Inläggav Zokrates » 24 sep 2010 19:54
Lite tankar från tråden, livet är ingen gåta.
Astronomer har upptäckt ämnen som är viktiga byggstenar för att liv av jordiskt art skall kunna uppstå, i stora molekylära moln runtom i vår galax. Molnen som alltså består av vatten, koldioxid, metan, ammoniak, vätecyanid, andra nitriler, alkohol, amider och långa kolvätekedjor utgör byggstenarna till DNA och RNA, aminosyror och proteiner.
Jordiskt liv består huvudsakligen av kol, järn, väte, samt oftast kväve baserat men det finns även unika livsmiljöer med liv som baseras på helt andra kemiska sammansättningar, exempelvis liv i vulkaniska undervattensmiljöer och liv i djupa berggrunder.
Så vi har byggstenarna fritt i rymden, men för att skapa mera avancerade former av liv som kan upprätthållas i andra miljöer krävs det en atmosfär. Så på planeter som bildats av dessa grundämnen och vars förhållande inbördes till andra planeter eller stjärnors påverkan genom gravitation och solljus, bildas det atmosfärer om förhållandet medger detta. En atmosfär består ju av olika gaser i mer eller mindre fasta faser beroende på beståndsdelar samt temperatur, värmen från exempelvis solljuset eller planetens inre.
Om gaserna består av atomslaget kväve tillsammans med butan och propan så bildas det ju även liknande organiska föreningar då solens strålar belyser gaserna, som de som man funnit i de stora molnen som svävar runt i rymden.
Dessa organiska föreningarna faller på grund av gravitationen ned till markytan och ur detta uppstår det enkla mikrober om förutsättningarna tillåter det. En icke nödvändig ingrediens för livet i sig men väl för vår del av livsutvecklingen till mer komplexare former är vatten. Vatten är det som enskilt bidraget mest till vår planets gigantiska utspridning och artrikedom.
Atomerna bildar alltså molekyler, molekyler som attraherar andra molekyler och så vidare, tills sammansättningen blir sådan att det kan ge upphov till liv.
Fakta definition av liv
Liv, = reproduktion, förmåga att kopiera sig självt.
Cellen är dess lägsta strukturnivå, cellen har ett membran
metabolism, cellen har en ämnesomsättning, ett energiflöde
En cellprocess som kräver ett näringstillskott, skapar ett arbete som genererar värme och restprodukter, systemet är öppet.
De molekylära beståndsdelarna är kolhydrater som lagrar energi i cellerna,
lipider, ett fett som bygger upp cellmembranets väggar.
proteiner som utför arbetet att omvandla näring till energi, påskynda kemiska processer. Dessa enzymer byggs upp av aminosyror.
nukleinsyror sköter informationshanteringen, kodar avkodar, minns. Det mänskliga Genomenet består av cirka 3 miljarder baspar.
En liten fördel eller en liten nackdel är skillnaden mellan överlevnad kontra utrotning.
Människan har ännu ej lyckats att skapa ett självreproducerande liv i laboratorieförsök.
Länge bestod allt liv på jorden av encelliga organismer utan en avgränsad cellkärna, s k prokaryoter. När de första organismerna med en cellkärna, s.k. eukaryoter, uppstod för två miljarder år sedan var det ett steg på vägen mot dagens växter och djur. Bakom utvecklingen låg förändringar, mutationer, i organismernas arvsanlag, genom.
Ordningsföljden i arvsmassans nukleotider ger information om vad för slags livsart som bildas.
Allt är följden av miljarder år av mutationer och evolution
Mutationsfelet är konstant ett fel per baspar vilket gör alla individer unika. Därmed kan man fråga sig om det verkligen rör sig om ett mutationsfel, eftersom upprepningen är konsekvent borde det endast kallas för mutationsalternering. Även inom DNA försök som utgår från att använda DNA i byggandet av enkla AI program, finner man oftast en feltolkning på mellan 1 och 5% i de beräkningar som utförs genom enzymkodningen,
men samtidigt är beräkningarna sammantaget ofelbara och oslagbara då de används till att exempelvis göra ett AI luffarschacksprogram.
Livet spåras bakåt genom 3 huvudgrupper, och en förmodad urorganism, extremofil.
Extremofil = bakterier, arkebakterier, eukaryoter.
Celldelningen var alltså inte först, då enklare liv saknade det vi nu avser med celler, men gav då den uppstod, upphovet till att enklare organismer, som bakterier, snabbare förökade sig genom celldelning. Därefter har vissa muterade stammar inkorporerat andra organismers DNA till sin egen, virus och bakterier har blivit större enheter genom att cellkärnor har bundit sig till varandra i större grupper, vars vävnader tillsammans utgör en organism såsom exempelvis, amöbor, encelliga organismer som av praktiska skäl delar flera celler som en enhet.
Utvecklingen fortsatte till komplexare enheter, större, fler, mer mutationer. Strävan att dela sig hänger kvar men så uppstår fenomenet att två organismer utbyter genetisk arvsmassa med varandra, grunden för det vi kallar sex etableras. Fördelen med detta var att det påskyndade mutationsbildningens varariationsrikedom vilket gynnade att en del exemplar kunde överleva under större omständigheter vilket i sin tur ledde till en explosiv utveckling av nya arter.
Grunden för att allt skall fungera ligger i tre olika aminosyrors Kemiska egenskaper. Kemiskt sätt består dessa proteins molekyler av självbindande attrahenter som fungerar via atomnivåns enkla kordantprinciper om att ge och ta enligt minsta möjliga motstånd. Komplexa molekylerstrukturer bildar proteiner som bygger upp en arvsmassa som inlemmar alla tidigare strukturers fördelar, eller rättare sagt, dess fungerande strukturer som går att inlemmas, till en större enhet. DNA strängen reproducerar sig i alla cellstrukturernas inre och talar om vilken funktion cellen skall ha inom organismen. Celldellningen delar sig fortfarande enligt bakteriens enkla urfunktion men organismen är som sådan mer komplex. De flesta DNA strängarna består av dubbelsspiraler, men enkelspiraler förekommer.
DNA har aldrig fel, det utför sina beräkningar enligt en enkel urlogaritm och skapar nästa steg i kedjan som en logisk följd av föregående steg.
Det jag avser med fel, är att DNA gör ju endast det som är möjligt, därför har DNA aldrig fel.
Det är som ett dataprogram, datorn tänker inte, men utför beräkningar.
Skillnaden är endast att detta program har skapat sig själv. Det fanns ingen egen kunskap om sig själv i förhållande till omgivningen, men material i dess närhet har infogats och byggt vidare på den kemiska processen. Därför saknar livet en egentlig mening i sig självt genom att molekyler har fastnat på varandra. Livet saknar alltså både mål och syfte. Att en organism däremot har ett mål blir en följd av metabolism och fortplantningsdrift, dess egentliga självändamål. Så för att förstå livet så ser vi till dess byggstenar, förstår att det är kemiska reaktioner som bara kan ske om reaktionen mellan komponenterna är reaktiva, det kan liknas vid ett pussel, där endast den molekylbiten som passar in på plats, tar utrymmet. DNA strängar splittar sig, ihopfogar nya delar, ett evigt micropussel som lägger sig själv, det är inte ens medvetet om helheten eller betydelsen i det stora perspektivet, organismen det ingår i.
Pusslet läggs vidare steg för steg, allt som därefter sker är endast en succesiv vidareutveckling som innebär att gränserna när en organism övergår till en annan i påföljande etapp är oerhört liten. En del liv är en blandning av växt och djur, mixotrofiska organismer, som har förmågan att vara både ock, dels genom att utnyttja fotosyntes samt även kunna ta upp näring direkt genom sina celler genom att fånga in partiklar i sitt cellmembran. Även nässeldjur som maneter är fantastiska då de har två olika livsformer, ett könlöst polypstadie och ett könligt medusastadie.
Under polypstadiet kan de liknas vid ett larvliknande frö som borrar sig fast i botten, varpå de likt en växt utvecklas, i en senare fas delar denna polyp av sin topp som frigörs som en frisimmande medusa, alltså det vi i dagligt tal menar med manet.
Detta djur saknar ryggrad och består huvudsakligen av vatten, det fångar in födan med sina nässelceller som också fungerar som djurets metabolism.
Som jag sagt tidigare i tråden "Svarta hål", lagen om atomernas minsta möjliga motstånd har format livet succesivt till den artrikedom vi nu har.
Mikrober, svampar, mögel, virus alger och så vidare mot allt större och mer komplexa organismer, inklusive dig själv som läser detta.
Livet är endast kemi och kemiska reaktioner. Finns det socker och finns det vatten i rymden, ja då har vi ju chansen till sockerdricka och det utan att en apotekare behöver ha mixat ihop detta.
Så för att runda av lite, från det att det enklaste livet var en passiv del som uppstod i en pöl av näringsämnen och utnyttjade detta, så har livet utvecklats till att aktivt söka upp andra pölar av näring som det kan inta.
Från det att livet enbart delade sig självt, så har livet utvecklats till att para sig med ett annat liv, vilket innebär ett aktivt val av parning.
I de senare fallen kräver dessa aktiviteter en styrning, en impulskontroll som leder till en yttring, en vilja har skapats. Ett center för denna impulskontroll bildar det som senare utvecklas till våra hjärnor.
Det är nu artrikedomens utbud skapar aktiva användningsområden för de tidigare organismernas följder av miljarder år av mutationer. Exempelvis hade en bakterie utvecklats som kunde reagera på solljus och omvandla ljuset till elektriska impulser, denna bakteries DNA kod inkorporerades i aktivare organismer och utvecklades senare till ögon, vilket gjorde det möjligt att se.
Så du som läser detta gör det på grund av en enskild bakteries genetiska förmåga att anpassa sig till omgivningen. Sedan kan du ju undra, om den bakterien ens hade en aning om vart den förmågan skulle leda till?
En vattendroppe som under 200 miljoner år varit fångad inuti en mineralavlagring i en grotta, undersöktes vetenskapligt. Man fann spår av mikroorganismer i droppen.
Man borrade ett litet hål in till droppen, placerade sedan delar av droppen i olika sterila näringslösningar. Efter ett par månader hade det börjat hända nått i två av kärlen, livet hade börjat dela sig igen.
Mikroorganismerna förökade sig igen. När de undersökte dess DNA, fann de att det i stort sätt var likadant till utseendet som det som idag återfinns hos levande organismer. ( Källa Kunskapskanalen ).
Slutsats
Att någonting kan börja leva efter att ha varit instängt och avstängt under 200 miljoner år, vittnar om att livet kan spridas via fragment från krossade himlakroppar som träffar andra planeter. Livet kan överföras via långa avstånd från ett solsystem till ett annat. Stenar, kan vara livets transport genom rymden.
Ingenting är omöjligt. Vårt DNA kan och bör då vara gemensamt med allt liv som eventuellt finns i universum. En optimal livsutveckling kanske till och med leder till liknande varelser oavsett var det sker. Alltså kan det finnas människor på andra planeter i andra solsystem. Människor som genetiskt skulle likna oss, då de måste ha genomgått en liknande utveckling och vi delar samma DNA struktur i grunden.
Om liv, betraktas i sin enkelhet, i sitt urstadie, som en gemensam nämnare för allt liv i universum, så är livets utvecklingsmöjligheter endast beroende av planetens begränsningar i form av storlek, komposition och närhet till en energikälla.
Resten skulle sköta sig själv om planetens tidsrymd medgav detta. Utvecklingen skulle förmodligen även den ske likartat på planeter med liknande beskaffenheter, livsvillkor.
Övernaturligt, ja vi är väl alla övernaturliga i och med att vi överhuvudtaget existerar. Sannolikheten för att universum skulle bli så som det nu blev i och med senaste Big bangen lär vara
0.000000000000000000000000000000
00000000000000000000000000000000
00000000000000000000000000000000
0000000000000000000000000000001
Jag tror inte att det finns en vettig person som skulle satsa allt han ägde på dessa oddsen i något betydelsefullt sammanhang. Sedan har vi ju de otroliga förhållanden som gjort att liv ens kan existera på jorden, dels avståndet till solen, jordens storlek och beskaffenhet, månens position för att bara nämna några livsavgörande omständigheter. Man kan inte ändra på nått som det nu är, utan att allt rämnar.
Sannolikheten för att liv existerar är ju 100% endast därför att livet finns, men förutsättningarna för detta är gigantiska, det om något borde verkligen kallas övernaturligt.
Låt oss anta att Big bang sker dels i cykler och att de dels inträffar på olika håll i kosmos, anta att det hittills krävts x miljarder antals ursmällar innan vårt universum skapades, anta att vi därför existerar som en slump i det hela,
eller anta att i ett av de tidigare skapade universumen skapades ett livsväsen, det vi kallar Gud, och att detta väsen tröttnat på en existens i ensamhet, anta att denna Gud skapade den senaste Big bangen och styrde skeendet i önskvärd riktning,
oavsett vilket är trovärdigheten jämförlig i de båda fallen, men trots det är sannolikheten lite större för att det inte har skett endast genom slumpens försorg. Kan vi tänka oss något, då kan det även existera.
Detta sagt med anledning av mina egna tvivel rörande livet som en slump respektive livet som en skapelse.
Vi har alltså två förklaringsmodeller som rimliga alternativ till livets uppkomst,
1: Slumpen
2: Gud
Båda modellerna är relativt heltäckande, men båda har även sina speciella brister. Det handlar endast om att välja en av dessa, således oavsett vad du än väljer så upphör livet därmed att vara en "gåta", då det får en förklaringsmodell till varför livet existerar.
Så nu är det upp till var och en, välj något, eller varför inte, skapa ett eget tredje alternativ ungefär som jag gjort, ta båda alternativen och mixa ihop dem rejält med varandra, en nypa slump och en allsmäktig Gud i en salig röra som anpassas allt efter situationen för stunden.
som att evolutionen PLANERAR
Kanske, bara kanske, har vi artificiellt valt ut de svårbekämpade mössen, utan att ens veta om att vi gjorde det 
