Inläggav Makterna » 06 mar 2008 13:18
Bojkotter har väl alltid en kontraproduktiv del, dvs att man samtidigt delvis skadar den part man vill hjälpa. Men om man bara gjort en ordentlig konsekvensanalys, är det sannolikt att den produktiva delen (dvs det man vill åstadkomma med sin bojkott), ur ett riskperspektiv)*, väger tyngre än den kontraproduktiva.
*) Med "riskperspektiv" menar jag att om man har mycket att eventuellt vinna på bojkotten, men att kostnaden (arbetet) att genomföra bojkotten är liten, kan det räcka med en liten sannolikhet (säg t.ex. 15%) att lyckas åstadkomma detta mål, för att bojkotten ändå ska vara förnuftig att genomföra.
Bojkotter, smutskastningskampanjer, hot och dylikt kan vara effektivt för en okänd part, som inte har något rykte att sätta på spel, att nå sitt mål (t.ex utpressning). Det är väl bland annat därför som stora företag med kända varumärken agerar så service-minded om t.ex. en kund vill reklamera en vara, och vänder kappan efter vinden så lätt när det gäller t.ex. kritik (befogad eller obefogad) inom områden som miljö och etik.
När det gäller bojkott mot ickekommersiella organisationer, t.ex. stater, är det andra faktorer som är viktigare, t.ex. ledarens personliga stolthet, väljarnas stöd för ledaren, väljarnas nationella stolthet, etc. Om man t.ex. bojkottar ett land pga ledarens politik, finns risken att landets befolkning snarare blir alienerad mot omvärlden, vilket kan stärka ledarens makt. Bojkotten mot Cuba har ju t.ex. inte hjälpt att avsätta Castro, dock har en stor del av den produktiva befolkningen flytt till USA och fått bättre liv där, vilket kanske är en positiv del för dem (beroende på vilket scenario man jämför med).
Man kan vidare tänka sig att syftet med bojkotten inte alls är att åstadkomma nån förändring, utan att uttrycka sitt hat. Att förespråka bojkott kan därför vara ett effektivt sätt för en ledare för en politisk grupp, att stärka sin popularitet inom gruppen och därmed sin makt. Hela hippierörelsen (70-talet) och den livsstilssocialism som följde i dess spår bygger väl för övrigt på den principen. Typ "jag är jätterebellisk, kom så demonstrerar vi" sa hippien, och vips fick han massor av fans (inte minst kvinnliga).
(Den tiden är dock förbi då det hippaste man kan bli är hippie, numera ska man vara gangster om man vill ha brudar)
