Vad är tid?

[PeterK]

PeterK...; Men Pilatus, du glömmer alldeles att det du pratar om är något du nu upplever på det vis du nämner — vilket du alltså fortfarande gör i nuet...

Så du skiljer inte minnen (minnet av första skoldagen) från nutid (det som pågår)?

PeterK..; jo det gör jag naturligtvis — dock inte såtillvida att minnet inte skulle vara något man har i nutid. Dvs, "minns" du något är väl detta något du alltid gör i nutid..? Ja, även när du gjort något, gjorde du ju detta i vad som då var din "nutid"... eller hur... dvs, "nuet" är alltid detsamma, om än vad som fyller "nuet" med skiftande samt härvid förgängliga detaljer ständigt förändras... inte sant..? / ;o))

[PeterK]

PeterK..: hur smisk lyckas undgå notera att hans "sammanhängande tanke" består i "upplevd rörelse" är för mig en gåta... ;o))

(Sedan..; ..."hur vi upplever tid" är ju inte bara en individuell fråga, utan vi alla upplever ju en nutid, en förgången tid" och en framtid" när vi upplever "rörelse" — medan själva rörelsen ju inte kan uppleva öht någonting... )

Ja man kan tänka sig att tiden är individuell. Jag tänker mig som sagt ( i linje med Kant) att tiden är en grundläggande funktion som är nödvändig för tänkandets struktur. Detta har allt mänskligt tänkande troligen gemensamt men själva innehållet av tänkandet är 100% individuellt. "min tid" , "din tid" och "vår tid" är psykologiska fenomen.

"själva rörelsen" är det som visar oss den strukturen. Det är som en projektor som visar bilderna i en given ordning på ett nödvändigt sätt då projektorns konstruktion fungerar endast så och inte på något annat sätt.

"själva rörelsen", som något som finns i världen, visas "för oss" endast som projektorn KAN visa oss saker.

Det man kan tänka här är då hur vida tid eller rörelser "finns i världen" oberoende av hur vår erfarenhetssortering fungerar. Enligt Kant kan vi inte veta något om det som bekant.

Jag tänker som Kant där, men tänker även att vi inte enbart har de kategorier han talar om. Jag kan exempelvis "tänka mig tidlöshet" och på så sätt ändra mitt mentala tillstånd genom kontemplation. En "intuitiv tidlöshet" kan erfaras genom meditation osv. Vi kan ta droger som ändrar på dessa saker med, det är inget jag testat själv dock.

Kant skulle säkert argumentera för att alla dessa saker är inom ramen för hans transcendentala idealism, alltså att de visar projektorns konstruktion och inget annat.

Jag utesluter inte att det på ett sätt är så att "tid är något i världen" och att det är FÖR att tid är något specifikt som vi har funktionerna av psykologisk tid.

Min poäng är att vi inte VET det, inte alls. Det finns inga argument eller empiriska modeller som visar detta vad jag kan se.

Tilläg i efterhand:

Buddhismen har exempelvis en metod för att framkalla meditativt medvetande där vad de kallar "tomheten" är en komponent.

"Emptiness is a mode of perception, a way of looking at experience. It adds nothing to, and takes nothing away from, the raw data of physical and mental events. You look at events in the mind and the senses with no thought of whether there’s anything lying behind them."

https://tricycle.org/magazine/what-do-b ... emptiness/

"Tidlöshet" är en egenskap hos meditativt medvetande skulle man kunna säga. Tomheten är ett en vinkel som visar erfarenheten "före tid" är ett sätt att säga det på.

PeterK..; smisk säger »Min poäng är att vi inte VET det, inte alls.« Ja, en sak är i.a.f. säker, och det är ju att du inte kan uttala dig om vad du inte alls vet. Vad sedan andra vet resp. inte vet, det får väl dom visa...

Du skriver också: »Ja man kan tänka sig att tiden är individuell. Jag tänker mig som sagt ( i linje med Kant) att tiden är en grundläggande funktion som är nödvändig för tänkandets struktur. Detta har allt mänskligt tänkande troligen gemensamt men själva innehållet av tänkandet är 100% individuellt. "min tid" , "din tid" och "vår tid" är psykologiska fenomen.«

PeterK..; njaa... det handlar aldrig enbart om huruvida något är "si" eller "så", utan allt handlar uteslutande om i vilket avseende något "är si" resp. i vilket avseende något "är så". Varvid det i analogi härmed, handlar om i vilket avseende "tiden" är individuell samt i vilket avseende "tiden" är likadan för alla och envar. Och likadan för oss alla är den ju, först och främst såtillvida att vi alla upplever något vi kallar "tid". Varvid det utan undantag, dessutom är när vi upplever rörelse" eller "förändring" öht, som vi i upplevelsen av rörelsen / förändringen läser in en "forntid", en "framtid" samt en "nutid". Ja, "tid" blir då upplevd rörelse / förändring... ;o))

[Illusionen]

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar…..... får vi hoppas.....

[PeterK]

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar…..... får vi hoppas.....

PeterK...; Ja, det får vi verkligen hoppas... ;o)))

[Smisk]

PeterK..; smisk säger »Min poäng är att vi inte VET det, inte alls.« Ja, en sak är i.a.f. säker, och det är ju att du inte kan uttala dig om vad du inte alls vet. Vad sedan andra vet resp. inte vet, det får väl dom visa...

Jo då, man kan uttala sig om vad man känner för faktiskt

Vetenskapen behöver dock bevis för att något skall vara vetenskapligt enligt vetenskapens egna definitioner.
Det är viktigt att där visa att det är oklart om något finns eller inte och vad man menar med dessa saker.
Där är det oklart om tid finns så då bör man vara tydlig med det tills bevis infinner sig.

En del säger att "tid är det klockor mäter" är en tillräcklig definition, det säger väl det mesta

En del försvarar tiden, utan att först definierat den, som något som måste finnas för att "tidpilens riktning" är ett faktum.
Det är ett cirkelresonemang då "tidpilen" används för att försvara tiden. Tid försvarar tid, tid förklarar tid.

Det är inte "tidens riktning" utan att händelser INTE sker i tid som gör att "tid inte kan ha någon annan riktning".
Tid har ingen riktning alls, den är inte ens definierad än. Inte uträknad, uppmätt, upptäckt eller förnimmad.

Inte vetenskapligt.

PeterK..; njaa... det handlar aldrig enbart om huruvida något är "si" eller "så", utan allt handlar uteslutande om i vilket avseende något "är si" resp. i vilket avseende något "är så". Varvid det i analogi härmed, handlar om i vilket avseende "tiden" är individuell samt i vilket avseende "tiden" är likadan för alla och envar. Och likadan för oss alla är den ju, först och främst såtillvida att vi alla upplever något vi kallar "tid". Varvid det utan undantag, dessutom är när vi upplever rörelse" eller "förändring" öht, som vi i upplevelsen av rörelsen / förändringen läser in en "forntid", en "framtid" samt en "nutid". Ja, "tid" blir då upplevd rörelse / förändring... ;o))

Bara för att du upplever tid betyder inte att alla gör det? Det kan du inte säga något om enligt dig själv? ;o))

Ja, den upplevda förändringen verkar finnas för nästan alla friska och som sagt även andra tillstånd som tidlöshet kan erfaras av en del.
Vedanta, buddhism och Spinoza mfl har väl etablerade tankar om detta.

https://iai.tv/video/how-to-fathom-time ... 616656613#

[Illusionen]

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar…..... får vi hoppas.....

PeterK...; Ja, det får vi verkligen hoppas... ;o)))

Det förutsätter troligen att våra sinnens interna atomstruktur utgör en del av universums i grunden
balanserade struktur. Sinnets interna struktur kan ej (p g a "maskering") ”förnimma” sin egen struktur
i grundtillståndet, G. Den interna strukturen introducerar därigenom en relativ strukturobalans
(via polarisation av G) i förhållande till sin egen struktur.
Enligt konceptet härrör vårt medvetande, inkl vårt ”jag” och fälten till denna strukturobalans.
För att balansera, av strukturobalans genererad obalans/skalfaktordifferens, i grundstrukturen, G,
krävs en typ av imaginärt ”balanssubstitut”. Fenomenet TID utgör ett exempel på sådant substitut.
Det är troligen svårsmält för många, men det konceptet redogör för är att ALLT i vår föreställningsvärld,
inkl medvetandets EXISTENS förnimmelse, hänför sig till denna av oss ”atomer”, själva introducerade
strukturobalans. Medvetandet är därigenom en typ av självförvållad/självgenererad illusion/skenbild,
men existerar likväl som en del av universum, ur sitt eget perspektiv.

Se ovanstående som ett exempel på att det krävs en ”krok” att hänga upp, (”förankra”), ett resonemang i.
I annat fall är det inte trovärdigt. Ditt resonemang använder en illusion som ”krok” och det har nog fler
än jag svårt att acceptera som trovärdigt.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom / ”eterns betvingare” in splendid isolation

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=l6kqu2mk-Kw

[PeterK]

PeterK..; smisk säger »Min poäng är att vi inte VET det, inte alls.« Ja, en sak är i.a.f. säker, och det är ju att du inte kan uttala dig om vad du inte alls vet. Vad sedan andra vet resp. inte vet, det får väl dom visa...

Jo då, man kan uttala sig om vad man känner för faktiskt

Vetenskapen behöver dock bevis för att något skall vara vetenskapligt enligt vetenskapens egna definitioner.
Det är viktigt att där visa att det är oklart om något finns eller inte och vad man menar med dessa saker.
Där är det oklart om tid finns så då bör man vara tydlig med det tills bevis infinner sig.

En del säger att "tid är det klockor mäter" är en tillräcklig definition, det säger väl det mesta

En del försvarar tiden, utan att först definierat den, som något som måste finnas för att "tidpilens riktning" är ett faktum.
Det är ett cirkelresonemang då "tidpilen" används för att försvara tiden. Tid försvarar tid, tid förklarar tid.

Det är inte "tidens riktning" utan att händelser INTE sker i tid som gör att "tid inte kan ha någon annan riktning".
Tid har ingen riktning alls, den är inte ens definierad än. Inte uträknad, uppmätt, upptäckt eller förnimmad.

Inte vetenskapligt.

PeterK..; njaa... det handlar aldrig enbart om huruvida något är "si" eller "så", utan allt handlar uteslutande om i vilket avseende något "är si" resp. i vilket avseende något "är så". Varvid det i analogi härmed, handlar om i vilket avseende "tiden" är individuell samt i vilket avseende "tiden" är likadan för alla och envar. Och likadan för oss alla är den ju, först och främst såtillvida att vi alla upplever något vi kallar "tid". Varvid det utan undantag, dessutom är när vi upplever rörelse" eller "förändring" öht, som vi i upplevelsen av rörelsen / förändringen läser in en "forntid", en "framtid" samt en "nutid". Ja, "tid" blir då upplevd rörelse / förändring... ;o))

Bara för att du upplever tid betyder inte att alla gör det? Det kan du inte säga något om enligt dig själv? ;o))

Ja, den upplevda förändringen verkar finnas för nästan alla friska och som sagt även andra tillstånd som tidlöshet kan erfaras av en del.
Vedanta, buddhism och Spinoza mfl har väl etablerade tankar om detta.

https://iai.tv/video/how-to-fathom-time ... 616656613#

Ja, smisk skrev: »Jo då, man kan uttala sig om vad man känner för faktiskt«

PeterK..; förvisso kan man uttala sig om precis vad som helst, men att blott "känna något för faktiskt" är ju att hänge sig åt tro...

smisk skrev också: »Bara för att du upplever tid betyder inte att alla gör det? Det kan du inte säga något om enligt dig själv?«

PeterK..; Njaa... den saken har jag varken påstått, eller sagt att jag inte kan säga något om. Smisk, läs innantill..; jag skrev ju faktiskt »det handlar aldrig enbart om huruvida något är "si" eller "så", utan allt handlar uteslutande om i vilket avseende något "är si" resp. i vilket avseende något "är så". Varvid det i analogi härmed, handlar om i vilket avseende "tiden" är individuell samt i vilket avseende "tiden" är likadan för alla och envar. Och likadan för oss alla är den ju, först och främst såtillvida att vi alla upplever något vi kallar "tid". Varvid det utan undantag, dessutom är när vi upplever rörelse" eller "förändring" öht, som vi i upplevelsen av rörelsen / förändringen läser in en "forntid", en "framtid" samt en "nutid". Ja, "tid" blir då upplevd rörelse / förändring«...

PeterKulle..; ...smisk, var i fortsättningen, förslagsvis, lite noga med vad du påstår andra har sagt... OK... ;o))

[Smisk]

PeterK..; förvisso kan man uttala sig om precis vad som helst, men att blott "känna något för faktiskt" är ju att hänge sig åt tro...

smisk skrev också: »Bara för att du upplever tid betyder inte att alla gör det? Det kan du inte säga något om enligt dig själv?«

PeterK..; Njaa... den saken har jag varken påstått, eller sagt att jag inte kan säga något om. Smisk, läs innantill..; jag skrev ju faktiskt »det handlar aldrig enbart om huruvida något är "si" eller "så", utan allt handlar uteslutande om i vilket avseende något "är si" resp. i vilket avseende något "är så". Varvid det i analogi härmed, handlar om i vilket avseende "tiden" är individuell samt i vilket avseende "tiden" är likadan för alla och envar. Och likadan för oss alla är den ju, först och främst såtillvida att vi alla upplever något vi kallar "tid". Varvid det utan undantag, dessutom är när vi upplever rörelse" eller "förändring" öht, som vi i upplevelsen av rörelsen / förändringen läser in en "forntid", en "framtid" samt en "nutid". Ja, "tid" blir då upplevd rörelse / förändring«...

PeterKulle..; ...smisk, var i fortsättningen, förslagsvis, lite noga med vad du påstår andra har sagt... OK... ;o))

Det jag syftade på va detta du skrivit:
1: "a, en sak är i.a.f. säker, och det är ju att du inte kan uttala dig om vad du inte alls vet. Vad sedan andra vet resp. inte vet, det får väl dom visa..."
2: "Och likadan för oss alla är den ju, först och främst såtillvida att vi alla upplever något vi kallar "tid"."

Då menade jag att du säger emot dig själv. ;o))

Du påpekar saker jag skriver med halmgubbestil så då kör jag samma race med min kaffe här i stugan ;o))
Internethumor enligt kidsen.

Peter, va i fortsättningsvis lite med vis i dina tankar ;o))

[PeterK]

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar…..... får vi hoppas.....

PeterK...; Ja, det får vi verkligen hoppas... ;o)))

Det förutsätter troligen att våra sinnens interna atomstruktur utgör en del av universums i grunden
balanserade struktur. Sinnets interna struktur kan ej (p g a "maskering") ”förnimma” sin egen struktur
i grundtillståndet, G. Den interna strukturen introducerar därigenom en relativ strukturobalans
(via polarisation av G) i förhållande till sin egen struktur.
Enligt konceptet härrör vårt medvetande, inkl vårt ”jag” och fälten till denna strukturobalans.
För att balansera, av strukturobalans genererad obalans/skalfaktordifferens, i grundstrukturen, G,
krävs en typ av imaginärt ”balanssubstitut”. Fenomenet TID utgör ett exempel på sådant substitut.
Det är troligen svårsmält för många, men det konceptet redogör för är att ALLT i vår föreställningsvärld,
inkl medvetandets EXISTENS förnimmelse, hänför sig till denna av oss ”atomer”, själva introducerade
strukturobalans. Medvetandet är därigenom en typ av självförvållad/självgenererad illusion/skenbild,
men existerar likväl som en del av universum, ur sitt eget perspektiv.

Se ovanstående som ett exempel på att det krävs en ”krok” att hänga upp, (”förankra”), ett resonemang i.
I annat fall är det inte trovärdigt. Ditt resonemang använder en illusion som ”krok” och det har nog fler
än jag svårt att acceptera som trovärdigt.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom / ”eterns betvingare” in splendid isolation

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=l6kqu2mk-Kw

PeterK..; Illusionen säger "Det förutsätter troligen att våra sinnens", etc... varvid jag undrar..; vilket "det"... ja, vad syftar han på...??

Nåväl, Illusionen" säger vidare..; »Den interna strukturen introducerar därigenom en relativ strukturobalans
(via polarisation av G) i förhållande till sin egen struktur.«

He-he... rörande detta säger PeterK..; En struktur kan öht ingenting — allra mist "introducera" något. Det kan nämligen bara en Upplevare/Skapare — dvs, det ett och samma Jaget i oss alla... Varvid vad som skiljer sig ifrån det upplevda/skapade, och som sålunda inte uppenbarar sig såsom sinsemellan kontrasterande vägnings- och/eller mätnings-bara begränsningar i sinnevärlden, och som härvid — såsom utgörande en icke vägnings- och/eller mätnings-bar företeelse, vilken alltså inte kan uttryckas i några mått-/vikt-facit och som härvid inte är kvantitativ, utan evig/oändlig — utgör den alltets helhet, ur vilken de tillkomna sinsemellan kontrasterande delarna eller delaspekterna härrör. Varvid jag tyr mig till den vetenskapliga princip, som innebär att förklara delarna och/eller delaspekterna, utifrån alltets helhetliga natur... vilket väl även Illusionen måtte tillstå vara vettigt... ;o))

Så skrev Illusionen också »För att balansera, av strukturobalans genererad obalans/skalfaktordifferens, i grundstrukturen, G, krävs en typ av imaginärt ”balanssubstitut”.« Varvid PeterK undrar om inte detta är Illusionens lite kryptiska sätt att efterfråga något i sinnevärlden icke skapat eller tillkommet, samt härvid evigt/obegränsat, såsom grund för det skapades eller tillkomnas begränsningar...

Så, slutligen skrev Illusionen..: »Se ovanstående som ett exempel på att det krävs en ”krok” att hänga upp, (”förankra”), ett resonemang i.
I annat fall är det inte trovärdigt. Ditt resonemang använder en illusion som ”krok” och det har nog fler
än jag svårt att acceptera som trovärdigt.«

PeterK..; Ack jaa... som man kan stöka till det... den "krok" jag "hänger upp" eller förankrar mina resonemang i, är ju som bl.a. alldeles här ovan visas, ingenting mindre än alltet. Samt härvid i det faktum "att jag upplever", som mall, mått och rättesnöre vid min bedömning av alltets i sinsemellan kontrasterande samt härvid i begränsningar bestående delar eller delaspekter i "vad jag upplever". Varvid jag dels utgår ifrån vad jag med 100% visshet verkligen vet, vid min bedömning av begränsningarna i "vad jag upplever". Samtidigt som jag dels också utgår ifrån helheten, vid min bedömning av delarna eller delaspekterna i helheten. Något som i sin tur betyder att jag bedömer "det okända", utifrån "det absolut kända" som mall, mått och rättesnöre... vilket ju är vettigare än att bedöma detaljer i "vad jag upplever", utifrån andra detaljer i "vad jag upplever". Vilket man ju är nödsakad att göra, i den mån man uteslutande hanterar sifferfacit vid sina bedömningar av sakernas tillstånd... OK... ;o))

En sak till, bara... hur fasiken kan Illusionen få för sig att jag använder »en illusion som ”krok” för att »hänga upp, (”förankra”), mitt resonemang i«. Klarar han att närmare förklara detta..?

Mvh/ PeterK

[PeterK]

PeterK..; förvisso kan man uttala sig om precis vad som helst, men att blott "känna något för faktiskt" är ju att hänge sig åt tro...

smisk skrev också: »Bara för att du upplever tid betyder inte att alla gör det? Det kan du inte säga något om enligt dig själv?«

PeterK..; Njaa... den saken har jag varken påstått, eller sagt att jag inte kan säga något om. Smisk, läs innantill..; jag skrev ju faktiskt »det handlar aldrig enbart om huruvida något är "si" eller "så", utan allt handlar uteslutande om i vilket avseende något "är si" resp. i vilket avseende något "är så". Varvid det i analogi härmed, handlar om i vilket avseende "tiden" är individuell samt i vilket avseende "tiden" är likadan för alla och envar. Och likadan för oss alla är den ju, först och främst såtillvida att vi alla upplever något vi kallar "tid". Varvid det utan undantag, dessutom är när vi upplever rörelse" eller "förändring" öht, som vi i upplevelsen av rörelsen / förändringen läser in en "forntid", en "framtid" samt en "nutid". Ja, "tid" blir då upplevd rörelse / förändring«...

PeterKulle..; ...smisk, var i fortsättningen, förslagsvis, lite noga med vad du påstår andra har sagt... OK... ;o))

Det jag syftade på va detta du skrivit:
1: "a, en sak är i.a.f. säker, och det är ju att du inte kan uttala dig om vad du inte alls vet. Vad sedan andra vet resp. inte vet, det får väl dom visa..."
2: "Och likadan för oss alla är den ju, först och främst såtillvida att vi alla upplever något vi kallar "tid"."

Då menade jag att du säger emot dig själv. ;o))


Du påpekar saker jag skriver med halmgubbestil så då kör jag samma race med min kaffe här i stugan ;o))
Internethumor enligt kidsen.

Peter, va i fortsättningsvis lite med vis i dina tankar ;o))

PeterK..; Ja, smisk menar att jag sagt emot mig själv i följande:

1: "a, en sak är i.a.f. säker, och det är ju att du inte kan uttala dig om vad du inte alls vet. Vad sedan andra vet resp. inte vet, det får väl dom visa..."
2: "Och likadan för oss alla är den ju, först och främst såtillvida att vi alla upplever något vi kallar "tid"."

PeterK..; Nu får smisk allt förklara, på vad sätt detta »att vi alla upplever något vi kallar "tid"« utesluter principen att »man inte kan uttala sig om vad man inte alls vet«... Vassego... smisk... sätt igång, jag har tid att vänta på en vettig förklaring... ;o))))

[Illusionen]

PeterK...; Ja, det får vi verkligen hoppas... ;o)))

Det förutsätter troligen att våra sinnens interna atomstruktur utgör en del av universums i grunden
balanserade struktur. Sinnets interna struktur kan ej (p g a "maskering") ”förnimma” sin egen struktur
i grundtillståndet, G. Den interna strukturen introducerar därigenom en relativ strukturobalans
(via polarisation av G) i förhållande till sin egen struktur.
Enligt konceptet härrör vårt medvetande, inkl vårt ”jag” och fälten till denna strukturobalans.
För att balansera, av strukturobalans genererad obalans/skalfaktordifferens, i grundstrukturen, G,
krävs en typ av imaginärt ”balanssubstitut”. Fenomenet TID utgör ett exempel på sådant substitut.
Det är troligen svårsmält för många, men det konceptet redogör för är att ALLT i vår föreställningsvärld,
inkl medvetandets EXISTENS förnimmelse, hänför sig till denna av oss ”atomer”, själva introducerade
strukturobalans. Medvetandet är därigenom en typ av självförvållad/självgenererad illusion/skenbild,
men existerar likväl som en del av universum, ur sitt eget perspektiv.

Se ovanstående som ett exempel på att det krävs en ”krok” att hänga upp, (”förankra”), ett resonemang i.
I annat fall är det inte trovärdigt. Ditt resonemang använder en illusion som ”krok” och det har nog fler
än jag svårt att acceptera som trovärdigt.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom / ”eterns betvingare” in splendid isolation

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=l6kqu2mk-Kw

PeterK..;

Så, slutligen skrev Illusionen..: »Se ovanstående som ett exempel på att det krävs en ”krok” att hänga upp,
(”förankra”), ett resonemang i.

En sak till, bara... hur fasiken kan Illusionen få för sig att jag använder »en illusion som ”krok” för att »hänga upp, (”förankra”), mitt resonemang i«. Klarar han att närmare förklara detta..?

Mvh/ PeterK

Bli inte upprörd nu Peter, men du själv lever sannolikt i tron att du använder entydiga begrepp,
men jag är av en avvikande åsikt. När jag tidigare ställde några frågor till dig, så svarade du på ett
sätt som jag brukar karaktärisera som ”ett godtyckligt tyckande”.
Det är inte första gången jag får den typen av svar, och till sist tröttnar jag och orkar inte kommentera.
Det skulle givetvis vara förmätet av mig att begära att andra ska dela min uppfattning,
så låt oss nöja med, att vi tycker olika i aktuell fråga, konstigare än så är det inte.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

[PeterK]

Det förutsätter troligen att våra sinnens interna atomstruktur utgör en del av universums i grunden
balanserade struktur. Sinnets interna struktur kan ej (p g a "maskering") ”förnimma” sin egen struktur
i grundtillståndet, G. Den interna strukturen introducerar därigenom en relativ strukturobalans
(via polarisation av G) i förhållande till sin egen struktur.
Enligt konceptet härrör vårt medvetande, inkl vårt ”jag” och fälten till denna strukturobalans.
För att balansera, av strukturobalans genererad obalans/skalfaktordifferens, i grundstrukturen, G,
krävs en typ av imaginärt ”balanssubstitut”. Fenomenet TID utgör ett exempel på sådant substitut.
Det är troligen svårsmält för många, men det konceptet redogör för är att ALLT i vår föreställningsvärld,
inkl medvetandets EXISTENS förnimmelse, hänför sig till denna av oss ”atomer”, själva introducerade
strukturobalans. Medvetandet är därigenom en typ av självförvållad/självgenererad illusion/skenbild,
men existerar likväl som en del av universum, ur sitt eget perspektiv.

Se ovanstående som ett exempel på att det krävs en ”krok” att hänga upp, (”förankra”), ett resonemang i.
I annat fall är det inte trovärdigt. Ditt resonemang använder en illusion som ”krok” och det har nog fler
än jag svårt att acceptera som trovärdigt.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom / ”eterns betvingare” in splendid isolation

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=l6kqu2mk-Kw

PeterK..;

Så, slutligen skrev Illusionen..: »Se ovanstående som ett exempel på att det krävs en ”krok” att hänga upp,
(”förankra”), ett resonemang i.

En sak till, bara... hur fasiken kan Illusionen få för sig att jag använder »en illusion som ”krok” för att »hänga upp, (”förankra”), mitt resonemang i«. Klarar han att närmare förklara detta..?

Mvh/ PeterK

Bli inte upprörd nu Peter, men du själv lever sannolikt i tron att du använder entydiga begrepp,
men jag är av en avvikande åsikt. När jag tidigare ställde några frågor till dig, så svarade du på ett
sätt som jag brukar karaktärisera som ”ett godtyckligt tyckande”.
Det är inte första gången jag får den typen av svar, och till sist tröttnar jag och orkar inte kommentera.
Det skulle givetvis vara förmätet av mig att begära att andra ska dela min uppfattning,
så låt oss nöja med, att vi tycker olika i aktuell fråga, konstigare än så är det inte.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

PeterK..; men, Illusionen, märker inte du, att du bemöter mina argument med blotta påståenden..? Varför klarar du inte att närmare förklara hur jag använder »en illusion som ”krok” för att »hänga upp, (”förankra”), mitt resonemang i«..? Om du nu är så säker på att jag är ute och cyklar..; då borde det väl vara den enklaste sak i världen för dig att detaljerat bemöta min analys steg för steg, samt komma med bättre argument än jag... Men, näää, du bara staplar sådana påståenden på varandra, som vem som helst hade kunnat prestera... varför det..? Ägnar du inte detta en tanke..? Ja, säger inte detta prekära förhållande dig öht nånting...??

Fundera över varför det blir så... ;o))

Och, ja, eftersom Illusionen klippte bort mina argument, så tar jag med dessa för allmän beskådan här:

PeterK..; Illusionen säger "Det förutsätter troligen att våra sinnens", etc... varvid jag undrar..; vilket "det"... ja, vad syftar han på...??

Nåväl, Illusionen" säger vidare..; »Den interna strukturen introducerar därigenom en relativ strukturobalans
(via polarisation av G) i förhållande till sin egen struktur.«

He-he... rörande detta säger PeterK..; En struktur kan öht ingenting — allra mist "introducera" något. Det kan nämligen bara en Upplevare/Skapare — dvs, det ett och samma Jaget i oss alla... Varvid vad som skiljer sig ifrån det upplevda/skapade, och som sålunda inte uppenbarar sig såsom sinsemellan kontrasterande vägnings- och/eller mätnings-bara begränsningar i sinnevärlden, och som härvid — såsom utgörande en icke vägnings- och/eller mätnings-bar företeelse, vilken alltså inte kan uttryckas i några mått-/vikt-facit och som härvid inte är kvantitativ, utan evig/oändlig — utgör den alltets helhet, ur vilken de tillkomna sinsemellan kontrasterande delarna eller delaspekterna härrör. Varvid jag tyr mig till den vetenskapliga princip, som innebär att förklara delarna och/eller delaspekterna, utifrån alltets helhetliga natur... vilket väl även Illusionen måtte tillstå vara vettigt... ;o))

Så skrev Illusionen också »För att balansera, av strukturobalans genererad obalans/skalfaktordifferens, i grundstrukturen, G, krävs en typ av imaginärt ”balanssubstitut”.« Varvid PeterK undrar om inte detta är Illusionens lite kryptiska sätt att efterfråga något i sinnevärlden icke skapat eller tillkommet, samt härvid evigt/obegränsat, såsom grund för det skapades eller tillkomnas begränsningar...

Så, slutligen skrev Illusionen..: »Se ovanstående som ett exempel på att det krävs en ”krok” att hänga upp, (”förankra”), ett resonemang i.
I annat fall är det inte trovärdigt. Ditt resonemang använder en illusion som ”krok” och det har nog fler
än jag svårt att acceptera som trovärdigt.«

PeterK..; Ack jaa... som man kan stöka till det... den "krok" jag "hänger upp" eller förankrar mina resonemang i, är ju som bl.a. alldeles här ovan visas, ingenting mindre än alltet. Samt härvid i det faktum "att jag upplever", som mall, mått och rättesnöre vid min bedömning av alltets i sinsemellan kontrasterande samt härvid i begränsningar bestående delar eller delaspekter i "vad jag upplever". Varvid jag dels utgår ifrån vad jag med 100% visshet verkligen vet, vid min bedömning av begränsningarna i "vad jag upplever". Samtidigt som jag dels också utgår ifrån helheten, vid min bedömning av delarna eller delaspekterna i helheten. Något som i sin tur betyder att jag bedömer "det okända", utifrån "det absolut kända" som mall, mått och rättesnöre... vilket ju är vettigare än att bedöma detaljer i "vad jag upplever", utifrån andra detaljer i "vad jag upplever". Vilket man ju är nödsakad att göra, i den mån man uteslutande hanterar sifferfacit vid sina bedömningar av sakernas tillstånd... OK... ;o))

En sak till, bara... hur fasiken kan Illusionen få för sig att jag använder »en illusion som ”krok” för att »hänga upp, (”förankra”), mitt resonemang i«. Klarar han att närmare förklara detta..?

[Illusionen]

Peter,

Du förvånar mig, är det ett skämt ?
Baserat på mitt koncept har jag startat två trådar här på Filosofiforum,
• Vad utgör medvetandets referens ?
• Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?
Är det någon som försökt förklara, så är det nog jag.
I texten förklaras bl a hur jag ser på de begrepp och dyl. du använder dig av.
Även den s k ”kroken” beskrivs, som ”överskott (+) respektive underskott (−) i G”.
Utifrån denna enkla/stringenta ”krok” härleder jag sedan övrigt, så som beskrivs.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

[PeterK]

Peter,

Du förvånar mig, är det ett skämt ?
Baserat på mitt koncept har jag startat två trådar här på Filosofiforum,
• Vad utgör medvetandets referens ?
• Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?
Är det någon som försökt förklara, så är det nog jag.
I texten förklaras bl a hur jag ser på de begrepp och dyl. du använder dig av.
Även den s k ”kroken” beskrivs, som ”överskott (+) respektive underskott (−) i G”.
Utifrån denna enkla/stringenta ”krok” härleder jag sedan övrigt, så som beskrivs.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

PeterK..; He-he... lite märkligt att det förvånar någon alls, att ens egen krok — i vilken man förankrar sin uppfattning om sakernas tillstånd i det för varje normal livs-forskare absolut kända. Nämligen i den varken mät- eller väg-bara, för varje forskare således ofrånkomliga omständigheten "att man överhuvudtaget upplever", vid sin analytiska utrannsakan av "vad man upplever av sinsemellan kontrasterande kvantiteter, relativiteter eller övriga begränsningar" — samt härvid i ingenting mindre än själva evigheten/oändligheten...

Ja, konstigt att detta förvånar någon, precis som om man härvid trodde att man skulle ernå några i längden hållbara analytiskt betingade kunskaper om öht nånting, genom att basera sig på kvantitativa mått- och vikt-facit, samt härvid på alltets eller helhetens blotta delaspekter, detaljer och sifferfacit... (mörker och illusion av den digniteten, kan ju bara den materialistiska jordmänniskan vara invecklad i — ett väsen som inte förmår skilja på de verkliga förhållandena resp. blott tänkta motsatser till samma verkliga förhållandena... ack, jaaa... som det kan va... ;o)))

[Smisk]

Peter, va i fortsättningsvis lite med vis i dina tankar ;o))

PeterK..; Ja, smisk menar att jag sagt emot mig själv i följande:

1: "a, en sak är i.a.f. säker, och det är ju att du inte kan uttala dig om vad du inte alls vet. Vad sedan andra vet resp. inte vet, det får väl dom visa..."
2: "Och likadan för oss alla är den ju, först och främst såtillvida att vi alla upplever något vi kallar "tid"."

PeterK..; Nu får smisk allt förklara, på vad sätt detta »att vi alla upplever något vi kallar "tid"« utesluter principen att »man inte kan uttala sig om vad man inte alls vet«... Vassego... smisk... sätt igång, jag har tid att vänta på en vettig förklaring... ;o))))[/quote]

Du sa emot dig själv där och förnekar det

Kände bara för att påpeka det då du påpekar random grejer som du känner.