Varför inte låta arbetslösa göra nytta?

[Justin Case]

Arbetslösa förutsätts söka jobb dag efter dag. Det finns något amerikanskt ordspråk som lyder något i stil med "om du är utan jobb ska det vara ditt heltidsjobb att skaffa ett". Jag ifrågasätter att det skulle vara klokt att ha samhället ordnat så. Om en arbetslös inte fått något jobb efter, säg, ett par månaders jobbsökande, beror det på att marknaden är mättad. Skulle det finnas jobb, d.v.s. skulle det finns saker som behöver göras, vore det väl bara för de företag som behöver få dessa saker gjorda att skriva in några sökord i en ruta på arbetsförmedlningens sajt och sedan kontakta de många sökande som finns registrerade hos arbetsförmedlingen. Att arbetslösa inte får jobb ännu efter flera månaders flitigt arbetssökande måste väl bero på att företagen inte är beredda att anställa fler (av den sort som de arbetslösa i fråga är). Varför ska arbetslösa ägna en massa tid åt att försöka få arbetstillfällen, så länge sådana inte finns? Det är väl bara tidsslöseri!

Låt de arbetslösa istället göra någon nytta, för den a-kassa de nu får, istället för att kräva att de ägnar tid åt att söka jobb. Det finns alltid något som behöver göras i samhället. Det finns mycket som inte görs av den enkla anledningen att ingen är beredd att betala tillräckligt mycket för att få det gjort för att det ska kunna konkurrera med "riktiga jobb" när sådana finns att få - trots att det vore bättre för samhället att det blev gjort än att det, som nu, inte blir gjort. Ta till exempel sysslor som att besöka bortglömda åldringar och andra av olika skäl ensamma människor i samhället som lider av sin ensamhet och som skulle må bättre av att ha någon att prata med i lugn och ro några timmar om dagen. Vakta bortresta villaägares hus, klippa deras häckar, vattna deras blommor, gå ut med folks hundar, passa folks katter, lacka folks bilar, m.m. Allt det här är sådant som det finns folk som är beredda att betala för att få någon att göra, men i många fall är de inte beredda att betala tillräckligt mycket för att någon arbetslös ska vilja göra det givet dagens system, och då förblir uppgifterna ogjorda samtidigt som en massa människor går "sysslolösa" eller slösar tid på att söka jobb som för tillfället inte finns.

Gör det obligatoriskt för arbetslösa att på heltid göra nytta på exempelvis ovan nämnda och liknande sätt för att kunna få ut sin a-kassa. Det skulle de också antagligen själva i många fall trivas bättre med än med sisyfosarbetet att försöka övertyga idel ointresserade företag om att de borde att anställa en. När behov av arbetskraft uppstår på ett företag kan väl företaget kontakta de arbetssökande via arbetsförmedlingens sökfunktioner? Jag ser inte poängen med att tvinga just de arbetslösa att ligga på så fasligt. Man försöker till och med få dem att utbilda sig i hur man bäst "säljer in sig" till företagen - det vill säga hur man armbågar sig förbi andra arbetssökande. Som om detta armbågande arbetssökande emellan på något magiskt sätt skulle öka företagens efterfrågan på arbetskraft! Det borde väl räcka med att de arbetslösa lagt upp sin profil så att de är sökbara för alla företag som kan tänkas vara intresserade av att anställa dem, så kan man väl låta företagen ta initiativ till och sköta resten av processen?

Jag misstänker att man på något sätt fått för sig att arbetslösa som söker arbete i månad efter månad, år efter år, gör nytta genom sitt arbetssökande. Men att förgäves hålla på och söka ett arbete inom ens yrkesområde i t.ex. ett år och sedan få arbete i ens yrkesområde därför att arbetskraft inom ens yrkesområde till slut började behövas (och inte för att man genom ren trägen lyckades övertyga en arbetsgivare), är faktiskt mer tidsslöseri, både för samhällets del och för den arbetslöses, än om den arbetslöse skulle t.ex. rasta folks hundar under det året, istället för att söka arbete, och sedan få samma arbete, av samma skäl och vid samma tidpunkt som i det första alternativet.

(Om man går med på att få arbetslösa att göra nytta medan de är arbetslösa, bör man förstås sätta dem på de viktigaste sysslor som det finns behov av och som de klarar av. Jag tror att det för mänsklighetens framtid bästa sättet att använda många av de arbetslösas tid vore att, kanske mot löfte om en något högre a-kassa, erbjuda dem utbildning inom dataprogrammering och göra AI-forskare av dem (i den mån de har intelligensen som krävs för det). Men eftersom jag utgår från att detta sistnämnda är så svårt att övertyga folk om att man borde ge arbetslösa a-kassa för att göra, nöjer jag mig tills vidare med att lägga fram tanken att de arbetslösa åtminstone borde tillåtas göra någon nytta i den mån de kan, istället för att hålla på och söka jobb som för tillfället inte finns.)

[Marko]

Jag har ett bättre förslag,
låt dom rika betala dom fattiga och dom som inte vill jobba ska få en fet akassa iallafall.
De som vill jobba får då ett större utbud av arbeten att välja mellan.

Den som inte vill jobba kommer aldrig hamna i arbete, man kan söka världen över och ingen tar emot dem efter att man varit på sin 'precentation'. Det är inte förbjudet att vara ärlig och säga vad man går för och vad man har för ambitioner.

Jag är inte sur om folk får det bra ; )

[Lill-Leif]

Man skulle kunna börja med att tillåta arbetslösa att plugga, iaf på halvtid eller något. Även om det på papperet är en heltidssyssla att söka jobb tror jag det är få som använder mer än 4h per dag till jobbsökande.

Dock blir det ju en orättvisa mot de som pluggar mot studielån att man får göra samma sak men mot a-kassa.
Svåra frågor.

[Zokrates]

Man skulle kunna börja med att tillåta arbetslösa att plugga, iaf på halvtid eller något. Även om det på papperet är en heltidssyssla att söka jobb tror jag det är få som använder mer än 4h per dag till jobbsökande.

Dock blir det ju en orättvisa mot de som pluggar mot studielån att man får göra samma sak men mot a-kassa.
Svåra frågor.

Och du tror inte att många arbetslösa redan tidigare har dragit på sig höga studielån som de nu kämpar med att betala tillbaka....

[Marko]

Man skulle kunna börja med att tillåta arbetslösa att plugga, iaf på halvtid eller något. Även om det på papperet är en heltidssyssla att söka jobb tror jag det är få som använder mer än 4h per dag till jobbsökande.

Dock blir det ju en orättvisa mot de som pluggar mot studielån att man får göra samma sak men mot a-kassa.
Svåra frågor.

Och du tror inte att många arbetslösa redan tidigare har dragit på sig höga studielån som de nu kämpar med att betala tillbaka....

Mina studielån går till fogden var månad ; )

[Lill-Leif]

Man skulle kunna börja med att tillåta arbetslösa att plugga, iaf på halvtid eller något. Även om det på papperet är en heltidssyssla att söka jobb tror jag det är få som använder mer än 4h per dag till jobbsökande.

Dock blir det ju en orättvisa mot de som pluggar mot studielån att man får göra samma sak men mot a-kassa.
Svåra frågor.

Och du tror inte att många arbetslösa redan tidigare har dragit på sig höga studielån som de nu kämpar med att betala tillbaka....

Zokrates: Vad svarar jag på det? Välj mellan "Ja, det tror jag!" eller "Det är priset man får betala för att läsa konsthistoria i 6 år!"

[Zokrates]

Konsthistoria i 6 år ha ha hahaha...

[Justin Case]

Jag har ett bättre förslag,
låt dom rika betala dom fattiga och dom som inte vill jobba ska få en fet akassa iallafall.

För att få majoriteten av svenska folket (de flesta svenskar är inte fattiga) att gå med på sådan strategi för Sverige, krävs det att en väldigt stor andel av befolkningen är väldigt altruistiska - så altruistiska att det garanterat skulle finnas bättre lösningar än den du föreslår. Jag ser inte tillnärmelsevis så utbredd altruism hos svenskar idag eller inom en överskådlig framtid, som ditt förslag tycks mig förutsätta. Är det inte bättre att skapa system som realistiskt kan fungera? Om vi ska tillåta oss vara godtyckligt orealistiska och utopistiska, varför inte lika gärna gå ännu längre i den riktning du pekar i, d.v.s. ta ännu mindre hänsyn till vad som är realistiskt genomförbart, och föreslå att vi koloniserar samtliga galaxer i världsalltet nu genast, så att varje människa nu genast får många kvadriljarder ton materia att omvandla till identiska kopior av Edens Lustgård där det är underbart att vara? Bara för att ta ett av många tänkbara exempel. Som sagt: är det inte bättre att välja realistiska världsförbättringsstrategier?

[lösdrivaren]

De arbetslösa gör redan nytta genom att vara en reservarme av arbetsvilliga som kan rycka in vid behov.
Det är kapitalismens förbannelse att systemet mår bäst av att ha en arbetslöshet kring 5%.
Arbetslösheten är ett systemfel, märkligt att själva det kapitalistiska systemet alltid kommer undan så lätt.
All fokusering är kring de stackars arbetslösa men ingen ifrågasätter systemet som sådant.

[Justin Case]

Man skulle kunna börja med att tillåta arbetslösa att plugga, iaf på halvtid eller något. Även om det på papperet är en heltidssyssla att söka jobb tror jag det är få som använder mer än 4h per dag till jobbsökande.

Dock blir det ju en orättvisa mot de som pluggar mot studielån att man får göra samma sak men mot a-kassa.

Över huvud taget är väl den del av a-kassan som finansieras med skattemedel orättvis hur man än vänder på det? Varför ska t.ex. heltidsarbetande låginkomsttagare betala, som en del av inkomstskatten, för att arbetslösa före detta höginkomsttagares ska få mer i a-kassa (d.v.s. för att inte arbeta) än vad låginkomsttagarna får i lön (d.v.s. för att arbeta)? En före detta höginkomsttagare som inte arbetar tillför inte samhället mer nytta än en före detta låginkomsttagare som inte arbetar, och definitivt inte mer än en låginkomsttagare som arbetar. Varför ska då den förstnämnde få mer pengar i månaden än den sistnämnde? Klart orättvist och orimligt.

Är det inte mer rättvist att göra om systemet så att alla som inte arbetar får samma mängd pengar från staten allihop, oavsett varför de inte arbetar och oavsett vad de tidigare tjänat på att arbeta? Om man ger folk extra mycket gratispengar i form av hög a-kassa bara för att de hade hög lön när de hade jobb, signalerar man ju att de inte själva rådde för att de förlorade jobbet. Men vad vet man om det? Finns det inte tvärtom anledning att misstänka att många som jobbar heltid maskar på jobbet eftersom de vet att de inte skulle få det så värst mycket sämre ekonomiskt om de skulle bli avskedade för sitt maskande? Likadant med sjukdom: finns det inte anledning att misstänka att människor tar mindre väl hand om sin hälsa (t.ex. äter för mycket och därmed riskerar dra på sig välfärdssjukdomar som kan göra dem arbetsoförmögna) om de vet att de inte skulle få det så värst mycket sämre ekonomiskt om de skulle bli arbetsoförmögna på grund av sjukdom på grund av ohälsosam livsstil? Genom att sänka a-kassa, sjukpenning, sjukersättning, aktivitetsersättning, pension och allt vad det heter, till samma nivå som socialbidraget, för alla, skulle man, om man samtidigt lät bli att sänka skatten, kunna lägga de insparade pengarna på sådant som t.ex. ordentligt utbyggd, punktlig, fullt ut skattefinansierad kollektivtrafik och annat som skulle förbättra folks liv på andra sätt.

"Medborgarlön" är för orealistiskt för att ens diskuteras. Det skulle kosta alldeles för mycket att finansiera för att vara realistiskt att få de rika att gå med på inom en överskådlig framtid, och dessutom skulle det säkert snedvrida incitamenten så att antalet arbetande medborgare sjönk drastiskt, med allvarliga följder för landets ekonomi och därmed för välfärden. För övrigt är ordet "lön" i "medborgarlön" missvisande, eftersom det inte förutsätts någon motprestation i form av arbete. Lön är något man får för arbete. Ordet "medborgarlön" är lika missvisande som om man t.ex. skulle kalla priset på en stereo för "stereoskatt". Det man menar med ordet "medborgarlön" är medborgarbidrag. Bidrag ska kallas bidrag och inte lön, liksom pris ska kallas pris och inte skatt.

[lösdrivaren]

Du låter som den där moderathaggan  f d socialförsäkringsministern Husmark-Persson.
Hon höll också hårt i plånboken som om pengarna hon delade ut var hennes egna.

[Justin Case]

De arbetslösa gör redan nytta genom att vara en reservarme av arbetsvilliga som kan rycka in vid behov.

Inte så mycket som de skulle kunna. Om man skulle göra som jag föreslår, skulle de arbetslösa fortfarande vara, och betraktas som, redo att rycka in inom sitt yrkesområde närhelst det uppstår behov av dem där. De gör antagligen mer nytta inom sitt yrkesområde än i de sysslor jag pratade om att de kunde få hålla på med medan de är "arbetslösa", så marknaden skulle nog se till att detta att arbetslösa utgör en reservarmé som kan rycka in vid behov kommer att bestå även om de passar på att göra lite nytta även medan de väntar på att "rycka in" och göra riktigt mycket nytta.

Det är kapitalismens förbannelse att systemet mår bäst av att ha en arbetslöshet kring 5%.

Det är väl inget större problem, jämfört med t.ex. kommunismens förbannelse som är att kommunismen verkar kunna genomdrivas endast genom totalitärt styrt masstvång, slaveri, åsiktsförtryck, påtvingad strömlinjeformning av folket, massmord och utbredd tortyr?

Det riktas så oproportionerligt hård kritik mot just kapitalismen. Jämför kapitalismen med alla hittills prövade alternativ! Skulle du t.ex. hellre leva på stenåldern, och därmed aldrig kunna läsa någon av de fantastiska böcker vi idag har tillgång till (bl.a. filosofiböcker), aldrig kunna lyssna på någon av den fantastiska musik vi idag har tillgång till, aldrig kunna se en film, aldrig kunna veta om du kommer att kunna äta dig mätt nästa dag, ständigt kunna få sjukdomar som när som helst kunde ta livet av dig, och förmodligen dö i strid eller av någon banal infektionssjukdom före 35 års ålder? Om kapitalismen är priset vi betalar för att slippa leva på t.ex. det sättet, är det enligt min mening ett lågt pris. Jämförelsen mellan kapitalism och hur vi hade det på t.ex. stenåldern är en jämförelse mellan ett samhälle där kanske 5% till 10% av befolkningen har det svårt med ett samhälle där 100% av befolkningen allihop hade det ännu svårare.

Arbetslösheten är ett systemfel,

Det är märkligt att klandra det system som visat sig vara "best in test" (kapitalismen) för att innehålla systemfel medan man inte säger något om alla de prövade alternativen, som samtliga visat sig dras med än värre systemfel.

märkligt att själva det kapitalistiska systemet alltid kommer undan så lätt.

Det gör det inte. Det beskärs ju hela tiden i hög grad, åtminstone i Sverige, genom höga skatter och en massa andra lagar som begränsar avtalsfriheten mellan individer. Och det tycker jag är bra. Det är egentligen missvisande att kalla Sverige för kapitalistiskt när så mycket resurser i Sverige trots allt omfördelas från de som har mycket till de som har mindre - vilket är kännetecknet för socialism som är motsatsen till kapitalism. Att anklaga Sverige för att vara kapitalistiskt är som att påstå att Elvis Presley inte kunde sjunga. Allt beror förstås på vad man jämför med. Jämför man Sverige med det ännu mycket mer fantastiska samhälle som kan bli verklighet om några årtionden när övermänsklig AI utvecklats så att vi kan bygga vad vi vill och göra vad vi vill allihop, ja då har dagens Sverige naturligtvis grova "systemfel" i jämförelse. Men i så fall har ju de flesta andra länder ännu mer systemfel - om det är ett tänkt framtida övermänskligt underbart paradis man underförstått ska jämföra med.

All fokusering är kring de stackars arbetslösa men ingen ifrågasätter systemet som sådant.

Jag håller inte med. Jag har intrycket att de flesta som upplever sig förlora på systemet ifrågasätter systemet (någon exakt siffra kan jag inte ange, men mellan 5% och 30% kanske), men att majoriteten inser att de vinner på systemet i den meningen att de, tack vare det ovanligt heltäckande och generösa skyddsnätsssystem Sverige har, har det väldigt bra jämfört med hur folk har det i de flesta andra länder och att de därför inte är så angelägna om att ifrågasätta systemet. De flesta människor är inte av naturen funtade så att de är beredda att göra särskilt mycket för några 5% som har det svårt, så länge de inte själva får ut något av det. De inser att Sverige har ett av världens allra bästa system, och man ändrar inte gärna på ett vinnande koncept. Nästan varje ändring folk kommer att tänka på skulle med stor sannolikhet leda till något sämre än det vi har nu. (De ändringar jag föreslår är dock undantagen som bekräftar regeln. )

Ett viktigt skäl till att vara klar över att Sveriges trygghetssystem i dagsläget är mycket bra i jämförelse med de flesta realistiska alternativ, är att man då lättare förstår varför det är så viktigt att förhindra att Sveriges demokrati urholkas och sakta utvecklas i mer diktatorisk riktning. Det är viktigt för att inse vikten av att stoppa de krafter som tycks försöka bygga ett Orwells 1984. De kör med alarmistisk propaganda som riskerar förvrida folkets verklighetsbild så till den grad att folket riskerar bli beredda att offra allt det fantastiska som Sverige står för och låta sig förslavas bara för att en aning minska risken för att bli dödad i terrordåd. Det är det som är det stora problemet med alldeles för många svenskar idag: trygghetsnarkomani och obefogat negativ syn på sina förutsättningar! De förstår inte hur bra de har det nu, och detta gör i sin tur att de inte inser att de sätter väldigt mycket värdefullt på spel genom att för ytterligare en gnutta trygghets skull riskera sin demokrati, yttrandefrihet, privatlivets helgd och individens rätt till frihet.

[Ranchi]

.

[Justin Case]

Du låter som den där moderathaggan  f d socialförsäkringsministern Husmark-Persson.

Jag är kritisk till moderaternas skattesänkningar, deras kortsiktighet och ovillighet att storsatsa på viktig grundforskning, deras EU- och NATO-positivitet, deras hyckleri att låtsas vara mer emot SD än de är, deras populism, deras förakt för demokrati och mänskliga rättigheter, deras föråldrade inställning till upphovsrätt, deras förakt för informationssamhällets naturliga premisser, deras ovillighet att lyssna på folket, deras villighet att lyssna på folket (d.v.s. att avlyssna vanligt folk mot folks vilja, att vara bara alltför villiga att föra Sverige i riktning mot ett Orwells 1984), och säkert mycket mer som jag inte kommer att tänka på nu... så sammantaget står jag långt ifrån moderaterna. Sedan är jag även emot mycket i varje annat nuvarande riksdagsparti också, så jag står väl inte särskilt nära något av de nuvarande riksdagspartierna.

Hon höll också hårt i plånboken som om pengarna hon delade ut var hennes egna.

Vänsterpolitiker brukar anklagas för att vara generösa med andras pengar som om de var deras egna. Vilket är värst?

[Justin Case]

Överklassen behåller alla pengarna, men betalar ingen skatt.

Du påstår alltså att varenda överklassvensk alltid nolltaxerar i Sverige? Helt bortitok fel. Med största säkerhet betalar den genomsnittlige överklassvensken mer i skatt i Sverige än vad den genomsnittlige under- respektive medelklassvensken gör. Fler kronor alltså. Och bidrar alltså därigenom mer till under- och medelklassvenskars vård skola omsorg m.m. än vad de flesta andra svenskar gör per person.

Det är så bakvänt att framställa de rikaste i Sverige som om de bidrog särskilt lite till andras välfärd. Vilka jämför man dem med då? Vilka tänker man sig att de bidrar mindre än? Jag skulle istället säga att de redan bidrar mer (till andra svenskars välfärd) än vad andra svenskar gör, men att det kanske finns skäl att kräva av dem att de ska bidra ännu mer än de gör.

Betänk t.ex. en svensk som tjänar 10 miljoner kronor om året och som genom utnyttjande av skatteparadis ser till att i Sverige bara behöva skatta för 1 miljon av de 10 miljonerna. Då betalar han fortfarande mycket mer skatt för den svenska välfärdens upprätthållande än de flesta svenskar gör. Varför spyr då så många inom vänstern sin galla på just sådana skattebetalare som betalar mer skatt än de flesta andra svenskar gör? Jo, för att det är där det finns pengar att hämta. Att de rika är vänsterns främsta måltavla för indignation och kritik beror inte på att de rika gjort någon illa eller stulit något eller så, utan helt enkelt på att de rika är just rika - och att de därmed kan mjölkas på en massa pengar. Jämför dessa formuleringar av situationen med vänsterns formuleringar, som går ut på att de rika "trampar på" de fattiga, att de rika "utnyttjar" människor, att de rika är "kriminella" genom att de "skär ned" på välfärden "så att" fattiga människor får det väldigt svårt. Och så vidare. Som om de rika vore orsaken till de svårigheter som de fattiga skulle ha om de rika inte hjälpte dem. Som om de fattiga hade haft det bättre om de rika inte hade funnits! Som om inte de rika snarare är att betrakta som en hjälpande hand som kanske bara inte hjälper så mycket som man skulle önska. Som om de istället vore en stjälpande hand - som om det vore stjälpande att "hjälpa men inte hjälpa så mycket". Gemensamt för vänsterns formuleringar när de kritiserar rika är att de försöker få det att för mottagaren av budskapet kännas som om de rika oprovocerat ger sig på stackars fattiga, tar något från dem, kränker dem. När de rika i själva verket hela tiden bara avstått från att göra något, så att de, om de kan klandras för något alls, bara kan klandras för just detta: att de inte gör något (närmare bestämt att de inte gör det som vänstern vill att de ska göra). Men om vänstern hade varit sakliga och hållit sig till att klandra de rika enbart för detta, alltså för de rikas passivitet, och inte försökt framställa denna passivitet som om den vore någon sorts aggressionshandling eller liknande, som de nu gör, då hade folk sett vänstern idag för vad den är: en rörelse av människor som helt enkelt vill ha en stor del av de rikas pengar utan att behöva arbeta för dem. Och så vill vänstern naturligtvis inte framstå. Så de måste dölja sin sanna natur med retorik.

Att "skära ned" på en hjälp låter ju onekligen våldsammare än att helt enkelt bara avstå från att hjälpa. Ändå är det i båda fallen samma sak som beskrivs. Att "skära ned" på bidrag och andra skattefinansierade medel till behövande kan man bara göra om det först finns någon hjälp att "skära ned"; en mer rättvisande beskrivning av "nedskärningarna" är alltså att någon/några väljer att inte längre hjälpa lika mycket som de tidigare gjort. Har en människa inte rätt att välja att hjälpa mindre än vad han tidigare gjort? Vem har sagt att någon skulle ha någon självklar skyldighet att hjälpa någon in the first place? Okej, rika människor kanske har en sådan skyldighet när det finns fattiga människor att hjälpa, men det är långtifrån självklart för alla, så varför pratar så många inom vänstern som om alla de talar till skulle vara så överens med dem om detta att de inte ens behöver motivera det längre? Det är väl bara retorik, antar jag. Men när man märker att de försöker manipulera en med retorik, är det svårt att lyssna välvilligt på dem.

Mellanklassen betalar all skatt, gör all arbete.

Fel. Överklassen arbetar de också. Jag finner det förvånande hur många människor som väljer att jobba trots att är förmögna och skulle kunna leva på sin förmögenhet livet ut utan att jobba om de ville. Förvånande, men glädjande med tanke på att det bidrar ytterligare till samhällets välfärd.

Och jag som tillhör underklassen är bara rädd för mellanklassen, för dem visar upp sig med sina jobb.

Varför vara rädd för folk som har jobb? Det är ju dina vänner; det är ju de som med sitt skattebetalande ser till att du kan ha det bra även om du inte jobbar!