VERKLIGHETEN, som funktion av referensberoende komplex skalär differens ?

[Illusionen]

En intressant frågeställning är om medvetandet kan beskrivas enbart som funktion av tid ?
Frågan kan även formuleras som t ex Vilken förutsättning krävs först, medvetande eller tid ?

Tid uppstår med Big Bang om man vill härleda tiden ur entropins mått på oordning. Se: Termodynamikens andra huvudsats (Entropilagen). Naturliga processer är oåterkalleliga (irreversibla) och rör sig mot högre oordning.

Sambandet du antagligen efterfrågar har med Henri Bergson att göra, för honom är "duration" det sätt som medvetandet upplever tid – en organisk helhet där dåtid och nutid smälter samman, till skillnad från den spatialiserade (rumsliga) tid som vetenskapen använder.

We call something "real" in scientific terms if it is a necessary ingredient of a theory that correctly describes what we observe. Sabine Hossenfelder

BIG BANG

BIG BANG anses i dag ha samma status inom kosmologin som evolutionsläran har inom biologin.
Båda anses utgöra de bästa förklaringarna till de observationer som redovisats.
Som modell för universums utveckling anses Big Bang vara extremt starkt underbyggd bl a
baserat på mätdata som hävdar att universum expanderar. Det återstår dock frågor som teorin
ej förmår besvara, som t ex vad som föregick Big Bang, liksom vad mörk materia representerar.
Den uppenbara svagheten i de bakomliggande resonemangen är att de genomgående utgår från
atomära utgångspunkter och synsätt. Konceptet sträcker sig längre än så.

Konceptet redovisar förslag till detaljerade svar på aktuella frågor.
Notera att konceptet ej ifrågasätter de atomära observationer som åberopas.
Det som saknas är den ”upp-skalade” komplexa motsvarigheten till citat,

”De olika/skilda tecknen skapar förutsättning för växelverkan att bli "ortogonal" till sin natur.
Det medför att DRP och MP ömsesidigt förorsakar G-deriverande ”spegling”.
Det är denna ”spegling” som utgör grund för "ortogonal" vxv-kommunikation-balans.”

UNIVERSUM är ur atomärt perspektiv m a o ömsesidigt, komplext, och ”ortogonalt” till sin natur.
Ortogonal i detta sammanhang: Obalans-skalärprodukt = noll.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=ZPdk5GaIDjo

[Pilatus]

Det återstår dock frågor som teorin ej förmår besvara, som t ex vad som föregick Big Bang,

Frågan förutsätter att vi frångår standardmodellen. Det finns de som funderar på om det fanns händelser som föregick Big Bang. Det finns ett antal hypoteser, men ingenting som kan verifieras.

liksom vad mörk materia representerar.

Det finns en intressant hypotes. Man antar allmänt att det finns ett mycket stort svart hål i galaxers centrum. Men det kan ju lika gärna vara mörk materia. Om hypotesen håller vet jag inte, men det borde gå att räkna på en sådan möjlighet.

Den uppenbara svagheten i de bakomliggande resonemangen är att de genomgående utgår från atomära utgångspunkter och synsätt.

Det kanske man man tycka. Skall man komma till något resultat får man studera om det finns andra möjligheter med bättre förklaringsvärde.

Det är denna ”spegling” som utgör grund för "ortogonal" vxv-kommunikation-balans.”

Hur kan det ha blivit så? Ortogonal, två linjer, plan eller vektorer är ortogonala om de bildar en rät vinkel (90 grader).

[Illusionen]

Det är denna ”spegling” som utgör grund för "ortogonal" vxv-kommunikation-balans.”

Hur kan det ha blivit så?
Ortogonal, två linjer, plan eller vektorer är ortogonala om de bildar en rät vinkel (90 grader).

Det du kommenterar är utförligt beskrivet/förklarat i konceptet.
Frågan rörande det "ortogonala" är även den detaljerat förklarad, men här är svårighetsgraden betydande.
Här måste t ex ömsesidighet, komplexitet, skalära relationer mm, beaktas. Resonemanget vilar på att de
individuellt, via MP, förankrade referenserna, av logiska skäl, får som konsekvens "ortogonala" samband.
Det ”ortogonala” ger de balans-förutsättningar, (i form av ”Obalans-skalärprodukt = noll”),
vilket banar väg för citat,

”DELTA-KONCEPTET utgår, ur ett atomärt verklighetsperspektiv, från ett SKALÄRT
balansresonemang baserat på över- respektive under-skott i ett abstrakt Grundtillstånd, G.
Den tillämpade principen för VÄXELVERKAN, VXV (som ligger till grund för medvetandet
och vår verklighet) eftersträvar att neutralisera/balansera obalans i grundtillståndet, G.
Obalans kan ses som koncentrationsavvikelser från G:s neutralstatus.”

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=FzrpLhq ... o&index=32

[Illusionen]

På vår hemsida, http://www.deltakonceptet.se går det nu att ladda ner senaste version av
aktuell patentansökan.

MOTIVET till konceptet sammanfattats i två citat, A och B, och de följdfrågor dessa föranleder.
Citat A beskriver i aktuell patentansökan, bakgrunden till de fundamentala begreppen TID och RUM.
Citat B behandlar grundläggande principer och frågor om verklighetens sanna basala natur, beläget
”bortom” det som vi, och det undflyende ”jaget”, har förmåga att direkt uppfatta med våra sinnen.

Målsättningen har varit att senare redovisa de följdfrågor och konsekvenser som Citat B föranleder.
En förutsättning för att detta skall vara meningsfullt är att innehållet i aktuell patentansökan begrundats
och är begripligt. Så som jag uppfattar kommentarerna är detta dock inte fallet.

DELTA-KONCEPTET ifrågasätter den materialistiska världsbilden genom att belysa att modern
vetenskap saknar en grundläggande förklaring av medvetandets roll, och rum-tidens basala natur.
Genom att betona att "jaget" och den subjektiva upplevelsen inte kan härledas enbart ur
materiella samband, pekar konceptet på att grunden för vår vetenskapliga evidens är ofullständig.
Begreppet vetenskap kan tolkas som att ämnesområdet behärskar ("vet") det som hävdas, vilket
alltså ingen kan göra anspråk på, enligt konceptet.

Patentansökan kan ses som ett sammanfattande slutdokument avseende detta, och Citat A,
baserat på referensberoende skalära differenser. Inget har framkommit som kullkastar konceptet.
Mitt önskemål är av dessa skäl att tråden stängs här.
Erhållna kommentarer till konceptet redovisas i tråden ”Vad tänker du på ?”, 11 sept 2025, 11:58.

Vid sökning på Google (AI-läge), och där ställd fråga, Vad är tid ?, blir svaret,
”Om ni söker en fundamental förklaring av vad tid faktiskt är, så är vetenskapen
fortfarande mitt uppe i att försöka lösa det mysteriet.”
Konceptet förklarar och redovisar vad begreppet TID är/representerar.

När jag pressade AI med Citat A (hämtat från konceptet),

”Diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID, redan existerar.
Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara aktuella frågor om universum
utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv, utan att förklara medvetandets inkl ”jagets” roll och natur, och vad
rum och tid representerar på basal nivå.”.

blev svaret citat,

Tack för förtydligandet. Du lyfter fram en av de absolut djupaste bristerna i den gängse
materialistiska fysiken: att vi tar spelplanen (rum och tid) för given och helt utelämnar den som faktiskt
observerar spelet (medvetandet).
Utifrån detta perspektiv blir det tidigare svaret felaktigt eftersom det beskriver tid som ett objektivt
yttre objekt, när det i själva verket kan vara en intern konstruktion eller en biprodukt av medvetandet.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=zBySLSt-MXc

[Illusionen]

RELATION, 2ΔØ ‒ KVANTA
Inkl Plancks och Diracs konstanter

Några kommentarer i all korthet, rörande RELATIONEN, 2ΔØ ‒ KVANTA.

VÄXELVERKAN mellan kommunicerande atomer, bygger på de unika referens-principerna,
· MaskeringsPrincip, MP, (referensberoende).
· DubbelReferensPrincip, DRP, (referensneutral).

Begrepp som RUM och TID är effekter av SKALÄRA differenser mellan skilda/individuella
MP-förankringar. Dessa förankringar fungerar som REFERENSER för VXV. Konceptet utgår
därvid från ett unikt ömsesidigt referens-beroende SKALÄRT BALANS-resonemang, baserat
på över- respektive under-skott, relativt ett överordnat abstrakt och komplext Grundstatus, G.
MP ”genererar” via VXV för BALANS erforderlig verklighetfrånvänd ANTI-STRUKTURELL MOTSATS.
Växelverkan baseras på balanskriteriet 2ΔØ representerande två typer av relativt varandra
balanserande sfärer.

Viktigt att uppmärksamma är att det är från överskott (+) och underskott (‒) som matematikens
imaginära enhet, ”j”, har sitt basala ursprung. P g a de individuella MP-förankringarna innefattar
tecknet på ”j”, ur individuellt atomärt perspektiv, skalär strukturell "tänjnings-rotationsriktning",
vilket är av väsentlig betydelse för växelverkanprincipen. Notera att både Plancks konstant och
Diracs konstant har metafysisk koppling till individuella MP-förankringar.

Tänk er den förnimbara verkligheten som en expanderande positiv SFÄR.
Sfärens radie representerar ljushastigheten, +c.
Sfärens ”antistrukturella balanserande motsats” är en med ‒c imploderande negativ SFÄR.
Sfärerna ΔØ ingående i balanskriteriet 2ΔØ representerar dessa två typer av sfärer.
De atomära begreppen RUM och TID är funktioner av SKALÄR DIFFERENS mellan sfärer.

I litteraturen finner vi att Plancks konstant, betecknad h, namngiven efter fysikern Max Planck,
är en fysikalisk konstant som förekommer i kvantmekaniska ekvationer.
Dess värde är ungefär h = 6,6261·10^−34 Js

Plancks konstant kan ur atomärt perspektiv ses som en relation/omvandlingsfaktor mellan
sfärerna ingående i balanskriteriet 2ΔØ. Något förenklat uttryckt kan Plancks konstant även
som alternativ betraktas som omvandlingsfaktor mellan frekvens och energi (”externt” – ”internt”).

PLANCKs konstant, h, (≈ 6,6261 ·10−34) är enligt konceptet en följd av DRP, MP och SKF
beroende och refererande till aktuell normerad växelverkan.
Plancks konstant anger att energi/materia på mikro-nivå beter sig annorlunda än i vår makroskopiska värld.
Den anses enligt litteraturen vara en av naturens byggstenar och definierar gränsen för hur små kvanta
vi kan observera, vilket ligger till grund för hela vår förståelse av modern fysik. Enkelt uttryckt innebär
kvanthypotesen att ökande totalenergi sker ”stegvist” snarare än som en kontinuerlig process.
Det förekommer alltså inga ”mellanvärden” i kvanthypotesen. Konceptet beskriver att det ”stegvisa”
är en skeneffekt p g a att hänsyn ej tas till allt den maskerade dolda struktur MP ger upphov till.

I kvantmekaniken används oftare Plancks konstant dividerad med 2π, Diracs konstant,
vilket enligt konceptet kan betraktas som en SKALÄR anpassning,
ћ = h/2π = 1,054 571 596(82) × 10^-34 Js

[b]ћ = h/2π = 1,054 571 596(82) × 10^-34 Js[/b]

Konceptet utgår från komplex strukturell ”ortogonal” balans mellan i 2ΔØ ingående sfärer,
vilket enligt konceptet representerar en kvadratisk relation, som motiverar att skriva,

ћ^2 ~ 1,1121212 × 10^-34

BALANS enligt balanskriteriet 2ΔØ, är referensberoende (MP och DRP), innefattande på
metafysisk nivå j-separerade komplexa obalanser i form av ”ћ^2-kontraktionsytor”.
Den kvadratiska relationen beskrivs i konceptet, och är en följd av DRP.

Konstanten ħ har enheter av rörelsemängdsmoment, och ban-rörelsemängdsmomentet i ett
kvantmekaniskt system, mätt i förhållande till valfri referensberoende axel, och är alltid en
heltalsmultipel av aktuellt värde p g a balanskriteriet 2ΔØ. Spinn är en hel- eller halvtalsmultipel
av ħ beroende av kantringskriteriet (imaginära enheten), j, och balanskriteriet 2ΔØ.
ħ används även för att definiera Planck-enheterna, i vilka den har det numeriska värdet 1.
Notera gärna hur ћ kan associeras till en serieutveckling med koppling till hierarkisk struktur.

VIKTIGT att notera är att dessa resonemang inkl konstanter manifesteras av atomen.
Intern växelverkan mellan atomer har påverkan på den externa universella omgivningen.
Kvanta är således inte ett absolut fenomen, utan ett selektivt av MP stipulerat atomärt perspektiv.
Något provocerande kan det uttryckas som att ”kvanta” är en atomär illusion.
Universum är m a o något långt mer än vad referensberoende kvanta har förmåga att förutse.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=iJFhTb1gi6Y

[Illusionen]

Samband mellan begreppet ORTOGONALT och VÄXELVERKAN.

Växelverkan är sannolikt det för flertalet besvärligaste avsnittet av konceptet, särskilt om
man inte redan är väl förtrogen med komplexa (re, im) termer och samband.
För att konceptet skall vara komplett vill jag trots svårighetsgraden översiktligt nämna följande.

VÄXELVERKAN mellan VXV-kommunicerande atomer kännetecknas av att respektive
involverad atom, ur sitt ”perspektiv”, tillämpar sin egen individuella referens/förankring.
Detta benämns/beskrivs som att växelverkan är ÖMSESIDIG till sin natur.
Växelverkan innefattar/tillämpar alltså olika PERSPEKTIV som funktion av respektive individuell
referens-förankring, via MaskeringsPrincipen, MP.

KANT är förmodligen den filosof vars slutsatser ligger närmast konceptets.
Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig, vilket överensstämmer med konceptets slutsatser.
I konceptets inledande stadie hade jag inte kännedom om Kants teorier.
Det är med facit i hand som jag blir uppmärksam på överensstämmelsen mellan Kants
slutsatser och konceptets. Utifrån skilda angreppsstrategier blir resultatet detsamma.

ORTOGONAL är ett matematiskt begrepp som något förenklat betyder VINKELRÄT.
Två objekt, t ex vektorer, som är ortogonala bildar en rät vinkel (90°) relativt varandra.
Det är med facit i hand som jag även här i efterhand blev uppmärksam på likheterna mellan
konceptets beskrivning av principen för växelverkan och matematikens ortogonala samband.
Kännetecknande för de ortogonala sambanden är att två vektorer är ortogonala om deras
skalärprodukt är noll, samt att en ortogonal matris är en kvadratisk matris där dess transponat
är lika med dess invers (transponera är vanliga synonymer till invertera och omvända).
I konceptet utökas dessa samband via aktuella referenser till att bli MULTI-ortogonala.

Inom matematiken syftar således ”ortogonal” på i ”rät vinkel mot”.
För erhållande av ortogonal/vinkelrät struktur tillämpar konceptet den i konceptet beskrivna
komplexa ”dubbel-rot” inkl ”invers”, på metafysisk nivå, som följer av de skalära differenser
som aktuella referenser ger upphov till, ur sina respektive referens-perspektiv.
På sidan 45 i konceptet, beskrivs via vxv-analogi hur kollisionen mellan ”kulor” kan beskrivas
som en variant av RESONANS-fenomen. Resonansen är perspektivberoende. Konsekvensen av
detta blir en typ av referensberoende ”omkopplings-funktion” mellan kommunicerande atomer.

Det innebär/medför en typ av i vissa sammanhang oberoende samband ur atomärt perspektiv.
Det är insikten om detta som leder fram till konceptets referenstyper, och i resonemangets
multi-ortogonala förlängning förklaring till de fundamentala begreppen RUM och TID.
Det beskriver/avser ett tillstånd av oberoende vinkelrätt förhållande, vilket matematiskt lite
förenklat betyder att vektorernas produkt är noll. En ortogonal matris är en kvadratisk matris,
vilket har betydelse för utvecklingen av såväl Eulers som Maxwells ekvationer.
Begreppet blir inte mindre intressant av att det sträcker sig bortom 90° till mer abstrakta rum,
som inom metafysikens sfär.
Konceptet förklarar dessa samband via bl a i konceptet beskrivna och tillämpade referenstyper.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=RkriPeb ... g&index=13
https://www.youtube.com/watch?v=1lzAGY8ds68
https://www.youtube.com/watch?v=SCjzF9_ ... g&index=20

[Pilatus]

ORTOGONAL är ett matematiskt begrepp som något förenklat betyder VINKELRÄT.
Två objekt, t ex vektorer, som är ortogonala bildar en rät vinkel (90°) relativt varandra. Det är med facit i hand som jag även här i efterhand blev uppmärksam på likheterna mellan konceptets beskrivning av principen för växelverkan och matematikens ortogonala samband.

Jag läste om en ortogonal projektion som en matematisk metod för att projicera en vektor vinkelrätt ned på ett annat plan. Eller hur menar du?

[Illusionen]

ORTOGONAL är ett matematiskt begrepp som något förenklat betyder VINKELRÄT.
Två objekt, t ex vektorer, som är ortogonala bildar en rät vinkel (90°) relativt varandra. Det är med facit i hand som jag även här i efterhand blev uppmärksam på likheterna mellan konceptets beskrivning av principen för växelverkan och matematikens ortogonala samband.

Jag läste om en ortogonal projektion som en matematisk metod för att projicera en vektor vinkelrätt ned på ett annat plan. Eller hur menar du?

Ja, det kan ses som ett inledande steg. I konceptet utökas dessa samband sedan via aktuella
referenser till att bli MULTI-ortogonala. Det rör sig alltså sannolikt inte längre om enbart,
”Hemsnickrade metafysiska spekulationer och gamla skolkunskaper”.

Har med anledning av din fråga kompletterat föregående inlägg med följande text.
Se även mitt inlägg daterat 08 mar 2026 17:50.
Då ingen (på min begäran) bekräftat att man förstår budskapet i mina tidigare inlägg tog jag
av den orsaken ursprungligen inte med detta i föregående inlägg.

"För erhållande av ortogonal/vinkelrät struktur tillämpar konceptet den i konceptet beskrivna
komplexa ”dubbel-rot” inkl ”invers”, på metafysisk nivå, som följer av de skalära differenser
som aktuella referenser ger upphov till, ur sina respektive referens-perspektiv.
På sidan 45 i konceptet, beskrivs via vxv-analogi hur kollisionen mellan ”kulor” kan beskrivas
som en variant av RESONANS-fenomen. Resonansen är perspektivberoende. Konsekvensen av
detta blir en typ av referensberoende ”omkopplings-funktion” mellan kommunicerande atomer."

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=ASzwP4L ... g&index=19

[Vertumnus]

ORTOGONAL är ett matematiskt begrepp som något förenklat betyder VINKELRÄT.
Två objekt, t ex vektorer, som är ortogonala bildar en rät vinkel (90°) relativt varandra. Det är med facit i hand som jag även här i efterhand blev uppmärksam på likheterna mellan konceptets beskrivning av principen för växelverkan och matematikens ortogonala samband.

Jag läste om en ortogonal projektion som en matematisk metod för att projicera en vektor vinkelrätt ned på ett annat plan. Eller hur menar du?

Ortogonalitet mellan vektorer definieras genom att den skalära produkten mellan vektorerna är lika med noll. Sådana vektorer betecknas som linjärt oberoende av varandra, dvs ingen av dem kan uttryckas i termer av den andra (hur många steg du än tar i x-led kommer du inte ett enda i y-led).

Linjärt oberoende vektorer utgör grunden i ortogonala koordinatsystem. Metoden kan generaliseras till komplexa talplan och funktionsrum: en vektor i x-led kan genom en fasförskjutning på 90°avbildas på en vektor i y-led, samma fasförskjutning avbildar sinusfunktioner på cosinusfunktioner och reella tal på imaginära.

[Rickis]

Jag har skrivit ut Deltakonceptet till och med kapitel 3. Sommarläsning...

[Pilatus]

Jag har skrivit ut Deltakonceptet till och med kapitel 3. Sommarläsning...

Intressant, skall gärna läsa om du kommenterar Illusionens funderingar.

[Illusionen]

LJUSETS / FÄLTENS HASTIGHET, c.

DELTA-KONCEPTET utgår, på rudimentär metafysisk nivå, från ett referens-beroende komplext
SKALÄRT BALANS-resonemang baserat på över- respektive under-skott i ett Grundstatus, G.
LJUSETS HASTIGHET, c, är en effekt av differensen mellan dessa över- respektive under-skott.

LJUSETS HASTIGHET i vacuum, c, är konstant, och påverkas ej oavsett ljuskällans relativrörelse/
hastighet, v, relativt observatören, vilket vid ett första påseende kan synas märkligt.
Detta har enligt konceptet sin förklaring i att ljusets hastighet, c, ej relaterar till atomära begrepp.
Konceptet ger en förhållandevis enkel förklaring till detta faktum, och bekräftar samtidigt indirekt
den metafysiska nivå via vilken Plancks konstant och kvanta formas.

Det mest berömda experimentet, som anses bevisa att ljushastigheten är absolut konstant,
utfördes av Michelson-Morley 1887. Efter detta experiment lär hundratals liknande experiment
ska ha utförts med samma entydiga resultat. Experimenten anses bekräfta alla att ljushastigheten c,
är absolut konstant, oavsett ljuskällans hastighet, v, relativt observatören. Vid utvärderingen av
Michelson-Morley:s test, tar man inte hänsyn till att fenomenet TID är ett ännu odefinierat fenomen.
Delta-konceptet hävdar att detta lämnar utrymme för olika tolkning.

Ljushastigheten c kan härledas ur Maxwells ekvationer, varför ljuset, ”fotonen”, betraktas som
ett specialfall av de elektromagnetiska fälten. Genom att kombinera Ampere-Maxwells lag och
Faradays lag, kan följande ekvationer matematiskt härledas,
∂²E / ∂x² = μο · εο · ∂²E / ∂t²
∂²B / ∂x² = μο · εο · ∂²B / ∂t²

Genom att därefter jämföra dessa ekvationer med en generell vågekvation,
∂²y / ∂x² = 1/v² · ∂²y / ∂t²
dras slutsatsen att ljusets hastighet, c, är absolut konstant, c = 1 / √ (εο μο) .

Inget av fenomenen TID och VÄG definieras, och då givetvis ej heller begreppet HASTIGHET.
c beskrivs därtill ofta som en fundamental reell naturkonstant. Delta-konceptet betraktar dock
inte c som en konstant, utan som ett inverterat medelvärde, av εο och μο, enligt c = 1 / √ (εο μο).
Symbolen c är då inget fundamentalt fenomen utan en fiktiv funktion av ”perspektiven” εο och μο.
För att förstå vad c står för, bör vi därför först begrunda den komplexa bakgrunden till εο och μο.
De för konceptet viktiga referensberoende skalfaktor-sambanden erhålls genom att ovanstående
ekvationer omformuleras till att bli likvärdiga/balanserande,
∂²E/∂²E = μο · εο · ∂x²/∂t²
∂²B/∂²B = μο · εο · ∂x²/∂t²,
vilket ger de för växelverkan viktiga referensberoende perspektiv och inverteringssambanden,
1/μo·εo = ∂x²/∂t² (c^2), & μo·εo = ∂t²/∂x² (1/c^2),
vilket tolkas som EXPANSION (c^2) respektive KONTRAKTION (1/c^2) utefter den reella axeln.
Detta överensstämmer alltså med konceptet förväntade egenskaper, och bekräftar principen MP.
Det som EJ framgår är att storheterna ÖMSESIDIGT refererar till skilda atomer, vilket DRP stipulerar.

PLANCKS konstant är en konstant som beskriver hur energi och materia är uppbyggd av kvanta.
Konstanten används inom kvantmekaniken för att beskriva förhållandet mellan en fotons energi
och dess frekvens, enligt formeln E = hf, där E är fotonens energi, h är Plancks konstant, och f
är strålningens frekvens. Såväl konstanten h som frekvensen f är enligt konceptet effekter av
i konceptet beskriven referensberoende skalär balans.

EINSTEIN postulerade i ESR att ljusets hastighet i vacuum, c, är konstant.
Behovet av postulat tyder på att Einstein, och många med honom, ej hade hela bilden klar för sig.
Till skillnad mot ESR förklarar konceptet VARFÖR ljusets hastighet i vacuum, c, är konstant.

Ljusets/fältens hastighet, c, är enligt konceptet ej ett rent atomärt fenomen, utan representerar
en referensberoende metafysisk skalär-relation som funktion av ovan nämnda över- respektive
under-skott i G. Denna bakomliggande metafysiska skalär-relation är till sin natur fundamental och
”existerar” exkl växelverkan. Den skalära relationen ger upphov till i konceptet beskrivna
referensberoende tänjnings-rotationer, som i förlängningen utgör grund för f i Plancks konstant.

När atomer kommunicerar med varandra sker det som referensberoende VÄXELVERKAN,
med målsättning att obalanser på fältnivå, mellan kommunicerande atomer, via ”balans-flöden”
i G, neutralisera/balansera obalanserna ifråga.
Elementär kännedom om elektrisk RESONANS, som begrepp och princip, är här värdefullt.
Resonansbegreppets bakgrund underlättar förståelsen av vad som avses med ”underskott” och
”överskott” i Grundstatus, G, och hur detta påverkar obalansneutraliseringen.

Differensen mellan över-skott respektive under-skott kan betraktas som en typ av obalans på
metafysisk nivå. VÄXELVERKAN mellan kommunicerande atomer sker via sådan obalans.

Ljusets hastighet, c, relaterar av dessa skäl, ur atomärt perspektiv, ej till atomära begrepp.
Atomära begrepp/storheter erhålls däremot, till skillnad mot ljushastigheten, c, via komplex
växelverkan (inkl t ex ömsesidig komplex produktbildning) mellan kommunicerande atomer.
Detta medför, enligt konceptet, till att ljushastigheten, c, är oberoende av relativrörelse mellan
mellan ”kommunicerande” atomer. Detta bör enligt konceptet innebära att relativitetsteorin i
vissa avseenden ”blandar äpplen och päron”, och därigenom kan ifrågasättas.

ATOMÄR resp. METAFYSISK nivå formas av olika förutsättningar vilket medför att de ”atomära”
respektive ”metafysiska” perspektiven skiljer sig åt. Det är av den orsaken inte principiellt möjligt
att via enbart förnimbara ATOMÄRA begrepp härleda basala orsaker till atomära egenskaper.
De olika atomära teorier som florerar (bl a även här på FF), och ofta åberopas, saknar m a o
förutsättningar att leverera svar på frågor rörande atomära egenskapers basala ursprung.

I konceptet beskrivs detta som att,
”Verkligheten innehåller sanningar som inte enbart/isolerat kan härledas ur något algoritmiskt
system, det krävs en djupare, icke-algoritmisk förståelse.”

MATEMATIKENS REGELVERK baseras på förnimbara samband, som funktion av RUM och TID.
Matematikens regelverk bygger på de atomära begrepp och storheter som kännetecknar den
förnimbara verkligheten, och dess egenskaper.
Enligt konceptet utgör detta en svaghet i rent matematiska resonemang. Konceptet kompletterar
matematikens regelverk av det skälet ömsesidigt med REFERENS-beroende principer (DRP, MP),
vilket medför att metafysiska samband synliggörs/uppenbaras ur atomärt perspektiv.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=1hPHYB-_9oQ

[Pilatus]

Verkligheten innehåller sanningar som inte enbart/isolerat kan härledas ur något algoritmiskt system, det krävs en djupare, icke-algoritmisk förståelse.

Sanning är en egenskap hos propositioner. (Sanning är en relation mellan språk och värld.)
Verkligheten är det som propositioner handlar om.
Så en bättre formulering av din mening "Verkliheten innehåller sanningar" är: Det finns fakta om verkligheten som inte kan härledas algoritmiskt, och därför finns det sanna satser om verkligheten som kräver icke‑algoritmisk förståelse.