Vad är tid?

[Anders]

Verkar ovanligt korkat att göra sig av med tiden.

[Pilatus]

Verkar ovanligt korkat att göra sig av med tiden.

Det kan vara en hjälp att läsa vad som skrivits om tiden tidigare i tråden. Det finns säkert en del som inte förklarar något, men något borde man kunna ta till sig. Att jämställa vetenskapliga förklaringar med frågan om Guds existens är fel, det finns inga logiska positivister som anser att Guds existens är möjlig att verifiera. Popper skulle inte heller godkänt frågan om Gud. Med tid förhåller det sig annorlunda. Vad är hastighet utan begreppet tid?

[Anders]

Verkar ovanligt korkat att göra sig av med tiden.

Det kan vara en hjälp att läsa vad som skrivits om tiden tidigare i tråden. Det finns säkert en del som inte förklarar något, men något borde man kunna ta till sig. Att jämställa vetenskapliga förklaringar med frågan om Guds existens är fel, det finns inga logiska positivister som anser att Guds existens är möjlig att verifiera. Popper skulle inte heller godkänt frågan om Gud. Med tid förhåller det sig annorlunda. Vad är hastighet utan begreppet tid?

Möjligen att inte grotta ned sig i definitioner utan att lita på klockan. Och för all del förundras över att det har gått så lång eller kort tid då man tänker tillbaka på nåt och förvånas.

[xion]

Det är svårt att bevisa att tiden inte "finns".

Med "finns" menar jag här "existerar som en del av den fysiska världen".
På samma sätt som det svårt att bevisa att Gud inte finns.

Bevisbördan måste ligga på den som påstår att något "finns".

Som sagt: det är inte fråga om bevis utan om att ge evidens för antingen det ena eller det andra, alltså att tid är en realitet eller inte.
Om du eller någon vill visa (ge evidens för) att tid inte är en realitet har jag förslagit två sätt att göra det: Visa att åldrande och hastighet kan förklaras utan tid.
Det är kanske svårt men absolut inte en ursäkt för att låta bli.

Att förklara något kräver ett subjekt som gör detta.
Man kan inte konstatera åldrande utan att det är ett subjekt som konstaterar detta.
En tidsrymd kräver ett subjekt som kvantifierar den.
En hastighet kan inte mätas utan ett subjekt som mäter denna.
Tid kan inte upplevas utan ett subjekt som upplever den.

[Pilatus]

En hastighet kan inte mätas utan ett subjekt som mäter denna.

Sant, men i och med att du mäter hastighet så inkluderar du tid i ekvationen. Tiden är den storhet i SI-systemet som vi mäter i sekunder.

[Smisk]

Overifierad med då vi inte kan mäta, väga eller bekräfta någon tid.
Mätandet är tidandet Vi skapar uppfattningen av tid för att begripa saker.

Det är litet märkligt med hur man kan göra sig helt resistent mot naturvetenskapens uppfattningar. Tid går utmärkt att mäta, naturen stegar själv upp tiden i jämna intervall. Men det har vi pratat om här i flera år.

Bevis har saknats i fler år än så

[Smisk]

Om man däremot tror att tid är ett fenomen som endast existerar i vårt medvetande så borde man läsa på litet bättre. Ett sådant antagande leder ingen vart, det är totalt meningslöst och kan inte verifieras med experiment. Det är att återknyta till föreställningen om en andlig värld.

Vill bara påminna om att du inte bevisat något om någon tid. Man verkar inte kunna verifiera tidens existens vad jag kan se.
Vilket vetenskapligt experiment kan verifiera tiden? Man behöver kunna experimentera på ett sätt med vilket man kan avfärda och bekräfta det man skall experimentera om, är det inte så?

Hur skulle det gå?

Börja med att definiera tiden

"det man mäter med klockor" är ett cirkelargument som jag påpekat. Man måste även kunna avfärda att det inte skulle vara något annat man gör när man använder en klocka och det går ju inte då man på förhand redan sagt att det är tid man mäter och inget annat, såsom erfarenhet av minne och tänkande etc.

Så för att komma framåt, tid som upplevelse, vi upplever de sensationer som vår egen kropp framkallar. Vi hör ett sus om vi lyssnar, vi känner att vi trycks mot stolens sits, vi kan erfara att vi inte har strumpor på fötterna osv. Vi andas och räknar sekunder. Vi finns där i tidens flöde och vi erfar.

Psykologisk tid existerar som psykologisk erfarenhet som du beskriver det.

Jag skulle gärna önska att du inte undvek mina frågor utan istället svarade på dem.

Jag undrar hur du tänker dig det där med ljud och färg, existerar dem sakerna utanför erfarenheten av dem?

Som jag påpekat så kan inte fysiken svara på dem frågorna, ändå har du erfarenheten så tight betingad i dig precis nu.
Du kan aldrig kliva ur den så fort dina sinnen ger ditt inre intryck sorteras dem för dig som 100% verkliga, precis som innebörden av meningen av denna texten. Meningen med den ges "för oss", den existerar inte "utanför oss", är det inte så?

Varför skulle det inte kunna vara så att tidsupplevelsen är precis en sådan sak? En erfarenhet som är vad den är som den uppfattas "för oss", inte i världen "utanför oss".

Det verkar vara så att det inre och yttre sätts samman spontant genom hur vi fungerar och förhåller dem till varandra oavsett om vi vill det eller ej.

Fysiken kan inte förklara ljus, färg eller tid, dessa är inre fenomen. Allt dem förklarar i termer av yttre fenomen är av en annan art, materia och variation av materia som vi uppmäter den. Psykologiska modeller innefattar tid i sina beskrivningar, det är det vi beskriver MED och inte det vi beskriver. Kartan, inte terrängen.

[Smisk]

Som sagt: det är inte fråga om bevis utan om att ge evidens för antingen det ena eller det andra, alltså att tid är en realitet eller inte.
Om du eller någon vill visa (ge evidens för) att tid inte är en realitet har jag förslagit två sätt att göra det: Visa att åldrande och hastighet kan förklaras utan tid.
Det är kanske svårt men absolut inte en ursäkt för att låta bli.

Alla erfarenheter av tid sker i psykologisk tid.

Från det följer inte att tid existerar utanför psyket. Det är ett felslut.

Existerar ljud och färger i världen utanför oss? Kan detta bevisas? Hur då?

Det är samma typ av fenomen. Inre fenomen.

Man måste först börja från början och definiera tiden, det har inte gjorts som sagt. Sedan experimentera med experiment som både kan bekräfta eller avvisa att den existerar så som man beskrivit den, oberoende av erfarenheten/subjektet.

Lycka till?

Om det inte går, då är det obevisat.

[Smisk]

Det är svårt att bevisa att tiden inte "finns".

Med "finns" menar jag här "existerar som en del av den fysiska världen".
På samma sätt som det svårt att bevisa att Gud inte finns.

Bevisbördan måste ligga på den som påstår att något "finns".

Precis.

Då måste man först säga vad det är man syftar på: en definition.

[Smisk]

En hastighet kan inte mätas utan ett subjekt som mäter denna.

Sant, men i och med att du mäter hastighet så inkluderar du tid i ekvationen. Tiden är den storhet i SI-systemet som vi mäter i sekunder.

Man kan dela in erfaren förändring i precis vad som helst, det är fortfarande erfarenheten man delat in och ingenting annat.

[Pilatus]

Sant, men i och med att du mäter hastighet så inkluderar du tid i ekvationen. Tiden är den storhet i SI-systemet som vi mäter i sekunder.

Man kan dela in erfaren förändring i precis vad som helst, det är fortfarande erfarenheten man delat in och ingenting annat.

Men här avsåg jag endast att påtala att vi alltid inkluderar tid då vi talar om hastighet.
v = m/s

definition: tid är avståndet mellan två händelser

Det är visserligen cirkulärt, men för den skull inte fel. Det finns många liknande definitioner som är cirkulära, men accepterade. T ex Descartes: cogito ergo sum. Det framstår som självklart.

[xion]

En flickvän sa en gång att många tyckte att jag gav konstiga svar.
Här ett försök till förtydligande:

Att förklara något kräver ett subjekt som gör detta.
Ett subjekt betyder här något som har vilja och som kan göra val, alltså något mer än satslärans subjekt.

Man kan inte konstatera åldrande utan att det är ett subjekt som konstaterar detta.(t.ex. genom att titta på gamla foton)
Åldrande är en process som innebär att t.ex. människokroppens förmåga till reparation och förnyelse till slut upphör.

En tidsrymd kräver ett subjekt som kvantifierar den.
Tid är en upplevelse som medvetandet ordnar kronologiskt i minnet för att vi ska kunna hålla reda på händelseförlopp.
kvantifieringen innebär att vi jämför ett händelseförlopps varaktighet med känd rörelsehastighet. (t.ex. en klocka, eller något skeende i naturen)

En hastighet kan inte mätas utan ett subjekt som mäter denna.
Allt rör sig i världsrymden med varierande hastighet.
Att mäta hastighet kräver jämförelse med en annan vald hastighet
Detta val och denna jämförelse måste göras av ett subjekt. Detta sker i medvetandet.

Tid kan inte upplevas utan ett subjekt som upplever den.
Vi upplever tid som ett händelseförlopp med varierande hastighet med vårt medvetande.
Tiden finns alltså i vårt medvetande. Utan medvetande - ingen tid - endast rörelser/händelser

[Pilatus]

En hastighet kan inte mätas utan ett subjekt som mäter denna.

Jo, men naturen själv har inget behov av att mäta något. Rörelse har funnits sedan Big Bang och ljuset (fotoner) rör sig i vakuum med hastigheten c. Att människan håller på med studier av naturen ändrar inte fenomen som tid och rörelse.

Ditt resonemang om subjektets roll är riktigt. Men det ger oss inte någon information om vem du försöker svara och om din uppfattning står i strid med en fristående objektiv verklighet.

[hakkapeliitta]

Att tiden inte existerar objektivt utan är endast en subjektiv upplevelse låter som österländsk flumfilosofi.
Att ett ”subjekt”, en människa, måste mäta tiden tas som ”bevis” för tidens icke-existens.
Jag fattar inte den kopplingen, redan det faktum att vi måste mäta tiden, och på så sätt få ett objektivt mått, är ett starkt argument för att tiden existerar oberoende av den som mäter.
Således kan tiden i sig inte vara avhängig av subjektet. Finns folk som tvivlar på allt som de inte kan se eller uppleva rent fysiskt. Tiden bevisar indirekt sin existens genom att vi alla måste ta hänsyn till den för att få en korrekt uppfattning om verkligheten.
Man kan hårdra det hela, om allt som vi mäter inte existerar kan vi ju i så fall även tvivla på det tredimensionella rummets existens.

[Vertumnus]

Att tiden inte existerar objektivt utan är endast en subjektiv upplevelse låter som österländsk flumfilosofi.
Att ett ”subjekt”, en människa, måste mäta tiden tas som ”bevis” för tidens icke-existens.
Jag fattar inte den kopplingen, redan det faktum att vi måste mäta tiden, och på så sätt få ett objektivt mått, är ett starkt argument för att tiden existerar oberoende av den som mäter.
Således kan tiden i sig inte vara avhängig av subjektet. Finns folk som tvivlar på allt som de inte kan se eller uppleva rent fysiskt. Tiden bevisar indirekt sin existens genom att vi alla måste ta hänsyn till den för att få en korrekt uppfattning om verkligheten.
Man kan hårdra det hela, om allt som vi mäter inte existerar kan vi ju i så fall även tvivla på det tredimensionella rummets existens.

Det var just med mätande, noggrann bokhållning och resonerande som vi tyckte oss hitta en väg ut från Decartes tvivel. Men det finns också bredvid vetenskapen en annan utväg, en utväg som ingen ännu helt kunnat göra upp med, nämligen solipsismen. Så helt riktigt, tvivel på tidens oberoende existens borde också kunna innefatta tvivel på rummets existens.