Smisk skrev:Vertumnus skrev:Whitehead tillhör en filosofisk riktning som vill göra upp med föreställningen om allt varas inneboende substans, där kom han i konflikt med Kant. Substanstänkandet inleds med Platon och fullföljs av Descartes på ett sätt som kommer att uppenbara olösliga problem. Kant är väl kanske den sista som ännu behärskas av problemen med substans. Från och med Hegel kommer processtänkandet, temporalitet, att leda utvecklingen av filosofin med filosofer som Neitzche, Bergson, Heidegger och Whitehead.
Jag gillar alla dessa filosofer mycket, fina grejer
Jag har insett hur nära mina uppfattningar ligger Nietzche i flera aspekter.
Från ett filosofiskt perspektiv är jag väldigt skeptisk till att landa i någon fast sak och tycker ofta filosofiska tankar försöker fånga någon ultimat slutsats och detta verkar för mig ofta vara problematiskt i sig.
Samtidigt så tycker jag just att man försöker med det kan öppna luckor till nya perspektiv. Som jag skrivit tidigare så tycker jag exempelvis Kant och Rand verkar försöka spika i spikar i var sin sida av den kista de begraver sig själva i tillsammans. Jag skulle istället se det som att bägge visar oss två perspektiv där Kant fokuserar på det inre (trancendentala) och Rand på det yttre (objektiv empiriskt) men där bägge har olika filosofiska platser i livet och inte behöver vara en grund för något. (pluralism).
Jag har alltid gillat tankar om verklighetens natur och efter ett tag började jag tänka att man faktiskt inte behöver utgå ifrån en verklighet trots att man inte avvisar den verklighet vi spontant upplever att vi lever i.
Frågar vi vad om verklighetens natur blir svaret substans. Ställer vi i stället frågan hur blir svaret en relation. En relation är vad den är, den är precis det som visar sig från ögonblick till ögonblick, där finns ingen dold substans, ingen illusion.