reflex skrev:Illusionen skrev:reflex skrev:Jag förstår inte vad du menar med att rörelsemönster skulle innefatta tid.
Rörelsemönster är rörelsemönster helt enkelt.
Om vi ska "konstruera" tid utifrån ett rörelsemönster av något slag så måste vi använda oss av ett
som uppvisar någon form av periodicitet med en intervall som är hanterbar för oss.
(Jag har försökt förstå det du skriver om tid i Deltakonceptet men tyvärr får jag ingen ordning på alla,
för mig obekanta begrepp, som du använder.)
Rörelse brukar jag se som en sekundär relation mellan det primära tid och avstånd.
Om jag förstår dig rätt (?) så vill du kasta om resonemanget och betrakta rörelsen som det primära,
och "konstruera" fenomenet tid (och avstånd ?). Är det rätt snappat ?
/ Illusionen
Jo, det är rätt uppfattat. Det förefallar vara så att allt rör sig.
Orsakerna till rörelserna finns ju också men när det gäller resonemanget om tiden
så har inte detta så mycket med saken att göra (förmodar jag)
Det är möjligt att jag tolkar dig fel, men det du säger avviker från mitt eget sätt att se på tid.
Jag har en del frågor och invändningar, men det skulle bli för omfattande för att avhandla här.
Min personliga uppfattning om vad fenomenet TID är/representerar framgår av följande.
Fenomenet TID är enligt mitt koncept ett underordnat skalfaktorberoende ”sub-fenomen” i universum,
närmast att betrakta som
”skalfaktorbalanssubstitut” och/eller ”balanserat dubbelrotationssubstitut”.
Detta SUBSTITUT balanserar alltså normeringsavvikelser orsakade av atomens interna kontraktion.
Kontraktionen är en konsekvens av maskeringsprincipen, ME, inkl dubbelreferensprincipen, DRP,
där maskeringsprincipen i sin tur är en effekt av växelverkan mellan Grundtillståndet, G,
och atomens interna struktur.
Kontraktion kan ses som ett icke normerat status, där kontraktionen får ”rotation” till konsekvens
p g a SKF-avvikelsen. En följd av detta är att även det balanserade SUBSTITUTET får rot-karaktär.
Fenomenen TID och KRAFT kan av det skälet inte betraktas som ett renodlat reellt fenomen.
Fenomenen/substituten ges i konceptet egenskaper att likna vid kapacitiv och induktiv reaktans.
Det i sin tur möjliggör en annorlunda tolkning av begreppet relativitet, än den gängse tillämpade.
NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
TID: Funktion av diff-relation mellan −G
NORM och +1/G
EJ NORM När G >> 1 → 1/G ~ TID s−1
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner.
Sammanfattat tycker jag mig förstå hela kedjan som leder fram till min syn på fenomenet tid.
Hälsar
Illusionen[/quote]
Jag har inte ens gymnasiematte och därför tänker jag inte gärna matematiskt, hellre bildmässigt.
Jag vet inte vad ett skalfaktorberoende ”sub-fenomen är för något.
Inte heller förstår jag vad begreppen skalfaktorbalanssubstitut” och/eller ”balanserat dubbelrotationssubstitut står för.
Vidare så vet jag inte vad normeringsavvikelser orsakade av atomens interna kontraktion betyder.
Sen har vi maskeringsprincipen, ME, dubbelreferensprincipen, DRP och så vidare. en massa begrepp som jag inte förstår innebörden av. Ingen annan heller tydligen eftersom det inte går att få hjälp via Google.
Sammanvattningsvis så förstår du säkert mot den bakgrunden att det blir omöjligt för mig att förstå hur du menar.
När du först presenterade dina ideer här på forumet så var jag övertygad om att du bara drev med oss och det trodde nog många andra också. Jag tyckte inte att det spelade någon roll eftersom frågorna du ställer är intressanta. Efterhand så har jag fått uppfattningen att det finns något i det här i alla fall om jag bara förstod vad du skriver. Men dina frågeställningar har hur som helst fått mig att fundera över saker som jag aldrig ens försökt förstå tidigare och fått mig att bilda nya uppfattningar om vår värld. Till och med fått mig att läsa lite om relativitetsteorin som insomningslitteratur (mycket effektivt).[/quote]
Tack Reflex, det var en intressant kommentar, som stämmer till eftertanke.
Det jag ofta glömmer i hastigheten, är att det tagit tid för mig att komma fram till de slutsatser jag redovisat.
När jag är försjunken i mina tankar skriver jag därför optimistiskt, som om att läsaren varit med på tråden från start.
Det är givetvis en omöjlighet att snabbt, utan förberedelser, ta till sig det jag skriver.
Jag börjar nu så sakta inse att det säkert tar månader att smälta vissa avsnitt.
Sedan förstärks detta ant av att jag använder mig av en ”hemsnickrad” terminologi, som
har sin grund i min tidigare yrkesverksamhet inom den udda nischen virvelströmsprovning.
Även om jag alltid har haft lätt för de naturvetenskapliga ämnena, och har mångårig erfarenhet av
utvecklingsarbete, så är det ju ingen garanti för att jag har rätt.
Det händer därför ibland att jag får dåligt samvete för att jag kanske hävdar arbetskrävande irrläror.
Då brukar jag ursäkta mig, och fråga min fru, hur ska jag få kännedom om jag har fel,
om jag inte presenterar mina teorier ?
För mig är fysiken ett intressant fritidsintresse, och jag har inte för vana att driva med andra.
Det var även trevligt att läsa, att trots svårigheterna att förstå det jag skriver, så har du blivit
intresserad av frågeställningarna. Redan det känns som en framgång.
Hälsar
Illusionen
