Det demokratiska samtalet och organisationen.

[Lars]

Lite tankar, många trådar. Ska se om jag kan klargöra någon form av diskussionsidé.

Alla offentliga organisationer såsom socialtjänsten, utbildningsväsendet, äldrevården BLAND ANNAT har ett i grunden normativt existensberättigande. Dvs. vi anser att de bör finnas där, därför finns de. Vi tycker att barn bör lära sig saker, att äldre bör tas om hand samt att människor i svåra livssituationer skall ha rätt till olika sorters hjälp.

Organisationen i sig består av sociala/kulturella och värdemässiga strukturer som upprätthålls och återskapas av de människor som arbetar inom organisationen.

Dock finns ett viktigt problem inbyggd i denna apparat.

Den offentliga politiska diskussionen mellan olika partiföreträdare går i mångt och mycket ut på att försöka vinna över röster, få folk att känna igen sig i resonemang och således berättiga sitt parti existens i det beslutande organet. Därför har man som medlem i ett visst parti självaste partiets intressen i fokus och således inte den större massan. Politikerna måste se till sina egna och partiets intressen före andra partiers och kanske även ibland före effektiva lösningar på samhälleliga problem.

När det sedan kommer ned på tjänstemannanivå i kommuner och annat har vi företrädare för olika offentliga organ som även de ser till sina (eller sitt organs) intressen snarare än den större massan. Eftersom stadsbudgetens resurser är begränsade vill man alltid sno åt sig en så stor bit som möjligt till sitt eget projekt eller sin egen organisation. Just eftersom ens världsbild är begränsad i förhållande till helheten ser man sin egen organisations behov tydligare än någon annans. Vad man skulle kunna kalla en "begränsad logik".

Därför påbjuder den parlamentariska demokratin såsom den ser ut i dagsläget att försöka se till sitt eget så långt det går i alla olika former. Den konstruktiva debatten och förståelsen för de problem som finns i dagens samhälle överskuggas av en slags retorisk överlevnadskamp om vilka metoder som är de bästa för att lösa de samhälleliga problemen. Om ni nu rent logiskt tänker att vi har ett problem så bör det vara så att för att lösa detta krävs så många olika perspektiv som möjligt och inte att dogmatiskt upprepa partiets hållning och åsikt i frågan.

När resurserna är begränsade handlar det om att försöka sno åt sig och "vinna" så långt det går. Demokratin blir ett maktspel snarare än ett konstruktivt förhållningssätt till de problem som vi alla står inför. Värdet av att vara sjävkritisk, erkänna misstag, omvärdera och och vara osäker i förhållande till dessa problem premieras inte. Det är ingen som tjänar på självrannsakan i ett system som detta och därför blir det också så svårt att göra någonting åt de problem som vi står inför.

För med premissen att den politiska apparaten har ett normativt existensberättigande, kan man inte rättfärdiga existensen i sig. Såsom det ser ut idag anser i alla fall jag att det i mångt och mycket handlar just om dessa värden. Politiska system är bör således ses som någonting nödvändigt ont.

Så hur gör vi för att skapa demokratiska organisationer och strukturer som uppfyller kravet för sin egen existens?

[BoS]

Grundfelet är att det kommit att handla om vem som skall ha makten medan valet bör handla om vilka som är bäst lämpade att utforma rättsordningen.

Den makt det handlar om, är den över skattemedlens godtyckliga spenderande och den effektivaste metoden att få ordning på systemet är att återföra denna makt till den individuelle skattebetalaren, -makten över skattemedlens fördelning på de av de folkvalda godkända posterna.

Den verksamhet som finansieras med skattemedel kan då släppas ut i den normala konkurrensutsatta ekonomin, där kvalitén på utbudet är direkt avgörande för intäktsflödet vilket bör avsevärt reducera kostnaderna.

[lösdrivaren]

Den verksamhet som finansieras med skattemedel kan då släppas ut i den normala konkurrensutsatta ekonomin, där kvalitén på utbudet är direkt avgörande för intäktsflödet vilket bör avsevärt reducera kostnaderna.

Du kanske tänkte på det färska exemplet med Styrmansgården som blåste skattebetalarna med några mille?
Här outsourcade Kriminalvården utslussningen av intaga till en privata aktör som inte var sen att utnyttja situationen och stoppa pengar i egen ficka.

Snacka om att ” kvalitén på utbudet är direkt avgörande”. Är väl snarare pengarna som styr vilket inte är så lyckat alla gånger.

[BoS]

När politiker styr över våra pengar, blir det misshushållning generellt. Metoden att få samma resursutnyttjande i den skattefinansierade sektorn som i den normala ekonomin, är att decentralisera makten till den individuelle skattebetalaren.

[lösdrivaren]

Hur menar du rent konkret?  Ska alla skatter vara frivilliga?  
”decentralisera makten till den individuelle skattebetalaren”, hur göra rent praktiskt? Inte kan väl varje enskild medborgare ha en egen åsikt om varje offentlig verksamhet så någon form av gemensam förvaltning krävs.

[Lufier]

Han kanske menar att vi först ska betala skatt och sen få tillbaka pengarna (antar att han gillar platt skatt)
och göra vad vi vill med dem.

[BoS]

Eller så menade jag det jag skrev.

Tekniken finns ju redan. Man betalar från sin internetbank och flyttar på staplar med pekaren tills man får den fördelning man tycker stämmer med ens prioriteringar.

Är man osäker eller inte gitter fördjupa sig, litar man på någon annan och kopierar hans fördelningsalternativ.

[Lufier]

.

[Lars]

Grundfelet är att det kommit att handla om vem som skall ha makten medan valet bör handla om vilka som är bäst lämpade att utforma rättsordningen.

Jag håller med dig i första ledet. Det är större fokus på vem makten ska ligga hos, men har lite svårt med det du säger om vem som är bäst lämpad. Vad menar du? Finns det någon som är bäst lämpad? Alla är ju trots allt subjektivt bundna och begränsade i sin världsbild. Finns det någon eller några som är "bäst lämpade" menar du?

Tekniken finns ju redan. Man betalar från sin internetbank och flyttar på staplar med pekaren tills man får den fördelning man tycker stämmer med ens prioriteringar.

Är man osäker eller inte gitter fördjupa sig, litar man på någon annan och kopierar hans fördelningsalternativ.

Nytänkande. I like. Menar du att skattesatsen ska vara densamma eller ska man få välja själv hur mycket skatt man ska betala?

[BoS]

Man skall ge sin tungt vägande synpunkt på skattenivån men måste tillämpa den som gäller.

Att det finns skilda meningar om vem som är bäst lämpad att utforma rättsordningen, är anledningen till att det behövs demokratiska val till en lagstiftande församling.

Hade det kunnat avgöras ändå, hade det inte behövts några val.

[Lars]

BoS, men vem bestämmer skattenivån då?

Dessutom tänker jag mig någonting annat. Jag tänker mig att för att demokratin skall fortplantas och må bra, krävs en konstruktiv diskusssion där man hela tiden ifrågasätter rådande praxis. Problemet jag försöker påvisa är att det i dagens samhälle och i dagens strukturer inte har några fördelar att försöka se bortom sin egen horisont och ifrågasätta sin egen praxis. Man får ingenting för självkritik eller intern kritik - både inom partier och inom offentliga (och privata för den delen) organisationer. Ni vet, you don't bite the hand that feeds you. Du får sparken, blir utsatt för sociala sanktioner och sedd som en outsider om du väljer att ifrågasätta för mycket.

[BoS]

Maktlöshet och passivitet hör samman. - Den som har makten över skattemedlen, har också incitamenten att engagera sig i samhällsfrågor.