Det finns en skrämmande kunskapsbrist åt i stort sett alla tänkbara håll på livsmedelsområdet, och jag vill göra vad jag kan för att avhjälpa det. Låt oss därför samtala om produktionsdjur i Sverige och internationellt. Jag finns här för att svara på frågor efter bästa förmåga, ta reda på sånt ni undrar över och generellt presentera ämnet.
Jämfört med andra länder har våra produktionsdjur det överlag rätt bra i Sverige. Att vara "bättre" eller t.o.m. "bäst" är dock rätt ointressant, om man inte också är "bra", rent objektivt sett. Men faktum är att vi är ganska bra i Sverige - framförallt på slaktsidan. Slakten och transporten till slakten är ju en förhållandevis kort del av djurets liv, men också den mest extrema. Det vi kan bli bättre på här skulle jag säga är följande:
*Slaktkyckling: Utveckla sätt att bedöva stora grupper innan de hängs upp i fötterna istället för efter. Idag bedövas broiler med el genom att huvudet nedsänks i vattenbad, men de hängs först upp i fötterna vilket stressar djuret.
*Svin: Mer forskning på huruvida bedövning med CO2 är smärtsamt eller ej, och om det kan göras bättre. Argongas är ett dyrt alternativ, men tveksamt om det är bättre. Finns andra alternativ? Gruppvis indrivning till bedövning bör göras till standard (finns idag mest på större slakterier). Fållorna hos uppfödarna, i transporten och på slakteriet borde standardiseras för samma antal grisar för att undvika omplacering (nya grupperingar stressar djuret).
*Nöt: Bultpistol som bedövning har dålig verkan på stora djur. Alternativ är under utveckling. Bl.a. Scan satsar på detta som nästa djurskyddsinvestering.
*Mobila slakterier: När det gäller uppfödning i mindre skala t.ex. struts, kalkon, vissa dikobesättningar (nötkött), ren etc. är mobila slakterier absolut bäst. Slakten kommer till gårdens djur istället för tvärtom. Tyvärr har svenska initiativ på detta område haft svårt med lönsamheten. Norska lösningar börjar dock hitta in mer även i Sverige. Här borde det satsas från statligt håll.
Hur är det då när det gäller själva uppfödningen? Varierande, får man säga. Det finns för det mesta bra alternativ ur djurskyddssynpunkt, och de är inte nödvändigtvis dyrare eller besvärligare än de sämre alternativen. Lagen tillåter kanske onödigt stor spännvid här? Finns det någon anledning att tillåta system som avviker från de som är lämpligast ur djurskyddssynpunkt? Kan man åtminstone undvika att bygga NYA system som inte är i toppklass från djurets sida sett?
Här kunde det lagstiftas lite friskare tycker jag. Framgång är ju möjlig! Titta på värphönsen t.ex. Frigående värphöns utomhus (KRAV) lever en närmast utopisk tillvaro, och ja, detta är absolut möjligt under kommersiella förhållanden. Man har forskat mycket på hur hönans miljö ska se ut för att tillfredsställa hennes behov, skapat produktionssystem som svarar mot behoven, och skrivit vettiga lagar och regler som svarar mot de goda produktionslösningarna. De s.k. "berikade burarna" (som ändå är 100 gånger bättre än de ursprungliga batteriburar som fortfarande är vanliga på andra ställen i världen) känns dock som en övergångslösning. Kan vi inte få slippa dom nu? En dag kommer även konceptet frigående höns inomhus att kännas passé, men dessa hönor har det ändå mycket bättre än burhöns.
Hur ser det då ut? Det djurslag som lider mest i Sverige idag vill jag påstå är grisen. Nötboskapuppfödning, både på kött- och mjölksidan, är bra och blir bara bättre och bättre. Frigående värphöns har det överlag bra, förutsatt att lantbrukaren vet vad han sysslar med (så är det ju i alla branscher). Slaktkyckling (broiler) har det OK, men man bör försöka hitta vettiga lösningar på att berika deras miljö (t.ex. med sittpinnar som går att tvätta av utan att ge fotproblem). Småskalig produktion (lamm, övrig fågel etc.) har det överlag bra under sin uppfödning.
Med grisar är det tyvärr väldigt varierande. Många besättningar hålls alldeles, alldeles för trångt. Många lantbrukare förstår sig inte på grisens beteende som flockdjur och håller dem därefter. Det ironiska är att dessa producenter förmodligen skulle få bättre ekonomi om de lärde sig samspela mer med grisen och dess behov.
Vi behöver hitta ett bra produktionssystem för hållning av medelstora, avvänjda kultingar innan de går till slakt. Vi har ett utmärkt system för grisning som främjar suggans naturliga beteende, och detta borde göras till standard i hela landet (systemet är idag i minioritet). Det är i fasen efter - de sista månaderna då unggrisen ska uppnå slaktmogen vikt - som vi behöver hitta ett uppfödningssystem som är hållbart ekonomiskt, ekologiskt och djurskyddsmässigt.
Detta som en liten introduktion. Hoppas det blir ett givande samtal! Passa på att fråga om allt du vill veta.
