Medvetandet

[freddemalte]

Tack för svaren i denna tråd. Jag är fortfarande inte så klar över vad ni, som talar om medvetandet, avser med ordet. Kanske växer det fram med tiden?

[Pilatus]

Tack för svaren i denna tråd. Jag är fortfarande inte så klar över vad ni, som talar om medvetandet, avser med ordet. Kanske växer det fram med tiden?

Medvetandet är en funktion som medger att förnimmelsen kan bli föremål för kognitiv bearbetning. Responsen kan hållas tillbaks, eller modereras, alternativt släppas fri från hämning. Vi kan även simulera vår respons, ett sökande efter bästa respons. Attack eller flykt.

[Algotezza]

Att de egenskaper som uppenbaras för oss via upplevelsen av något, kosmos eller någon detalj i det, är något annat än vad detta upplevda något är i sig, är väl också ett antagande...

Att världen där ute inte är som vi upplever den har vi vetat länge, men aldrig varför. Inte ens objektiviteten stämmer med hur världen skulle vara utan upplevelsen. Men...eftersom nu världen inte är något utan en upplevelse så stämmer den ju ganska bra i alla fall.

Det fina i kråksången är att den skulle faktiskt stämma med vilken upplevelse som helst.

Hur vet vi/du det?

[freddemalte]

Tack för svaren i denna tråd. Jag är fortfarande inte så klar över vad ni, som talar om medvetandet, avser med ordet. Kanske växer det fram med tiden?

Medvetandet är en funktion som medger att förnimmelsen kan bli föremål för kognitiv bearbetning. Responsen kan hållas tillbaks, eller modereras, alternativt släppas fri från hämning. Vi kan även simulera vår respons, ett sökande efter bästa respons. Attack eller flykt.

Tack Pilatus! Är det då så ordet ska tolkas i de olika diskussionerna här på forumet? T ex i Illusionens utredning av medvetandets referens?

[Algotezza]

Medvetandet är en funktion som medger att förnimmelsen kan bli föremål för kognitiv bearbetning. Responsen kan hållas tillbaks, eller modereras, alternativt släppas fri från hämning. Vi kan även simulera vår respons, ett sökande efter bästa respons. Attack eller flykt.

Tack Pilatus! Är det då så ordet ska tolkas i de olika diskussionerna här på forumet? T ex i Illusionens utredning av medvetandets referens?

Kan man skilja mellan medvetandet och det man är medveten om? Har medvetande existens i sig eller existerar det bara i kraft av vad det är medvetet om?

Finns det olika slags medvetande? Grundmedvetande, meta-medvetande = självmedvetande, kosmiskt medvetande?

[freddemalte]

Medvetandet är en funktion som medger att förnimmelsen kan bli föremål för kognitiv bearbetning. Responsen kan hållas tillbaks, eller modereras, alternativt släppas fri från hämning. Vi kan även simulera vår respons, ett sökande efter bästa respons. Attack eller flykt.

Tack Pilatus! Är det då så ordet ska tolkas i de olika diskussionerna här på forumet? T ex i Illusionens utredning av medvetandets referens?

Kan man skilja mellan medvetandet och det man är medveten om? Har medvetande existens i sig eller existerar det bara i kraft av vad det är medvetet om?

Finns det olika slags medvetande? Grundmedvetande, meta-medvetande = självmedvetande, kosmiskt medvetande?

Bra fråga. Det hänger ju lite på vad man avser med begreppet medvetande.

[Pilatus]

Medvetandet är en funktion som medger att förnimmelsen kan bli föremål för kognitiv bearbetning. Responsen kan hållas tillbaks, eller modereras, alternativt släppas fri från hämning. Vi kan även simulera vår respons, ett sökande efter bästa respons. Attack eller flykt.

Tack Pilatus! Är det då så ordet ska tolkas i de olika diskussionerna här på forumet? T ex i Illusionens utredning av medvetandets referens?

Jag lutar åt att mitt svar till del är inspirerat av Germund Hesslow, och en psykologisk S - R modell. Analysen kan säkert utvecklas åtskilligt. Men jag vill undvika att se medvetandet som en hypostas.

Illusionens modell och begreppsvärld tycks ge de flesta forumdeltagarna bekymmer. Begreppen tycks nästa fast vid varann och vara otillgängliga för en analys. Begreppen rum, tid, medvetande tycks besitta ett ömsesidigt beroende som faller tillbaks på sin härledning ur Eulers formel. Det goda med Illusionens projekt är att han tvingar oss till eftertanke. Hur väl sitter de begrepp som vi slänger oss med? För övrigt har jag inte tidigare stött på något ämne där termerna inte låter sig definieras relativt enkelt, ungefär som Legoklossar.

Antingen har jag missförstått Illusionen, eller så handlar det om ett rigoröst försvar av delta-bygget som gjorts intellektuellt ointagligt. Det skulle vara intressant om någon som har vana att läsa uppsatser kunde skänka den sjuttiosidiga uppsatsen en genomläsning + några övergripande kritiska kommentarer. Nu menar jag inte i formellt avseende, utan snarare hypotesens konstruktion. Vad fungerar, och vari består de fel som gör hypotesen svår att tillämpa? Vilken hypotes är det som uppsatsen söker belägga/falsifiera?

[Algotezza]

Kan man skilja mellan medvetandet och det man är medveten om? Har medvetande existens i sig eller existerar det bara i kraft av vad det är medvetet om?

Finns det olika slags medvetande? Grundmedvetande, meta-medvetande = självmedvetande, kosmiskt medvetande?

Bra fråga. Det hänger ju lite på vad man avser med begreppet medvetande.

Har vi inte redan en intuitiv förståelse av begreppet medvetande? Kanske är det den vi försöker klä i ord. Förmodligen går det inte att precisera detta begrepp utan att hamna i motsägelser. Det är ju inget ting direkt och då blir det problem när man genom att försöka definiera det ändå på sätt och vis handskas med det som ett ting, ett objekt. I synnerhet som vår intuitiva bild av vad medvetandet är, är baserad på det faktum att vi själv har/är ett medvetande.

Att då försöka definiera det kräver att man distanserar sig från sitt vara för att se vad som kännetecknar det. Det låter sig bara göra genom den fiktiva manövern att se sitt medvetande utifrån som ett objekt, när vi i själva verket aldrig kan frikoppla oss från medvetandet och fortfarande vara vid liv och medvetande. Kanske vi i dödsögonblicket via en upplysningens blixt når fullständigt klarhet vårt medvetna vara. Helt tillfreds kan vi gå vår upplösning till mötes - eller glida över till nästa värld.

[freddemalte]

Exakt Algotezza! Häri ligger en stor del av problematiken, ty i någon mening kan man ju lika gärna säga att en medvetande helt enkelt är ens liv. Att vara vid medvetande är att vara tänkande, upplevande, kännande, etc. Man lever - är man ej medveten eller vid medvetande så är man helt enkelt inte för sig själv (möjligen för den andre).

Så att vara medveten är att vara i stånd att erfara. Graden av medvetande skulle sedan kunna beskriva hur pass mycket systemet kan reflektera över det som erfars etc.

Så i någon mening kan Illusionens fråga då bli: Vad är det 'erfarandet-av-livet's referens?

[Algotezza]

Exakt Algotezza! Häri ligger en stor del av problematiken, ty i någon mening kan man ju lika gärna säga att en medvetande helt enkelt är ens liv. Att vara vid medvetande är att vara tänkande, upplevande, kännande, etc. Man lever - är man ej medveten eller vid medvetande så är man helt enkelt inte för sig själv (möjligen för den andre).

Så att vara medveten är att vara i stånd att erfara. Graden av medvetande skulle sedan kunna beskriva hur pass mycket systemet kan reflektera över det som erfars etc.

Så i någon mening kan Illusionens fråga då bli: Vad är det 'erfarandet-av-livet's referens?

Ja, medvetandet finns över tiden, är väl beroende av att ha ett förflutet och en framtid, minnen och förväntan, planer. Medvetandet vid en viss tidpunkt finns därför att det har en förflutenhet och en framtid som det kan föreställa sig. Här och nu är en konstruktion, kanske medvetandets primära konstruktion för att vidmakthålla något slags normalitet och trygghet, spinna sin kontinuitet med det som nav, medvetandets omsorg om sig själv, utkastat i världen. Medvetandet resonerar hela tiden med sig själv med olika stämmor, är på så vis självuppehållande och självrefererande, bygger upp sig själv, vidmakthåller sig själv. Medvetandet l kräver ramar, måste vara begränsat, perspektivbetingat, för att finnas till. En medvetenhet om precis allt upplöser sig själv. Tänker jag i alla fall...

[Antic]

Hur vet vi/du det?

Därför att då skulle vi inte behöva uppleva den.

Då skulle vi se den som den är.

[Algotezza]

Hur vet vi/du det?

Därför att då skulle vi inte behöva uppleva den.

Då skulle vi se den som den är.

Det kanske är det vi gör.

[Antic]

Nej, för då skulle vi se allt likadant eftersom allt vi såg vore något specifikt och objektivt. Upplevelsen är det enda som räddar oss från det ödet.

Men vi kan vara helt lugna, världen utanför innehåller inget som hörs, inget som känns, inte ens något som syns.

[Algotezza]

Nej, för då skulle vi se allt likadant eftersom allt vi såg vore något specifikt och objektivt. Upplevelsen är det enda som räddar oss från det ödet.

Men vi kan vara helt lugna, världen utanför innehåller inget som hörs, inget som känns, inte ens något som syns.

Hur vet du det då?

Det är snarare vitt brus på alla plan och i alla avseenden... ett brus som löser upp medvetandet om vi skulle öppna oss för det...

[Antic]

Det är det som sinnena är till för, att skapa intryck som inte finns därute. Dina egna känselceller gör att något känns, och tappar du känseln så kan du inte längre skapa det intrycket och den biten av världen är borta.