Vad är tid?

[Vertumnus]

Det vi mäter är rörelse.

Och med vilken måttstock?

med klocka och meterstock

Eller enbart klocka om det gäller en process. Klockan är en normerad process och normen är tid.

[antor]

Alltså en intressant sidofråga är ju alltid varför frågan är så intressant? Och det är dels för att ordet är så vanligt och man feltolkar och använder i flera syften som absolut och relativ tid varav det första egentligen inte finns.

[Pilatus]

Alltså en intressant sidofråga är ju alltid varför frågan är så intressant? Och det är dels för att ordet är så vanligt och man feltolkar och använder i flera syften som absolut och relativ tid varav det första egentligen inte finns.

I det koordinatsystem jag befinner mig är tiden absolut. Dvs om jag hade kunnat vara med någon miljard år på jorden med en cesiumklocka i fickan så skulle tiden varit mycket stabil och följt tiden för vår definition av en sekund.

[xion]

Som vanligt har jag svårt att hänga med i dina svängar.

Detta är banalt.
Så du menar att den som är hjärndöd inte existerar?

Inte i sig själv.

Inte i sig själv?
Vad betyder det?
Vad existerar "i sig själv" och vad gör inte det?
Existerar tid "i sig själv"? Antagligen inte eftersom tiden inte är medveten om sig själv, eller?

Som jag sagt tidigare så har jag svårt att hänga med i dina svängar.

Ibland har jag svårt att hänga med själv
Mina svar kommer ofta spontant men när jag får tänka över det så brukar dom stämma.
Svaret på din senaste fråga blir; Den som upplever existerar och det som upplevs existerar.

[xion]

Svaret på din senaste fråga blir; Den som upplever existerar och det som upplevs existerar.

Och "den som upplever" är vem/vad?
Är tid den/det som upplever?

Den som upplever är alla och allt som har den förmågan.
Tid har inte den förmågan.
Tid är en upplevelse.

[xion]

Och "den som upplever" är vem/vad?
Är tid den/det som upplever?

Den som upplever är alla och allt som har den förmågan.
Tid har inte den förmågan.
Tid är en upplevelse.

Hur vet du att tid saknar förmågan att uppleva?

Vilken fråga!
Har du något förslag på hur detta skulle gå till?

[Pilatus]

Den som upplever är alla och allt som har den förmågan. Tid har inte den förmågan. Tid är en upplevelse.

Hur vet du att tid saknar förmågan att uppleva?

Vilken fråga! Har du något förslag på hur detta skulle gå till?

Är tid verkligen en fråga om perceptionsförmåga?

[Smisk]

Är denna texten svart oberoende av erfarenheten av svart? Hur bevisar du i så fall det?

Varför talar du om bevis då det gäller syntetiska satser? Du kan endast pröva din sats om vad som är svart med hjälp av korrespondenskriteriet. T ex texten verkar svart enligt min erfarenhet av svärta. Det är högst sannolikt att den är svart, men din erfarenhet utgör inte något bevis.

Analytiska satser kan bevisas därför att de tar fram element som finns i det begrepp som du utgår från. T ex om inget ljus reflekteras från en yta kommer den att vara svart.

Håller med i allt detta, det är ju det jag sagt när jag argumenterar. Oklart vad du är ute efter med detta.

Analytiska satser är sanna per definition och syntetiska pekar på sanningar via empiriska erfarenheter som överlappar med dem.
Färger är kvalitéer och dem kan inte definieras på något annat sätt än som ord som stämmer med erfarenheten, som ju är subjektiv.
På samma sätt fungerar tid så och vi kan sätta ordet tid på erfarenheten av tid men det är så långt vi kommer verkar det som.

Du har inte kommit längre i alla fall

[Smisk]

Den fysiska världen består av elementarpartiklar.
Vilket varken Gud eller tiden gör.

Om man ser den fysiska världen som delar så finns elementarpartiklar där till viss del i alla fall, så långt sträcker jag mig.
Elementarpartiklar är väl vidare mest beteende hos kraftfält eller nått. Men fysiska fenomen är inte endast partiklar och inte heller endast "vad dem består av", saker uppstår ju emergent på sätt som är svårt att förklara. Celler och medvetande existerar ju exempelvis men det verkar lurigt att definiera och beskriva dessa saker endast med dem beskrivningar fysiken har över det som är fysiskt.

Matematiska beskrivningar fungerar ju endast för att beskriva kvantitet, inte kvalitet så som värde, mening, kvalia, känslor, medvetenhet osv.
Dessa fenomen existerar med men fysiken har inte en formel som berör dem.

[Smisk]

Jag har inga svårigheter att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt. Både beundra en solnedgång och samtidigt inse att solen inte "går ner", utan att det jorden som rör sig kring sin axel.
Jag kan beundra de röda nyanserna och samtidigt inse att "rödheten" inte finns i naturen utan är orsakad av vissa våglängder av elektromagnetisk strålning som triggar synceller.

Visst är det lätt att skilja upplevelser från det som orsakar dem?
"We call something "real" in scientific terms if it is a necessary ingredient of a theory that correctly describes what we observe." (Sabine Hossenfelder i https://youtu.be/PdL8CudJTcs )

Det förutsätter dock att man ger upp föreställningen att det enda som existerar är upplevelser.
Jag protesterar mot att förminskas så till den milda grad att jag bara är något som existerar i någons upplevelsevärld/föreställningsvärld. Jag är i högsta grad verklig!

Åsikten att det enda som existerar är upplevelser, ligger paradoxalt nog snubblande nära naiv realism: det enda som existerar är det som upplevs - underförstått med hjälp av våra sinnen.

Jag håller med. Både påståendet att det enda som existerar är materia (fysikalism) eller erfarenheter (idealism) är insnöade på ena sidan av myntet som jag ser det. Bägge sidor finns och överlappar.

För en vetenskap som riktar sig "endast utåt" (fysikalism som ju är en filosofi för övrigt) så blir det en konflikt när man skall förklara vad tid är som jag påpekat. Det blir så för att tid inte nödvändigtvis är något utanför erfarenheten och gränserna för hur vi kan bevisa detta visar sig. Logiken och empirin har inte verktyg för att förklara saker som kulörer, musik, medvetande eller tidserfarenhet.

Att förhålla det inre till det yttre är lurigt med dessa verktyg och då tid är ett sätt för medvetandet att just förhålla dem till varandra, då tid är en sortering av erfarenheter i en linjär ordning, är det i sig själv en del av verktygslådan och inte det man jobbar med verktygen PÅ.

Tid är inte nödvändigtvis en "sak/fenomen där ute" utan en metod för ALLA saker/fenomen att sorteras med.

[Smisk]

Något är det uppenbarligen som låter sig mätas med klockor och vi har ett namn på det. Det abstrakta kan ifrågasättas men inte det konkreta.

Vad är det då?

Det är förhållandet mellan hur vår erfarenhet sorteras via minnen och ordningen av dem och hur sakerna vi minns erfarits "efter varandra i erfarenheter". Detta är psykologisk tid, men har detta någon motsvarighet utanför erfarenheten?

Logiska eller empiriska belägg tack?

Jag tror det blir svårt att få till det.

[Smisk]

Alltså en intressant sidofråga är ju alltid varför frågan är så intressant? Och det är dels för att ordet är så vanligt och man feltolkar och använder i flera syften som absolut och relativ tid varav det första egentligen inte finns.

Jag tycker som sagt att frågan är intressant då den letar sig ned till en filosofisk grund med vilket vi tolkar existensen vi erfar.
Vi är som gjorda för att tänka att tiden finns i världen precis som vi är som gjorda för att uppfatta färger och musik som "delar av världen".
Det är en ström av sammanhängande saker vi kan förhålla oss till och vi kan inte kliva ur den.

Vi kan analysera dessa saker och försöka förstå hur det kommer sig att vi erfar dem och hur dem finns men det är lurigt för många och leder till filosofiska reflektioner.

Vi kan fråga oss "var någon stans finns filmen matrix?".

Existerar den över huvud taget?

Den är en berättelse med mängder av saker som är sammansatt i vår erfarenhet och där vi kan "spela upp" den som en erfaren process och säga att det är "en film" med en början och ett slut i tiden, den har en längd, den har bilder, färger, musik, karaktärer och handling etc. Men inget, inte en enda sak av dessa, kan beskrivas med fysiken. Fysiken beskriver saker som är inblandade i allt detta, men det är inte med fysiken vi beskriver dessa saker, det är omöjligt.

Det är subjektiva fenomen som är sammansatta i vår erfarenhet, i det inre, och där det inre är helt nödvändigt för dem. Erfarenheten av att filmen sätts samman för oss när vi erfar den är ett verkligt fenomen, men det är inte helt fysiskt.

Frågan är då om det inte är så att tiden är ett psykiskt fenomen som sätter samman erfarenheter mer än något annat?

[Smisk]

Hur vet du att tid saknar förmågan att uppleva?

Vilken fråga! Har du något förslag på hur detta skulle gå till?

Är tid verkligen en fråga om perceptionsförmåga?

Psykologisk tid är en perceptionsförmåga.

Fysisk tid kan existera som fenomen, frågan är bara hur man kan veta det?

[xion]

Hur vet du att tid saknar förmågan att uppleva?

Vilken fråga!
Har du något förslag på hur detta skulle gå till?

Du påstår att "Tid inte har den förmågan."
Jag undrar bara, helt oskyldigt, hur du vet det.
Dvs, hur skiljer du de som har förmågan att uppleva från de som inte har den?
Om jag är något/någon som bara finns i din upplevelsesfär - liksom tid - hur vet du vem/vad som har eller saknar förmågan att uppleva?

Hur vet du det, frågar du.
Ja hur vet man något överhuvud taget.
Erfarenhet, i ett vidare begrepp.

[Pilatus]

Är tid verkligen en fråga om perceptionsförmåga?

Psykologisk tid är en perceptionsförmåga.

Det tycks vara mer än att på olika sätt observera förändringar och rörelser i rummet. Vi måste även förstå verbens konjugationer.

Eller som Fredrika Nyqvist uttrycker sig: För att uppfatta tid krävs komplexa kognitiva funktioner, som bland annat visuell perception och känslor. Om en person inte behärskar sin verklighet med kognitiva funktioner, så går det inte att förstå tid.

Men med detta sagt har vi inte förklarat något om vad tid är, bara hur vi förnimmer tid och hur vi förstår tid förnuftsmässigt. Illusionen hade ofta rätt då han uttryckte sig kritiskt mot allehanda sätt att förklara vad tid är.

Ett sätt att hantera tiden är att rita upp ett diagram med fyra dimensioner. Varje punkt representerar rumsliga koordinater och en tid. Vi kan då röra oss fritt i både rum och tid. Fungerar bra i teorin. Men i det verkliga livet kan vi inte ändra något i tidsflödet, vi följer passivt med. Vi befinner oss alltid i tidens nu. Att vi minns det förflutna och kan planera menyn för morgondagen ändrar inte att vi driver med tidens ström.

Man kan säga att varje människa som levat befann sig i sin egen tids nu. Det sammanföll inte med vårt eget nu. Men vi som är samtida lever i samma nutid. Och de som lever efter vår tid kommer att leva i sin tids flöde och uppfatta det som ett nu, så länge de lever.

Vare sig det finns någon som upplever tidens nu, eller ej, så fortgår tiden. Planeterna fortsätter sina cirklande rörelser, nya arter uppstår efter människan, om planeten inte frusit till en isklump.