xion skrev:Pilatus skrev:De grundläggande händelserna i fysiken handlar alltså om mätsituationer. Vi kan kvantitativt mäta en viss egenskap, en kvalitet, i förhållande till något som är känt. Fysik skulle därför kunna beskrivas som vetenskapen om "kvantifierbara kvaliteter".
Det handlar inte om tidsbegreppet i sig. Det handlar om var det finns någonstans. Finns det i vårt medvetande eller.... Ja, var då?
Om inga människor fanns, skulle tid endast finnas i upplevelsen hos de varelser som hade förmåga därtill. Om inte heller sådana varelser fanns skulle tid inte existera. Annat än som en del i beräkning av hastighet och varaktighet. Men om ingen kan göra några beräkningar.
Det du verkar tänka på här är subjektets roll för händelser. Det påminner om frågan: Om ett träd faller i skogen och ingen är i närheten som kan höra det, låter det då?
Berkely menade att världen omkring oss existerar endast på sådant sätt som vi uppfattar den subjektiv idealism. Esse est percipi - att vara är att varseblivas.
Ett sätt att förstå världen omkring oss är att den existerar på det sätt som vi själva uppfattar den. Det kan gälla det mesta, även det förflutna, som det når oss via någon text om historia.
Tänker vi efter så inser vi att de personer vi då läser om har, i likhet med oss själva, haft sina liv och funderat på samma existentiella och filosofiska frågor som vi själva gör.
Vad det handlar om är att vår föreställning om världen kan sträcka sig utanför självet (disjunktivt) och se världen som vi förstår att den fungerar utan närvaro av ett subjekt. Tillvaron som vi förstår den kan på så sätt inkludera vad som inte kunnat percipieras. Vi bör, menar jag, inse att det finns händelser som inte är beroende av levande varelser.