Ripper skrev:
Idén om "naturlagar" bygger på en tanke om Gud som lagstiftaren. Vetenskapsmannens uppgift, ansåg man, var då att utröna dessa lagar.
Detta ansåg man sig göra när man genom logisk induktion upptäckte någon enkel kvantitativ korrelation mellan fenomenet a och fenomenet b.
Dessa lagar var linjära i rent matematisk mening. Fördubbla b, och även a fördubblades. Alla sammanhang var enkla, kvantitativa och entydiga. Följaktligen var lagarna också prediktiva.Den urverkets determinism som låg redan i själva metaforen, förkroppsligades också i "naturlagarnas" själva form. En god naturlag har inga undantag.
Det är alltså frågan om en gammal syn på vetenskap. Jag menar att det inte existerar några naturlagar
Historiskt sett kan du ha rätt men klokt folk med religiös motståndskraft har nog alltid funnits även om de inte kunnat avslöja sina tankar.
Sanningen grundar sig på begreppet invarians, exempelvis: Hur och varifrån man än mäter ljusets hastighet i vacum är den den samma...
Sen induktion... ljusets hastighet är densamma i morgon men kan vi vara säkra på det?
Det moderna svaret är Nej!
Vi kan inte bevisa att naturlagarna är sanna även om de vore sanna!
Vad vi gör att försöka motbevisa de påståenden vi antar vara naturlagar (Invarianser)
Det är ju bättre att förlita sig på påståenden som vi inte kunnat bevisa vara falska än att förlita sig på påståenden som vi bevisat vara falska...Eller hur?
Determinismen har numera förlorat sitt grepp genom obestämbarhetsprincipen inom kvantmekaniken, men lever ännu kvar inom fysikernas syn på tiden som något fullbordat...alla tidpunkter är lika verkliga...något "nu" syns ej i ekvationerna...Bortsett från det är jag ganska nöjd med vetenskapen. ("Livet" har börjat skönjas i ekvationerna genom Ilya Prigogins epokgörande arbete.)