Flerspråkighet för personalen inom åldringsvården

[Skogsälvan]

En släkting till mig blev dement och glömde därmed bort svenskan och kunde bara tala sitt modersmål. Ingen på avdelningen kunde det språket. Hon var hyfsat klar ändå, ibland helt snurrig, ibland helt klar. Det är en brutal sits som jag antar är ett växande problem. Är det någon som har pejl på hur det ser ut med språkkunskaperna inom åldringsvården idag?

[Soweto]

Jag har släktingar som jobbar inom vården och vet att det jobbar väldigt många utlänningar där. På min fasters jobb tror jag dom räknade ut att det pratades över 70 ilika språk. Men det går naturligtvis aldrig att garantera att ett visst språk pratas på ett visst ställe.

[Skogsälvan]

Det var ju fint att höra! Läste nyligen i tidningen om en man som pratade finska på ett äldreboende och inte blev förstådd. Det måste ju vara grymt traumatiskt.

[Morningstar]

---

[Zokrates]

Jag är inte särskilt positiv till denna utvecklingen, kombinationen av gamla människor och unga invandrare är i mitt tycke grymt mot de gamla och taskigt mot invandrarna. Många äldre, (av egen erfarenhet) är lite halvrasistiska och dessutom talar de oftast med mer dialekt och ibland sämre på grund av olika tillstånd som medicineringar och sjukdomar vilket gör att de är svårförstådda, särskilt av en som inte är född i landet.
Invandrarna talar oftast med brytning och de har heller ingen större sympati med de genuint svensketniska åldringarna, fram med en dold kamera och jag får rätt på vilket hem som helst med denna konstellation. Nog för att även svenska kvinnor kan vara jävliga mot de äldre och det väldigt ofta, men de spelar ju i alla fall bättre teater för de anhöriga eller när någon ser på och även om de flesta ändå skiter i vad de äldre säger, så förstår de ju dem....
Nej, det är bara sadister som frivilligt jobbar på hem och är de inte det så blir de det eller också slutar de snabbt som fan.

Men de som har råd, dvs pensionerade politiker etc, de slipper ju själva drabbas av detta av dem skapade eländet, de köper en privat plats och slipper alla problemen, det finns ju ställen som lätt kostar ett par mille idag och är garanterat invandrarfria.

Ibland undrar jag vilken drömvärld ni andra lever i eller om det beror på att era skygglapparna växt ihop med plytet.
Svensk äldrevård är bara ännu en synonym till människoförakt. Av och till står det alltid en relativt vaken  nyintagen på ett hem någonstans i landet mitt i natten och skriker, släpp ut mig, jag vill härifrån, snälla, finns det ingen som kan hjälpa mig?
Efter ett par dagars hård medicinering har zombifieringen börjat verka och allt är normalt igen, back in business.

[Andreas]

Inget stort problem. Det är kärlek, lyhördhet, enkelhet, humor och tålmodighet det handlar om. Största problemet är vinstintresse från företag som driver hemmen och pillerkrängarna. Kyrkan är efter min erfarenhet den bäst lämpade att sköta ålderdomshem, även ateister brukar uppskatta lite religiöst allvar på gamla dar.

Själv har jag jobbat ca tre år på ålderdomshem i Oslo. Det var en lite lustig språksituation för mig. Med mina invandrarkollegor måste jag använda norska ord, men de inneboende blev förvirrade om jag inte talade vanlig svenska. En gubbe pratade om björnjakt i finnmarken när han var glad och när han var arg sa han: 'ska jag behöva slå dig ihjäl, din svarte faen'. Även till mig som är helsvensk.

[Zokrates]

Egentligen är detta ett utslag av kapitalismens baksida, glöm myter om ättestupor, de har inte existerat. Nej, i samband med industrialiseringen och urbaniseringen så skapades det nya individbaserade samhället, det är då fattighusen börjar sina glansdagar och med dem mängder av alternativa lösningar på var och hur de skulle göra sig av med gamlingarna, de uttjänta som inte längre var produktiva. Jämfört med samhällen i andra delar av världen, så var detta förfarande grymt mot de äldre här, många barn var tidigare ett sätt att ordna sin ålderdom, utöver det så levde och bodde de flesta hela sitt liv inom familjen.
Men nu skulle barnen ut, vilket medfört att föräldrarna lever ensamma och de vuxna barnen lever för sig, sedan när föräldrarna blir gamla så vill inte avkomman ta hand om dem så de lämnas in på ett hem och under hela tiden som varianterna på detta system existerat, så har det alltid varit den som till lägst  kostnad fått uppdraget att ordna slutförvaringen. Under perioder fanns det till och med auktionssystem i delar av Europa, bl.a i Finland där man bjöd på åldringar, lät dem utföra ett enklare arbete för mat och logi under ett år, varpå de därefter på nytt auktionerades ut.

Ett problem i sammanhanget är att fler lever betydligt längre är förr och att fler i de industrialiserade länderna endast skaffar ett eller två barn, vilket leder till att befolkningsfördelningen blir ojämnt fördelad över generationerna, allt färre unga skall ta hand om allt fler gamla. Detta leder till rationaliseringar och nödlösningar i form av kollektiva rutiner som drabbar de äldre än mer negativt, så det där med språkförbistringen är bara en liten del av problematiken.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7729063.ab