Vad är rörelse?

[reflex]

Vad är rörelse?
Någon som rör i en röra kanske?
Annars är väl rörelse att någonting ändrar sin position i förhållande till något annat.
För att åstadkomma denna "rörelse" krävs att en kraft är iblandad som åstadkommer positonsförändringen.

[Pilatus]

Vad är rörelse?
Någon som rör i en röra kanske?
Annars är väl rörelse att någonting ändrar sin position i förhållande till något annat.

Detta någonting, t ex en partikel kan ändra sin position relativt sin egen föregående position.

För att åstadkomma denna "rörelse" krävs att en kraft är iblandad som åstadkommer positonsförändringen.

Tröghetslagen: "Varje kropp i ett inertialsystem förblir i sitt tillstånd av vila eller likformig och rätlinjig rörelse, om den inte påverkas av någon kraft."
För enkelhetens skull bör vi betrakta en fri partikel (kropp) som inte påverkas av någon kraft alls. Eftersom ingen kraft verkar på kroppen, så förändras inte hastigheten, vår lilla partikel fortsätter sin rätlinjiga rörelse genom inertialsystemet med hastigheten v.

[reflex]

Vad är rörelse?
Någon som rör i en röra kanske?
Annars är väl rörelse att någonting ändrar sin position i förhållande till något annat.

Detta någonting, t ex en partikel kan ändra sin position relativt sin egen föregående position.

Men för att veta att vi har en rörelse, måste vi då inte ha en utomstående referens?

För att åstadkomma denna "rörelse" krävs att en kraft är iblandad som åstadkommer positonsförändringen.

Tröghetslagen: "Varje kropp i ett inertialsystem förblir i sitt tillstånd av vila eller likformig och rätlinjig rörelse, om den inte påverkas av någon kraft."
För enkelhetens skull bör vi betrakta en fri partikel (kropp) som inte påverkas av någon kraft alls. Eftersom ingen kraft verkar på kroppen, så förändras inte hastigheten, vår lilla partikel fortsätter sin rätlinjiga rörelse genom inertialsystemet med hastigheten v.

Men måste inte något ha fått rörelsen att ta sin början?

[Pilatus]

Detta någonting, t ex en partikel kan ändra sin position relativt sin egen föregående position.

Men för att veta att vi har en rörelse, måste vi då inte ha en utomstående referens?

Vi kan rita in partikeln (som punkter) i ett inertialsystem/referenssystem med en x- och en y-axel.

Tröghetslagen: "Varje kropp i ett inertialsystem förblir i sitt tillstånd av vila eller likformig och rätlinjig rörelse, om den inte påverkas av någon kraft."
För enkelhetens skull bör vi betrakta en fri partikel (kropp) som inte påverkas av någon kraft alls. Eftersom ingen kraft verkar på kroppen, så förändras inte hastigheten, vår lilla partikel fortsätter sin rätlinjiga rörelse genom inertialsystemet med hastigheten v.

Men måste inte något ha fått rörelsen att ta sin början?

Jo, vid något tillfälle fick den en knuff. Men det behöver vi inte veta något om i vår enkla definition.

[Okunnig]

Låt oss, oberoende av vilken föreställningsmodell vi här väljer, acceptera tanken att någonstans i detta universum finns ett, eller flera tomrum, i den meningen att det går att föreställa sig en avgränsad volym (eller volym/tid) som är i total avsaknad av innehåll.

Tyvärr gör du ett antagande som vetenskapen idag inte håller med om, dvs att det finns någon plats som inte innehåller någonting. Jag ska vara fullständigt uppriktig här och avslöja att det jag nu kommer säga är väldigt ny kunskap för mig, och jag har ej ännu lyckats absorbera dess fulla betydelse ännu, men jag kan åtminstone delge vad jag har än så länge förstått:

Ingenting existerar inte. Det vill säga, det vi menar när vi säger "Ingenting" existerar inte i verkligheten. För att verkligen driva hem poängen, det vi kallar "tom rymd", "vakuum" eller själva iden om potentiellt utrymme, har faktiskt egenskaper i sig självt. Den påverkar det som färdas igenom den. Den tomma rymden är inte "ingenting" utan "någonting" i sig självt. Jag har själv sedan lång tid tillbaka protesterat mot teorin om att själva den tomma rymden skapades av big bang, och att den skulle öka i storlek, för jag trodde i min enfald att den tomma rymden var synonymt med "ingenting" och då skulle den inte kunna ha en existens som hade en begynnelse, eller ens en storlek. Men denna protest var alltså felaktigt grundad i tron om att den "tomma rymden" inte är någonting.

Varför tror då vetenskapen detta? Jo det beror på ett fenomen som du säkert redan känner till, den rödskiftning som kan observeras i avlägsna stjärnors ljus. Låt mig förklara:

En vanlig jämförelse med rödskift är den doppler liknande effekt man kan höra när en polisbil eller ambulans med sirener på passerar en i hög fart. När den åker i riktning mot dig, har sirenen en högre tonart, än när den åker i riktning från dig. En viktig detalj här är dock att tonarten förändras enbart när siren passerar dig, inte gradvis allt med hur nära ambulansen är dig. Ett kasst försök att beskriva detta i text vore att beskriva ljudet som "iiiiiiiiiiiiiiiiiiiouuuuuuuuuu". Ljus, det vill säga fotoner, fungerar dock inte på detta sätt. Här spelar det istället roll hur långt ifrån dig fotonen är. Beskrivet på samma kassa sätt skulle det, om det var ljud, låta "iiiioooouuuu", det vill säga, en gradvis förändring av "tonart".

Tag två identiska stjärnor, biljoner ljusår från varandra i ett expanderande universum. Deras färgspektra är identisk. Tänk dig också en rad av observatörer i rak linje mellan dessa stjärnor. Båda stjärnorna rör sig ifrån varandra pga universums expandering, men alla observatörer följer den ena stjärnans rörelse, så att de alla rör sig ifrån den första stjärnan med samma hastighet. Om detta skulle handla om ljud, skulle alla observatörer rapportera samma tonart, för de har samma hastighet ifrån den första stjärnan. Men så är det inte med ljus. Observatören närmast ser minst rödskift, medan observatören längst ifrån ser mest rödskift. Detta betyder att "tomma rymden" i sig själv har en egenskap, nästan likt en väv som töjs ut och påverkar allt som rör sig där i.

Här är gränsen för min förståelse. Jag kan som ovan bara citera vad jag har hört framstående vetenskapsmän säga, men själv förstår jag definitivt inte hur det hänger ihop. Dock förstår jag att alla logiska slutsatser som bygger på tanken om "avsaknad av allt" aldrig blir korrekta.

Tillbaka till din fråga om rörelse dock, en tanke slog mig att det är ju ändå bevisat att det finns ett fenomen som heter "potentiell energi". Kanske man kan säga att rörelse är exakt samma som en förändring i potentiell energi? Eller krävs existensen av gravitation för att potentiell energi ska kunna existera? Jag har inte hunnit tänka igenom detta ordentligt ännu, så det kan mycket väl vara fel, men ändå en intressant tanke tycker jag.

[reflex]

Detta någonting, t ex en partikel kan ändra sin position relativt sin egen föregående position.

Men för att veta att vi har en rörelse, måste vi då inte ha en utomstående referens?

Vi kan rita in partikeln (som punkter) i ett inertialsystem/referenssystem med en x- och en y-axel.

Men det där kan väl inte kallas en "utomstående" referens. Det där har vår hjärna konstruerat och har ingen direkt anknytning till den fysiska verkligheten.
Vi kan aldrig veta att något rör sig om vi inte kan knyta det till en yttre referens. Antag att vi färdades med mycket hög hastighet men att vi inte kunde se att något förändrats. Hur skulle vi då kunna vara säkra på att vi rört oss? Om vi tittar på två föremål som rör sig ifrån varandra men inte har en "yttre referens", så kan vi inte veta vilket av föremålen som rör sig eller om båda gör det.

Tröghetslagen: "Varje kropp i ett inertialsystem förblir i sitt tillstånd av vila eller likformig och rätlinjig rörelse, om den inte påverkas av någon kraft."
För enkelhetens skull bör vi betrakta en fri partikel (kropp) som inte påverkas av någon kraft alls. Eftersom ingen kraft verkar på kroppen, så förändras inte hastigheten, vår lilla partikel fortsätter sin rätlinjiga rörelse genom inertialsystemet med hastigheten v.

Men måste inte något ha fått rörelsen att ta sin början?

Jo, vid något tillfälle fick den en knuff. Men det behöver vi inte veta något om i vår enkla definition.

Om vi frågar oss vad rörelse är, kan det även sägas höra till "saken" vad som orsakade rörelsen.

Vid närmare eftertanke så kan det ju egentligen inte finnas någon absolut referens för rörelse. Allting rör sig. Det går därför inte att fastställa rörelser eler hastigheter annat än i förhållande till referenspunkter som också rör sig.

[förstår mig själv]

Du har rätt. Relifex. Rum är en skapelse vår hjärna bildar. Rummsbegreppet stämmer överense med andra sinnen på ett hyffsat sätt. Förändringar av positioner i rummet kan bättre sägas vara händelser i stället för rörelser. Och händelserna kan man säga orsakas av något. När vi börjar förstå och förklara så förstår vi att den har en orsak. Olika händelser följs av andra. "om den och den observationen registreras så kommer vi kunna registrera den, ett på förhand genom teori förutsatt läge". Att världen är samband mellan händelser/sakförhållanden är enligt min uppfattning en bättre teori än rummet. Masken uppfattar rummet på sitt sätt, hunden på sitt, apan på sitt, människan på sitt, den överintelligente reptilen på sitt. Rummet är en dimension, det kan finnas(jag tror det) oändligt med dimensioner. Dimension och dimension förresten. Menar sätt att registrera händelser och samband.

[Pilatus]

En vanlig jämförelse med rödskift är den doppler liknande effekt man kan höra när en polisbil eller ambulans med sirener på passerar en i hög fart. När den åker i riktning mot dig, har sirenen en högre tonart, än när den åker i riktning från dig. En viktig detalj här är dock att tonarten förändras enbart när siren passerar dig, inte gradvis allt med hur nära ambulansen är dig. Ett kasst försök att beskriva detta i text vore att beskriva ljudet som "iiiiiiiiiiiiiiiiiiiouuuuuuuuuu". Ljus, det vill säga fotoner, fungerar dock inte på detta sätt. Här spelar det istället roll hur långt ifrån dig fotonen är. Beskrivet på samma kassa sätt skulle det, om det var ljud, låta "iiiioooouuuu", det vill säga, en gradvis förändring av "tonart".

Tag två identiska stjärnor, biljoner ljusår från varandra i ett expanderande universum. Deras färgspektra är identisk. Tänk dig också en rad av observatörer i rak linje mellan dessa stjärnor. Båda stjärnorna rör sig ifrån varandra pga universums expandering, men alla observatörer följer den ena stjärnans rörelse, så att de alla rör sig ifrån den första stjärnan med samma hastighet. Om detta skulle handla om ljud, skulle alla observatörer rapportera samma tonart, för de har samma hastighet ifrån den första stjärnan. Men så är det inte med ljus. Observatören närmast ser minst rödskift, medan observatören längst ifrån ser mest rödskift. Detta betyder att "tomma rymden" i sig själv har en egenskap, nästan likt en väv som töjs ut och påverkar allt som rör sig där i.

Efter en del funderande. Vad är det i jämförelsen som inte stämmer?

Universum expanderar och avlägsna stjärnors rödförskjutning är stor, rödförskjutningen ökar linjärt med avståndet. Med det ökande avståndet följer även att stjärnans hastighet bort från oss ökar. Ambulansen kör med konstant hastighet i ditt exempel. Denna skillnad förklarar att jämförelsen inte är analog. Det verkar därför rimligt att den tänkta ljudförnimmelsen i ditt exempel kommer att skilja sig åt då ambulans och stjärna rör sig bort från dig. Om ambulansen skulle accelerera samtidigt som den rörde sig bort från dig skulle tonhöjden sjunka allteftersom ambulansen avlägsnade sig.

[Pilatus]

Antag att vi färdades med mycket hög hastighet men att vi inte kunde se att något förändrats. Hur skulle vi då kunna vara säkra på att vi rört oss?

Med hjälp av tröghetsnavigering, baserad på mätning av en farkosts accelerationer och matematisk omvandling av dessa till hastighet, färdriktning och avverkad distans.

Om vi tittar på två föremål som rör sig ifrån varandra men inte har en "yttre referens", så kan vi inte veta vilket av föremålen som rör sig eller om båda gör det.

Ja, så är det. Om du satt i rymdfärjan Atlantis så kan du förstås betrakta det som att jorden avlägsnar sig från dig.

Om vi frågar oss vad rörelse är, kan det även sägas höra till "saken" vad som orsakade rörelsen.

Rörelse har alltid en orsak. Men det hindrar oss inte från att kunna se och beskriva en rörelse. Ofta görs ju ballistiska analyser för att få svar på varifrån ett vapen avlossade en projektil.

Vid närmare eftertanke så kan det ju egentligen inte finnas någon absolut referens för rörelse. Allting rör sig. Det går därför inte att fastställa rörelser eller hastigheter annat än i förhållande till referenspunkter som också rör sig.

Referenspunkten kan väl betraktas som absolut? Tänk på planetsystemet. Det kan betraktas som ett autonomt system vid beräkning av planeternas rörelser. Att det själv befinner sig i rörelse finns (såvitt jag känner till) inte med i ekvationen.

[holoteist]

Politik.

[SigurdV]

Politik.

Nåt mer stillastående än politik har jag svårt att tänka mig... det skulle vara religion i så fall.

[SigurdV]

Rörelse är ett specialfall av förändring. Det finns två tolkningar dessutom:
Känslosamhet och fysik rörelse. Kontinuitet till exempel i ett växande föremål är det centrala i rörelsen, och bortsett från allt särskiljande i övrigt så är den direkta upplevelsen av kontinuitet i ögonblickets försvinnande och ersättande... den primära förändring som är förutsatt i all annan förändring.
Världen i övrigt måste inte innehålla förändring så länge betraktaren förmår uppleva sin egen kontinuitet. Det fundamentala antagandet är att tiden är kontinuerlig oavsett allt annat.
Inget är så tömt på innehåll så att inte dess tid är kontinuerlig.

[holoteist]

Politik.

Nåt mer stillastående än politik har jag svårt att tänka mig... det skulle vara religion i så fall.

Men politik är rörelse. Jag syftar på politiska rörelser, som till exempel allas våra rara socialdemokraterna.

[Pilatus]

Men politik är rörelse. Jag syftar på politiska rörelser, som till exempel allas våra rara socialdemokraterna.

Skriv om det i Politik och samhälle, här är det "off topic".

[reflex]

Ja, så är det. Om du satt i rymdfärjan Atlantis så kan du förstås betrakta det som att jorden avlägsnar sig från dig.

Om man vill undersöka något, bör man skrapa det rent.
Man måste först tömma för att kunna fylla.
Det är svårt att lägga ett pussel med bitarna kvar i kartongen.