xion skrev:Så du menar att Maxwells och Eulers ekvationer kan förklara det som våra sinnen inte förmår förmedla,
och som vårt aktiva medvetande inte förstår?
Illusionen skrev,
Vänd på formuleringen så blir det enklare och bättre.
Maxwells och Eulers ekvationer ”förklarar inte”. Den atomära modell konceptet beskriver och tillämpar
är utvecklad och utformad för att överensstämma med det ekvationerna ifråga anger/stipulerar.
Det var här Eulers formel blev min vägvisare, och angav att för detta krävs enligt koncepten tillämpning
av en form av unik ömsesidig komplex växelverkan.
Enligt ”båtbyggar-tolkning” representerar ekvationerna en typ av atomärt komplext ”medelvärde”.
Att de är komplexa innebär att de både innefattar något reellt (verkligt) och imaginärt (dolt).
Det dolda/imaginära representerar här något (G) som är ”balanserat” och därigenom ej är förnimbart.
Detta kan förenklat beskrivas som att två pilar/vektorer på dold basal nivå är motriktade varandra och
därigenom, ur atomärt perspektiv neutraliserar/balanserar varandra. Pilarna/vektorerna representerar
alltså något som är dolt, men via aktuella samband har betydelse för vår tolkning av verkligheten !
Här finner du även bakgrunden till begrepp som RUM och TID.
Det är här det skalära kommer in i bilden, och det blir samtidigt p g a komplexiteten svårare att förstå.
För att åstadkomma komplex balansering använder sig konceptet av skalära differenser.
Pilarna ”existerar” m a o på basal metafysisk nivå men är ej förnimbara på atomär nivå p g a balanseringen.
Det som konceptet inkluderar är att detta kan vidareutvecklas ytterligare genom att kombinera balanspar
till att bilda relativt varandra ”komplex” av balanspar som totalt sett är atomärt dolda, och som samtidigt
fortfarande omfattas av Eulers formel. Formeln är m a o fascinerande i sin enkelhet och renhet.
Komplexitetsnivåerna inkl informationsmängd (utöver atomära samband även dolda) kan därigenom
metafysiskt bli enorma (ur atomärt perspektiv) till sin natur, vilket du som ateist bör ta i beaktande
när du bestämt och övertygat hävdar din åsikt i frågan.
Tror du mig inte kan du alltid fråga Pilatus och Hubert om råd. Hubert anser t ex detta vara "banalt".
Matematiken är bara ett språk. "Den förklarar inte skriver du."
I bästa fall utgör den en spegling av den fysiska verkligheten.
Men om man plockar in imaginära tal och blandar in metafysik har man förmodligen gett sig ut på hal is.
Jag förstår inte det du beskriver det kan vara fel eller rätt. Jag är inte kompetent att analysera på djupet.
Jag får hålla mig till den fysiska verkligheten och dra mina egna slutsatser därifrån.
Du skriver ”förmodligen” så låt gå för den här gången.
Svårigheten för flertalet ligger nog i att frigöra sig från vårt verklighetsförankrade sätt att tänka.
Vi tänker ”atomärt” utifrån materia/atomer och dess position i rummet, m a o verklighetsbaserat.
Denna verklighetsbild utgår från en observatörsberoende REFERENS och tillhörande rumskoordinater.
Matematikens regelverk är utformat utifrån detta och verklighetens egenskaper och referens.
Metafysik är något annat som via vxv är referensneutralt (= kännetecknande för universum).
I den metafysiska värld konceptet beskriver ska du försöka glömma verkligheten och dess atomer,
och ersätta dessa med fältrelaterade former/strukturer ur ett referensneutralt perspektiv.
Former/strukturer (som ersätter materia/atomer) inkluderar t ex skala, cirkeln, sfären o dyl..
Det är här i det referensneutrala "landet" du kan börja skönja konturerna på Eulers formel.
Matematikens imaginära begrepp har förenklat sitt ursprung i det som ”neutraliteten” kräver
för att balansera referensskillnaden mellan verkligheten och dess metafysiska motsvarighet.
Det har aldrig tidigare, under min mångåriga yrkesverksamma tid, hänt att jag misstagit mig när
den känsla jag nu har infunnit sig. Vad som är sant och fel i konceptet får framtiden utvisa.
Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum
