Varför finns det något?

[Pilatus]

Det är inte så mycket jag kräver, Peter. Men jag kommer inte att föra någon diskussion med dig. Jag har vare sig tid eller lust att trassla ut allt du skriver. Dessutom ogillar jag ditt tilltal och bildningsförakt.

Han försöker till en början komma med sakargument, men invecklar sig strax i egna motsägelser varvid han vänder ryggen åt sakargumenten, för att istället avfärda inläggen med hänvisning till att dessa är "tungfotade", "ältande" och "ixoida", med mera, med mera, varvid ingenting av det sagda har någon saklig koppling till vad jag skriver. Istället iakttar Pilatus en överlägsen attityd, där han tror att vad han ser som "bildning" samt lite användning av ovanliga ord kan styrka hans image av kompetens.

Du har säkert rätt, men mitt omdöme om dig kvarstår, du ältar samma argument, din stil är verkligen tungfotad och ixoid.

Nej, jag behöver inte förklara mig med att "något uppkommer ur intet", eller att "vad som helst betingar något speciellt" ("slumpen"), liksom jag heller inte behöver använda som vetenskapligt argument att man "numera vet ditt och datt" eller att man "förr tänkt si eller så, men övergivit detta", eller att "en maskin undersökt saken och visat", etc, etc, dvs, saker som öht inte har att göra med mina punkter.

Du har hundra år av vetenskap att läsa in. När tänker du börja?

[Algotezza]

Det var inte lätt att ta reda på vad ixoid betyder men på denna sida fann jag svaret.

http://antiavsan.blogspot.se/2011/06/vardnadsfragor-och-ixoid-personlighet.html

Det finns exempel på domstolsavgöranden från 1950-talet då föräldrar har nekats rätt till umgänge med sina barn på grund av "ixoid personlighet". Vad menas då med "ixoid" i detta avseende? Jo, det är en personlighet där alla upplevda motgångar kletas fast oavsett om man har rätt eller fel objektivt sett. Det går inte att gå vidare och varje upplevd oförrätt måste hanteras och "rättvisa" utkrävas.

Man lär sig alltid något nytt.

Glöm inte att även den materialistiska vetenskapen vilar på en metafysisk grund som man måste anta eller se som ett axiom innan man öht kan börja bedriva vetenskap. Beroende på vilken metafysisk grund man väljer kommer vissa företeelser att falla utanför dess domäner, medan andra kommer att kunna vara möjliga att ägna sig åt.

[Illusionen]

En undring ang "intet" och Big Bang.
Om, som vissa hävdar, allt startade vid Big Bang, ur "intet", borde då inte Big Bang lika gärna varit i går ?
Varför just vid Big Bang ?
Hur resonerar man här ?
Ringer inte varningsklockorna ?

/ Illusionen

[förstår mig själv]

En undring ang "intet" och Big Bang.
Om, som vissa hävdar, allt startade vid Big Bang, ur "intet", borde då inte Big Bang lika gärna varit i går ?
Varför just vid Big Bang ?
Hur resonerar man här ?
Ringer inte varningsklockorna ?

/ Illusionen

Jag tror att man kan betrakta nuet som "livet". Det som är "historia","framtid" är ju ändå i nuet. Om vi tex fyller hjärnan med föreställningar om något ont i framtiden(eller "risk"). Ja detta är i sin helhet i nuet. Dessa "planer","olycksvarianter" för något som aldrig kommer ske på sådant sätt man fantiserade om dem. Därmed förstör man sitt eget medvetande sina "upplevelser" blir inte lika roliga/härliga som tidigare. Omvänt ökar allt gott när vi strävar mot nuet("riktning"). Vi blir "närvarande" i ordningarna oftare.

[Pilatus]

En undring ang "intet" och Big Bang.
Om, som vissa hävdar, allt startade vid Big Bang, ur "intet", borde då inte Big Bang lika gärna varit i går ?
Varför just vid Big Bang ? Hur resonerar man här ? Ringer inte varningsklockorna ?

1.) Universums ålder

Den bästa referens jag kan nämna angående universums ålder är om Nasas rymdsond WMAP där man med hög precision kunde avgöra när Big Bang ägt rum.

2.) Intet

Lawrence Krauss har skrivit flera böcker om kosmologi. Han är nog den mest lättillgänglige författare som kan förklara begreppet och hur något kan uppstå ur intet.

3.) Varningsklocka

Nej det ringer ingen varningsklocka, det väcker min nyfikenhet. Ägna gärna ett par timmar åt vad man faktiskt påstår, låna en bok på biblioteket. Du har ju grundkunskaper och intellektuellt är det inte oöverkomligt att förstå kvantmekaniken och för den som klarar matematiken blir bilden helt klar. Problemet är att i ord förklara säger Krauss.

[Pilatus]

Det var inte lätt att ta reda på vad ixoid betyder men på denna sida fann jag svaret.

Ja, det är inte någon vanlig term. Dess upphovsman är Erik Strömgren, 1909-1993, dansk psykiater.

Det finns exempel på domstolsavgöranden från 1950-talet då föräldrar har nekats rätt till umgänge med sina barn på grund av "ixoid personlighet". Vad menas då med "ixoid" i detta avseende? Jo, det är en personlighet där alla upplevda motgångar kletas fast oavsett om man har rätt eller fel objektivt sett. Det går inte att gå vidare och varje upplevd oförrätt måste hanteras och "rättvisa" utkrävas.

Ja, det var ju en häftig beskrivning som jag inte tror att Peter känner igen sig i. Jag tror inte han är sådan, men kanske har hans texter riktade mot mig litet av det. (För övrigt är jag inte psykiatriker och jag har självklart ingen kompetens att ställa någon psykiatrisk diagnos på någon.) Så det jag menar är att de långa inlägg som Peter skrivit om mig har stilistiska likheter (häftande, malande, omständliga). Jag uppmanas att erkänna att jag har fel och att det jag sagt om kvantfysik är logisk galimatias. Ungefär så.

Man lär sig alltid något nytt.

Ja, visst är det kul.

Glöm inte att även den materialistiska vetenskapen vilar på en metafysisk grund som man måste anta eller se som ett axiom innan man öht kan börja bedriva vetenskap. Beroende på vilken metafysisk grund man väljer kommer vissa företeelser att falla utanför dess domäner, medan andra kommer att kunna vara möjliga att ägna sig åt.

Det är inte så farligt som det låter. Postulerar man att världen har vissa egenskaper så är det rimligt att man kan anföra goda skäl att det förhåller sig så. Det får ju inte omedelbart komma i konflikt med de experiment och iakttagelser som visar att postulatet inte kan vara sant. Det är förstås tillåtet att göra tankeexperiment, t ex anta att vi skruvar på egenskapen x vad händer då med y? Mycket litteratur inom science fiction är av det slaget.

[PeterK]

Det är inte så mycket jag kräver, Peter. Men jag kommer inte att föra någon diskussion med dig. Jag har vare sig tid eller lust att trassla ut allt du skriver. Dessutom ogillar jag ditt tilltal och bildningsförakt.

Han försöker till en början komma med sakargument, men invecklar sig strax i egna motsägelser varvid han vänder ryggen åt sakargumenten, för att istället avfärda inläggen med hänvisning till att dessa är "tungfotade", "ältande" och "ixoida", med mera, med mera, varvid ingenting av det sagda har någon saklig koppling till vad jag skriver. Istället iakttar Pilatus en överlägsen attityd, där han tror att vad han ser som "bildning" samt lite användning av ovanliga ord kan styrka hans image av kompetens.

Du har säkert rätt, men mitt omdöme om dig kvarstår, du ältar samma argument, din stil är verkligen tungfotad och ixoid.

Ja, jag tar om de avgörande bristerna i hela det materialistiska konceptet, tills det förhoppningsvis går upp en talgdank någonstans. Och i detta sammanhang, är du att likna vid en domare som avspisar en person som arbetar till förmån för en annan person som bevisligen är oskyldigt dömd, men där domaren bara blir irriterad för att samma sak ideligen upprepas, istället för att begrunda argumenten... Eller så kunde du stå på min ena fot, varvid jag ideligen upprepar samma sak, vilket dock inte får dig att fatta galoppen utan du står utan betänkligheter och helt nöjd med dig själv kvar där du står... ...Sedan är det ju också så, att det finns fler än du på det här forumet. Men du utgör ett bra bollplank att få sina synpunkter exponerade på, varvid det som inte sker i dig, sker i en del andra... Och då är ingen möda förspilld... ...Ja, du kanske inte förstår det, men du är ett utmärkt exempel på sådant jag talar om, varvid din samverkan gör mina synpunkter mycket tydligare... Men detta behöver du inte tänka på, för det sköter sig självt så fint någon någonsin kan önska... ,o)

Nej, jag behöver inte förklara mig med att "något uppkommer ur intet", eller att "vad som helst betingar något speciellt" ("slumpen"), liksom jag heller inte behöver använda som vetenskapligt argument att man "numera vet ditt och datt" eller att man "förr tänkt si eller så, men övergivit detta", eller att "en maskin undersökt saken och visat", etc, etc, dvs, saker som öht inte har att göra med mina punkter.

Du har hundra år av vetenskap att läsa in. När tänker du börja?

Jag går i Livets egen Stora Skola, och den är mycket djupare, mycket sannare och mycket mer upplysande än vad hela den samlade akademiska världen är ens i sina allra bästa stunder... (...men det där handlar om ens eget förhållande till livet, samt inget den akademiska världen eller överhuvudtaget någon "institution" kan administrera...). Dessutom gick jag i denna skola, redan långt, långt — långt — innan "Pilatus" ens var påtänkt...

Mvh/ PeterK

[PeterK]

Det var inte lätt att ta reda på vad ixoid betyder men på denna sida fann jag svaret.

http://antiavsan.blogspot.se/2011/06/vardnadsfragor-och-ixoid-personlighet.html

Det finns exempel på domstolsavgöranden från 1950-talet då föräldrar har nekats rätt till umgänge med sina barn på grund av "ixoid personlighet". Vad menas då med "ixoid" i detta avseende? Jo, det är en personlighet där alla upplevda motgångar kletas fast oavsett om man har rätt eller fel objektivt sett. Det går inte att gå vidare och varje upplevd oförrätt måste hanteras och "rättvisa" utkrävas.

Man lär sig alltid något nytt.

Glöm inte att även den materialistiska vetenskapen vilar på en metafysisk grund som man måste anta eller se som ett axiom innan man öht kan börja bedriva vetenskap. Beroende på vilken metafysisk grund man väljer kommer vissa företeelser att falla utanför dess domäner, medan andra kommer att kunna vara möjliga att ägna sig åt.

Javisst, Algotezza..! Avgörande är alltså vilken förklaringsgrund — dvs, vilken "mall", "mått" och "rättesnöre" — man väljer vid sin bedömning av "det okända". Varvid två saker är av avgörande betydelse; för det första: förklaringsgrunden måtte ha potential att inrymma eller omfatta naturen hos vad den skall förklara (något du ju här pekar på). Vilket betyder att en relativ förklaringsgrund, inte räcker till för att kasta ljus över sådant som är absolut lika för allt och alla och som härvid inte är "relativt" utan "absolut". Däremot duger en absolut förklaringsgrund (dvs, »en för varje tänkbar forskare utan undantag helt identisk, absolut oavvislig realitet«), vid en bedömning av vari allt som är olika för allt och alla, samtidigt är lika. Exempelvis att allt av vad forskaren upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd", utgör medvetande-yttringar samt ingenting som kan existera blott "i sig". Hur mycket detta senare än kan te sig vara fallet, utifrån blott "relativa" ("kvantitativa") grunder såsom exempelvis "vägningar" och "mätningar" (ja, här har man ju sig själv ovetandes redan från början helt enkelt uteslutit andra möjligheter, blott genom att begagna sig av ett endast kvantitativt utrednings-koncept).

Sedan är ju för det andra, absolut avgörande i vad mån ens förklaringsgrund är "sann" eller ej, dvs, i vad mån ens förklaringsgrund är i överensstämmelse med de verkliga förhållandena eller ej, varvid den inte utgör blott en förutfattad mening, eller någonting som utifrån ett perspektiv synes vara "en sak", men som ur ett annat perspektiv synes vara "en annan sak", utan istället någonting överhuvudtaget ingen tänkbar forskare med förståndet i behåll kan förneka. Dvs, i den mån man önskar med de verkliga förhållandena helt överensstämmande facit. Men det vill man väl..? Ja, här är vi trots allt tydligen - i alla fall för dagen — överens..?

Mvh/ PeterK

[Pilatus]

Du har hundra år av vetenskap att läsa in. När tänker du börja?

Jag går i Livets egen Stora Skola, och den är mycket djupare, mycket sannare och mycket mer upplysande än vad hela den samlade akademiska världen är ens i sina allra bästa stunder... (...men det där handlar om ens eget förhållande till livet, samt inget den akademiska världen eller överhuvudtaget någon "institution" kan administrera...).

Just denna text tyckte jag om. Givetvis är de erfarenheter vi gjort i livet det direkta referensmaterial vi har tillgång till. Det är självklart värdefull kunskap. Men det utesluter inte att vi behöver fylla på med sådant som andra människor har ägnat sina liv åt. Det är relativt enkelt att förstå, även andra människor har gjort erfarenheter och har lärt sig om livet och naturen. All denna ackumulerade kunskap kallas då den läggs fram i systematiserad form för vetenskap.

[reflex]

Vi kan tänka oss vårt eget döende. Men kan vi tänka oss "vara död" och inte längre finnas till öht?

Mycket väl.
Tänk dig ett tänt ljus.
Du blåser ut det. Ljuset står kvar lika men lågan finns inte kvar.

[förstår mig själv]

Vi kan tänka oss vårt eget döende. Men kan vi tänka oss "vara död" och inte längre finnas till öht?

Mycket väl.
Tänk dig ett tänt ljus.
Du blåser ut det. Ljuset står kvar lika men lågan finns inte kvar.

Vi har ju alltid levt, existerat. Varför låta fantasin om döden bli en upplevelse i nuet? Det går inte att beskriva döden som tillstånd då det inte kan beskrivas genom "påvisande av existens"..

[reflex]

Vi kan tänka oss vårt eget döende. Men kan vi tänka oss "vara död" och inte längre finnas till öht?

Mycket väl.
Tänk dig ett tänt ljus.
Du blåser ut det. Ljuset står kvar lika men lågan finns inte kvar.

Vi har ju alltid levt, existerat. Varför låta fantasin om döden bli en upplevelse i nuet? Det går inte att beskriva döden som tillstånd då det inte kan beskrivas genom "påvisande av existens"..

vi finns nu som bärare av lågan. När vi dör är vi bara ett stycke kött. Allt du ser i kött- eller grönsaksdisken har också varit bärare av lågan.

[Algotezza]

Vi har ju alltid levt, existerat. Varför låta fantasin om döden bli en upplevelse i nuet? Det går inte att beskriva döden som tillstånd då det inte kan beskrivas genom "påvisande av existens"..

vi finns nu som bärare av lågan. När vi dör är vi bara ett stycke kött. Allt du ser i kött- eller grönsaksdisken har också varit bärare av lågan.

Frågan är om lågan kan ta annan gestalt eller bara förintas. Energi kan ju inte förintas, bara övergå i annan form, annat tillstånd.

[Algotezza]

Vi kan tänka oss vårt eget döende. Men kan vi tänka oss "vara död" och inte längre finnas till öht?

Mycket väl.
Tänk dig ett tänt ljus.
Du blåser ut det. Ljuset står kvar lika men lågan finns inte kvar.

Ja, man kan tänka sig det som du via en metafor. Nu talar jag om att tänka sig det bokstavligt.

[Algotezza]

Vi har ju alltid levt, existerat. Varför låta fantasin om döden bli en upplevelse i nuet? Det går inte att beskriva döden som tillstånd då det inte kan beskrivas genom "påvisande av existens"..

Icke-existens av något kan alltså inte påvisas?