Först en disclaimer: Jag hade lite tid över idag till att skriva, och jag hoppas verkligen inte att du skräms av längden på mitt inlägg, tanken är inte att skrämma utan att utveckla mina tankar. Ta ut de delar du känner är relevanta.
...
För det första: jag tror vi ska undvika att dra snabba slutsatser ang. vad rättvisa är, eftersom - så fort vi göra detta har vi definierat/dömt alla människor enligt en viss "fördom". (Jämför med den "så kallade" "psykiatrin" - när denna skapa en diagnos, så skapar den även en sjukdom) - i denna mening så hänger "sjukdomar och brott" samman, varpå vi behöver "rehabilitering" för både "sjuka" och "brottslingar".
...
Här kommer två inledande, mer abstrakta perspektiv, och senare ett mer konkret/historiskt/psykologiskt:
...
1. I det abstrakta och mindre perspektivet:
I varje "så kallat" "brott", finns alltid två (mer än än, alltså minst två), (internaliserade/subjektiva) definitioner av "rättsvisa", och det är just
därför som vi kallar det "brott" - finns bara en definition av rättvisa kallar vi denna "lag".
Ett exempel:
http://sv.wikipedia.org/wiki/ColumbinemassakernColumbinemassakern upplever vi som "förfärlig", och/eller "ogreppbar" på många sätt, eftersom situationen är "för komplex" för vår "förmåga till och känsla av rättvisa".
Det som är viktigt att förstå, är att Columbinemassakern inte var "ett brott" utan flera brott. Anledningen att "brottslingarna"/"aktörerna" sköt ner sina skolkamrater, var ju (som jag försått) p.g.a. att varit "mobbade", dvs. utifrån "brottslingarnas" perspektiv som var massakern inte ett "brott" utan en "dom" som fälldes p.g.a. att deras skolkamrater brutit mot deras känsla av rättvisa (dvs. de blev "genom mobbing" uteslutna ur "den mänskliga gemenskapen" på skolan).
...
2. I det abstrakta och större perspektivet:
Det finns inte "en" definiton av rättvisa, utan många. Varje människa har sin egen definiton, utifrån omständighet, humör, osv, men i det större perspektivet, så går det inte att prata om alla dessa definitioner, vi måste alltså ha ett meningsfullt sätt att abstrahera en definition av rättvisa.
Det mest meningsfulla abstrakta modellen (som ej är tillräcklig i sig själv, men som fungerar som en bra "starting point") för min syn på andra människors syn på "värdergrunder" (vilket är en del av upplevelsen av "rättvisa") är modellen "Spiral Dynamics".
Spiral Dynaimcs hävdar i grova drag, dessa tre påståenden:
P1. Människor har olika
levnadsvillkor, som
P2. skapar
djupvärderingar (känslor och tankar), som
P3. utrycks genom mänskligt agerande som
ytvärderingar (tal, språk, handlande).
Spiral Dynamics, så är P1, dvs. levnadsvillkor (kulturgeografi, antropologi, osv), för komplexa för att rymmas i en modell. Spiral Dynamics är en modell som försöker fånga "abstrakta grupper av värderingar" som den kallar "djupvärderingar" (dvs P2). Genom dessa "djupvärderingar" så kan man härleda människors agerande (uttrycka som/genom ytvräderingar) dvs P3.
Så trots att verkligheten kring människor beteende kring rättvisa är för komplex för att få plats i en modell, så är det så tacksamt att människor "i sig själva" genom sitt "rättvise-agerande" själva i viss mån även är underkastad vissa förenklingar.
Uttryckt på ett annat sätt: 1. vår "abstrakta tankeförmåga" för att förstå komplext mänskligt agerande är begränsat, men samtidigt är mänsklig tankeförmåga (i agerande) begränsad vilket gör att vi faktiskt genom abstrakt tankeförmåga kan förstå en hel del om människors agerande (så länge vår tankeförmåga är större än den tankeförmåga som föranledde människans agerande).
...
3. I det konkreta/historiska/psykologiska perspektivet:
Här ger jag en kortfattad beskrivning min definition av "psyket" (dvs "individens" "själsliv"):
Alla människors känsla för rättvisa, är något som växer fram i deras egna "mänskliga/individuella historia", dvs. möten med andra människor betingar individens "kognitiva modeller" och skapar "ideal". Dessa ideal ligger sedan till grund för vad en individ upplever vara "rätt".
Varje människa är en uppsättning "inre personer" (roller), och har en uppsättning ideal som denne agerar efter. Idealen är en sammansmältning mellan individens "förutsättningar/förmågor" och "mål", dvs. en människa som är fysisk stark, har en "fördel" i fotboll, och kanske därför formas ett ideal att bli fotbollsproffs.
Ideal, kan även (i viss mån) förstås/definieras som "kognitiva scheman" (Ideal, har dock även en subjektiv komponent som inte betonas i definitionen av schema)
http://www.terapisnack.com/topic/kognitivt-schema kognitiva scheman handlar om hur vi organiserar och kategorierar vår omvärld. Vi skapar våra scheman för att vi inte klarar av att ta in all information som vi utsätts för i syfte att snabbt kunna förstå vad som händer i vår omgivning. Det finns dock risker med att använda sina scheman, då de ofta innehåller förutfattade meningar och felattributioner (felbedömning av egenskaper hos en individ). Kognitionen i sig handlar om hur vi bearbetar och skapar slutledningar från de stimuli som vi utsätts för. Allt detta sker genom våra sinnen och handlar som sagt mycket om hur vi organiserar och kategorierar information för att skapa mening. Om vi exempelvis ser en tatuerad individ har vi åsikter kring hur den personen är bara baserad på dennes tatuering. Detta behöver ju inte stämma alls för personen, men för att skapa mening kring den personen och bilda oss en uppfattning gör vi denna snabba kategorisering. Det handlar således om hur vi varseblir andra. Vet inte om du blev något klokare?
Rättvisa, blir då något som "växer fram" i en människas liv, genom egna förmågor/hälsa, egna drömmar/mål, fysiska/ekonomiska förutsättningar, kulturella/sociala förutsättningar och förväntingar, för hur en människa upplever sig kunna leva i förhållande till andra människor.
Personer, händelser, ideer och som hotar dessa "ideal", eller "scheman", upplevs därför som ett "brott" mot rättvisan.
...
Jag vet inte om detta var ett svar på det du frågade?
