Händer ofta att jag får frågan, från arbetsförmedlare, socarbetare, och andra myndighetspersoner när de ser att jag bara pluggar en massa skit som inte leder till nåt yrke: "Men vad ska du bli för nåt?". Jag svara numer aldrig nåt annat än: "Vad ska du själv bli?". Jag menar, man blir fan inte jag i en handvändning, så vad fan vill de?
Går ni med på sånt där svammel, eller har ni nån djävla ryggrad? Ska man tolerera så skit?
Vad ska ni bli?
Moderator: Moderatorgruppen
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Vad ska ni bli?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
"Du är ditt yrke"
Det är deprimerande ibland att som jag sitta med 16-åringar som är stressade över att de inte ännu vet vad de vill pyssla med i resten av sina liv. Som om blivandet inte vore en ständig aktivitet utan något begränsat till en tidig del av livet.
Det korrekta svaret är för övrigt "mer"
Det är deprimerande ibland att som jag sitta med 16-åringar som är stressade över att de inte ännu vet vad de vill pyssla med i resten av sina liv. Som om blivandet inte vore en ständig aktivitet utan något begränsat till en tidig del av livet.
Det korrekta svaret är för övrigt "mer"
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
-
JimmyAberg
- Inlägg: 932
- Blev medlem: 05 aug 2008 01:56
Livet är ibland storslaget, men ofta endast ett pinsamt meningslöst lidande i förhållande till dödens storslagenhet. Livet är det "ofödda".
Vad vill vi bli? Vi vill bli livet, gå upp i det, omfamnas av det, suga oss in i det utan att fastna i meningslös smärta, och detta kräver att vi möter och accepterande aktualiserar vår egen förlust av potential, vår egen död av våran vilja, våra ideal och våra roller.
Att två halvdöda spöken på arbetsförmedlingen försöker resonera sig fram till vad livet innebär är bara sorgligt generande - som att vara rädd för ett kvinnligt könsorgan under en förlossning. Döden går inte att begripa, den går inte att röra, den går därför inte att kränka, den är okränkbar - motsatsen till vad arbetsförmedlingen är.
Vad vill vi bli? Vi vill bli livet, gå upp i det, omfamnas av det, suga oss in i det utan att fastna i meningslös smärta, och detta kräver att vi möter och accepterande aktualiserar vår egen förlust av potential, vår egen död av våran vilja, våra ideal och våra roller.
Att två halvdöda spöken på arbetsförmedlingen försöker resonera sig fram till vad livet innebär är bara sorgligt generande - som att vara rädd för ett kvinnligt könsorgan under en förlossning. Döden går inte att begripa, den går inte att röra, den går därför inte att kränka, den är okränkbar - motsatsen till vad arbetsförmedlingen är.
forgiveness to guilt, acceptance to rejection, love to hate, listening to talking, allowance to resistance, peace to disharmony
Livet är det "ofödda".
Vad vill vi bli? Vi vill bli livet, gå upp i det, omfamnas av det, suga oss in i det utan att fastna i meningslös smärta, och detta kräver att vi möter och accepterande aktualiserar vår egen förlust av potential, vår egen död av våran vilja, våra ideal och våra roller.
Just det! Så när ska du "bli vuxen"..?
Skrev ett meddelande till dig på facebook där jag råder dig att bryta dig ur dina tradionspräglade hallucinationer och sluta ditt rollmissbruk. Du tar inte ditt liv eller andra människor på allvar -du upplyser inte om döden i subjektet.
Fattar du inte att du är för kreativt självisk för att sitta still i denna materiella nivå? Tror du det är meningen, nej, du testar bara dig själv..
-
JimmyAberg
- Inlägg: 932
- Blev medlem: 05 aug 2008 01:56
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster