Marksa skrev:När inga minnen finns upphör tiden.
Så eftersom ingen kommer ihåg levande dinosaurier, som levde för under perioderna trias, jura och krita, så existerade inte tiden just då?
Moderator: Moderatorgruppen
Marksa skrev:När inga minnen finns upphör tiden.
Marksa skrev:Några påståenden igen.
Ett påstående: Fysisk tid inkluderar alltid en energiomvandling. Från varmt till kallt. Från högt till lågt, från en vibration till stilltje, från låg entropi till en hög sådan.
Ett till påstående: För att "uppleva" tid måste vi ha skaffat oss medvetna erfarenheter som kvarstår som minnen.
När inga minnen finns upphör tiden.
Vertumnus skrev:Det första påståendet faller på att rörelse inte behöver innebära energiomvandling
Pilatus skrev:Vertumnus skrev:Det första påståendet faller på att rörelse inte behöver innebära energiomvandling
Bra tänkt, en likformig rörelse innebär ju inte någon förändring till skillnad från acceleration, eller kursändring.
Vertumnus skrev:Pilatus skrev:Vertumnus skrev:Det första påståendet faller på att rörelse inte behöver innebära energiomvandling
Bra tänkt, en likformig rörelse innebär ju inte någon förändring till skillnad från acceleration, eller kursändring.
Där finns ändå något som är lite oroande. I ett slutet system är saken klar, men hur är det i ett globalt system? Universum befinner ju sig enligt gällande teori i fritt fall.
Pilatus skrev:Vertumnus skrev:Pilatus skrev:Bra tänkt, en likformig rörelse innebär ju inte någon förändring till skillnad från acceleration, eller kursändring.
Där finns ändå något som är lite oroande. I ett slutet system är saken klar, men hur är det i ett globalt system? Universum befinner ju sig enligt gällande teori i fritt fall.
Det var en ny hypotes för mig. Hur har du tänkt dig att verifiera ett sådant fall. Om universum alls rör sig i förhållande till något annat objekt, vad skulle det kunna vara för slag?
Vertumnus skrev:
Nej egentligen att universum utvidgas i en alltmer accellererande takt. Det kan beskrivas som ett fritt fall då planetsystem galaxer mm följer minsta motståndets väg.
hakkapeliitta skrev:Vertumnus skrev:
Nej egentligen att universum utvidgas i en alltmer accellererande takt. Det kan beskrivas som ett fritt fall då planetsystem galaxer mm följer minsta motståndets väg.
Nej, naturen, universum följer inte alls minsta motståndets lag. Himlakroppar är tvingade till en ordning.
Månen runt jorden tvingas till sin bana runt jorden av jordens dragningskraft. Det är allt annat än minsta motstånd.
Vertumnus skrev:hakkapeliitta skrev:Vertumnus skrev:
Nej egentligen att universum utvidgas i en alltmer accellererande takt. Det kan beskrivas som ett fritt fall då planetsystem galaxer mm följer minsta motståndets väg.
Nej, naturen, universum följer inte alls minsta motståndets lag. Himlakroppar är tvingade till en ordning.
Månen runt jorden tvingas till sin bana runt jorden av jordens dragningskraft. Det är allt annat än minsta motstånd.
Nej, jorden följer helt den väg på sin bana runt solen som ger minst motstånd liksom månen runt jorden.. Att den inte når solen beror på att gravitationen är riktad vinkelrätt mot rörelseriktningen i varje ögonblick. Accellarationen resulterar således endast i en riktningsändring medans hastigheten behålls. Den enda energi som kan komma ifråga för att uppbringa ett motstånd är jordens rotations och rörelseenergi, men som vi vet behålls dessa intakta, varv efter varv. Rörelsen runt solen sker utan energiomvandlig. Man kan alltså säga att jorden befinner sig i fritt fall gentemot solen och vise versa.
Betänk också vad entropilagarna säger angående ordning.
hakkapeliitta skrev:Vertumnus skrev:hakkapeliitta skrev:Nej, naturen, universum följer inte alls minsta motståndets lag. Himlakroppar är tvingade till en ordning.
Månen runt jorden tvingas till sin bana runt jorden av jordens dragningskraft. Det är allt annat än minsta motstånd.
Nej, jorden följer helt den väg på sin bana runt solen som ger minst motstånd liksom månen runt jorden.. Att den inte når solen beror på att gravitationen är riktad vinkelrätt mot rörelseriktningen i varje ögonblick. Accellarationen resulterar således endast i en riktningsändring medans hastigheten behålls. Den enda energi som kan komma ifråga för att uppbringa ett motstånd är jordens rotations och rörelseenergi, men som vi vet behålls dessa intakta, varv efter varv. Rörelsen runt solen sker utan energiomvandlig. Man kan alltså säga att jorden befinner sig i fritt fall gentemot solen och vise versa.
Betänk också vad entropilagarna säger angående ordning.
Newton förstod att himlakroppar har sin cirkulära bana pga av att en yttre kraft påverkar dem.
Newton räknade ut om inte jorden påverkar månen (hypotetiskt) så åker månen ut i tangentens riktning, Newton kunde då räkna ut jordens dragningskraft enligt "areaberäkning", integralkalkyl var i sin linda, Newton räknade helt enkelt hur mycket "area" krävdes för att motverka jordens dragningskraft. Ren geometri.
hakkapeliitta skrev:Du kallar månens bana för fritt fall, jag kallar den för tvingad rörelse.
hakkapeliitta skrev:Du kallar månens bana för fritt fall, jag kallar den för tvingad rörelse.
Pilatus skrev:hakkapeliitta skrev:Du kallar månens bana för fritt fall, jag kallar den för tvingad rörelse.
Det finns ett sätt att se på tyngdlöshet som är mer begripligt. Astronauterna som befinner sig på rymdstationen ISS är tyngdlösa. Flykthastigheten balanseras av gravitationen så plattformen är infångad i en bana runt jorden. Det är på detta sätt ISS befinner sig i konstant fritt fall.
Tyngdlöshet är detsamma som fritt fall.
Användare som besöker denna kategori: 10 och 0 gäster