Pilatus skrev:Algotezza skrev:Pilatus skrev:Om ingenting fanns, (kausalitet, naturkonstanter etc) så måste något villkor tillkommit helt orsakslöst, vilket medgav att något kunde finnas. Så, en dag, världen föddes i ett plötsligt läge av instabilitet och världen blåstes upp inflatoriskt och ur den avsvalnande plasman uppstod en massa galaxbildande materia som blev kvar som en längre utvecklingsfas i Big Bangs historia.
Varför inte kalla det villkoret för Gud? Ett kort ord lätt att minnas som just brukar användas om universums orsakslösa villkor.
Om vi skall sätta ett namn på den ursprungliga gnistan skulle man ju kunna ge fenomenet ett neutralt namn. T ex Måns eller Gullan för att komma ifrån alla myter om gudars inblandning i världen. För hur skall vi kunna svara på våra barns frågor om varifrån alla gudar kommer som påstås ha skapat världen? Vi vet ju inte. Och att göra en jätteanimism av hela spektaklet hjälper ju inte heller. Om den ursprungliga gnistans identitet är detsamma som Måns eller Gullan, men med tillägget att vi är en del av en gud som skapade sig själv på samma sätt som universum, nämligen ur ingenting, så är det väl än mer förbryllande? Varför krångla till naturen? Räcker inte världen till som den är? Måns och Gullan har tillkommit långt senare för att stilla vår oro. Havet dånar oroväckande, floderna Eufrat och Tigris svämmar över, det stormar och blixten sätter byn i brand, folk blir sjuka, några ser saker som bara de själva kan se. Så kommer någon vis gumma och talar lugnande och tröstar, stormen bedarrar ... kanske.
Det var du som införde termen "orsakslöst villkor" - det är så Gud bl.a. brukar definieras. Vi kan som du är inne på hitta på ett annat namn men en orsakslöst villkor är det väl ändå. Vi kan ju kalla det för singularitet eller singularitetens okända upphov. Sedan är det ju lite märkligt att man hänger upp sig på en benämning och inte på vad benämningen står för. Det är som om det ger rysningar att öht nämna ordet Gud, som om namnet eller vad det är, medför skapar ett slags allergi.
Jaja, du får gärna kalla det för "den ursprungliga gnistan" om du mår bättre av det.
Lustigt att man kan laborera med storheter som har de egenskaper man brukar tillskriva Gud men likväl drar sig för att använda detta ord om företeelsen i fråga.
På samma vis med New ageare och andra med "modern tro" som kan säga: "Nej, jag tror inte på en skäggig gubbe bland molnen utan på något slags kosmisk skaparkraft som liksom genomsyrar universum." Vem har någonsin trott på en "skäggig gubbe bland molnen"? Det man säger sig tro på är ungefär så som Den helige ande/ Guds ande brukar definieras.
Som vanligt gäller det att det viktiga hur något sägs och vilka etiketter vi använder. Hur blir viktigare än vad. "It ain't what you do, it's the way that you do it." Förpackningen är budskapet.
/Algotezza
