Är universum oändligt?

[freddemalte]

Ja, lägga fram teorin går väl bra! Jag kan t.ex. lägga fram teorin om att univerum egntligen är en tomat, men jag torde väl då har någon slags idé om på vilket sätt jag kommit fram till det samt hur universum kan vara en tomat?

Så varje befäst teori i modern vetenskap och fysik är problemfria och utan några konsekvenser eller frågor man inte lyckats lösa fullt ut? Det låter som en trevlig utopi, precis som ett krav på en "fullständigt klar ontologi". Jag säger inte att man inte kan lyckas lösa många anomaliteter men det är väl ingen hemlighet att det finns gränser för den mänskliga förståelsen. Just vad som försiggår utanför rummet och tiden tror jag är exempel på en sådan gräns. Vill teologerna använda det som ett resonemang om Gud får de väl göra det, men det är väl snarare en resignation än ett gudsbevis.

Nu får gärna Justin hoppa in och berätta hur vi kan utöka vår mänskliga kapacitet genom implantat från en super-AI

Hej Lill-Leif

Sannolikheten att Justin ska hoppa in beräknar jag till alef(0)*BB/alla primtal som existerar

Lill-Leif, det du säger är alltså att de som påstår (eller har en teori om) att universum är ändligt egentligen inte förstår vad de påstår?

Vänligen

Fredrik

[Lill-Leif]

Lill-Leif, det du säger är alltså att de som påstår (eller har en teori om) att universum är ändligt egentligen inte förstår vad de påstår?

Om kravet är att man fullt ut ska förstå alla konsekvenser och problem som ett påstående eller en teori medför så påstår jag det, ja. Men jag vet inte riktigt var det kravet kommer från och har inte vad jag kommer ihåg stött på det inom vetenskapsteorin tidigare?

[Justin Case]

En fortsättning på mitt senaste inlägg:

Med tanke på att:

- långt mer än en infinitesimal andel av de miljarder människoindivider som finns på jorden består av samma sorters grundämnen som du,
- långt mer än en infinitesimal andel av de miljarder galaxer vi kan observera är beskaffade på ungefär samma sätt som vår galax,
- långt mer än en infinitesimal andel av de oräkneliga väteatomer som påträffats beter sig på i grunden samma sätt som de som finns i min kropp,

...och så vidare, och så vidare, med ständigt samma genomgående trend: "mer av samma"...

- vore det inte då väldigt märkligt om det vore så att just existens (av något, vad det vara må) bara fanns på en infinitesimal andel av de potentiella platser där existens hypotetiskt kan tänkas finnas på? Det skulle ju totalt bryta det mönster vi ser i övrigt i världen. Det tycks mig väldigt märkligt att, i en enda fråga, nämligen hur mycket som existerar av det som kan tänkas existera, utgå från att ett mönsterbrott mot allt vi känner till skulle vara det troligaste, när ett lydande under ett och samma mönster annars är så genomgående i övrigt i allt vi kan observera.

[freddemalte]

Lill-Leif, det du säger är alltså att de som påstår (eller har en teori om) att universum är ändligt egentligen inte förstår vad de påstår?

Om kravet är att man fullt ut ska förstå alla konsekvenser och problem som ett påstående eller en teori medför så påstår jag det, ja. Men jag vet inte riktigt var det kravet kommer från och har inte vad jag kommer ihåg stött på det inom vetenskapsteorin tidigare?

Hej Lill-Leif

Men det är väl ganska centralt i teorin om ett ändligt universum att åtminstone förklara vad man tänkt sig?

Vänligen

Fredrik

[Dura M]

Men det är väl ganska centralt i teorin om ett ändligt universum att åtminstone förklara vad man tänkt sig?

Det är oklart vad du menar saknas. Vi kanske kan börja i andra änden: Du presenterar "en fullständigt klar ontologi" befräffande ett oändligt universum. Då kanske det klarnar vad det är du är ute efter.

[freddemalte]

Men det är väl ganska centralt i teorin om ett ändligt universum att åtminstone förklara vad man tänkt sig?

Det är oklart vad du menar saknas. Vi kanske kan börja i andra änden: Du presenterar "en fullständigt klar ontologi" befräffande ett oändligt universum. Då kanske det klarnar vad det är du är ute efter.

Hej Dura M

Ett oändligt universum tar aldrig slut vilket då i "praktiken" skulle innebära att om t.ex. en rymdsond hade kunna "klara sig" i en evighet (alltså inte slitas ut) och skickas iväg i från jorden och rakt ut i rymden skulle den aldrig nå en gräns av universum utan fortsätta i evighet.

Jag kan då se motargumentet, men även ett ändligt universum som expanderar i högre hastighet än sondens kommer i praktiken att uppfattas som oändligt. Japp, exemplet ovan avser då att om vi skulle ha ett scenario där detta ändliga universum expanderar så får vi anta att rymdsonden för fram snabbare en expansionen. Och då kanske jag får motargumentet, men tänk om det ändliga universumet expanderar med ljusets hastighet - ja, då ger jag upp! Då ser jag även det ändliga som oändligt eftersom det i någon slags reell mening inte utgör någon skillnad.

Jag vet inte om den nivån av beskrivning räcker för dig, men ställ gärna motfrågor så ska vi se om bilden klarnar

Vänligen

Fredrik

[Dura M]

Ett oändligt universum tar aldrig slut vilket då i "praktiken" skulle innebära att om t.ex. en rymdsond hade kunna "klara sig" i en evighet (alltså inte slitas ut) och skickas iväg i från jorden och rakt ut i rymden skulle den aldrig nå en gräns av universum utan fortsätta i evighet.

Samma beskrivning skulle kunna gälla ett ändligt universum. Du når aldrig någon gräns utan kan fortsätta färdas i evighet. Däremot finns det en gräns för hur stora avstånden kan bli vilket inte är fallet i ett oändligt universum.

[freddemalte]

Ett oändligt universum tar aldrig slut vilket då i "praktiken" skulle innebära att om t.ex. en rymdsond hade kunna "klara sig" i en evighet (alltså inte slitas ut) och skickas iväg i från jorden och rakt ut i rymden skulle den aldrig nå en gräns av universum utan fortsätta i evighet.

Samma beskrivning skulle kunna gälla ett ändligt universum. Du når aldrig någon gräns utan kan fortsätta färdas i evighet. Däremot finns det en gräns för hur stora avstånden kan bli vilket inte är fallet i ett oändligt universum.

Hej Dura M

Se tillägget i inlägget ovan.

Vänligen

Fredrik

[Dura M]

Jag kan då se motargumentet, men även ett ändligt universum som expanderar i högre hastighet än sondens kommer i praktiken att uppfattas som oändligt. Japp, exemplet ovan avser då att om vi skulle ha ett scenario där detta ändliga universum expanderar så får vi anta att rymdsonden för fram snabbare en expansionen. Och då kanske jag får motargumentet, men tänk om det ändliga universumet expanderar med ljusets hastighet - ja, då ger jag upp! Då ser jag även det ändliga som oändligt eftersom det i någon slags reell mening inte utgör någon skillnad.

Det är inte mitt motargument. Låt oss hålla oss till ett statiskt universum för enkelhets skull.

[freddemalte]

Jag kan då se motargumentet, men även ett ändligt universum som expanderar i högre hastighet än sondens kommer i praktiken att uppfattas som oändligt. Japp, exemplet ovan avser då att om vi skulle ha ett scenario där detta ändliga universum expanderar så får vi anta att rymdsonden för fram snabbare en expansionen. Och då kanske jag får motargumentet, men tänk om det ändliga universumet expanderar med ljusets hastighet - ja, då ger jag upp! Då ser jag även det ändliga som oändligt eftersom det i någon slags reell mening inte utgör någon skillnad.

Det är inte mitt motargument. Låt oss hålla oss till ett statiskt universum för enkelhets skull.

Hej Dura M
Självklart kan man inte slänga upp ett oändligt universum som ett bevismaterial för att ostensivt beskriva vad som avses, det närmaste jag kan komma är att hoppa över till "din värld" (matematiken) och med en enkel liknelse översätta universums storlek till en talserie och konstatera att det (gissar jag) finns bra beskrivningar (bevis) på att serierna fortsätter i oändlighet men knappast att de tvärt tar slut (är ändliga) - eller? Om, det mot förmodan, finns någon som anser att t.ex. heltalsserien tar slut blir man ju (precis som med universum) nyfiken på hur!

Här är jag självklart ute på tunn is

Vänligen

Fredrik

[Dura M]

Självklart kan man inte slänga upp ett oändligt universum som ett bevismaterial för att ostensivt beskriva vad som avses, det närmaste jag kan komma är att hoppa över till "din värld" (matematiken) och med en enkel liknelse översätta universums storlek till en talserie och konstatera att det (gissar jag) finns bra beskrivningar (bevis) på att serierna fortsätter i oändlighet men knappast att de tvärt tar slut (är ändliga) - eller? Om, det mot förmodan, finns någon som anser att t.ex. heltalsserien tar slut blir man ju (precis som med universum) nyfiken på hur!

Det är fortfarande oklart vad du är ute efter. Det är ingen (vad jag vet) som hävdar att rymden tar tvärt slut. Jag skrev ju precis att "Du når aldrig någon gräns utan kan fortsätta färdas i evighet".

[freddemalte]

Självklart kan man inte slänga upp ett oändligt universum som ett bevismaterial för att ostensivt beskriva vad som avses, det närmaste jag kan komma är att hoppa över till "din värld" (matematiken) och med en enkel liknelse översätta universums storlek till en talserie och konstatera att det (gissar jag) finns bra beskrivningar (bevis) på att serierna fortsätter i oändlighet men knappast att de tvärt tar slut (är ändliga) - eller? Om, det mot förmodan, finns någon som anser att t.ex. heltalsserien tar slut blir man ju (precis som med universum) nyfiken på hur!

Det är fortfarande oklart vad du är ute efter. Det är ingen (vad jag vet) som hävdar att rymden tar tvärt slut. Jag skrev ju precis att "Du når aldrig någon gräns utan kan fortsätta färdas i evighet".

Hej Dura M

Och jag uppfattar det mer som att det då är oklart med vad du avser med ändligt i detta sammanhang

Vänligen

Fredrik

[Dura M]

Och jag uppfattar det mer som att det då är oklart med vad du avser med ändligt i detta sammanhang

Som jag skrev, att det finns en gräns för hur stora avstånden kan vara.

[freddemalte]

Och jag uppfattar det mer som att det då är oklart med vad du avser med ändligt i detta sammanhang

Som jag skrev, att det finns en gräns för hur stora avstånden kan vara.

Hej Dura M
Ok, vi tänker nog lite olika du och jag, eller använder språket på olika sätt. Jag kan ju för övrig förtydliga med att jag inte har för avsikt att föra i bevis att universum är oändligt (jag har alltså inte en teori om ett oändligt universum). Storleken kan lika gärna vara odefinierad.

Vänligen

Fredrik

[Dura M]

Ok, vi tänker nog lite olika du och jag, eller använder språket på olika sätt.

Du håller alltså inte med om att universum är ändligt om det är så att det finns en övre gräns för hur stora avstånden i universum kan vara?