Religion, politik och påven

[Stefan]

Har ni läst dagens brännpunkt om religion och politik? Vad tycks?
(Går inte att länka direkt; klicka på dagens artikel.)

http://www.svd.se/brannpunkt

[Camilla]

Hur som helst har den nuvarande påven medan han var kardinal redan blandat sig i politiken på olika sätt. Exempelvis skrev han år 2004 till de katolska biskoparna i USA och uppmanade dem att se till att politiker som är för abort inte ska få nattvard.

Med tanke på att den ena presidentkandidaten, John Kerry, var katolik, politker och för abort kan uppmaningen svårligen tolkas som något annat än ett försök att påverka presidentvalet eller åtminstone politiken i USA.

[Camilla]

Benedictus XVI:s politiska åsikter skiljer sig på många punker från mina. Vidare verkar han ivrig att ge sig in i det politiska spelet. Därför ser jag honom som en politisk motståndare.

Det finns dock även punkter där jag och han faktiskt är ense. En av dem är att vi båda är emot dödsstraff.

[Camilla]

Eftersom jag är ateist skulle jag inte bli glad om religion fick ett stort inflytande på politiken i Sverige. Kanske mest p.g.a. det Morgan Johansson tar upp att många religiösa är oemottagliga för argument och bara hänvisar till sin bok.

Sedan finns det ju även anledningar för de som är religiösa att skilja mellan stat och religion. Det är ju nämligen så att om en tolkning av en religion blir dominerande i politiken så blir det på bekostnad av alla andra religioner och tolkningar.

Vad tycker förresten ni som tror på Gud om Hans politiska inflytande i världen genom Benedictus XVI, Bush, Khamenei m.fl.?

[Stefan]

Jag tycker inte att religiösa argument har någon plats överhuvudtaget i politiken. Det är farligt när de får det, särskilt när de kommer från en anti-demokratisk och på många sätt ytterst problematisk organisation som den katolska kyrkan (kvinnofientlighet, fientlighet mod homosexualitet, etc.).

Jag håller i stort sett med Johanson om allt; det enda jag kan tycka är problematiskt är att man känner att utspel av denna typ görs snarare för att vinna röster än av mer genuina skäl. Socialdemokraterna är i min mening ett maktparti i grund och botten och det gör att även artiklar man håller med om ger en fadd eftersmak.

[Tatjana]

Kyrkan och politiken har alltid försökt att kämpa om massan.
Kommer ihåg när FN hade sitt "fredsår" efter andra världskriget, alla olika trossamfund satt i en ring (medicinmän i fjäderhatt, påven, protestanter, buddister, muslimer, ja name it) och pratade om sammarbete och fred. Just det året mördades fler människor än någonsin tidigare. Det hade naturligtvis inte med mötet att göra men för mig illustrerar det hur lite "action" och hur jäkla mycket snack det är.

Jag tror inte på kyrkans inblandning i politik. Det verkar mest som dragplåster, att stå i medvind och rösta för homosexuell vigsel eller skicka socialdemokratiska/kristna till massförstörelse områden, jag vet inte, är det verkligen rätt sätt?

Å andra sidan kan man ju ta en titt på Irland, IRA är ju inte nice guys direkt- ändå är det samma religion, folk krigar i guds namn. Hur kunde det bli så? Ett politiskt beslut kan inte bli mildare för de föräldrarlösa barnen i Irak bara för att stormtrupperna är välsignade av presidenten.

[Camilla]

Jag tycker inte att religiösa argument har någon plats överhuvudtaget i politiken.

Håller med. Sådana argument bör inte godtas som argument (inom politiken) utan stämplas som osakliga.

Allt annat är ohållbart. Anta t.ex. att en politiker påstår att hennes gud sagt till henne att abort bör förbjudas medan en annan politker påstår att hans gud sagt att det bör tillåtas. Vem ska man då tro på? Även om det faktiskt är så att en (eller båda) fått en äkta uppenbarelse från sin gud så kan det ej verifieras. Sådana argument inbjuder därför till missbruk.

Också de religiösa bör vara aktsamma att inte använda religiösa argument i politiska sammanhang för annars får de räkna med att andra också gör det och det blir en härva. Särskilt aktsamma bör de vara för politiker som använder religiösa argument i egna, skumma, syften; något det inte saknas exempel på.

De troende bör för sin egen religions skull hålla den utanför politiken, för det sägs ju att makt korrumperar, och vem vill se sin religion korrumperad? Detta finns det också exempel på.

Som sagt: om en tolkning av en religion får inflytande i staten finns en stor risk att andra tolkningar, andra religioner och andra livsåskådningar undanträngs. Staten bör vara sekulär; bland annat för att religionsfriheten skall kunna upprätthållas.