Bevisar Einstein solipsismen?

[freddemalte]

Jag borde inte blanda mig i den här diskussionen men jag kan inte låta bli att kommentera.
Eftersom jag inte varit i kontakt med ordet solipsism tidigare tvingades jag Googla lite.
Solipsism är en filosofisk tanke där man tänjer ut tänkandet om verklighetens beskaffenhet utöver ett slags gräns.
Alla känner vi oss säkert utanför emellanåt men när man försöker ge detta utanförskap ett eget rum hamnar man i ett tankerum som gränsar till autism.
Sannolikheten att jag skulle vara ensam med mitt medvetande och att allt annat skulle var "typ" en dröm är mycket liten.
Solipsismens tanke är därför bara ett sätt att "kittla" medvetandet. I bästa fall kan det hjälpa till att lösa upp stelnade tankestrukturer och att leda tanken i nya spår.

hej reflex
Det du beskriver kallas Psykologisk Solipsism och har egentligen inget att göra med den Metafysisk Solipsismen. Kan förklara närmare vid annat tillfälle. Diskussionen blir lätt rörig med mycket missförstånd om man både talar om Metafysisk Solipsism och Psykologiska Solipsister i samma veva utan att särskilja begreppen.

[Zokrates]

Jag tror på det jag upplevt, sett med egna ögon, även om mitt logiska sinne säger att det är omöjligt. Jag behöver inte kunna förklara det jag upplever, så svar ja, jag tror på mycket. I min mening är det iofs fel av mig att använda ordet tro, då jag faktiskt vet, så min tro handlar egentligen mer om orsaken bakom, än fenomenen i sig, här är mitt sinne väldigt öppet för spekulationer.
I varje fall är jag inte särskilt unik med mina erfarenheter.

En fråga bara:
Litar du alltid till hundra procent på dina sinnens vittnesbörd?

Nej, jag ifrågasätter sådant som jag inte kan förklara rent logiskt, men jag ifrågasätter inte själva minnet av en händelse
som jag upplevt, jag har ett utomordentligt bra minne och jag kan skilja på minnen från drömmar och minnen från
vaket tillstånd, liksom minnen av sådant jag tidigare har tänkt på. Det är en enorm skillnad på det. För människor som själva
aldrig har upplevt något extraordinärt, något utöver det vardagliga kan det givetvis framstå som konstigt, sjukt, etc.
Så tänker jag ju själv angående sådant som ligger utanför mina referensramar, min verklighetshorisont.
Därför kan det vara befriande att ta del av andras liknande upplevelser, om inte annat så för att bekräfta att jag inte
är ensam. Hittade en till video med Saebel, som kanske kan få dig att förstå bättre vad det kan handla om.

[reflex]

Nej, jag ifrågasätter sådant som jag inte kan förklara rent logiskt, men jag ifrågasätter inte själva minnet av en händelse
som jag upplevt, jag har ett utomordentligt bra minne och jag kan skilja på minnen från drömmar och minnen från
vaket tillstånd, liksom minnen av sådant jag tidigare har tänkt på. Det är en enorm skillnad på det. För människor som själva
aldrig har upplevt något extraordinärt, något utöver det vardagliga kan det givetvis framstå som konstigt, sjukt, etc.
Så tänker jag ju själv angående sådant som ligger utanför mina referensramar, min verklighetshorisont.
Därför kan det vara befriande att ta del av andras liknande upplevelser, om inte annat så för att bekräfta att jag inte
är ensam. Hittade en till video med Saebel, som kanske kan få dig att förstå bättre vad det kan handla om.

Min inställning är att det inte går att lita helt på sina sinnen och absolut inte på andras berättelser om övernaturliga upplevelser.
Därmed vill jag inte påstå att "övernaturliga" händelser inte existerar. Det vore ju att påstå att vi i dag känner till och vet allt om hur verkligheten är beskaffad. Det är jag rätt så säker på att vi inte gör och kanske aldrig kommer att "veta" heller. Därmed skulle det kunna tyckas att jag ger utrymme för en hel del övernaturliga skeenden och händelser.
Men som jag ser det måste vi ta allt med en nypa "sannolikhet". Alla påståenden och även egna upplevelser måste vägas på sannolikhetens våg. Enstaka händelser som ej kan förklaras eller upprepas får hamna i kategorin "icke verifierad information/erfarenhet" och där tycker jag också att de hör hemma.
I denna kategori är det gott om exempel på människor med övernaturliga upplevelser.
Heliga Birgitta fick medeladen direkt från Gud, så även Muhammed och otaliga andra. Vissa blir trodda andra förlöjligade och betraktade som galna.
Det gick några TV program om hjärnan för en tid sen och i dessa fick man förklaringar om hur hjärnan fungerar och hur den är lätt att lura och bra på att lura sig själv.

[Zokrates]

Hjärnan är lättlurad och handen är snabbare än ögat, trick är trick, om än svåra att förklara så finns det en naturlig förklaring.
När mängden "Enstaka händelser" sammantaget utgör ett flertal händelser, så blir det till verifierad erfarenhet, i varje fall
hos upplevaren, det är där skillnaden hamnar mellan att inbilla sig något och upprepade gånger erfara att något verkligen sker,
lite som talesättet "en gång är ingen gång". Men visst är det mycket trams och ljug involverat i mångas berättelser, ibland
säkert omedvetet som grottan Muhammed gick ini, säkert full med gaser precis som i fallet med oraklet, syrebrist som påverkar
och ger hallucinationer. Det är kanske därför det känns viktigare för mig liksom kvinnan i filmen att poängtera att man varken dricker alkohol eller nyttjar droger, även om man vet att skeptikern alltid har triumfkortet "mental ohälsa" att spela ut och garanterat gör.

Har man som jag en gång inför min familj, fru och barn, samt två vänner sett hur en klocka flyter ut från väggen horisontellt, stannar till, för att därefter med en fart som överstiger vad den normala gravitationsacceleration kan generera och fara rakt ned i golvet och krossas, då är det svårt att logiskt försöka förklara det med att spiken den hängde på var orsaken, eller att det var ett korsdrag som sög ut klockan, eller att det var en sättning i huset, men bara just där i den annars efteråt oskadda väggen.
Det är då triumkortet blir värdelöst, klockan är sönder och det är ingen inbillning, vännerna som såg det är inte heller drabbade av en masspsykos, det hände exakt som beskrivet men med det tillägget att det är omöjligt att finna en vettig förklaring på hur.

[reflex]

Hjärnan är lättlurad och handen är snabbare än ögat, trick är trick, om än svåra att förklara så finns det en naturlig förklaring.
När mängden "Enstaka händelser" sammantaget utgör ett flertal händelser, så blir det till verifierad erfarenhet, i varje fall
hos upplevaren, det är där skillnaden hamnar mellan att inbilla sig något och upprepade gånger erfara att något verkligen sker,
lite som talesättet "en gång är ingen gång". Men visst är det mycket trams och ljug involverat i mångas berättelser, ibland
säkert omedvetet som grottan Muhammed gick ini, säkert full med gaser precis som i fallet med oraklet, syrebrist som påverkar
och ger hallucinationer. Det är kanske därför det känns viktigare för mig liksom kvinnan i filmen att poängtera att man varken dricker alkohol eller nyttjar droger, även om man vet att skeptikern alltid har triumfkortet "mental ohälsa" att spela ut och garanterat gör.

Har man som jag en gång inför min familj, fru och barn, samt två vänner sett hur en klocka flyter ut från väggen horisontellt, stannar till, för att därefter med en fart som överstiger vad den normala gravitationsacceleration kan generera och fara rakt ned i golvet och krossas, då är det svårt att logiskt försöka förklara det med att spiken den hängde på var orsaken, eller att det var ett korsdrag som sög ut klockan, eller att det var en sättning i huset, men bara just där i den annars efteråt oskadda väggen.
Det är då triumkortet blir värdelöst, klockan är sönder och det är ingen inbillning, vännerna som såg det är inte heller drabbade av en masspsykos, det hände exakt som beskrivet men med det tillägget att det är omöjligt att finna en vettig förklaring på hur.

Ifall många samtidigt ser samma oförklarliga händelse och upplever den på samma sätt så blir det svårt att förstå hur det kunde hända. Jag hänvisar då till det jag skrev om att vi ännu inte känner till allt om hur verkligheten är beskaffad, och är säker på att det trots allt finns en förklaring till allt som sker.

[Zokrates]

Exakt så ser jag det som, det finns en förklaring till det mesta men vi har inte nått dit än. Förklaringen kan omfatta; Extraterrestrialt liv som är långt mer avancerat än oss som använder följande tekniker, teleportering, interdimensionell förflyttning mellan planeter, har antigravitationskapacitet, kan genmanipulera fram hybrider mellan sig själva och andra arter samt har en teknik för klokning. Mycket av det vi idag anser vara fenomen kan därmed ha en enkel förklaring. Jag är överbevisad om att de ovan beskrivna tekniker är fullt realiserbara med
vetenskapens hjälp och en stor portion tursamma experiment, det är alltså bara en tidsfråga innan vi själva når dit.

[reflex]

Exakt så ser jag det som, det finns en förklaring till det mesta men vi har inte nått dit än. Förklaringen kan omfatta; Extraterrestrialt liv som är långt mer avancerat än oss som använder följande tekniker, teleportering, interdimensionell förflyttning mellan planeter, har antigravitationskapacitet, kan genmanipulera fram hybrider mellan sig själva och andra arter samt har en teknik för klokning. Mycket av det vi idag anser vara fenomen kan därmed ha en enkel förklaring. Jag är överbevisad om att de ovan beskrivna tekniker är fullt realiserbara med
vetenskapens hjälp och en stor portion tursamma experiment, det är alltså bara en tidsfråga innan vi själva når dit.

De saker du räknade upp är alla "typ" science fiction. Historien har lärt oss (borde i alla fall ha) att det som är science fiction idag ofta är realiserbart i framtiden. Men nu lever vi inte i framtiden och därför bygger dessa förklaringar på möjligheten för främmande intelligent liv att ta sig till Jorden. För mig stupar det på sannolikheten. Varför skulle dessa varelser i så fall smyga omkring i buskarna utan att ge sig till känna. De enorma avstånden i rymden m.m. gör det också osannolikt. Det bästa tycker jag är om man kan betrakta det oförklarliga som oförklarligt och vara nöjd med detta. Vår vilja att finna förklaringar på allting tvingar ofta fram de mest ohållbara och fantasifulla förklaringar. Om upplevelserna är reella ock inte "hjärnspöken" så kommer de säkert att kunna förklaras tids nog.
Ett intressant program om minnet visades för en tid sedan. Man arrangerade ett fingerat rån och kollade utifrån detta hur tillförlitliga vittnesmål är. Resultatet var skrämmande.
Risken att bli dömd på falska vittnesmål är synnerligen stor. Vittnena gav helt olika versioner av händelseförloppet, de misstänktas utseende, klädsel med mera. Vid vittneskonfrontation( När man tittar på de misstänkta genom en glasruta) pekade vittnena ut en person bland åskådarna som minnet tyckte verkade bekant, men som inte hade med rånet att göra. Vidare förhörde man vittnena i grupp och smugglade in två personer som hävdade helt felaktiga saker. Dessa påverkade minnet hos de övriga så att vissa kunde svära på att en av de inblandade hade en vit jacka istället för en svart(som var rätt).
Det går alltså att få människor att minnas saker som inte hänt och att manipulera minnet aktivt. Ett närliggande exempel är Tomas Qvick som till slut själv trodde på sina egna påhittade historier.

[klorofyll]

Är inte solipsism någon slags massiv projektion? Men kan en människa sakna projektioner? Bara en fråga.

Sedan tänkte jag om det inte är så att Don Quijote lider av solipsism? Talade med en socionom som sade att han ofta träffade på sådana personer, som han sade, ansåg sig vara centrum av världen och därför var tvungna att slåss mot väderkvarnar. Jag har själv inte läst boken.

[reflex]

Är inte solipsism någon slags massiv projektion? Men kan en människa sakna projektioner? Bara en fråga.

Sedan tänkte jag om det inte är så att Don Quijote lider av solipsism? Talade med en socionom som sade att han ofta träffade på sådana personer, som han sade, ansåg sig vara centrum av världen och därför var tvungna att slåss mot väderkvarnar. Jag har själv inte läst boken.

Man kan undra, - var ligger egentligen världens centrum?

[klorofyll]

Är inte solipsism någon slags massiv projektion? Men kan en människa sakna projektioner? Bara en fråga.

Sedan tänkte jag om det inte är så att Don Quijote lider av solipsism? Talade med en socionom som sade att han ofta träffade på sådana personer, som han sade, ansåg sig vara centrum av världen och därför var tvungna att slåss mot väderkvarnar. Jag har själv inte läst boken.

Man kan undra, - var ligger egentligen världens centrum?

Jag vet inte, själv tror jag att man i mötet (det verkliga mötet) med andra människor inser att man inte är centrum av världen, rent personligt.

[freddemalte]

Är inte solipsism någon slags massiv projektion? Men kan en människa sakna projektioner? Bara en fråga.

Sedan tänkte jag om det inte är så att Don Quijote lider av solipsism? Talade med en socionom som sade att han ofta träffade på sådana personer, som han sade, ansåg sig vara centrum av världen och därför var tvungna att slåss mot väderkvarnar. Jag har själv inte läst boken.

hej. att vara solipsist, dvs tro att solipsismen är sann, är en så kallad psykologisk solipsism eller även kallat det solipsistiska syndromet, och har inget att göra med den metafysiska solipsismen som helt enkelt innebär att det enda som existerar är den egna upplevelsen (något man själv ej vet om).

Psykologisk
http://en.wikipedia.org/wiki/Solipsism#Solipsism_syndrome

Metafysisk
http://en.wikipedia.org/wiki/Solipsism#Metaphysical_solipsism

Dessa blandas lätt ihop och ger samma effekt som att prata om päron när man avser flygplan - dvs förvirrar diskussionen.

[freddemalte]

Är inte solipsism någon slags massiv projektion? Men kan en människa sakna projektioner? Bara en fråga.

Sedan tänkte jag om det inte är så att Don Quijote lider av solipsism? Talade med en socionom som sade att han ofta träffade på sådana personer, som han sade, ansåg sig vara centrum av världen och därför var tvungna att slåss mot väderkvarnar. Jag har själv inte läst boken.

Man kan undra, - var ligger egentligen världens centrum?

Jag vet inte, själv tror jag att man i mötet (det verkliga mötet) med andra människor inser att man inte är centrum av världen, rent personligt.

Japp, för den psykologisk solipsismen är det nog sant. För den metafysiska har det ingen betydelse öht.

[klorofyll]

och har inget att göra med den metafysiska solipsismen som helt enkelt innebär att det enda som existerar är den egna upplevelsen (något man själv ej vet om).

Men vad är det då man upplever? Vad är en upplevelse?

[Zokrates]

En upplevelse är de avtryck andra atomer gör på dina egna...

[freddemalte]

och har inget att göra med den metafysiska solipsismen som helt enkelt innebär att det enda som existerar är den egna upplevelsen (något man själv ej vet om).

Men vad är det då man upplever? Vad är en upplevelse?

exakt så! det är just detta som är den metafysiska frågeställningen: Vad är upplevelsens ontologi? Att det föreligger en så kallad upplevelse, eller fenomenologisk erfarenhet (summan av alla kvalia) verkar ju stämma, men vad är det för något? Har det sin grund i något bortom den egna erfarenheten eller är den helt allena - bara den och inget annat. Det går självklart ej att ta reda på genom att studera fenomenen i upplevelsen utan landar i att man enkom kan kontemplera över dess metafysik. Försök har gjorts att visualisera detta i t ex filmen Matrix eller genom tankeexperimentet som Robert Nozick framställer med upplevelsemaskin. En annan variant är att ta upp fenomenet nattdrömmar, även dessa utgör ju en upplevelse - men ingen påstår ju, till vardags, att det man upplever är reella fenomen i den så kallade intersubjektivt verifierbara yttre verkligheten.

Vad tror du att upplevelsen är för något och hur argumenterar du för din ståndpunkt?