Genier, upplysta, och profeter!

[Avantgardet]

Forumet fullkomligt dignar av dessa särdeles gynnade begåvningar. I själva verket, inser jag lite motvilligt, är jag själv, i egenskap av en "vanlig lallare och lekman", en tämligen perifer företeelse, ett försvinnande, försumbart, fenomen. Samtidigt undrar jag lite försynt (obegåvad som jag är): om nu detta är så, hur kommer det sig att jag inte förmår upptäcka all denna begåvning? Varför röjer den sig inte för mig?

Nu kan man givetvis avfärda mig med - det uppenbara - att jag helt enkelt är för obegåvad för att överhuvudtaget äga förmåga att urskilja dessa, men låt oss inte göra det enkelt för oss. Nej, låt oss förutsätta att jag faktiskt begriper det jag läser på detta stället, men att jag ändå inte kan upptäcka dessa spår av genialitet och upplysning m.m.

I mina ögon förefaller det här forumet - trots att det består av övervägande delen genier - vara ett relativt ordinärt "tvärsnitt" av samhället - förutom det faktum att jag, som socialklass III, är kraftigt underrepresenterad. Jo, en till skillnad finns det. Denna skillnad är att de som bevistar detta forum tycks ha en förkärlek för att titulera sig själva som något extraordinärt, något bättre, något finare osv. Är jag ute och cyklar nu, eller har jag slagit huvudet på spiken?

[Byz]

Du har uppenbarligen cyklat på en spik och fått punktering.

På ett sätt har du totalt rätt.

[Avantgardet]

På ett sätt?

Mig förefaller det att vi har långt mycket större behov och användning av fastighetsskötare, städerskor, industriarbetare, och what not, arbetare i största allmänhet. De som gör nåt konkret för att förbättra, eller underhålla, världen. Har jag fel?

[J R Auk]

Och vad tror du alla sysslar med då?

[Byz]

På ett sätt?

Mig förefaller det att vi har långt mycket större behov och användning av fastighetsskötare, städerskor, industriarbetare, och what not, arbetare i största allmänhet. De som gör nåt konkret för att förbättra, eller underhålla, världen. Har jag fel?

På kort sikt måhända. Men det är inte allt. När jag läser ditt inlägg påminns jag om hur jag ofta får "försvara" filosofin som verksamhet när jag pratar med (i ämnet oinsatta) bekanta exempelvis. Ofta får jag höra saker i stil med; "filosofin är ju bara flum utan några som helst praktiska dygder, implikationer, följder. Varför hålla på med sånt? Vill du bara vara översittare och få andra att tro att du vet bäst?"

Då gäller det att svara distinkt och koncist, man får gärna bli lite arg - Man kan göra det utifrån flera aspekter. Exempelvis kan man fråga vederbörande huruvida personen tror att vi idag hade suttit vid en dator istället för i ett träd, med träklubba i hand. Det bör räcka som ett komplett svar på frågan huruvida filosofin är av värde.

Filosofins ande är som en analytisk utsaga. Inte nödvändigt sann, men på sina premisser ofrånkomlig och därför nödvändig.

[Avantgardet]

Fast värdet av filosofin, som du också pekar på, är ju dess praktiska implikationer. Som hårklyveri tjänar den inget alls till. Samma sak måste gälla för alla typer av teoretisk verksamhet. Empirisk fråga i grund och botten således. William James försökte rädda religionerna med ett sånt argument, i pragmatisk anda såklart. Men å andra sidan så vet jag inte om träklubban direkt kan betraktas som "sämre" än datorerna. Enligt samma logik så är också det en empirisk fråga, frågan är vad kriterierna skulle vara. Ett gott samhälle, i slutändan, måste vara vad vi strävar efter.

Kanske säger jag att teori alltid bör vara en hobby vid sidan om, så att säga.

[Algotezza]

Forumet fullkomligt dignar av dessa särdeles gynnade begåvningar. I själva verket, inser jag lite motvilligt, är jag själv, i egenskap av en "vanlig lallare och lekman", en tämligen perifer företeelse, ett försvinnande, försumbart, fenomen. Samtidigt undrar jag lite försynt (obegåvad som jag är): om nu detta är så, hur kommer det sig att jag inte förmår upptäcka all denna begåvning? Varför röjer den sig inte för mig?

Nu kan man givetvis avfärda mig med - det uppenbara - att jag helt enkelt är för obegåvad för att överhuvudtaget äga förmåga att urskilja dessa, men låt oss inte göra det enkelt för oss. Nej, låt oss förutsätta att jag faktiskt begriper det jag läser på detta stället, men att jag ändå inte kan upptäcka dessa spår av genialitet och upplysning m.m.

I mina ögon förefaller det här forumet - trots att det består av övervägande delen genier - vara ett relativt ordinärt "tvärsnitt" av samhället - förutom det faktum att jag, som socialklass III, är kraftigt underrepresenterad. Jo, en till skillnad finns det. Denna skillnad är att de som bevistar detta forum tycks ha en förkärlek för att titulera sig själva som något extraordinärt, något bättre, något finare osv. Är jag ute och cyklar nu, eller har jag slagit huvudet på spiken?

En sak är hur man här vill beskriva sig själv, vilken självbild man vill förmedla tillandra på ett forum som detta, en annan den simpla verkligheten IRL. Mycket som sker här ser jag som rollspel. Men jag kanske har fel. Många här  kanske har en storslagen megalomanisk självbild. Hoppas den leder till lika storslagen praktik för mänsklighetens bästa också. Det var ett tag sedan jag för egen del trodde jag hade Jesus-medvetande och var telepatisk.

MVH

Algotezza

[Byz]

Fast värdet av filosofin, som du också pekar på, är ju dess praktiska implikationer. Som hårklyveri tjänar den inget alls till. Samma sak måste gälla för alla typer av teoretisk verksamhet. Empirisk fråga i grund och botten således. William James försökte rädda religionerna med ett sånt argument, i pragmatisk anda såklart. Men å andra sidan så vet jag inte om träklubban direkt kan betraktas som "sämre" än datorerna. Enligt samma logik så är också det en empirisk fråga, frågan är vad kriterierna skulle vara. Ett gott samhälle, i slutändan, måste vara vad vi strävar efter.

Kanske säger jag att teori alltid bör vara en hobby vid sidan om, så att säga.

Absolut. Hårklyverier per se framstår som värdelösa. Men jag menar, ska man inte se de som en avart bara, residuum. Alla utlägg, idéer, tankar kan inte vara slagkraftiga, konkreta och därigenom helt sonika tillämpas praktiskt. Se på Marxismen bara; till betydande del härrör den från hegelianismen, som i mångens tycke förefaller vara en metafysisk soppa utan någon som helst förankring i det reella. Den fick en särdeles kraftfull praktisk betydelse, sin metafysiska rot till trots. Lite så tänker jag.

[Anders]

Jag är glad att jag lever fast jag är över 45 och med god hälsa dessutom. Och båda mina föräldrar lever i god hälsa. Då min farmor var 15 år gammal hade båda hennes föräldrar dött i TBC. De som med sina jobb donat till det under 1800 och 1900 tal så att jag har det bra nu känner jag mig djupt tacksam inför. Om det sen är filosofer, uppfinnare, tyranner eller städare vet jag inte. Eller allihop. Trots krig, miljöförstöring och allt vad det nu är. Jag lever och mår bra(peppar peppar..). Det är viktigt för mej.

Sen är din länkstart intressant. Berättar alla här vitt och brett om vad de donar med irl?

[Algotezza]

Och vad tror du alla sysslar med då?

Själv jobbar jag som gymnasielärare bl.a. i filosofi, så jag, om någon, är väl onödig, nationalekonomiskt sett. Sedan skriver jag aforismer för Sydsvenskan - också något mänskligheten kan undvara. Jag är gift och är far till tre barn och anhörig (som det numera heter) till en katt.

I det stora hela är jag alltså onödig och utbytbar, dock inte, hoppas jag men jag vet inte, för mina närmaste i "den lilla världen".

MVH

Algotezza

[Avantgardet]

En sak är hur man här vill beskriva sig själv, vilken självbild man vill förmedla tillandra på ett forum som detta, en annan den simpla verkligheten IRL. Mycket som sker här ser jag som rollspel. Men jag kanske har fel. Många här  kanske har en storslagen megalomanisk självbild. Hoppas den leder till lika storslagen praktik för mänsklighetens bästa också. Det var ett tag sedan jag för egen del trodde jag hade Jesus-medvetande och var telepatisk.

Kanske är jag allt för godtrogen. Har aldrig tänkt mig det här stället som rollspel. Inte van att folk hycklar. Har själv inget att dölja, aldrig tyckt om att ljuga. Farsgubben ville ofta att jag skulle ljuga åt honom i telefon när han låg bakfull eller på lyset i soffan hemmavid, som barn var det ett moraliskt dilemma som satte spår av djup avsmak i mig för all framtid. Jag hade också mina psykotiska episoder där jag också inbillade mig vara frälsaren, kanske därför jag ser på dessa fenomen ("genier", "upplysta" osv.) med den distanserade syn som jag ser på dem med. Suckar högljutt för mig själv varje gång jag ser nån tro sig vara en frälsare, ser samma misstag som jag själv begick, och det är plågsamt på ett pinsamt sätt.

[Avantgardet]

Absolut. Hårklyverier per se framstår som värdelösa. Men jag menar, ska man inte se de som en avart bara, residuum. Alla utlägg, idéer, tankar kan inte vara slagkraftiga, konkreta och därigenom helt sonika tillämpas praktiskt. Se på Marxismen bara; till betydande del härrör den från hegelianismen, som i mångens tycke förefaller vara en metafysisk soppa utan någon som helst förankring i det reella. Den fick en särdeles kraftfull praktisk betydelse, sin metafysiska rot till trots. Lite så tänker jag.

Visst, vi måste se filosofin som ett helt, och dessutom i den mening att den genomsyrar allting annat. Det går inte tänka sig samhället utan den, och omvänt. Vad gäller Hegel så vill jag nog mena att han är bra mycket mer självklar än vad de där som menar honom vara en metafysisk soppa påstår. Vet egentligen inte vad de menar med det.

[Avantgardet]

Jag är glad att jag lever fast jag är över 45 och med god hälsa dessutom. Och båda mina föräldrar lever i god hälsa. Då min farmor var 15 år gammal hade båda hennes föräldrar dött i TBC. De som med sina jobb donat till det under 1800 och 1900 tal så att jag har det bra nu känner jag mig djupt tacksam inför. Om det sen är filosofer, uppfinnare, tyranner eller städare vet jag inte. Eller allihop. Trots krig, miljöförstöring och allt vad det nu är. Jag lever och mår bra(peppar peppar..). Det är viktigt för mej.

Sen är din länkstart intressant. Berättar alla här vitt och brett om vad de donar med irl?

Inte alla berättar väl, men många tycks ha ett behov av att berätta om deras resultat på intelligenstester, och deras andliga status och liknande. Det uttrycker ju nåt slags behov. Det är sorgligt om filosofin måste förknippas med "meriter" på det sättet. Vill snarare att det skall vara nåt för den breda massan än för en "elit".

Den ansiktslösa massan som burit oss dit vi är idag, de är värda all heder. Men inte är det dem som man skriver historia om. Till skillnad mot Hegel som pekade på de "stora karaktärerna" i historien (Alexander den store, Napoleon osv.) så uppmärksammade faktiskt Marx dessa. På senare tid har man också inom historieforskningen börjat skriva mer om "den lille människan", och det är ett steg framåt som jag ser det. På tal om ingenting alltså...

[Avantgardet]

Och vad tror du alla sysslar med då?

I mångt och mycket tror jag många sysslar med att framhäva sig själva och sin egen förträfflighet. Jag tror det är ett slags sjukdom som "filosofin" olyckligtvis lider av. Jag vill se människor bortom alla dessa "statussymboler" för det är det enda de är. Att förbättra världen måste ske med människan i åtanke. Ändra strukturerna att anpassa människan, inte ändra människan för att passa strukturerna. Var är den frälsningslära som inte vill ändra människan i grunden, utan låter henne vara just människa?

[Avantgardet]

Och vad tror du alla sysslar med då?

Själv jobbar jag som gymnasielärare bl.a. i filosofi, så jag, om någon, är väl onödig, nationalekonomiskt sett. Sedan skriver jag aforismer för Sydsvenskan - också något mänskligheten kan undvara. Jag är gift och är far till tre barn och anhörig (som det numera heter) till en katt.

I det stora hela är jag alltså onödig och utbytbar, dock inte, hoppas jag men jag vet inte, för mina närmaste i "den lilla världen".

I min mening är du mer nyttig än en meditationsinstruktör åtminstone. Sen är det ju det där med att avgränsa filosofin - det låter sig inte göra. Och att påvisa nån enkel kausalitet inom det sociala är omöjligt. Att hjälpa människor att utveckla ett kritiskt tänkande, för att på så sätt frigöra dem, det är aldrig onödigt.

Det är lustigt det där med "kritiskt tänkande" idag. Många gånger är formen densamma som "korvstoppningsmodellen". Kritiskt tänkande motsvarar i praktiken, tydligen, bara att ha anammant, och blint tro på, vissa idéer. Inte att vara kritisk i praxis. Om man byter ut kritiskt tänkande mot dess ekvivalent - ifrågasättande attiryt - så tycker inte pedagogerna om det lika mycket. Honnörsordet är då inte längre en tom klyscha utan något besvärligt som faktiskt påverkar själva undervisningen och dess form...

Har du läst Paulo Freire förresten? Om inte så tipsar jag varmt om honom. Har ju ett slags intresse för pedagogiken själv. Tänkte komma till Ivan Illich så småningom också. En annan radikal tänkare med vettiga idéer.