No More Dead Moon Dictum

[Utforskaren]

Ingo Svahn beskiver i sin bok "Penetration The Question of Extraterrestrial and Human Telepathy" (1998) hur NASA presenterat månen som en gråaktig, livlös, död samt ointressant himlakropp, "the dead moon dictum". Under de senaste tio åren har denna bild visat sig vara felaktig i och med att nya rön når fram till allmänheten. Numera är det vetenskapligt acccepterat att månen har en mycket tunn "atmosfär", att det finns vatten på månen och att den har färger. Tunn atmosfär och vatten ger anledning att misstänka att det även "blåser på månen"...

Se på detta foto nedan av månen. Jämför med bilderna hur NASA astronaut Alan Bean illustrerat månen som han såg den på plats. Jämför sedan dessa två bilder med den bild du förmodligen fått via media av en måne som bara har gråskalor. Jag syftar inte på en konspirationsteori utan mer på hur media oavsiktligt kan förmedla en inkomplett bild av verkligheten som biter sig fast i medvetandet. Jag blev i alla fall mycket förvånad av alla färger som finns på ytan och att man till slut fann bevis för en tunn atmosfär och vatten.


Källa månfotot (förstorad bild av ovan): http://www.boredstop.com/imgp/moonhi.jpg


Källa (förstorad bild av ovan): Allan Beans målningar: http://www.alanbeangallery.com/scouting-full.html

In Britain's New Scientist, Physicist Bruce Elsmore of Cambridge University tells how the new technique of radio astronomy has detected and measured a very thin gas that surrounds the moon. Källa: Time Magazine, Monday, Sep. 23, 1957

The Moon has an atmosphere [faktum] so thin as to be almost negligible [värdering], with a total atmospheric mass of less than 104 kg.[34] One source of its atmosphere is outgassing—the release of gases such as radon that originate by radioactive decay processes within the crust and mantle.[citation needed] Another important source is generated through the process of sputtering, which involves the bombardment of micrometeorites, solar wind ions, electrons, and sunlight.[27] Gases that are released by sputtering can either reimplant into the regolith as a result of the Moon's gravity, or can be lost to space either by solar radiation pressure or by being swept away by the solar wind magnetic field if they are ionised. Källa: Wikipedia

Phil Ponce speaks with NASA scientist, Alan Binder, about the new discovery of water on the moon
PHIL PONCE: Yesterday, NASA scientists announced evidence of water on the moon. With us now is Alan Binder, the mission's principal scientist. Welcome, Mr. Binder. Mr. Binder, water on the moon, where is it?
ALAN BINDER, NASA: Absolutely. It's at the North and South Poles. Källa: pbs.org March 6, 1998

Water found in moon matter counters the long-held belief that Earth's satellite is bone dry, researchers announced today.
The researchers believe the water was ejected along with magma when "fire fountains" erupted more than three billion years ago from the moon's surface. Källa: National Geographic July 9, 2008

[Jörgen]

Jag kan föreställa mig mikroskopisk liv i marken, där det ligger skyddat från strålningen, och där vatten och gaser finns tillgängligt.

Denna ekosfär skulle kunna vara tusentals kilometer tjock, från några meter under månytan ända ner till centrum - det kanske finns mer biomassa på månen än på jorden, där livet är begränsat vid ytan, några få kilometer upp och nedåt.

Min teori motbevisades dock av argumentet om att detta månliv skulle ge ifrån sig gaser, som skulle upptäckas, vilket det inte har gjorts. Eller?

Månen är gjort av ost, i verkligheten.

[Dura M]

Jag blev i alla fall mycket förvånad av alla färger som finns på ytan och att man till slut fann bevis för en tunn atmosfär och vatten.

I den bilden har man dragit upp färgmättnaden rejält för att förstärka månens mycket svaga naturliga färgvariationer. Utan denna artificiella färgförstärkning är månen just så blek och färglös som den ser ut på de flesta bilder och även för blotta ögat.