Vad är tid?

[Algotezza]

Ska svara på hela ditt inlägg senare.

Först en detalj.

Om jag är sur?

Jag blir alltid irriterad när folk - som jag uppfattar det - anlägger ett von oben-perspektiv.

Om man verkligen har  det, och inte bara anlägger det, är det inget man nämner.



/Algotezza

[SigurdV]

Ska svara på hela ditt inlägg senare.

Först en detalj.

Om jag är sur?

Jag blir alltid irriterad när folk - som jag uppfattar det - anlägger ett von oben-perspektiv.

Om man verkligen har  det, och inte bara anlägger det, är det inget man nämner.



/Algotezza

Har ingen aning om jag anlägger ett sånt eller ej...

är nog varken särskilt självintresserad eller socialt kompetent

Jag bara försöker förklara hur jag ser på saker

men märker att folk klagar på att jag tänker utanför boxarna...fy på mig!

Är i a f inte sur på dig...du säger ofta tänkvärda saker.

[Joakim Grundh]

Enkelt sagt: om tid BARA finns som måttstock i vårt medvetande så finns det ingen objektiv tid att mäta!

Och då finns inte heller den "rumtid" som fysiken uttalar sig om.

Utan en objektiv tid finns ingenting, inte ens medvetandet!

Annars håller jag med om att tid måste ha en objektiv sida. Det är mer än en upplevelsekategori, mer än ett sätt att subjektivt ordna händelser/processer i en viss följd.

Tid i sig finns alltså, liksom ting i sig. Det finns tid för mig liksom ting för mig. Svårigheten ligger att att beskriva dessa i sig-dimensioner. Kommer man då inte bara att beskriva tid för mig?

Jag ser inget argument för varför tid måste finnas som ett objektivt fenomen. Jag ser heller inte vad "rumtid" som fysiken talar om har med saken att göra. Det fysiken gör är att konstruera en modell och denna modell använder sig av begreppet rumtid.

Överhuvudtaget så verkar det som att det är lite oklart här vad som skulle vara realiteten hos tid. Jag menar det finns en uppsjö va olika förklaringar vi kan göra till hur fenomenet tid kan vara samstämmigt på ett objektivt sätt. Dvs hur vi kan stämma träff vid kl 1 och båda dyker upp. Jag kan inte se att den frågan skulle skilja sig från frågan om hur vi kan ha en till synes objektiv bild av tre-dimensionaliteten, rummet.

Skall väl själv ta på mig den höga hästen och sätta mig på hatten!

Det har tagit mig många år att få god reda på det här. Problemet är att det är närt nog omöjligt att diskutera det begripligt om man inte har tagit del av de stora tongivande verken om tid. Aristoteles, Augustinus, Kant, Heidegger tex. Och vad det gäller Heidegger hade till och med jag svårt att förstå honom. Inte som den lättläste Kant eller Hegel som ju liksom flyter på likt vatten och förklarar sig självt. Man behöver definitivt ett schiffer samt en redig dos kunskap om kontexten för idétraditionen för att kunna förstå. Så SigurdV jag tror helt enkelt den där dunkelheten ligger hos dig och inte så mycket hos Heidegger, vilken jag för övrigt inte tror att du läst alls.

Så som jag har gjort reda i frågan är egentligen min filosofis raison, eller den sk teoretiska delen i alla fall. Jag frågade mig hur förändring kan ske. Och jag gick länge och grunnade på om det var framtiden som drog eller forntiden som sköt på. Inget av dem verkade riktigt bra alternativ. Så försökte jag mig på att omdefiniera det till ett flöde istället för en kraft. Att förklara det likt vatten att förändringen över tid var en slags minsta möjliga motstånds princip. Att hur världen utvecklades var strikt regelbundet enligt en slags termodynamik. Men det var fortfarande inte tillfredsställande eftersom utveckling beror på något, når sin point of no return (singularitet) osv.

Så vad återstår då? Det viktigaste ligger i tesen jag nämnde från Spinoza (även om han bara satt ord på en gammal princip som diskuterats flitigt i ljuset av guds egenskaper); varje determination är en negation.

Vad som är problemet är att ni, enligt min tolkning, alla rör i identitetens marker. Jag föreslår istället det icke-identiska. Problemet är klassiskt, är floden den samma om man stiger ner i den två gånger? Om jag byter alla brädor på min båt är det samma båt? Aristoteles lurar ju till det lite med sin finalitet. Men det är inte tillfredsställande eftersom det appellerar till metafysik. Bättre är det att skippa identitet som något essentiellt sätta det som kontingent på mångfalden (precis som Kant) och sedan ta tinget-i-sig som ett epistemologiskt metodologiskt begrepp snarare än något ontologiskt (diskutabelt vad Kant menade där).

För vad är det största problemet här? Inte hur saker och ting kan förändras. Snarare det motsatta. Hur kan de inte förändras? Hur kan något vara statiskt? Ni har själva sett vart tanken leder. Kallt dött evigt (eternity=temporalt) och beroende av det eviga (eternal=a-temporalt).

Tid beroende av otid i en salig röra. Det är nonsens om något.

Om man istället kliver ut ur sina föreställningar och gör en "dekonstruktion" så ser vi att begreppet tid är behängt med åskådning. Och om ni inte vill göra bort med sinnen, relativa betraktelser osv så har vi alltså inget skäl att göra mer av tid än att det är behövligt för just åskådningen. För-oss och inget i-sig.

Men tanken behöver tränas. Vi är alla duktiga små slavar under herrar och dem brukar peka på klockor och så springer vi. Hela våra personliga identiteter är strukturerade efter ett rationalitets och tidsbegrepp som definierar oss. Vi vet att vi BÖR ha gjort X vid Y ålder osv. Mot det kan vi bara fatta Nietzche vid pärmen och lyfta oss i kragen.

[Algotezza]

Jag borde väl satt citationstecken om "struntpratet" men...det ÄR strunt enligt mitt sätt att se på saken

Enkelt sagt: om tid BARA finns som måttstock i vårt medvetande så finns det ingen objektiv tid att mäta!

Och då finns inte heller den "rumtid" som fysiken uttalar sig om.

Utan en objektiv tid finns ingenting, inte ens medvetandet!

Jag vara bara lite elak... kanske inte så bara...

Annars håller jag med om att tid måste ha en objektiv sida. Det är mer än en upplevelsekategori, mer än ett sätt att subjektivt ordna händelser/processer i en viss följd.

Tid i sig finns alltså, liksom ting i sig. Det finns tid för mig liksom ting för mig. Svårigheten ligger att att beskriva dessa i sig-dimensioner. Kommer man då inte bara att beskriva tid för mig?

Min fråga blir då, kan man dekonstruera tid för mig och nå tid i sig så man kan beskriva denna? Hur kollar man att beskrivningen är korrekt? Eller räcker det med att den är koherent?

/Algotezza

Det här är inte struntprat:"kan man dekonstruera tid för mig och nå tid i sig så man kan beskriva denna? Hur kollar man att beskrivningen är korrekt? Eller räcker det med att den är koherent?"

Men jag gillar inte uttrycket "dekonstruera"... liksom jag inte gillar "Heidegger" m. fl occultister!

Jag tror inte tinget i sig går att beskriva ens för ett sådant ting i sig som medvetandet, som vi kanske har en viss tillgång till!

Jag misstänker att "ting i sig" är ett självmotsägande begrepp...eftersom jag tror ingenting kan existera i total isolation!

Men jag ser ännu inte någon korrekt slutledning i frågan...

PS He he...erkänn att du är LITE sur på sigurdVonOben
Så här ser "mitt" logiska system ut:

(Lite vitsigt kan man kalla det "Sann Logik".)

Definition 1
Negation: x och y negerar varandra om och endast om sannings-värdes-tabell av "x och y"

ser ut som följer: x och y
........................sann, inte sann
................... inte sann, sann

Menar du att om x är sann är y inte sann och om x inte är sann är y sann?

Definition 2
Sanning: "x" är sann om och endast om x.

Menar du om och endast om x föreligger?

Identitetslagen: x=x

Ja, allt är identiskt med sig själv. Åtminstone vid samma tidpunkt.

Motsägelselagen: Ingenting är både sant och inte sant.
Det uteslutna tredje: Allting är antingen sant eller inte sant.

Dessa har samma innebörd.

Det finns lite mer att säga... betrakta systemet:

1 Sats 1 är inte sann (exempel på Lögnarsats)
2 Sats 1 = "Sats 1 är inte sann" (exempel på lögnaridentitet)

Vad menar du med begreppet lögnaridentitet?

Gå upp en abstraktions nivå och vi erhåller ett icke satisfierbart system av satsfunktioner:

1 x är inte sann (negationens satsfunktion)
2 x = "x är inte sannj" (allmänt exempel på lögnaridentitet)

Gå upp till första definitionsnivå:

1 xZ (satsdefinition)
2 x = "xZ" (definition av självreferens för Z)

Och vi kan ju stanna här för tillfället... men lägg märke till att jag egentligen bara använder ETT sanningsvärde..."sann"

Poängen  är att ALLT får ett sanningsvärde... satser,påståenden,tankar...morötter...

Kan inte säga att jag helt förstår vad du menar. Vad är poängen med att allt har ett sanningsvärde? Frågan är vad du skall ha ditt system till. Hur använder du det? Vad är poängen med det förutom att det är  kul tankelekar. Ett tag i alla fall.

/Algotezza

[Joakim Grundh]

Om tiden mäter nåt verkligt så kan vi definiera tiden med hjälp av det verkliga som mäts,

alltså är tiden också verklig om det verkliga är det!

Que?

Det är väl precis samma sak som att jag kan dela vilken sträcka som helst, eller vilken tid som helst i ett oändligt antal delar. Det har ingenting med huruvida det är verkligt det jag mäter. I alla fall inte i den mening du talar om verklig. Finns centimetern? Finns 0,0001 cm? Osv osv osv osv osv osv osv. Tar tiden paus där vi inte längre kan mäta med den, eller är varje ögonblick evigt

Klart är ju att om jag mäter så mäter jag. Men det är inte klart att jag mäter något som är detta något utan att jag mäter det.

För övrigt som jag sa så är det cykliska processer som krävs för att vi skall kunna ha ett begrepp för tid. Och alltså för att vi skall kunna mäta något alls med tid. Problemet är dock det att tiden redan krävs för att vi skall kunna ha två separerade identiteter som definierar en rörelser över ett schema. Annars talar vi om ett flöde och då är det en process och att reifiera det för att komma ner till att det verkliga som mättes med tiden gav en verklig tid verkar helgalet och måste motiveras.

Men klart att du får anta den vulgära tiden om du vill SigurdV. Tror dock inte det är fruktbart. Men du kan väl stampa vidare på hyddgolvet som dem här tidsbarbarerna som hävdar vulgär tid påbörjat.

[Algotezza]

Ska svara på hela ditt inlägg senare.

Först en detalj.

Om jag är sur?

Jag blir alltid irriterad när folk - som jag uppfattar det - anlägger ett von oben-perspektiv.

Om man verkligen har  det, och inte bara anlägger det, är det inget man nämner.



/Algotezza

Har ingen aning om jag anlägger ett sånt eller ej...

är nog varken särskilt självintresserad eller socialt kompetent

Jag bara försöker förklara hur jag ser på saker

men märker att folk klagar på att jag tänker utanför boxarna...fy på mig!

Är i a f inte sur på dig...du säger ofta tänkvärda saker.

Tror nog du tänker mer inne i en privat box inuti den allmänna boxen än utanför den senare.

/Algotezza

[SigurdV]

Enkelt sagt: om tid BARA finns som måttstock i vårt medvetande så finns det ingen objektiv tid att mäta!

Och då finns inte heller den "rumtid" som fysiken uttalar sig om.

Utan en objektiv tid finns ingenting, inte ens medvetandet!

Annars håller jag med om att tid måste ha en objektiv sida. Det är mer än en upplevelsekategori, mer än ett sätt att subjektivt ordna händelser/processer i en viss följd.

Tid i sig finns alltså, liksom ting i sig. Det finns tid för mig liksom ting för mig. Svårigheten ligger att att beskriva dessa i sig-dimensioner. Kommer man då inte bara att beskriva tid för mig?

Jag ser inget argument för varför tid måste finnas som ett objektivt fenomen. Jag ser heller inte vad "rumtid" som fysiken talar om har med saken att göra. Det fysiken gör är att konstruera en modell och denna modell använder sig av begreppet rumtid.

Överhuvudtaget så verkar det som att det är lite oklart här vad som skulle vara realiteten hos tid. Jag menar det finns en uppsjö va olika förklaringar vi kan göra till hur fenomenet tid kan vara samstämmigt på ett objektivt sätt. Dvs hur vi kan stämma träff vid kl 1 och båda dyker upp. Jag kan inte se att den frågan skulle skilja sig från frågan om hur vi kan ha en till synes objektiv bild av tre-dimensionaliteten, rummet.

Skall väl själv ta på mig den höga hästen och sätta mig på hatten!

Det har tagit mig många år att få god reda på det här. Problemet är att det är närt nog omöjligt att diskutera det begripligt om man inte har tagit del av de stora tongivande verken om tid. Aristoteles, Augustinus, Kant, Heidegger tex. Och vad det gäller Heidegger hade till och med jag svårt att förstå honom. Inte som den lättläste Kant eller Hegel som ju liksom flyter på likt vatten och förklarar sig självt. Man behöver definitivt ett schiffer samt en redig dos kunskap om kontexten för idétraditionen för att kunna förstå. Så SigurdV jag tror helt enkelt den där dunkelheten ligger hos dig och inte så mycket hos Heidegger, vilken jag för övrigt inte tror att du läst alls.

Så som jag har gjort reda i frågan är egentligen min filosofis raison, eller den sk teoretiska delen i alla fall. Jag frågade mig hur förändring kan ske. Och jag gick länge och grunnade på om det var framtiden som drog eller forntiden som sköt på. Inget av dem verkade riktigt bra alternativ. Så försökte jag mig på att omdefiniera det till ett flöde istället för en kraft. Att förklara det likt vatten att förändringen över tid var en slags minsta möjliga motstånds princip. Att hur världen utvecklades var strikt regelbundet enligt en slags termodynamik. Men det var fortfarande inte tillfredsställande eftersom utveckling beror på något, når sin point of no return (singularitet) osv.

Så vad återstår då? Det viktigaste ligger i tesen jag nämnde från Spinoza (även om han bara satt ord på en gammal princip som diskuterats flitigt i ljuset av guds egenskaper); varje determination är en negation.

Vad som är problemet är att ni, enligt min tolkning, alla rör i identitetens marker. Jag föreslår istället det icke-identiska. Problemet är klassiskt, är floden den samma om man stiger ner i den två gånger? Om jag byter alla brädor på min båt är det samma båt? Aristoteles lurar ju till det lite med sin finalitet. Men det är inte tillfredsställande eftersom det appellerar till metafysik. Bättre är det att skippa identitet som något essentiellt sätta det som kontingent på mångfalden (precis som Kant) och sedan ta tinget-i-sig som ett epistemologiskt metodologiskt begrepp snarare än något ontologiskt (diskutabelt vad Kant menade där).

För vad är det största problemet här? Inte hur saker och ting kan förändras. Snarare det motsatta. Hur kan de inte förändras? Hur kan något vara statiskt? Ni har själva sett vart tanken leder. Kallt dött evigt (eternity=temporalt) och beroende av det eviga (eternal=a-temporalt).

Tid beroende av otid i en salig röra. Det är nonsens om något.

Om man istället kliver ut ur sina föreställningar och gör en "dekonstruktion" så ser vi att begreppet tid är behängt med åskådning. Och om ni inte vill göra bort med sinnen, relativa betraktelser osv så har vi alltså inget skäl att göra mer av tid än att det är behövligt för just åskådningen. För-oss och inget i-sig.

Men tanken behöver tränas. Vi är alla duktiga små slavar under herrar och dem brukar peka på klockor och så springer vi. Hela våra personliga identiteter är strukturerade efter ett rationalitets och tidsbegrepp som definierar oss. Vi vet att vi BÖR ha gjort X vid Y ålder osv. Mot det kan vi bara fatta Nietzche vid pärmen och lyfta oss i kragen.

Du tänker och skriver rätt tydligt, tyvärr gör inte alla det: Jag har David Humes bok om det mänskliga förståndet i bokhyllan och har på grund av stilen inte orkat läsa den ...Annars sätter jag stort värde på Hume som tänkare eftersom han med större noggrannhet än någon tidigare formulerat det problem som Popper sedan till allas vår belåtenhet löste.

De text fragment av Heidegger som nått mig har gett mig en nästan total immunitet gentemot Heidegger... Vilket dock inte immuniserat mig mot Heideggers eventuella bidrag till värdefullt tänkande... Fast då tolkat av tålmodiga och noggranna läsare av eländet ifråga...
Helt säkert inte av mig i a f!

Jag menar ungefär så att det filosoferande som inte kan sägas på en sida inte är värt att läsas!

1 Nu till: "frågan om hur vi kan ha en till synes objektiv bild av tre-dimensionaliteten, rummet."

Det är nog inte så svårt! Det är värre med frågan: "frågan om hur vi kan ha en objektiv bild av tre-dimensionaliteten, rummet."

2  "Jag ser inget argument för varför tid måste finnas som ett objektivt fenomen." säger du... Nej det gör inte jag heller. Men det finns bra argument för att tid rum och former av energi finns... att kalla dem "objektiva fenomen" är strängt taget bara nödvändigt om man har med nån att göra som bara tror på subjektiva fenomen.

3 Aristoteles hurra, Augustinus buh, Kant buh, Heidegger buh...

4 "Jag frågade mig hur förändring kan ske" ... Är du säker på att man inte först bör veta HUR förändring sker innan man frågar sig VARFÖR den sker som den sker?

5 Vad är det här för ...prat... : "Så vad återstår då? Det viktigaste ligger i tesen jag nämnde från Spinoza (även om han bara satt ord på en gammal princip som diskuterats flitigt i ljuset av guds egenskaper); varje determination är en negation."... Är inte determinationer nån sorts affirmationer och är inte negationer och affirmationer varandra motsägande begrepp?

Nej nu tröttnar jag...

[SigurdV]

Tror nog du tänker mer inne i en privat box inuti den allmänna boxen än utanför den senare.

/Algotezza

Ja det får du gärna tro...men det vore intressantare om du påstod det...

Och skulle du prestera ett hållbart bevis så skulle jag kalla dig självständig tänkare!

[SigurdV]

Definition 1
Negation: x och y negerar varandra om och endast om sannings-värdes-tabell av "x och y"

ser ut som följer: x och y
........................sann, inte sann
................... inte sann, sann

1 Menar du att om x är sann är y inte sann och om x inte är sann är y sann?

Definition 2
Sanning: "x" är sann om och endast om x.

2 Menar du om och endast om x föreligger?

Identitetslagen: x=x

3 Ja, allt är identiskt med sig själv. Åtminstone vid samma tidpunkt.

Motsägelselagen: Ingenting är både sant och inte sant.
Det uteslutna tredje: Allting är antingen sant eller inte sant.

4 Dessa har samma innebörd.

Det finns lite mer att säga... betrakta systemet:

1 Sats 1 är inte sann (exempel på Lögnarsats)
2 Sats 1 = "Sats 1 är inte sann" (exempel på lögnaridentitet)

5 Vad menar du med begreppet lögnaridentitet?

Gå upp en abstraktions nivå och vi erhåller ett icke satisfierbart system av satsfunktioner:

1 x är inte sann (negationens satsfunktion)
2 x = "x är inte sannj" (allmänt exempel på lögnaridentitet)

Gå upp till första definitionsnivå:

1 xZ (satsdefinition)
2 x = "xZ" (definition av självreferens för Z)

Och vi kan ju stanna här för tillfället... men lägg märke till att jag egentligen bara använder ETT sanningsvärde..."sann"

Poängen  är att ALLT får ett sanningsvärde... satser,påståenden,tankar...morötter...

6 Kan inte säga att jag helt förstår vad du menar. Vad är poängen med att allt har ett sanningsvärde? Frågan är vad du skall ha ditt system till. Hur använder du det? Vad är poängen med det förutom att det är  kul tankelekar. Ett tag i alla fall.

/Algotezza

1 Ja.

2 Nej, inte som jag förstår "föreligger"  Som du säkert sett är EGENTLIGEN "min" logik bara en Klassisk Logik med en standard tolkning av Tarskis definition av sanning för formella språk...från wikipedia:

Alfred Tarski, född 1902, död 1983, polsk matematiker och logiker. Han var en ledande gestalt inom Warszawagruppen fram till dess upplösning vid andra världskrigets utbrott och verkade därefter vid University of California, USA. Mest uppmärksamhet har Tarski rönt för sin sanningsteori, som presenterades 1931 i artikeln Sanningsbegreppet i formaliserade språk. För Tarski innebär en sanningsteori att formulera en entydig och formell definition av sanningsbegreppet för ett givet språk. Enligt Tarski förutsätter detta att två kriterier är uppfyllda:
Materiellt adekvat
Definitionen måste vara materiellt adekvat, det vill säga i tillräcklig mån svara mot en "intuitiv" uppfattning av sanningsbegreppet.

Tarski föreslår i sin artikel att detta innebär att man i systemet kan härleda alla instanser av det så kallade T-schemat
S är sann om och endast om p
där p är godtycklig sats på det språk för vilket sanningsbegreppet skall definieras och S är ett namn på denna sats. Ett exempel på svenska skulle kunna vara
"Uppsalas högsta kyrka är domkyrkan" är sann om och endast om Uppsalas högsta kyrka är domkyrkan.

(sigurdV: Men se på fan!  ...Klantskallarna på wikipedia verkar ha fått det hela om bakfoten..."p" ligger i meta språket och är en översättning av "S" , som är ett namn i meta språket på en sats i objekt språket! ...Äh! Jag kanske bara är lite trött...)

Formellt korrekt
Definitionen måste vara formellt korrekt, det vill säga kunna formuleras på ett sätt som inte leder till motsägelser. Detta förutsätter enligt Tarski bland annat att språket i fråga är vad han kallar semantiskt öppet. Om motsatsen gäller, det vill säga om språket är semantiskt slutet, kan man i språket uttrycka villkoren för alla dess satsers sanning. Detta leder emellertid till motsägelser. Om O är ett semantiskt slutet objektspråk kan villkoren för satsen
Denna sats är inte sann-i-O
uttryckas i O. Detta leder dock till en självmotsägelse, eftersom satsen ovan i så fall är sann-i-O om och endast om satsen inte är sann-i-O. (Detta är en variant av den så kallade lögnarparadoxen). Tarski drar slutsatsen att sanningsvillkoren för ett objektspråk O endast kan uttryckas i ett språk på högre nivå, ett så kallat metaspråk.
I sin artikel presenterar Tarski en såväl materiellt adekvat som formellt korrekt sanningsdefinition för ett givet formellt språk.

3 Jo.

4 Nej ... Att säga att ingen sats motsäger sig själv är inte detsamma som att säga att det inte finns någon sats som inte säger någonting alls!

5 Lögnaridentiteten talar om vilket subjekt lögnarsatsen har! För att härleda en paradox krävs lögnaridentiteten som nödvändigt villkor och lögnarsatsen som tillräckligt villkor.

Lögnaridentiteten är således lögnarsatsens "medbrottsling"! Att jag är först med att namnge medbrottslingen visar kanske hur väl instängd jag är i den privata boxen inuti den allmänna boxen

6 Djupa frågor som kräver precision och utrymme. Först koncentrerar vi oss på Tarski och Definitionen av Sanning eftersom det ger inblick i svaren på frågorna i 6:

Tarski hävdar att Naturliga språk är inkonsistenta eftersom Lögnar paradoxen kan härledas i dem... därför inrättar han en hierarki  från objekts språket till ett godtyckligt antal meta språk. Det påminner om Bertrand Russells nivåer i Principia Mathematica: Skillnaden är att Tarski som matematiker struntar i logiken medan Russell som filosof nästan drunknar i den!

Mot Tarski hävdar jag att naturliga språk är konsistenta därför att lögnarparadoxen inte alls går att (logiskt korrekt) härleda i dem!!

Vad man ska lägga märke till att de båda inte alls LÖSER lögnarparadoxen, de bara föreslår begränsningar som utesluter  de satser som kan orsaka paradox från den domän deras logik arbetar utifrån.

Och varför gör det skada när vi begränsar den domän vår logik arbetar med?

Nu går vi till Kurt Gödels ofullständighetsbevis... som anses bevisa existensen av vad han kallade "oavgörbara satser" och som de inom normal boxen kallar "Gödel satser".

Gödelsatser kan inte bevisas INOM det använda logiska systemet, men UTANFÖR systemet kan vi inse att de är sanna...påstår man!
Man brukar inte fråga dem vilket system som de använder utanför systemet ...men de skulle svara att man använder en kopia! För de VILL inte använda ett system med absolut domän eftersom de tror att en logik med sådan domän MÅSTE vara inkonsistent. Kopian ger då upphov till nya Gödelsatser som endast kan inses vara sanna UTANFÖR systemet och så där håller det på!!!!!!!

Ush! Fy! Det är inte vackert och det är inte ens nödvändigt!

Så varför ska logiken (om den kan det) ha en absolut domän...som alltså innehåller allt som tänkas kan??

Jo: annars gäller inte logiken exempelvis våra egna tankar!!!!

Och logik var innan skräcken för paradoxer slog rot inom normalboxen

läran om de naturliga lagarna för tänkandet!

Kommentarer?

[Marko]

funderar på hur einsteins formula hade fungerat om man tagit bort tidsfaktorn.
e=mc2

massa har väl tid och c har tid
e=1 hade det väl slutat med ? (spontan gissning)

så tid är en naturkraft... inbakad i materians egenskaper. e innehåller då tid och rumsliga egenskaper.
energi är heller inte synligt, gravitation tex (läges energi). men vi tvekar inte så mycket över att det är en kraft som vi kan använda.

inte skulle väl sådär mycket funka om vi tog bort tid och rum ur våra konstruktioner.

[SigurdV]

funderar på hur einsteins formula hade fungerat om man tagit bort tidsfaktorn.
e=mc2

massa har väl tid och c har tid
e=1 hade det väl slutat med ? (spontan gissning)

så tid är en naturkraft... inbakad i materians egenskaper. e innehåller då tid och rumsliga egenskaper.
energi är heller inte synligt, gravitation tex (läges energi). men vi tvekar inte så mycket över att det är en kraft som vi kan använda.

inte skulle väl sådär mycket funka om vi tog bort tid och rum ur våra konstruktioner.

Just det ja... helt rätt tänkt... även om nån dryg professor vill invända mot nån obetydlig detalj jag i så fall missat.

ÖHHH...vänta har du inte räknat fell,skal det inte fara null?

[Marko]

funderar på hur einsteins formula hade fungerat om man tagit bort tidsfaktorn.
e=mc2

massa har väl tid och c har tid
e=1 hade det väl slutat med ? (spontan gissning)

så tid är en naturkraft... inbakad i materians egenskaper. e innehåller då tid och rumsliga egenskaper.
energi är heller inte synligt, gravitation tex (läges energi). men vi tvekar inte så mycket över att det är en kraft som vi kan använda.

inte skulle väl sådär mycket funka om vi tog bort tid och rum ur våra konstruktioner.

Just det ja... helt rätt tänkt... även om nån dryg professor vill invända mot nån obetydlig detalj jag i så fall missat.

ÖHHH...vänta har du inte räknat fell,skal det inte fara null?

inte vet jag ... man sätter väl kanske inget värde alls och ljusets hastighet blir bara en sträcka av okänt värde..
vi har ju inget tid att räkna mot s=v*t blir ju s=(s*t)*t och tiden fanns inte så det blir s=s

testar med Tidsomintefins = Tx =1 mot Tx =0
s=s*tx eller s=(tx*s)*tx
är tx =0, så finns inte sträckan
är tx =1 så finns sträckan kvar även om tid inte finns. (kanske en paradox det med, det som inte finns, finns, då 0 är falskt och 1 är sant)

alltså blir tiden som inte finns 1 om sträckan existerar ? (är ingen matematiker, och gissade mest på att e=mc2 blir väldigt konstig om man inte har tid med som fatkor.. och energi är därmed också en rumslig dimension och kraft)

så tid är en del av naturkrafterna : )
vad vet jag.. men det verkar ju vettigt att se det så. (ur en fysiskt objektiv syn)

[SigurdV]

Burr...du e ju för fan matematiker!

Hörru : har jag fel när jag tror att friktionen är försumbar för ett rymdskepp som färdas i och i samma riktning som en tillräckligt stark och koncentrerad ljus stråle?

Och kan materia i joniserad form fraktas inom solsystemet i en sådan stråle? Fe+ t ex?

[Marko]

matematiker i klass B kanske : P
hade ett fel, men orkade inte rätta till det v=s/t.. men resultatet blir stort densamma.. tiden måste vara 1 där med, för division med noll går inte att räkna ut.

materia i joniserade form ?, hmmm aldrig tänkt på det.
får tänka på det någon timme.. ser inget nu.... materia i joniserat format.. har lite mer elektroner (eller färre)
bra fråga.. vet inte heller hur du tänkt dig din frakt stråle och dess uppbyggnad och funktion.

[SigurdV]

matematiker i klass B kanske : P
hade ett fel, men orkade inte rätta till det v=s/t.. men resultatet blir stort densamma.. tiden måste vara 1 där med, för division med noll går inte att räkna ut.

materia i joniserade form ?, hmmm aldrig tänkt på det.
får tänka på det någon timme.. ser inget nu.... materia i joniserat format.. har lite mer elektroner (eller färre)
bra fråga.. vet inte heller hur du tänkt dig din frakt stråle och dess uppbyggnad och funktion.

Några paraboler som riktar strålar mot en större som skickar iväg ett koncentrerat parrallellt ljusknippe.

och som passerar genom förångad materia i ett område (nästan) utan gravitation...borde det inte räcka med en bit malm förresten, gör inte den starka strålen resten? När materian är framme kan en magnet plocka ur järnet.
behövs kanske inte plasma vanlig gas kanske räcker? Patenterbart?