Konsekvensen av utebliven tid

[EggHead]

Puh, det var en hel vetenskap med mycket att beräkna bara för att försöka gör skillnad på de olika anledningarna till rödförskjutningen. Ser ut som du hade rätt och jag hade fel tack för upplysningen.

[EggHead]

Om man skulle återgå lite till tiden då, om förändring och rörelse går långsammare relativt sett pga gravitationen ju närmare ett svart hål något kommer så bör inte i all materia den "äter" också "frysa", sett utifrån, innan den når händelse horisonten? Med andra ord så bör aldrig någonting passera händelse horisonten, eller åtminstonde mycket långsamt(återigen sett utifrån), typ många miljoner år?

Är kanske ute och cyklar.

[Liam]

Om man skulle återgå lite till tiden då, om förändring och rörelse går långsammare relativt sett pga gravitationen ju närmare ett svart hål något kommer så bör inte i all materia den "äter" också "frysa", sett utifrån, innan den når händelse horisonten? Med andra ord så bör aldrig någonting passera händelse horisonten, eller åtminstonde mycket långsamt(återigen sett utifrån), typ många miljoner år?

Är kanske ute och cyklar.

Är det inte så att materian äts up nästan omedelbart (vet inte hur lång tid det tar) och krossas, men för en utomstående betraktare skulle tiden påverkas av gravitationen så det ser ut som om det "fastnar" på kanten.

[EggHead]

Om man skulle återgå lite till tiden då, om förändring och rörelse går långsammare relativt sett pga gravitationen ju närmare ett svart hål något kommer så bör inte i all materia den "äter" också "frysa", sett utifrån, innan den når händelse horisonten? Med andra ord så bör aldrig någonting passera händelse horisonten, eller åtminstonde mycket långsamt(återigen sett utifrån), typ många miljoner år?

Är kanske ute och cyklar.

Är det inte så att materian äts up nästan omedelbart (vet inte hur lång tid det tar) och krossas, men för en utomstående betraktare skulle tiden påverkas av gravitationen så det ser ut som om det "fastnar" på kanten.

För en utomstående betraktare fastnar det på kanten eftersom förändringen sker mycket långsammare ju närmre händelsehorisonten det kommer. Det "ser inte bara ut" att ske långsammare för en utomstående betraktare, det sker faktiskt långsammare. På samma sett om du skulle kunna överleva färden till händelsehorisonten så skulle du se allt utanför ske extremt fort, du skulle se de sista stjärnorna slockna.

[EggHead]

För en utomstående betraktare så når aldrig någon materia händelsehorisonten, med andra ord bör man i princip se all materia det svarta hålet någonsin "ätit" runt omkring och nära händelsehorisonten? Relativt till en betraktare når aldrig något händelsehorisonten? Är det någon som vet hur detta fungerar?

[Dura M]

För en utomstående betraktare så når aldrig någon materia händelsehorisonten, med andra ord bör man i princip se all materia det svarta hålet någonsin "ätit" runt omkring och nära händelsehorisonten? Relativt till en betraktare når aldrig något händelsehorisonten? Är det någon som vet hur detta fungerar?

Riktigt, men samtidigt går rödförskjutningen hos ljuset från föremålet mot oändligheten så du ser inget av det. Föremålet "slocknar" i samma takt som det "fryser" vid händelsehorisonten.

[EggHead]

För en utomstående betraktare så når aldrig någon materia händelsehorisonten, med andra ord bör man i princip se all materia det svarta hålet någonsin "ätit" runt omkring och nära händelsehorisonten? Relativt till en betraktare når aldrig något händelsehorisonten? Är det någon som vet hur detta fungerar?

Riktigt, men samtidigt går rödförskjutningen hos ljuset från föremålet mot oändligheten så du ser inget av det. Föremålet "slocknar" i samma takt som det "fryser" vid händelsehorisonten.

Med andra ord kan ingenting nå singulariteten och ett svart håls massa kan aldrig bli större? Om allting som är tillräckligt nära händelsehorisonten "fryser" relativt till "opåverkad tid" är och förblir insidan på ett svart hål detsamma föralltid.

[Dura M]

Med andra ord kan ingenting nå singulariteten och ett svart håls massa kan aldrig bli större? Om allting som är tillräckligt nära händelsehorisonten "fryser" relativt till "opåverkad tid" är och förblir insidan på ett svart hål detsamma föralltid.

Som utomstående betraktare kan du beskriva det så ja, men den som faller in i hålet når ju singulariteten på ändlig tid i sin egen referensram.

[EggHead]

Med andra ord kan ingenting nå singulariteten och ett svart håls massa kan aldrig bli större? Om allting som är tillräckligt nära händelsehorisonten "fryser" relativt till "opåverkad tid" är och förblir insidan på ett svart hål detsamma föralltid.

Som utomstående betraktare kan du beskriva det så ja, men den som faller in i hålet når ju singulariteten på ändlig tid i sin egen referensram.

Men vår referensram kräver ju att det går en evighet för en betraktare, vilket innebär att det aldrig händer även om tiden har sin gilla gång för någon/något som faller in. Vi är ju på utsidan och får utgå från det som händer relativt till oss, en singualaritet får aldrig någon massa. Detta måste ju ändå ha någon konsekvens?

[Dura M]

Men vår referensram kräver ju att det går en evighet för en betraktare, vilket innebär att det aldrig händer även om tiden har sin gilla gång för någon/något som faller in. Vi är ju på utsidan och får utgå från det som händer relativt till oss, en singualaritet får aldrig någon massa. Detta måste ju ändå ha någon konsekvens?

Vilken konsekvens menar du att det måste ha? Det är ju bara en koordinattransformation som skiljer den utomstående betraktaren (som inte ser något passera händelsehorisonten) från den fritt fallande betraktaren (som når hålets centrum på ändlig tid) så de enda skillnader som rimligen kan finnas mellan dessa båda beskrivningar är just koordinatberoende skillnader (tidsdilatation etc).

[Liam]

Hur kan det stämma? Jag är ganska säker på att svarta hål långsamt avger energi i form av strålning. Denna energi måste givetvis intas?

[Dura M]

Hur kan det stämma? Jag är ganska säker på att svarta hål långsamt avger energi i form av strålning. Denna energi måste givetvis intas?

Förstår inte din fråga.

[Justin Case]

En enkel fråga med ett svårt svar.

Om tid inte existerar, händer allt som skulle kunna hända med deras följd händelser omedelbart eller händer ingenting?

Vad du först och främst frågar är väl: "finns tid?". Låt oss börja där. Anta att tid inte finns. Då är din fråga meningslös, för då har du ju inget att vinna på att ställa den. Då kommer du (och/eller världens individer eller något annat kollektiv av individer) ju inte att få ett annorlunda liv beroende på om du ställer den (din fråga om huruvida tid finns) eller inte ställer den. Din fråga är i så fall av samma skäl lika onödig att besvara. Det enda scenario, i vilket det överhuvudtaget kan tänkas löna sig (för dig eller någon annan) att fråga sig om tid existerar eller inte, är i det scenario där tid existerar, för endast i det scenariot kan man vinna (eller förlora) något på om/huruvida/att tid existerar. Frågan har alltså fått sitt svar redan genom att ställas.

Jag tycker mig ha kommit fram till att universum måste vara oändligt stort och oändligt variationsrikt, och att därför allt som någonsin kan hända händer i varje ögonblick. Det kan tyckas som att jag därav bör dra slutsatsen att man lika gärna kan skrota föreställningen att tid finns, men jag håller ändå fast vid tron att tid finns, för, som jag visat i ovanstående stycke, har vi ingenting att vinna på att skrota föreställningen att tid finns, vi har endast (om än bara hypotetiskt) något att förlora på det. Beslutsteori torde därmed ge att vi trots allt bör fortsätta ha den syn på tid vi hittills haft, det vill säga att saker och ting sker efter varandra, och att händelseförlopp går att påverka, och att därmed universum i sin helhet går att påverka, och att det alltså spelar roll vad vi gör. Om det inte spelar något roll vad vi gör, förlorar vi inget på att felaktigt tro att det spelar roll vad vi gör. Om det däremot spelar roll vad vi gör, har vi allt att vinna och inget att förlora på att tro att det spelar roll vad vi gör. Så hur liten sannolikheten än är för att att det spelar roll vad vi gör, bör vi alltså utgå från att det spelar roll vad vi gör. Och en sådan förutsättning implicerar med nödvändigthet att vi tror på förekomsten av tid. Ifrågasättandet av förekomsten av tid har alltså inget berättigande.

[Buddha]

För en utomstående betraktare så når aldrig någon materia händelsehorisonten, med andra ord bör man i princip se all materia det svarta hålet någonsin "ätit" runt omkring och nära händelsehorisonten? Relativt till en betraktare når aldrig något händelsehorisonten? Är det någon som vet hur detta fungerar?

Det är så att du som avlägsen observatör skulle se att allting saktades in mer och mer ju mer materian närmar sig händelsehorisonten. I teorin kan man se det som att denna materia inte når händelsehorisonten alls, MEN i verkligheten så skulle det gå till på följande sätt:
Eftersom ett föremål sänder ut fotoner så skulle detta också fortsätta så tills detta når händelsehorisonten. Det skulle gå till så att detta plötsligt skulle vara borta, just precis samtidigt som den sista fotonen sänds ut.

Det största misstaget någon gör är att blanda ihop teori med verklighet, visserligen måste teori även finnas, men se även till verklighet (smykpik)