek", "naturkonstanten", där du involverar begrepp som "otrygghet" som kan vara nog så svåra att kvantifiera.

Naturkonstanten är skum det vet jag. Det går inte att exakt definiera vad den innebär utan den beror på människans natur. I olika online rollspel använder man begrepp som stamina spirit osv och det är väl närmast detta som den motsvarar. Men bara för att man inte exakt kan säga vad den innehåller så kan man ju ändå inte förneka att något sådant här finns och att det har en betydelse och att denna betydelse kan kvantifieras. Även om man inför en konstant som man inte vet något om så skulle detta kunna vara intressant för då skulle man kunna isolera detta okända och se vilken betydelse detta har. Detta förtsätter dock att de andra variablerna och konstanterna är någorlunda väldefinierade, eller åtminstånde att några är det. Jag vill hävda att många andra är detta, även om jag kanske ännu inte lyckats få fram den exakt korrekta definitionen. Bubbelstorleken är, tycker jag, hyfsat väldefinierad. Att den sen är lite skum i det att jag kallar den för en konstant när den i själva verket ökar med tiden är en annan sak men jag gör så för att inte den matematiska komplexiteten ska bli för stor. Sen inser jag självfallet att mycket av detta aldrig rent praktiskt kan mätas.  

Annars intressanta tankar.

Tackar för de uppmuntrande kommentarerna från båda ovanstående inlägg. Har aldrig tidigare gått ut med hela grunden för mina åsikter i olika frågor utan bara testat olika tillämpningar av denna teori, framförallt i forumdebatter mot nyliberaler. Det jag då framförallt har tagit fasta på är att dom fullt ut ser den ena typen av ofrihet våld och tvång men totalt missar den andra.

[suchanother]

"Variabeln K=kapital. Kapital är ett tillgodohavande av arbetsmängd. När K är noll så innebär detta att det finns exakt tillräckligt för att alla skulle kunna överleva om alla delade lika, är K under noll kan inte alla överleva. Kapitalet i denna mening kan men behöver inte ha något med pengar och materiella tillgångar att göra; det räcker att man har tillgång till en arbetskapacitet som kan ge en viss arbetsmängd."

Vad exakt menar du med kapital? Summan av de materiella tillgångarna vid en given tidpunkt?
Marx definierar kapital som ackumulerat arbete, därför kan kapital aldrig vara =<0..

Jag menar det jag skriver; när tillgångarna, som skapar överlevnad (de behöver inte vara materiella, utbildningsnivån är tex en  sådan tillgång) blir <0 så innebär detta bara att de är mindre än att alla ska kunna överleva på dem om man delade lika.

Var och när har efterfrågan (det basala behovet för överlevnad) överstigit tillgången och vad vill du förklara med din teori?
Endast i undantagsfall, temporärt, överstiger konsumtionsbehovet tillgången, t.ex. vid naturkatastrofer.
Tar vi utgångspunkt i slavsamhället (några 100-tal f.Kr.), vars grund var just "överproduktion", dvs. en slav kunde producera mer än han själv kunde förbruka. Hela slavsamhällets produktion byggde på detta enkla faktum (ingen idé med slavar om de inte producerar "mervärde").
Sedan dess har mänskligheten levt i relativt överflöd och ingen skulle egentligen behövt duka under pga. brist på tillgångar.
Det du pratar om är egentligen fördelningspolitik, ändliga resurser, ändlig produktion skapar konflikter. Din teori förklarar inte samhällsutvecklingen.

PS. Läs gärna Marx och upptäck den verkliga drivkraften i samhället. Vidare kan du läsa hans funderingar kring begreppet "kapital" som hos Marx får en vid betydelse från konkret arbete till ärvda kunskaper, som "totalresurs". DS.

[suchanother]

Rättelse till förra inlägget:
Använde begreppet "mervärde" lite slarvigt. Marx reserverar detta för det kapitalistiska produktionssättet. I slavexemplet använder han istället begreppet "merproduktion".
Undrar om nån vet skillnaden?

[Preol]

Var och när har efterfrågan (det basala behovet för överlevnad) överstigit tillgången och vad vill du förklara med din teori?
Endast i undantagsfall, temporärt, överstiger konsumtionsbehovet tillgången, t.ex. vid naturkatastrofer.
Tar vi utgångspunkt i slavsamhället (några 100-tal f.Kr.), vars grund var just "överproduktion", dvs. en slav kunde producera mer än han själv kunde förbruka. Hela slavsamhällets produktion byggde på detta enkla faktum (ingen idé med slavar om de inte producerar "mervärde").
Sedan dess har mänskligheten levt i relativt överflöd och ingen skulle egentligen behövt duka under pga. brist på tillgångar.
Det du pratar om är egentligen fördelningspolitik, ändliga resurser, ändlig produktion skapar konflikter. Din teori förklarar inte samhällsutvecklingen.

Vad händer om samhället löses upp och alla helt på egen hand måste föda sig själv? Självfallet skulle majoriteten omedelbart svälta ihjäl för matproduktionen skulle totalt sett minska om man inte använde sig av de rationalitetsvinster som en gemensam samhällsorganisation medför. Långt innan detta inträffar kommer man dock att börja arbeta för att stärka samhällsorganisationen så detta är bara hypotetiskt men det är ju inte så att kapitalet inte kan bli <0.

PS. Läs gärna Marx och upptäck den verkliga drivkraften i samhället. Vidare kan du läsa hans funderingar kring begreppet "kapital" som hos Marx får en vid betydelse från konkret arbete till ärvda kunskaper, som "totalresurs". DS.

Som du kan läsa i mitt första inlägg så har jag redan beskrivit Marxismens och alla andra politiska rörelsers roll så du kanske förstår om jag inte är så intresserad av att ta denna teori till mig.

[suchanother]

Som du kan läsa i mitt första inlägg så har jag redan beskrivit Marxismens och alla andra politiska rörelsers roll så du kanske förstår om jag inte är så intresserad av att ta denna teori till mig.

Ho ho rätt pompöst uttalande.

[Preol]

Som du kan läsa i mitt första inlägg så har jag redan beskrivit Marxismens och alla andra politiska rörelsers roll så du kanske förstår om jag inte är så intresserad av att ta denna teori till mig.

Ho ho rätt pompöst uttalande.

Hela min teori kan för vissa inte uppfattas som annat än pompös då den förringar i stort sett alla samhällsföreteelser utom den hederligt arbetande människan.

[suchanother]

Visst kan vi ta hemsnickrade teorier. Såna som man tänker ut medan man knullar kossan.
Men färden från dynghögen till stora världen är lång. Gäller först att blicka bakom ladugården, där finns konsumbutiken. Bakom konsumbutiken finns den stora världen med restauranger och enarmade banditer.
Lyckas man lösgöra sej från detta så finns folkhögskolan, räcker inte högskolan, så finns universitet.
Färdades själv långt, som invandrare, liten pojke som inte kunde ett ord svenska. Farsan arbetarklasstyrann, tur att jag hade mina bröder där vi ihop smidde planer och stödde varandra. Tyvärr blev jag fullständigt skadad eftersom jag som äldst fick dra hela lasset.

Åter till ämnet.
Det gäller att hitta en förklaringsmodell som låter vettig. Klassperspektivet spelar en roll här men inte allt. Var Marx bråkmakare från arbetarklass? Ingalunda. Han föddes i högre medelklass och gifte sej in i överklassen genom Jenny von Westfalen, dotter till en preussisk minister.

Marx sökte i samhällsutvecklingen de generella linjer som utvecklingen följer. Inte säkert att de finns, men han trodde sig ha vissa vibbar.
Hela Marx samhällsanalys följer en oerhörd stringens. Som ex. det tidigare nämnda begreppet "kapital" upptar ca 200 sidor i hans privata brevväxling.

Marx växlade ner Hegels flumfilosofi. Hegel imponerar men Marx imponerar mer med sin tolkning av Hegel.
Måste sägas dock att Marx missa Hegels intentioner i "Herre och slav". Hegel var så bunden i ariertänkandet, dessa vita indoeuropéer och Marx tolkar detta positivt dialektiskt men han missar helt den historiska poängen.

[Kallekula]

Var Marx bråkmakare från arbetarklass? Ingalunda. Han föddes i högre medelklass och gifte sej in i överklassen genom Jenny von Westfalen, dotter till en preussisk minister.

Men var han en bråkmakare av rang? Han hade väl ett rejält  hetsigt temperament? Var det inte en hel del fejder?

Pengar var han väl, om jag nu inte minns helt fel, urusel på att handskas med.

Det brukar av och till hävdas att Marx egentligen inte brydde sig ett skit om arbetarna men att han gillade att köra upp sina teorier på motståndare bara som ett sätt att ge dem rejäla tjuvnyp. Dvs han hatade etablissemanget  p.g.a. av hans oförmåga att anpassa sig och för att han dessutom av och till var fattig som en kyrkråtta.

Sanning eller inte. Har ingen aning. Men han var en fascinerande filur Marx.

[suchanother]

Marx var nog privat jobbig typ. Intellektuellt överlägsen sin samtid kände han säkert en oerhörd frustation mot mindrevetande typer.
Marx skarpsinne lyser än idag. Kan inte annat än lyfta hatten för denne gigant.

[Preol]

Visst kan vi ta hemsnickrade teorier. Såna som man tänker ut medan man knullar kossan.
Men färden från dynghögen till stora världen är lång. Gäller först att blicka bakom ladugården, där finns konsumbutiken. Bakom konsumbutiken finns den stora världen med restauranger och enarmade banditer.
Lyckas man lösgöra sej från detta så finns folkhögskolan, räcker inte högskolan, så finns universitet.
Färdades själv långt, som invandrare, liten pojke som inte kunde ett ord svenska. Farsan arbetarklasstyrann, tur att jag hade mina bröder där vi ihop smidde planer och stödde varandra. Tyvärr blev jag fullständigt skadad eftersom jag som äldst fick dra hela lasset.

Åter till ämnet.
Det gäller att hitta en förklaringsmodell som låter vettig. Klassperspektivet spelar en roll här men inte allt. Var Marx bråkmakare från arbetarklass? Ingalunda. Han föddes i högre medelklass och gifte sej in i överklassen genom Jenny von Westfalen, dotter till en preussisk minister.

Marx sökte i samhällsutvecklingen de generella linjer som utvecklingen följer. Inte säkert att de finns, men han trodde sig ha vissa vibbar.
Hela Marx samhällsanalys följer en oerhörd stringens. Som ex. det tidigare nämnda begreppet "kapital" upptar ca 200 sidor i hans privata brevväxling.

Marx växlade ner Hegels flumfilosofi. Hegel imponerar men Marx imponerar mer med sin tolkning av Hegel.
Måste sägas dock att Marx missa Hegels intentioner i "Herre och slav". Hegel var så bunden i ariertänkandet, dessa vita indoeuropéer och Marx tolkar detta positivt dialektiskt men han missar helt den historiska poängen.

Men vad är din poäng? Du skriver roande men jag förstår inte vart du vill komma. Om du bara på något kryptiskt sätt vill kritisera mitt första inlägg så vore det väl enklare att bara bemöta det i sak.

Om du menar att jag inte tillräckligt har definierat begreppet "kapital" på grund av att jag är född bakom en lada så ok men det jag har skrivit handlar inte om att exakt definiera allt, det räcker att veta att det finns ett sådant begrepp som påverkas på det eller det sättet. Oavsett vad "kapital" exakt är för något så är det alltså något som skapas av ett arbete och arbetet utförs effektivare om man jobbar tillsammans för ett gemensamt mål. Detta och lite till är allt man behöver veta för att sätta upp de samband som jag har gjort.

För övrigt så betvivlar jag att Marx exakta och stringenta definition håller idag om den nu någonsin har hållit. Hursomhelst är det ju ganska uppenbart att något har missats med tanke på det resultat som det alltid har blivit när man försökt att tillämpa Marx teorier (att jag menar att de aldrig har tillämpats utan bara klistrats på, som en etikett, på en utveckling som ändå hade skett kan vi för tillfället bortse ifrån).

[Avantgardet]

Alla människor lever i en mer eller mindre stor bubbla. En liten bubbla gör att man mera ostört kan fokusera på att nå sitt mål. Man hindras inte av det som inte leder direkt till målet och man kan därför bli effektivare. Detta innebär också att man bortser från de mera långsiktiga effekterna av ens handlande. Nackdelen med en liten bubbla är att man får sämre möjligheter att lyckas när komplexiteten kräver att man kan se ett mera omfattande sammanhang. En stor bubbla gör att man blir mera störd när man försöker fokusera på något mindre. Man tar för mycket hänsyn till det som inte direkt leder till målet och man blir därför inte lika effektiv. Detta innebär också att man tar mera hänsyn till de långsiktiga effekterna av ens handlande. Om komplexiteten kräver en stor bubbla så tjänar man på att ha det men annars gör den att man blir långsammare än de som har en mindre. Störst effektivitet får man alltså om man har en lagom stor bubbla. I ett samhälle så kommer de flesta att få den storleken på sin bubbla som är optimal för den komplexitet som samhället kräver av en. Det blir en fördelning kring denna storlek enligt normalfördelningskurvan.

Den här bubblegrejen. Vad symboliserar "storleken" på bubbland egentligen? Fokus? Vi kan aldrig "stänga av" medvetandet. Låter skumt att kvantifiera livssfären på det där sättet. Jag trör det rör sig om kvalitativa skillnader. Du övertygar mig inte med den premissen alltså, och är grunden skev...

Med detta som bakgrund ska jag nu beskriva samhällsutvecklingen. Människor har väl alltid levt i grupper men jag ska av pedagogiska skäl här utgå från att det vid en viss tidpunkt var så att människor slöt sig samman och bildade samhällen, för att därigenom få möjlighet att beskriva varför man från början bildade samhällen. I en sådan början har ingen något annat intresse än att samhället ska fungera så bra som möjligt och ge alla bättre förhållanden, i senare utvecklingsskeden gäller dock inte detta men det återkommer jag till. De skapar därför ett samhälle där alla kommer överens om vad som är bäst för alla och där ingen försöker ta för sig på någon annans bekostnad, de krav som naturen ställer på samhället fördelas lika på alla medborgare, makten som utövas i samhället utgår alltså från det gemensamma och fördelar de oundvikliga kraven någorlunda jämnt. Den gemensamma makten kommer jag hädanefter att kalla demokratisk. Samhället kommer att rationalisera arbetet och medborgarnas genomsnittliga arbetskapacitet kommer därmed att öka och detta innebär att det blir mer och mer att dela på. Efter ett tag kommer medborgarna att börja tycka att tryggheten har ökat. Hur trygg man anser sig vara beror på hur stor bubbla man lever i, ju mindre den är ju kortsiktigare tänker man och ju mindre krävs det för att man ska anse att samhället ger trygghet och ju större den är ju långsiktigare tänker man och ju mer krävs det. Jag kommer hädanefter att utgå från den mest vanliga bubbelstorleken. När tryggheten ökar minskar motivationen att stärka den gemensamma demokratiska makten eftersom dess funktion, att öka tryggheten, då inte upplevs som lika angelägen. Den energi som då blir över läggs på att direkt öka den egna lyckan och bekvämligheten genom att använda så mycket som möjligt av det överflöd man upplever finns. Detta löser upp och försvagar samhället och därmed minskar medborgarnas arbetskapacitet. Resursskapandet, som skapar tryggheten, kommer alltså att minska som en följd av att tryggheten ökar. Det kommer att bli en självsvängning av detta som jag senare kommer att beskriva matematiskt.

Är det så säkert att medborgarna verkligen känner sig "tryggare" någonsin? Vi blir ju rädda för lite vad som helst idag. Sen är argumentationen oerhört vag vad gäller kopplingen "demokrati" och "trygghet", varför skulle det vara så t.ex.? Finns det kanske andra sätt att se på det? Ser inte den självklara kopplingen mellan "långsiktig" bubbla och trygghet heller. Och är det så självklart att demokratins Funktion är att öka tryggheten (glöm inte Marx, du gör dig själv en björntjänst då)? Utveckla gärna!

När man, på grund av ökad trygghet, inte längre i lika hög grad strävar efter att stärka samhället så kommer man alltså i högre grad att direkt söka sin egen lycka och bekvämlighet, när behovet av ett starkt samhälle blir mindre akut så krävs det mer långsiktighet (större bubbla) för att se behovet av det. Detta förändrar samhället på många olika sätt. Det man brukar kalla vänstern har givit en ideologisk grund för de förändringar som orsakas av medborgarnas sökande efter bekvämlighet och det man brukar kalla högern har givit en ideologisk grund för de förändringar som orsakas av medborgarnas strävan efter lycka. Dessa rörelser har alltså inte på något vis orsakat förändringarna utan de försöker bara ge fördelar till den egna gruppen genom att framställa det som att de förstår och genomdriver förändringarna. De skapar därigenom också en acceptans för de förändringar som de själva företräder. Vänstern hävdar alltså att samhällstärande parasiter som bara är ute efter sin egen bekvämlighet är offer för någon samhällelig ondska och högern hävdar att alla som tvångsmässigt gör allt för att bara förse sig själva med det upplevda överflödet egentligen är goda välgörare. Inget av detta är sant men istället för att konstatera att dessa företeelser är ett tecken på ett samhälle i upplösning så försöker man dölja det och istället utnyttja det för att gagna sig själv. Det som en gång skapat och byggt upp samhället är människor som i något högre grad har satt det gemensamma intresset före det egna och därmed inte beklagat sig eller varit giriga. Det är dock viktigt att komma ihåg att det nästan aldrig har varit ett antingen eller utan det har oftast handlat om olika gradskillnader, en och samma individ vill alltså göra verklig nytta för samhället, är bekväm och girig i olika proportioner. Den som till största delen är bekväm och bara vill ha utan prestation har vänstersympatier, den som till största delen är girig och tvångsmässigt vill ha mer har högersympatier och den som till största delen bara vill göra nytta vill bara ha en verklig och fungerande demokrati och vill inte att det ska kantra varken till höger eller vänster. Förutom dessa alternativ finns det många andra kombinationer av olika grader av dessa egenskaper.      

Hur drar du slutsatsen att samhället skulle vara stadd i "upplösning", och vad menas?  

Den som missgynnar sig själv i någon grad gör detta på grund av en motsvarande grad av ofrihet, ingen missgynnar nämligen frivilligt sig själv. Med denna definition inser man även att en begränsande bubbla är en ofrihet eftersom det endast är någon utan en sådan som verkligen gynnar sig själv. Men även inom en och samma bubbelstorlek är man mera ofri ju mera man missgynnar sig själv. Grundat på denna definition ska jag nu beskriva graden av frihet i olika typer av samhällen. I det demokratiska samhället är alla medborgare så fria som deras bubbelstorlek tillåter. När man i högre grad på bekostnad av samhället börjar söka sin egen lycka och bekvämlighet så kommer det demokratiska samhällets frihet att bli ett hinder, man måste nämligen hota för att få ”överflödet” och friheten hindrar dessa hot. De hot som hindras är dels hotet att med våldsmedel inskränka någons frihet och dels hotet att med ekonomimedel inskränka någons frihet. Dessa hot ställs redan av det gemensamma när det på goda grunder hotar med uteslutande ur samhället på grund av bristande respekt för gemensamma mål, men nu vill man att individerna i samhället godtyckligt ska kunna försvaga andras medborgarskap, och därmed samhället, genom att inte respektera andra individers frihet. För att då få bort friheten kommer man att skapa två olika typer av rörelser; den ena, de auktoritära rörelserna, angriper friheten mot att med våldsmedel få sin frihet inskränkt och den andra, de liberala rörelserna, angriper friheten mot att med ekonomimedel få sin frihet inskränkt. Den autoritära rörelsen vill alltså att vem som helst godtyckligt ska kunna hota någon med våldsmedel och den liberala rörelsen vill alltså att vem som helst godtyckligt ska kunna hota någon med ekonomimedel. De flesta kan ganska lätt föreställa sig hur man hotar med att inskränka någons frihet med våldsmedel men det kan vara svårare att inse hur man hotar med att inskränka någons frihet med ekonomimedel. I det första fallet hotar en fysiskt starkare individ eller grupp med att utföra en handling som tar bort en fysiskt svagare individs frihet, genom inlåsning eller genom att man begränsas till följd av fysiskt våld, i det andra fallet hotar en ekonomiskt starkare individ eller grupp en ekonomiskt svagare individ med de svårigheter som fattigdomen ger. Ett exempel på det förstnämnda är att hota någon som vägrar att göra militärtjänst med fängelse. Vad man då gör är att man ger någon ett val mellan att ta ofriheten under militärtjänsten eller att ta ofriheten under fängelsevistelsen. Valet kan vara lätt om man inser nyttan och meningen med att göra militärtjänsten och då behöver inte ens hotet med fängelse finnas. I ett samhälle som vill ha starka hot finns det anledning att misstänka att det inte är det gemensammas bästa som är målet utan att det är snäv individuell egoism som styr, det kan dock även vara så att man utesluter individer som inte inser det gemensammas bästa ur samhället och därmed berövar dem den frihet mot inlåsning och våld som det demokratiska samhället ger. Det sistnämnda är dock ett nederlag för det demokratiska samhället eftersom det därigenom försvagar sig själv, visserligen för att inte försvagas ändå mer men ändå. Någon kan på motsvarande sätt tvingas till att förnedra och missgynna sig själv för att inte missgynnas av de nackdelar fattigdomen ger. En ekonomiskt starkare individ eller grupp kan erbjuda en ekonomiskt svagare ett skadlig och/eller förnedrande arbete för att man inte ska förnedras och/eller skadas av fattigdom. Båda dessa ofriheter missgynnar i någon mån individen och det är upp till individen ifråga att avgöra vad som missgynnar minst och alltså därför är minst ofritt. Allt man gör för sin försörjning behöver inte vara förnedrande och missgynnande och då behöver det inte finnas ett hot om den förnedring och/eller missgynning som fattigdomen ger. Men på motsvarande sätt som när det gäller hot om våld så kan man misstänka att det, när hoten görs starka, finns en vilja att få individer att göra sådant som inte gagnar dem själva utan endast de individer som har maktmedlen. Även här är det dock så att även det demokratiska samhället kan utesluta någon från samhället och friheten för att denna inte respekterar dess mål och mening, det kan alltså underlåta att skydda sådana individer från fattigdom.  

Varför skulle ingen frivilligt missgynna sig själv? Vad menas annars med att "missgynna" sig själv? Kropotkin drev ju tesen att ömsesidigt hjälpande var en bidragande faktor i evolutionen, gynnade överlevnaden. Det tog ju hårt på socialdarwinisterna. Själv tycker jag inte alls det låter helt otroligt heller. Men förklara gärna vad du menar med att ofrihet följer av att "missgynna" sig själv! Tycker annars att du har lite platt definition av frihet. Frihet är ju ett begrepp vi tänker med, inte ett fysiskt objekt där ute i världen. Således så kan man vara fri eller ofri i vilken situation som helst, beroende på inställning. Eller du kanske vill ställa upp kriterier för att man skall kunna sägas vara "fri"? Men sen så använder ju därefter en subjektiv, relativistisk, definition på frihet. Du kanske behöver fler termer för att göra dessa distinktioner.

Men att bara försvaga friheten räcker inte, man måste även vinna acceptans för de olika typerna av hot. Man bildar därför följande rörelser; religionen, som verkar för en acceptans av hoten med våldsmedel, och vetenskapen, som verkar för en acceptans av hoten med ekonomimedel. Hur dessa rörelser verkar ska jag nu förklara. Religionen var på medeltiden den maktbärande rörelsen, den talade om för medborgarna att Gud hade skapat allt och att man bara skulle tro på detta och acceptera hans vilja. De som under hot om våld ville ta för sig av ”överflödet” var de som Gud hade utsett till sina ställföreträdare på jorden och dessa i sin tur lät förkunnarna om allt detta tala och verka. Vetenskapen ersatte sedan religionen som maktbärande rörelse, och den talade om för medborgarna att allt hade skapat sig själv, naturlagarna förklarar varför naturlagarna finns. Denna frånvaro av referenser i tillvaron gör medborgarna mera benägna att bara låta sig styras av sina behov. Man bryr sig alltså varken om högre auktoriteter eller några livsmål utan allt handlar bara om att tillfredställa de behov som man för tillfället har. De som har mycket pengar kan erbjuda denna behovstillfredsställelse genom att dela med sig av pengarna och de kan även hota med att låta bli att göra detta. Om vetenskapen får en att tro att det inte finns några andra livsmål eller auktoriteter att följa så accepterar man att låta sig styras av dem som har pengar. Trots det jag här har skrivit så kan man inte fördöma alla resultat som religionen och vetenskapen har kommit fram till utan det man bör fördöma är det budskap som dess högsta nu levande auktoriteter framför för det budskapet syftar alltid till att stärka den aktuella individuella makten.  

Lite divergent tänkande skulle inte skada, om du vill övertyga. Det är inte så här enkelt.

De hot som jag ovan beskrivigt kan många gånger vara konstgjorda och skapade genom att man byggt upp ett beroende som man sedan hotar med att inte tillfredställa, reklam och droger är exempel på detta. I dessa fall tvingas man till ett icke gagnande och därmed ett ofrigörande beteende på grund av att man inte, på grund av sin bubbla, ser att alternativet är större och inte mindre frihet. Man ser alltså inte att alternativet till droger och konsumtionsbehov är större frihet utan man tror felaktigt att man utan detta skulle missgynna sig själv och bli mindre fri och denna felsyn får man på grund av sin begränsade insikt. I ett samhälle där marknadskrafterna styr ligger det alltså i dessas intresse att människor ska leva i en så liten bubbla som möjligt eftersom de då är lättare att styra.  

Här är jag nog benägen att hålla med dig.

Nu följer en beskrivning av hur det är i det ledande samhället och dess maktsfär vid de tidpunkter som representeras av funktionernas maximi och minimipunkter, baserat bara på det som jag ovan har härlett. När man läser detta bör man tänka på följande: Det ultimata demokratiska styret är helt frikopplat från personligt inflytande, styret är där bara en funktion, som vem som helst med tillräcklig utbildning kan utföra, men med högre grad av demokratiskt inflytande avser jag här bara att makthavarna i högre grad ser till det gemensammas bästa än vad som är vanligt under aktuell tid. Med denna definition kan en despotisk diktator, som trots allt i någon mån låter folkets krav styra, vara mera demokratisk än en mindre kraftfull men mera korrumperad makthavare. Därmed inte sagt att despotism skulle vara en önskvärd demokratisk egenskap utan bara att det i vissa fall kan vara mera demokratiskt än vissa andra former av styre. Men måste också tänka på att allt jag här nämner avser medelvärdet i den aktuella maktsfären, om jag till exempel skriver att tryggheten är stor så innebär detta inte nödvändigtvis att alla är trygga. När jag skriver att ett hot är underställt ett annat så menar jag att de mest framträdande har skaffat sig makt med hjälp av det ena hotet men använder den andra typen av hot indirekt via några underställda.    

Intressant, men hur blir det om man ser i internationell kontext?

• Det kommande Tyskromerska riket år 700: Otryggheten är som störst, det finns som minst kapital och arbetskapaciteten ökar som mest. Omkring denna tid har maktcentrum flyttats till ett oförstört område, som kan börja byggas upp från början. De individuella hoten med våldsmedel tar över, nu blir de individuella ekonomimedlen underställda de individuella våldsmedlen. Det är denna distansering från det Romerska rikets hotbild, som får människorna att känna att de bygger upp något nytt, utan denna känsla skulle N minska så mycket att en uppbyggnad skulle bli omöjlig att genomföra. Det demokratiska inflytandet ökar som mest och de individuella hoten med våldsmedel minskar som mest, och detsamma gäller för de underställda ekonomimedlen.  

Lite spekulativt. Samma kritik gäller andra stycken i det följande.

Övertyga mig nu!