Av en händelse kollade jag in lite olika hemsidor för politiker. Tittade på David Camerons hemsida (Engelsk konservativ) och slogs av den välkomnande och tjänstvilliga budskapet han har på sin sida.
"You elected me and sent me to the House of Commons to speak and vote for the people of West Oxfordshire." & "Your MP is only as good as the information he or she receives, so please USE me by writing to me at the House of Commons or e-mailing me"
Så går jag till Mona Sahlins hemsida och ser bara en enda stor resumé av hennes kvalifikationer och vad hon har gjort genom tiderna. Hittar överhuvudtaget inte Reinfelds hemsida.
Reinfeldt.org är visserligen en annan moderats hemsida och där möts man av en bergsbestigande 3 barnsfar som tycker att sverige är så fantastiskt att det bara går att förbättra.
Göran Perssons blogg handar om hur han ska kakla om sitt "lilla torp" och klagar på Lajla för att hon ljuger om hemsidor och är "för gammal". Fan vilken barnslig människa Göran är.
George Bushs hemsida är iallafall idag opersonlig och auktoritär "I urge you to give thanks" står det att läsa.
Det är intressant att se skillnaderna. Hur bör en politikers hemsida se ut? Just för stunden föll jag verkligen för Camerons presentation. Inga narcissistiska utsvävningar, inget gnäll, bara en vänligt sinnad tjänstvillighet.
Politikers hemsidor
Moderator: Moderatorgruppen
Jag anser att människors känsla av inflytande beror väldigt mycket på politikers tillåtande till människors inflytande. Om man möts av en resumé eller andra självupptagenheter så slås man ju av att tanken är att dessa politiker tror att det är dom som ska ha inflytandet och att inflytande beror blott och enbart på vilka kvalifikationer man har. Budskapet blir att om du inte har haft ett helt liv av politisk involvering eller utbildning så är du inte tillräckligt viktig för att komma med en åsikt.
Där jag bor är politiken inget man talar om. Det är märkligt. Så fort man är i utlandet så diskuterar folk både politik och religion och betraktar det som viktiga frågor och inte alls något man ska hålla inne med eller vara hemlig med. Men här hemma känns det som att både politik och religion är något man helst undviker att prata om.
Går man till vilken som helst av de Svenska partihemsidorna så möts man av deras uppdrag och deras åsikter. Politik blir en sfär tillägnad enbart politiker och politiken lever som i sin egen värld.
Hur stort inflytande tycker Svensken i snitt att den har? Eller Svenskar på olika platser? I städerna? På landet?
Representationen verkar ha gått politikerna åt huvet så att de tror att de röstats fram för sina åsikters skull, då de är där för att föra folkets talan och bedriva folkets politik, som ju är demokrati. De kanske tror att de gör detta medan de istället bedriver ideologisk kamp och tävlan om personligt inflytande.
Det är för mig svårt att pejla Svenskens inställning till politik eftersom dessa frågor aldrig diskuteras - iallafall inte i min umgängeskrets. Fungerar allting så himla bra att det inte finns något att diskutera? Det förs visserligen politisk debatt ibland i TV, men som jag sett så består debatterna mest i egna åsikter och väldigt liten verklig representation.
Men om jag får gissa så tror jag att även om Svenskarna inte är förtryckta, så känner dom sig förtryckta just på grund av den allmänna inställningen till politik. Nuvarande statsminister Reinfeldt spelar en synnerligen oåtkomlig typ och har lagt ett allvar över politiken som jag inte tycker speglar den framgångsvision moderaterna säger sig stå för.
Under Perssons tid var det hans personlighet som hamnade i blickfånget och representationen var fullständigt obefintlig, inte konstagt kanske med tanke på att han egentligen aldrig varit socialdemokrat. Under lång tid har politiken också mystifieras till att bli en expertangelägenhet och handlat om enbart strukturella och toppstyrda insatser. Den attityden finns både hos moderaternas såväl som socialdemokraternas hemsidor.
Sverige skulle behöva ett Simpsons som kan driva med politikerna och ta bort denna otäcka mystifieringens mörker som ligger över politiken i Sverige.
Där jag bor är politiken inget man talar om. Det är märkligt. Så fort man är i utlandet så diskuterar folk både politik och religion och betraktar det som viktiga frågor och inte alls något man ska hålla inne med eller vara hemlig med. Men här hemma känns det som att både politik och religion är något man helst undviker att prata om.
Går man till vilken som helst av de Svenska partihemsidorna så möts man av deras uppdrag och deras åsikter. Politik blir en sfär tillägnad enbart politiker och politiken lever som i sin egen värld.
Hur stort inflytande tycker Svensken i snitt att den har? Eller Svenskar på olika platser? I städerna? På landet?
Representationen verkar ha gått politikerna åt huvet så att de tror att de röstats fram för sina åsikters skull, då de är där för att föra folkets talan och bedriva folkets politik, som ju är demokrati. De kanske tror att de gör detta medan de istället bedriver ideologisk kamp och tävlan om personligt inflytande.
Det är för mig svårt att pejla Svenskens inställning till politik eftersom dessa frågor aldrig diskuteras - iallafall inte i min umgängeskrets. Fungerar allting så himla bra att det inte finns något att diskutera? Det förs visserligen politisk debatt ibland i TV, men som jag sett så består debatterna mest i egna åsikter och väldigt liten verklig representation.
Men om jag får gissa så tror jag att även om Svenskarna inte är förtryckta, så känner dom sig förtryckta just på grund av den allmänna inställningen till politik. Nuvarande statsminister Reinfeldt spelar en synnerligen oåtkomlig typ och har lagt ett allvar över politiken som jag inte tycker speglar den framgångsvision moderaterna säger sig stå för.
Under Perssons tid var det hans personlighet som hamnade i blickfånget och representationen var fullständigt obefintlig, inte konstagt kanske med tanke på att han egentligen aldrig varit socialdemokrat. Under lång tid har politiken också mystifieras till att bli en expertangelägenhet och handlat om enbart strukturella och toppstyrda insatser. Den attityden finns både hos moderaternas såväl som socialdemokraternas hemsidor.
Sverige skulle behöva ett Simpsons som kan driva med politikerna och ta bort denna otäcka mystifieringens mörker som ligger över politiken i Sverige.
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster