Har man fri vilja är det den fria viljan som är orsaken till ens val. Plus att d t finns det som påverkar den fria viljan, inskränker på den, underbygger den. Att allt har en orsak innebär inte att man inte har fri vilja. Den fria viljan ingår i orsaksväven. Är en faktor i den.
/Algotezza
Bönens irrationalitet
Moderator: Moderatorgruppen
-
seekeroftruth
- Inlägg: 424
- Blev medlem: 09 apr 2010 22:28
Algotezza skrev:Har man fri vilja är det den fria viljan som är orsaken till ens val. Plus att d t finns det som påverkar den fria viljan, inskränker på den, underbygger den. Att allt har en orsak innebär inte att man inte har fri vilja. Den fria viljan ingår i orsaksväven. Är en faktor i den.
/Algotezza
Det är kul att det finns många människor som säger att vi har frivilja och många som säger att vi inte har frivilja. Det verkar dock som att de flesta tror att vi har frivilja, alltså är detta den dominerande tron antar jag?
Även de proffesionella filosoferna är inte överens på denna punkt.
Jag har tänkt på detta du säger men får inte ihop det.
Kan du känna din frivilja Algotezza?
För mig verkar frivilja mindre trolig eftersom det ter sig för mig att alla levande varelser hela tiden gör sitt bästa... en själviskhet som går ut på att må så bra som möjligt. Beroende på vad man associerar sig själv med så yttrar sig denna själviskhet på olika sätt.
Hur stor denna frivilja är också väldigt viktigt att fasställa. Denna kunskap har många implikationer i rättväsendet och utbildningssyfte osv... om någon har frivilja så kan vi aldrig riktigt förutspå hur denne kommer handla rent teoretiskt. Har vi däremot ingen frivilja så kan vi iafall rent teoretiskt kunna förutspå någons handlande till en viss grad.
må gud skydda dig från allt det onda... och skänka dig allt det goda i överflöd!
seekeroftruth skrev:Algotezza skrev:Har man fri vilja är det den fria viljan som är orsaken till ens val. Plus att d t finns det som påverkar den fria viljan, inskränker på den, underbygger den. Att allt har en orsak innebär inte att man inte har fri vilja. Den fria viljan ingår i orsaksväven. Är en faktor i den.
/Algotezza
Det är kul att det finns många människor som säger att vi har frivilja och många som säger att vi inte har frivilja. Det verkar dock som att de flesta tror att vi har frivilja, alltså är detta den dominerande tron antar jag?
Även de proffesionella filosoferna är inte överens på denna punkt.
Jag har tänkt på detta du säger men får inte ihop det.
Kan du känna din frivilja Algotezza?
För mig verkar frivilja mindre trolig eftersom det ter sig för mig att alla levande varelser hela tiden gör sitt bästa... en själviskhet som går ut på att må så bra som möjligt. Beroende på vad man associerar sig själv med så yttrar sig denna själviskhet på olika sätt.
Hur stor denna frivilja är också väldigt viktigt att fasställa. Denna kunskap har många implikationer i rättväsendet och utbildningssyfte osv... om någon har frivilja så kan vi aldrig riktigt förutspå hur denne kommer handla rent teoretiskt. Har vi däremot ingen frivilja så kan vi iafall rent teoretiskt kunna förutspå någons handlande till en viss grad.
Pragmatiskt sett har vi fri vilja när vi kan tänka oss alternativ till de handlingar vi utför. Om vi sedan verkligen hade kunnat göra något annat än vad vi gör kan varken bevisas eller motbevisas. Det är en kontrafakltisk fråga. Vi förutsätter dock fri vilja för att t.ex. jurirdikan skall funka. Fri vilja är ett antagande vi gör och när vi märkt att vårt samhälle funkar bättre utifrån det antagandet än utifrån motsatsen, håller vi kvar vid antagande.
Tänk så här: om vi antar att vi har fri vilja följer vissa slusatser - att vi kan kräva ansvar t.ex. och att juridiken kan funka; antar vi det inte, följer andra, t.ex. att alla är utan ansvar och att vi inte kan använda jurdiken. Samhället bygger på antagande att vi har fri vilja. Vilket antagande mår vi bäst av, att det finns fri vilja eller inte? Ingen kan ju bevisa fullt ut att den finns eller inte finns. Det blir bara antagande. Då antar jag att det finns fri vilja för jag funkar bäst då.
I vardagslivet känner jag att jag ibland har ett val och en fri vilja, ibland att jag inte har ett fritt val. Det handlar inte om antingen-eller.
Fri vilja kan vi se när vi ser framåt i tiden. Bakåt behöver vi inte se/antaga någon fri vilja, bara sträng determinism.
Se inte så absolut på frågan!
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
-
seekeroftruth
- Inlägg: 424
- Blev medlem: 09 apr 2010 22:28
Algotezza skrev:seekeroftruth skrev:Algotezza skrev:Har man fri vilja är det den fria viljan som är orsaken till ens val. Plus att d t finns det som påverkar den fria viljan, inskränker på den, underbygger den. Att allt har en orsak innebär inte att man inte har fri vilja. Den fria viljan ingår i orsaksväven. Är en faktor i den.
/Algotezza
Det är kul att det finns många människor som säger att vi har frivilja och många som säger att vi inte har frivilja. Det verkar dock som att de flesta tror att vi har frivilja, alltså är detta den dominerande tron antar jag?
Även de proffesionella filosoferna är inte överens på denna punkt.
Jag har tänkt på detta du säger men får inte ihop det.
Kan du känna din frivilja Algotezza?
För mig verkar frivilja mindre trolig eftersom det ter sig för mig att alla levande varelser hela tiden gör sitt bästa... en själviskhet som går ut på att må så bra som möjligt. Beroende på vad man associerar sig själv med så yttrar sig denna själviskhet på olika sätt.
Hur stor denna frivilja är också väldigt viktigt att fasställa. Denna kunskap har många implikationer i rättväsendet och utbildningssyfte osv... om någon har frivilja så kan vi aldrig riktigt förutspå hur denne kommer handla rent teoretiskt. Har vi däremot ingen frivilja så kan vi iafall rent teoretiskt kunna förutspå någons handlande till en viss grad.
Pragmatiskt sett har vi fri vilja när vi kan tänka oss alternativ till de handlingar vi utför. Om vi sedan verkligen hade kunnat göra något annat än vad vi gör kan varken bevisas eller motbevisas. Det är en kontrafakltisk fråga. Vi förutsätter dock fri vilja för att t.ex. jurirdikan skall funka. Fri vilja är ett antagande vi gör och när vi märkt att vårt samhälle funkar bättre utifrån det antagandet än utifrån motsatsen, håller vi kvar vid antagande.
Tänk så här: om vi antar att vi har fri vilja följer vissa slusatser - att vi kan kräva ansvar t.ex. och att juridiken kan funka; antar vi det inte, följer andra, t.ex. att alla är utan ansvar och att vi inte kan använda jurdiken. Samhället bygger på antagande att vi har fri vilja. Vilket antagande mår vi bäst av, att det finns fri vilja eller inte? Ingen kan ju bevisa fullt ut att den finns eller inte finns. Det blir bara antagande. Då antar jag att det finns fri vilja för jag funkar bäst då.
I vardagslivet känner jag att jag ibland har ett val och en fri vilja, ibland att jag inte har ett fritt val. Det handlar inte om antingen-eller.
Fri vilja kan vi se när vi ser framåt i tiden. Bakåt behöver vi inte se/antaga någon fri vilja, bara sträng determinism.
Se inte så absolut på frågan!
/Algotezza
Tack för svaret.
Men jag tycker det är patetiskt om rättsväsendet har antagit frivilja som sann bara för att kunna straffa mera eller något. Det är inte så att vi förbjuder våld mot djur bara för de saknar frivilja.
må gud skydda dig från allt det onda... och skänka dig allt det goda i överflöd!
Först vill jag säga: Gud har gett oss fri tanke och vilja. Han har begränsat sin förhandskännedom
om vårt framtida val till gott eller ont. Så att ingen kan anklaga Honom för att vara en orättvis Fader – i något som helst avseende.
Jag talar till er om bönens makt. (Från Kristi tal till mänskligheten.)
Har ni felat i ert liv, har ni syndat mot de jordiska eller mot de himmelska lagarna, då skall ni inte genast bli modlösa, ej heller förtvivla, ty därigenom drar ni endast Mörkret tätare omkring er. Försök däremot att rätta er och stärka er vilja till det goda, ja, försök att ångra det ni har gjort! Men känner ni att ni inte förmår att segra över det onda eller över det som frestar er, då skall ni som barn hänvända er till vår Fader om mera hjälp och styrka. Ja tala till Honom med full tillit om allt det som vållar er sorg och bekymmer! Ty han tröttnar aldrig på era klaganden och besvär, Han är alltid redo att ge er all den hjälp ni har behov av.
Men när ni ber till vår himmelske Fader, då skall ni inte kräva Hans hjälp, då skall ni inte rabbla upp den ena bönen efter den andra, eller säga: ber vi så många gånger om det ena, så många gånger om det andra, då kommer vi säkerligen att bli bönhörda! Ej heller behöver ni läsa upp bestämt formade böner på olika tider om dagen eller natten; ty allt det som är yttre eller vanemässigt når aldrig till vår Fader.Vill ni be, då skall bönen födas i era hjärtan och bäras av era tankar, då kommer även det svagaste ropet att nå till vår Fader. Och aldrig någonsin skall ni ängslas över att orden som ni framstammar låter svaga eller ringa; ty ber ni av era hjärtans nöd och längtan, ber ni med innerlighet och fullt förtroende, då hör vår Fader er, och då bönhör Han er.
Sannerligen, jag säger er: ju innerligare er bön är, ju starkare era tankar är, desto större styrka kommer ni att mottaga från vår Fader. Ty i bönen möts era tankar med Hans Tankar; i bönen möts er vilja till Ljuset och det goda med Hans Vilja, som är idel Ljus, renhet och kärlek.
Men hör mig, alla ni människor som lider, som är sorgsna, svaga och eländiga: förmår ni inte att själva be ur hjärtat, förmår ni inte att samla och fasthålla era tankar, då skall jag vara er talesman, då skall jag bära er bön till vår Fader.
Det skall jag göra för alla er som känner mig och älskar mig. Det skall jag göra för alla de många som aldrig nånsin har hört mitt namn nämnas; detta skall jag göra för alla de många som behöver mig och har behov av min hjälp.
Och hör mig, alla ni som aldrig har bett, ni som inte vill, ni som inte har lärt er det, ni som inte hoppas, ej heller tror på någon bönhörelse, och alla ni som menar att Gud inte finns. Ni skall veta att varje gång ni sörjer över det onda och syndiga som finns i världen och inom er själva, varje gång ni fröjdar er över det som är ljust, vackert och härligt, då möts era tankar med vår Faders. Och Han som ser allt och vet allt, Han mottager era lyckliga och kärleksfulla tankar som ett tack för det goda Han har givit er, och Han mottager era sorgsna tankar som en bön om hjälp, en bön om större styrka och kraft, och Han ger er det som ni är i behov av.
Ja, sannerligen: era lyckliga eller sorgsna tankar väger ofta mer hos vår Fader än den skönast formade bönen.
Var inte själviska i er bön! Be inte för er själva allena, utan be för alla på Jorden. Och glöm inte dem som vi döden har lösts från de jordiska kropparna! Ja, be för alla som har återvänt till de himmelska boningarna; ty er bön och era kärleksfulla tankar kommer att glädja och stärka dem i deras svåra tid av självrannsakningstid. Försök kärleksfullt minnas dem som har lämnat er; ty inget är så plågsamt och bittert för dem som att se hur hastigt minnena bleknar, försvinner och sänks i glömskans djup; inget är så plågsamt och bittert för dem att se hur hastigt de tomma platserna åter fylls. Glöm därför inte dem som ni en gång älskade, utan bevara dem i ert minne; och om de har kränkt er eller syndat mot er medan de vandrade på Jorden, förlåt dem då av hela ert hjärta! Ty därigenom gör ni mången tung börda lättare för dem.
Tänk med vemod och kärlek på dem ni har mist, men jämra och klaga inte! Ty era suckar och själviska tankar binder och försenar dem i fullbordan av den räkenskap de skall avlägga. Ej heller får ni kalla dem till er för att tala om dåraktiga och likgiltiga ting. Och aldrig får ni utfråga dem om er framtids ve och väl; ty sådana frågor får de inte besvara, och ni gagnar sålunda varken dem eller er själva. Men kallar de på er, och talar de till er i vår Faders namn, då får ni lyssna på dem; ty då kommer de säkert för att varna er eller för att be om er hjälp eller förbön.
Ja, hör mig, ni människor! Var inte själviska i er bön, utan be för alla på hela Jorden; be för alla dem som vandrar med er, och för alla som har lämnat er. Ty med bönen skingrar ni Mörkret och drar Ljuset till er och till dem för vilka ni ber. Sannerligen, jag säger er: bönens makt är stor, när den bärs av kärleksfulla tankar; ty ni skall minnas: i bönen möts ni med vår Fader!.
(Kristus ålägger här människorna att gå framåt så långt i medlidande med och i kärlek till sina medmänniskor att de under bönen till Gud kan inkludera alla. Med uttrycket: ”ingen bör glömmas” menas naturligtvis inte att en mängd namn skall rabblas upp, det menas däremot att människan under bönen får försöka samla den lidande och sörjande delen av mänskligheten i sin tanke.)
Vidare säger jag till er som älskar den gamla bönen ”Fader vår” känner att ni bättre kan samla er i denna bön i stället för att själva forma era tankar, be då bara förtröstansfullt:
(De ursprungliga ”Fader vår” text.):
Fader, du som är i Himmelen,
helgat varde ditt namn;
led oss, tills vi träder in i dit Rike;
ske din Vilja, såsom i Himmelen, så och på Jorden;
vårt dagliga bröd giv oss idag;
förlåt oss våra skulder, och hjälp oss att förlåta dem oss skyldiga äro;
led oss när vi frestas, och fräls oss ifrån ondo;
tag de döda i ditt förvar;
beskydda och bevara oss alla.
Amen.
(Alltså så här undervisade Jesus sina anhängare ”Fader vår”. Bönen för de döda utelämnades av Paulus med motiveringen: att de döda, som hade levandegjorts och frälsts genom tron på Jesu försoningsdöd, inte behövde någon förbön, och de som dog utan denna tro kunde ändå inte frälsas med en förbön.)
Vedergällningslagen: Varje dålig tanke, varje ond och brottslig handling, leds genom Vedergällningslagen tillbaka till den som tänkte tanken eller begick handlingen; därigenom tillfogas upphovsmannen samma andliga eller kroppsliga lidanden som personen ifråga hade tänkt bringa, eller har bringat över andra. Balansen återställs då genom upphovsmannens utståndna lidanden.
Katastrofer som orsakas av Mörkrets inflytande på det bestående, och som ingriper i människornas liv genom att orsaka förstörelse och störningar, används också av Gud till avbalansering under Vedergällningslagen, varigenom Mörkret även här tvingas att tjäna Ljusets sak. Människor som direkt eller indirekt drabbas t ex av jordbävnings-, gruv-, trafik- eller brandkatastrofer, av krigets olika lidanden, t ex lemlästning, sjukdom, svält, förlust av jordiska ägodelar osv. kommer under de uthärdade andliga och kroppsliga lidandena alltid att få skulden från onda handlingar, dråp, mord och andra förbrytelser – begångna i tidigare liv – reglerad och upphävd, så att de framtida jordeliven kommer att forma sig ljusare och lyckligare för dem. Ty det måste stå klart för alla: att ingen människa, varken andligt eller kroppsligt, lider mer än vad hon själv har gjort sig skyldig till i tidigare liv. Och eftersom Gud aldrig saknar medel att gripa in då det är nödvändigt, kommer de människor som inte har någon skuld från tidigare jordeliv, som kan sonas på ovannämnda sätt, aldrig att utsättas för den sortens lidanden.
Över Vedergällningslagen står Guds barmhärtighet och medlidande.Var och en som helt och fullt ångrar sina onda och syndiga handlingar, kan genom sin ånger uppnå Guds tillåtelse att sona sina synder genom en eller flera kärleks- eller barmhärtighetsgärningar. Dessa gärningar utövas för människor mot vilka det har syndats.
Om t ex en människas liv hotas av angrepp från Mörkrets håll och det av en eller annan orsak inte anses lämplig att personen ifråga utsätts för en bråd eller förtidig död, kan denna människa mottaga en varning genom sin skyddsande. Till denna varning kan skyddsanden i framtiden, liksom tidigare, använda en människoande som i det jordiska livet var en släkting eller en vän till den som skall varnas. I kraft av skyddsandens vilja träder den avlidne fram synlig i den jordiska världen, och med detta plötsliga framträdande blir varningarna liksom starkare understrukna och mer trovärdiga. Många har sålunda i drömmar eller i vaket tillstånd sett en eller annan kär avliden, som genom skyddsandens hjälp i ord eller bilder har varnat personerna i fråga, så att de har undgått döden vid tåg- eller båtolyckor eller andra olyckor, eller vid jordbävningskatastrofer och liknande.
Människor som inte varnas utan dör i den sortens katastrofer, har genom handlingar i tidigare inkarnationer enligt Vädergällningslagen utsatt sig själva för att drabbas av sådana dödsätt, eller av de lidanden som förorsakas av sådana olyckshändelser.
Lite mer om Bönen och Vedergällningslagen:
Om man här på Jorden tänker sig möjligheten att en släktings, en väns eller en annan människas andliga eller kroppsliga lidanden beror på att vederbörande lider under Vedergällningslagen, kan man då genom bön till Gud upphäva eller kanske åtminstone lindra dessa lidanden? Ty Guds barmhärtighet står över Vedergällningslagen.
De människor som under Vedergällningslagen lider självförvållade lidanden – andliga eller kroppsliga – har gått miste om Guds förlåtande barmhärtighet genom att inte ångra de begångna synderna eller förbrytelserna under den period som ges till var och en efter varje avslutat jordeliv. Ty Guds barmhärtiga förlåtelse beror på människans eller människoandens sorg och ånger.
Människoanden ställs efter sitt uppvaknande i sfärhemmet inför de misstag, synder eller brott som den har gjort sig skyldig till under inkarnationen. Men många, många andar som under sin inkarnation har bekänt sig till en av kristendomens huvudreligioner kommer varken att tänka igenom eller att ångra sitt livs syndiga handlingar etc. De åberopar Jesu Kristi försoningsdöd, de hänvisar till att allt är förlåtet och utplånat genom nattvarden – under förtäringen av ”Kristi lekamen och blod”. För det mesta är det inget att göra åt dessa andar; de fortsätter envist och orubbligt att hålla fast vid de kyrkliga lärdomarna, även om många av dem under sin inkarnation ibland har tvivlat på dessa dogmers realitet. När dessa andar sålunda inte vill ångra därför att de hävdar att Jesus har sonat deras synder, kan de följaktligen inte uppnå varken Guds eller sina medmänniskors förlåtelse, vilket är förutsättningen för att allt kan utplånas utan försoning under Vedergällningslagen. Först när anden återvänder från en ny inkarnation, i vilken den som människa har lidit för sin syndaskuld och därigenom har sonat den, förstår människoanden att Jesu Kristi död på korset inte var någon försoningsdöd för mänsklighetens synder.
Men frågan var: om de som ser sina medmänniskor lida under Vedergällningslagens stränghet genom en bön till Gud kan upphäva detta vedergällningsstraff eller kanske åtminstone lindra det. Nej, ingen bön till Gud kan upphäva dessa lidanden, inte ens de böner som kommer från den djupaste kärleks- eller medlidandekänslan. Ty den som lider så, har inte velat ångra medan tid var, och han får nu genom lidandet lära sig att envishet och trotsighet inte gagnar, medan däremot sorg och ånger åstadkommer det rätta förhållandet mellan Gud och människor. Människors böner om hjälp kan dock även i dessa fall lindra en medmänniskas lidanden; ty varje bön om hjälp bringar Ljusets styrka till den det bes för, och denna Ljustillförsel kan ge så mycket andlig kraft att den lidande känner sina lidanden mindre starkt och därför kan bära dem med större tålamod. Men ingen människa kan under jordelivet avgöra hur mycket dessa förböner gagnar, ingen vet ju hur strängt ”försoningsstraffet” är utmätt i varje enskilt fall. Först när livet här är till ända kommer den bedjande att få veta hur svåra lidandena skulle ha varit och hur mycket de lindrats genom förbönen. Därför bör var och en som ser en medmänniska lida – andligt eller kroppsligt – utifrån sin kärleks- eller medlidandekänsla gå i förbön för den människan hos Gud. Dessutom borde aldrig bönen för de ”döda” glömmas, eftersom en sådan bön kan bringa Ljuset till de förmörkade sinnena och därigenom besegra människoandens trotsighet i den svåra självrannsakningstiden.
Tron på Jesu försoningsdöd, tron på det förlåtande momentet i nattvarden vilar över den kristna delen av mänskligheten som en mäktig förbannelse. Men dessa falska lärdomar härstammar från Ardor, (vem Ardor är får du veta om du läser boken ”Vandra mot Ljuset”.) och dessa lärdomar har försenat och kommer ännu i långa tider att försena en talrik människoskara i dess vandring mot det avlägsna Fadershemmet. Så länge det bland kyrkans lärare och ledare samt i församlingarna finns män och kvinnor i vilkas religiösa tal eller religiösa betraktelser Gud framhävs som den stränge, hämnande gudomen till vilken människor endast törs vända sig i ödmjuk, bävande ”gudsfruktan”, så länge Kristus av kristna människor betraktas som den som har sonat mänsklighetens synder, så länge kommer detta förhållande inte att förbättras. Först när all lära, allt tal om denne tyranniske, vankelmodige och hämnande ”människoguden” har tystnat för alltid, när dopet som villkor för salighet har förkastats, när det inses att nattvarden och alla andra sakrament är betydelselösa, när aldrig mer någon människa dömer sina medmänniskor till ”eviga plågor” i ett ”evigt helvete”, först då kan de som bekänner sig till kristendomens huvudreligioner och till dess olika nyanser vänta sig att komma fortare fram på sin mödosamma vandring. Men – och detta kan inte sägas ofta nog – människan är själv herre över om hon vill fortsätta att följa de gamla, falska lärdomarna och därigenom försena sin vandring framåt mot Ljuset och framåt mot Gud – eller om hon vill förkasta allt detta och vända sig till de sanningar som Gud har tillkännagivit för mänskligheten genom ”Vandra mot Ljuset” Trilogin. – Ty Gud tvingar ingen att göra det rätta, och ingen får tvinga sin nästa!Texten är hämtad från boktrilogin ”Vandra mot Ljuset”.
Med vänlig hälsning Paul
Epost: pali_3000@hotmail.com
om vårt framtida val till gott eller ont. Så att ingen kan anklaga Honom för att vara en orättvis Fader – i något som helst avseende.
Jag talar till er om bönens makt. (Från Kristi tal till mänskligheten.)
Har ni felat i ert liv, har ni syndat mot de jordiska eller mot de himmelska lagarna, då skall ni inte genast bli modlösa, ej heller förtvivla, ty därigenom drar ni endast Mörkret tätare omkring er. Försök däremot att rätta er och stärka er vilja till det goda, ja, försök att ångra det ni har gjort! Men känner ni att ni inte förmår att segra över det onda eller över det som frestar er, då skall ni som barn hänvända er till vår Fader om mera hjälp och styrka. Ja tala till Honom med full tillit om allt det som vållar er sorg och bekymmer! Ty han tröttnar aldrig på era klaganden och besvär, Han är alltid redo att ge er all den hjälp ni har behov av.
Men när ni ber till vår himmelske Fader, då skall ni inte kräva Hans hjälp, då skall ni inte rabbla upp den ena bönen efter den andra, eller säga: ber vi så många gånger om det ena, så många gånger om det andra, då kommer vi säkerligen att bli bönhörda! Ej heller behöver ni läsa upp bestämt formade böner på olika tider om dagen eller natten; ty allt det som är yttre eller vanemässigt når aldrig till vår Fader.Vill ni be, då skall bönen födas i era hjärtan och bäras av era tankar, då kommer även det svagaste ropet att nå till vår Fader. Och aldrig någonsin skall ni ängslas över att orden som ni framstammar låter svaga eller ringa; ty ber ni av era hjärtans nöd och längtan, ber ni med innerlighet och fullt förtroende, då hör vår Fader er, och då bönhör Han er.
Sannerligen, jag säger er: ju innerligare er bön är, ju starkare era tankar är, desto större styrka kommer ni att mottaga från vår Fader. Ty i bönen möts era tankar med Hans Tankar; i bönen möts er vilja till Ljuset och det goda med Hans Vilja, som är idel Ljus, renhet och kärlek.
Men hör mig, alla ni människor som lider, som är sorgsna, svaga och eländiga: förmår ni inte att själva be ur hjärtat, förmår ni inte att samla och fasthålla era tankar, då skall jag vara er talesman, då skall jag bära er bön till vår Fader.
Det skall jag göra för alla er som känner mig och älskar mig. Det skall jag göra för alla de många som aldrig nånsin har hört mitt namn nämnas; detta skall jag göra för alla de många som behöver mig och har behov av min hjälp.
Och hör mig, alla ni som aldrig har bett, ni som inte vill, ni som inte har lärt er det, ni som inte hoppas, ej heller tror på någon bönhörelse, och alla ni som menar att Gud inte finns. Ni skall veta att varje gång ni sörjer över det onda och syndiga som finns i världen och inom er själva, varje gång ni fröjdar er över det som är ljust, vackert och härligt, då möts era tankar med vår Faders. Och Han som ser allt och vet allt, Han mottager era lyckliga och kärleksfulla tankar som ett tack för det goda Han har givit er, och Han mottager era sorgsna tankar som en bön om hjälp, en bön om större styrka och kraft, och Han ger er det som ni är i behov av.
Ja, sannerligen: era lyckliga eller sorgsna tankar väger ofta mer hos vår Fader än den skönast formade bönen.
Var inte själviska i er bön! Be inte för er själva allena, utan be för alla på Jorden. Och glöm inte dem som vi döden har lösts från de jordiska kropparna! Ja, be för alla som har återvänt till de himmelska boningarna; ty er bön och era kärleksfulla tankar kommer att glädja och stärka dem i deras svåra tid av självrannsakningstid. Försök kärleksfullt minnas dem som har lämnat er; ty inget är så plågsamt och bittert för dem som att se hur hastigt minnena bleknar, försvinner och sänks i glömskans djup; inget är så plågsamt och bittert för dem att se hur hastigt de tomma platserna åter fylls. Glöm därför inte dem som ni en gång älskade, utan bevara dem i ert minne; och om de har kränkt er eller syndat mot er medan de vandrade på Jorden, förlåt dem då av hela ert hjärta! Ty därigenom gör ni mången tung börda lättare för dem.
Tänk med vemod och kärlek på dem ni har mist, men jämra och klaga inte! Ty era suckar och själviska tankar binder och försenar dem i fullbordan av den räkenskap de skall avlägga. Ej heller får ni kalla dem till er för att tala om dåraktiga och likgiltiga ting. Och aldrig får ni utfråga dem om er framtids ve och väl; ty sådana frågor får de inte besvara, och ni gagnar sålunda varken dem eller er själva. Men kallar de på er, och talar de till er i vår Faders namn, då får ni lyssna på dem; ty då kommer de säkert för att varna er eller för att be om er hjälp eller förbön.
Ja, hör mig, ni människor! Var inte själviska i er bön, utan be för alla på hela Jorden; be för alla dem som vandrar med er, och för alla som har lämnat er. Ty med bönen skingrar ni Mörkret och drar Ljuset till er och till dem för vilka ni ber. Sannerligen, jag säger er: bönens makt är stor, när den bärs av kärleksfulla tankar; ty ni skall minnas: i bönen möts ni med vår Fader!.
(Kristus ålägger här människorna att gå framåt så långt i medlidande med och i kärlek till sina medmänniskor att de under bönen till Gud kan inkludera alla. Med uttrycket: ”ingen bör glömmas” menas naturligtvis inte att en mängd namn skall rabblas upp, det menas däremot att människan under bönen får försöka samla den lidande och sörjande delen av mänskligheten i sin tanke.)
Vidare säger jag till er som älskar den gamla bönen ”Fader vår” känner att ni bättre kan samla er i denna bön i stället för att själva forma era tankar, be då bara förtröstansfullt:
(De ursprungliga ”Fader vår” text.):
Fader, du som är i Himmelen,
helgat varde ditt namn;
led oss, tills vi träder in i dit Rike;
ske din Vilja, såsom i Himmelen, så och på Jorden;
vårt dagliga bröd giv oss idag;
förlåt oss våra skulder, och hjälp oss att förlåta dem oss skyldiga äro;
led oss när vi frestas, och fräls oss ifrån ondo;
tag de döda i ditt förvar;
beskydda och bevara oss alla.
Amen.
(Alltså så här undervisade Jesus sina anhängare ”Fader vår”. Bönen för de döda utelämnades av Paulus med motiveringen: att de döda, som hade levandegjorts och frälsts genom tron på Jesu försoningsdöd, inte behövde någon förbön, och de som dog utan denna tro kunde ändå inte frälsas med en förbön.)
Vedergällningslagen: Varje dålig tanke, varje ond och brottslig handling, leds genom Vedergällningslagen tillbaka till den som tänkte tanken eller begick handlingen; därigenom tillfogas upphovsmannen samma andliga eller kroppsliga lidanden som personen ifråga hade tänkt bringa, eller har bringat över andra. Balansen återställs då genom upphovsmannens utståndna lidanden.
Katastrofer som orsakas av Mörkrets inflytande på det bestående, och som ingriper i människornas liv genom att orsaka förstörelse och störningar, används också av Gud till avbalansering under Vedergällningslagen, varigenom Mörkret även här tvingas att tjäna Ljusets sak. Människor som direkt eller indirekt drabbas t ex av jordbävnings-, gruv-, trafik- eller brandkatastrofer, av krigets olika lidanden, t ex lemlästning, sjukdom, svält, förlust av jordiska ägodelar osv. kommer under de uthärdade andliga och kroppsliga lidandena alltid att få skulden från onda handlingar, dråp, mord och andra förbrytelser – begångna i tidigare liv – reglerad och upphävd, så att de framtida jordeliven kommer att forma sig ljusare och lyckligare för dem. Ty det måste stå klart för alla: att ingen människa, varken andligt eller kroppsligt, lider mer än vad hon själv har gjort sig skyldig till i tidigare liv. Och eftersom Gud aldrig saknar medel att gripa in då det är nödvändigt, kommer de människor som inte har någon skuld från tidigare jordeliv, som kan sonas på ovannämnda sätt, aldrig att utsättas för den sortens lidanden.
Över Vedergällningslagen står Guds barmhärtighet och medlidande.Var och en som helt och fullt ångrar sina onda och syndiga handlingar, kan genom sin ånger uppnå Guds tillåtelse att sona sina synder genom en eller flera kärleks- eller barmhärtighetsgärningar. Dessa gärningar utövas för människor mot vilka det har syndats.
Om t ex en människas liv hotas av angrepp från Mörkrets håll och det av en eller annan orsak inte anses lämplig att personen ifråga utsätts för en bråd eller förtidig död, kan denna människa mottaga en varning genom sin skyddsande. Till denna varning kan skyddsanden i framtiden, liksom tidigare, använda en människoande som i det jordiska livet var en släkting eller en vän till den som skall varnas. I kraft av skyddsandens vilja träder den avlidne fram synlig i den jordiska världen, och med detta plötsliga framträdande blir varningarna liksom starkare understrukna och mer trovärdiga. Många har sålunda i drömmar eller i vaket tillstånd sett en eller annan kär avliden, som genom skyddsandens hjälp i ord eller bilder har varnat personerna i fråga, så att de har undgått döden vid tåg- eller båtolyckor eller andra olyckor, eller vid jordbävningskatastrofer och liknande.
Människor som inte varnas utan dör i den sortens katastrofer, har genom handlingar i tidigare inkarnationer enligt Vädergällningslagen utsatt sig själva för att drabbas av sådana dödsätt, eller av de lidanden som förorsakas av sådana olyckshändelser.
Lite mer om Bönen och Vedergällningslagen:
Om man här på Jorden tänker sig möjligheten att en släktings, en väns eller en annan människas andliga eller kroppsliga lidanden beror på att vederbörande lider under Vedergällningslagen, kan man då genom bön till Gud upphäva eller kanske åtminstone lindra dessa lidanden? Ty Guds barmhärtighet står över Vedergällningslagen.
De människor som under Vedergällningslagen lider självförvållade lidanden – andliga eller kroppsliga – har gått miste om Guds förlåtande barmhärtighet genom att inte ångra de begångna synderna eller förbrytelserna under den period som ges till var och en efter varje avslutat jordeliv. Ty Guds barmhärtiga förlåtelse beror på människans eller människoandens sorg och ånger.
Människoanden ställs efter sitt uppvaknande i sfärhemmet inför de misstag, synder eller brott som den har gjort sig skyldig till under inkarnationen. Men många, många andar som under sin inkarnation har bekänt sig till en av kristendomens huvudreligioner kommer varken att tänka igenom eller att ångra sitt livs syndiga handlingar etc. De åberopar Jesu Kristi försoningsdöd, de hänvisar till att allt är förlåtet och utplånat genom nattvarden – under förtäringen av ”Kristi lekamen och blod”. För det mesta är det inget att göra åt dessa andar; de fortsätter envist och orubbligt att hålla fast vid de kyrkliga lärdomarna, även om många av dem under sin inkarnation ibland har tvivlat på dessa dogmers realitet. När dessa andar sålunda inte vill ångra därför att de hävdar att Jesus har sonat deras synder, kan de följaktligen inte uppnå varken Guds eller sina medmänniskors förlåtelse, vilket är förutsättningen för att allt kan utplånas utan försoning under Vedergällningslagen. Först när anden återvänder från en ny inkarnation, i vilken den som människa har lidit för sin syndaskuld och därigenom har sonat den, förstår människoanden att Jesu Kristi död på korset inte var någon försoningsdöd för mänsklighetens synder.
Men frågan var: om de som ser sina medmänniskor lida under Vedergällningslagens stränghet genom en bön till Gud kan upphäva detta vedergällningsstraff eller kanske åtminstone lindra det. Nej, ingen bön till Gud kan upphäva dessa lidanden, inte ens de böner som kommer från den djupaste kärleks- eller medlidandekänslan. Ty den som lider så, har inte velat ångra medan tid var, och han får nu genom lidandet lära sig att envishet och trotsighet inte gagnar, medan däremot sorg och ånger åstadkommer det rätta förhållandet mellan Gud och människor. Människors böner om hjälp kan dock även i dessa fall lindra en medmänniskas lidanden; ty varje bön om hjälp bringar Ljusets styrka till den det bes för, och denna Ljustillförsel kan ge så mycket andlig kraft att den lidande känner sina lidanden mindre starkt och därför kan bära dem med större tålamod. Men ingen människa kan under jordelivet avgöra hur mycket dessa förböner gagnar, ingen vet ju hur strängt ”försoningsstraffet” är utmätt i varje enskilt fall. Först när livet här är till ända kommer den bedjande att få veta hur svåra lidandena skulle ha varit och hur mycket de lindrats genom förbönen. Därför bör var och en som ser en medmänniska lida – andligt eller kroppsligt – utifrån sin kärleks- eller medlidandekänsla gå i förbön för den människan hos Gud. Dessutom borde aldrig bönen för de ”döda” glömmas, eftersom en sådan bön kan bringa Ljuset till de förmörkade sinnena och därigenom besegra människoandens trotsighet i den svåra självrannsakningstiden.
Tron på Jesu försoningsdöd, tron på det förlåtande momentet i nattvarden vilar över den kristna delen av mänskligheten som en mäktig förbannelse. Men dessa falska lärdomar härstammar från Ardor, (vem Ardor är får du veta om du läser boken ”Vandra mot Ljuset”.) och dessa lärdomar har försenat och kommer ännu i långa tider att försena en talrik människoskara i dess vandring mot det avlägsna Fadershemmet. Så länge det bland kyrkans lärare och ledare samt i församlingarna finns män och kvinnor i vilkas religiösa tal eller religiösa betraktelser Gud framhävs som den stränge, hämnande gudomen till vilken människor endast törs vända sig i ödmjuk, bävande ”gudsfruktan”, så länge Kristus av kristna människor betraktas som den som har sonat mänsklighetens synder, så länge kommer detta förhållande inte att förbättras. Först när all lära, allt tal om denne tyranniske, vankelmodige och hämnande ”människoguden” har tystnat för alltid, när dopet som villkor för salighet har förkastats, när det inses att nattvarden och alla andra sakrament är betydelselösa, när aldrig mer någon människa dömer sina medmänniskor till ”eviga plågor” i ett ”evigt helvete”, först då kan de som bekänner sig till kristendomens huvudreligioner och till dess olika nyanser vänta sig att komma fortare fram på sin mödosamma vandring. Men – och detta kan inte sägas ofta nog – människan är själv herre över om hon vill fortsätta att följa de gamla, falska lärdomarna och därigenom försena sin vandring framåt mot Ljuset och framåt mot Gud – eller om hon vill förkasta allt detta och vända sig till de sanningar som Gud har tillkännagivit för mänskligheten genom ”Vandra mot Ljuset” Trilogin. – Ty Gud tvingar ingen att göra det rätta, och ingen får tvinga sin nästa!Texten är hämtad från boktrilogin ”Vandra mot Ljuset”.
Med vänlig hälsning Paul
Epost: pali_3000@hotmail.com
seekeroftruth skrev:Algotezza skrev:seekeroftruth skrev:Algotezza skrev:Har man fri vilja är det den fria viljan som är orsaken till ens val. Plus att d t finns det som påverkar den fria viljan, inskränker på den, underbygger den. Att allt har en orsak innebär inte att man inte har fri vilja. Den fria viljan ingår i orsaksväven. Är en faktor i den.
/Algotezza
Det är kul att det finns många människor som säger att vi har frivilja och många som säger att vi inte har frivilja. Det verkar dock som att de flesta tror att vi har frivilja, alltså är detta den dominerande tron antar jag?
Även de proffesionella filosoferna är inte överens på denna punkt.
Jag har tänkt på detta du säger men får inte ihop det.
Kan du känna din frivilja Algotezza?
För mig verkar frivilja mindre trolig eftersom det ter sig för mig att alla levande varelser hela tiden gör sitt bästa... en själviskhet som går ut på att må så bra som möjligt. Beroende på vad man associerar sig själv med så yttrar sig denna själviskhet på olika sätt.
Hur stor denna frivilja är också väldigt viktigt att fasställa. Denna kunskap har många implikationer i rättväsendet och utbildningssyfte osv... om någon har frivilja så kan vi aldrig riktigt förutspå hur denne kommer handla rent teoretiskt. Har vi däremot ingen frivilja så kan vi iafall rent teoretiskt kunna förutspå någons handlande till en viss grad.
Pragmatiskt sett har vi fri vilja när vi kan tänka oss alternativ till de handlingar vi utför. Om vi sedan verkligen hade kunnat göra något annat än vad vi gör kan varken bevisas eller motbevisas. Det är en kontrafakltisk fråga. Vi förutsätter dock fri vilja för att t.ex. jurirdikan skall funka. Fri vilja är ett antagande vi gör och när vi märkt att vårt samhälle funkar bättre utifrån det antagandet än utifrån motsatsen, håller vi kvar vid antagande.
Tänk så här: om vi antar att vi har fri vilja följer vissa slusatser - att vi kan kräva ansvar t.ex. och att juridiken kan funka; antar vi det inte, följer andra, t.ex. att alla är utan ansvar och att vi inte kan använda jurdiken. Samhället bygger på antagande att vi har fri vilja. Vilket antagande mår vi bäst av, att det finns fri vilja eller inte? Ingen kan ju bevisa fullt ut att den finns eller inte finns. Det blir bara antagande. Då antar jag att det finns fri vilja för jag funkar bäst då.
I vardagslivet känner jag att jag ibland har ett val och en fri vilja, ibland att jag inte har ett fritt val. Det handlar inte om antingen-eller.
Fri vilja kan vi se när vi ser framåt i tiden. Bakåt behöver vi inte se/antaga någon fri vilja, bara sträng determinism.
Se inte så absolut på frågan!
/Algotezza
Tack för svaret.
Men jag tycker det är patetiskt om rättsväsendet har antagit frivilja som sann bara för att kunna straffa mera eller något. Det är inte så att vi förbjuder våld mot djur bara för de saknar frivilja.
Det handlar om ansvar. Utan fri vilja inget ansvar. Om djur har fri vilja eller ej är ointressant. De kan inte straffas enligt lagen. De har inga skyldigheter. Hur kan de då enligt Djurens rätt ha rättigheter? Rättigheter förutsätter skyldigheter. Att vi bör behandla djuren väl beror inte på att de har rättigheter utan på att vi i regel strävar efter att de inte skall lida mer än nödvändigt då de är levande och kännande varelser. Den som har fri vilja kan då välja att behandla andra väl eller ej.
Lagen förbjduer inget. Den talar bara om vad de juridiska följderna kan bli efter olika handlingar.
Vi kan alltid göra vad fan vi vill bara vi är bereddda att ta konsekveneserna av det. Men det är den som gör som han/hon vill oftast inte är beredd att göra. Då får man rätta in sig i ledet. Om man vill slippa obehag. Man kan slinka undan ett par gånger från földjerna men med tiden blir det allt svårare.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
-
seekeroftruth
- Inlägg: 424
- Blev medlem: 09 apr 2010 22:28
Algotezza skrev:seekeroftruth skrev:Algotezza skrev:seekeroftruth skrev:Algotezza skrev:Har man fri vilja är det den fria viljan som är orsaken till ens val. Plus att d t finns det som påverkar den fria viljan, inskränker på den, underbygger den. Att allt har en orsak innebär inte att man inte har fri vilja. Den fria viljan ingår i orsaksväven. Är en faktor i den.
/Algotezza
Det är kul att det finns många människor som säger att vi har frivilja och många som säger att vi inte har frivilja. Det verkar dock som att de flesta tror att vi har frivilja, alltså är detta den dominerande tron antar jag?
Även de proffesionella filosoferna är inte överens på denna punkt.
Jag har tänkt på detta du säger men får inte ihop det.
Kan du känna din frivilja Algotezza?
För mig verkar frivilja mindre trolig eftersom det ter sig för mig att alla levande varelser hela tiden gör sitt bästa... en själviskhet som går ut på att må så bra som möjligt. Beroende på vad man associerar sig själv med så yttrar sig denna själviskhet på olika sätt.
Hur stor denna frivilja är också väldigt viktigt att fasställa. Denna kunskap har många implikationer i rättväsendet och utbildningssyfte osv... om någon har frivilja så kan vi aldrig riktigt förutspå hur denne kommer handla rent teoretiskt. Har vi däremot ingen frivilja så kan vi iafall rent teoretiskt kunna förutspå någons handlande till en viss grad.
Pragmatiskt sett har vi fri vilja när vi kan tänka oss alternativ till de handlingar vi utför. Om vi sedan verkligen hade kunnat göra något annat än vad vi gör kan varken bevisas eller motbevisas. Det är en kontrafakltisk fråga. Vi förutsätter dock fri vilja för att t.ex. jurirdikan skall funka. Fri vilja är ett antagande vi gör och när vi märkt att vårt samhälle funkar bättre utifrån det antagandet än utifrån motsatsen, håller vi kvar vid antagande.
Tänk så här: om vi antar att vi har fri vilja följer vissa slusatser - att vi kan kräva ansvar t.ex. och att juridiken kan funka; antar vi det inte, följer andra, t.ex. att alla är utan ansvar och att vi inte kan använda jurdiken. Samhället bygger på antagande att vi har fri vilja. Vilket antagande mår vi bäst av, att det finns fri vilja eller inte? Ingen kan ju bevisa fullt ut att den finns eller inte finns. Det blir bara antagande. Då antar jag att det finns fri vilja för jag funkar bäst då.
I vardagslivet känner jag att jag ibland har ett val och en fri vilja, ibland att jag inte har ett fritt val. Det handlar inte om antingen-eller.
Fri vilja kan vi se när vi ser framåt i tiden. Bakåt behöver vi inte se/antaga någon fri vilja, bara sträng determinism.
Se inte så absolut på frågan!
/Algotezza
Tack för svaret.
Men jag tycker det är patetiskt om rättsväsendet har antagit frivilja som sann bara för att kunna straffa mera eller något. Det är inte så att vi förbjuder våld mot djur bara för de saknar frivilja.
Det handlar om ansvar. Utan fri vilja inget ansvar. Om djur har fri vilja eller ej är ointressant. De kan inte straffas enligt lagen. De har inga skyldigheter. Hur kan de då enligt Djurens rätt ha rättigheter? Rättigheter förutsätter skyldigheter. Att vi bör behandla djuren väl beror inte på att de har rättigheter utan på att vi i regel strävar efter att de inte skall lida mer än nödvändigt då de är levande och kännande varelser. Den som har fri vilja kan då välja att behandla andra väl eller ej.
Lagen förbjduer inget. Den talar bara om vad de juridiska följderna kan bli efter olika handlingar.
Vi kan alltid göra vad fan vi vill bara vi är bereddda att ta konsekveneserna av det. Men det är den som gör som han/hon vill oftast inte är beredd att göra. Då får man rätta in sig i ledet. Om man vill slippa obehag. Man kan slinka undan ett par gånger från földjerna men med tiden blir det allt svårare.
/Algotezza
Jag är inte emot det du skriver att man skall stoppa folk från att skada annat folk osv...
Saken är den om jag skulle försätta mig i en kriminells hjärna så skulle jag förmodligen kunna finna en rationallitet bakom dennes handlande som grundade sig i vad som denne ansåg som bäst för en själv. Beroende på hur pass förnufts styrd denna människa är desto mer långsiktigt skulle den tänka i sitt sätt att fatta beslut. Så hur man än vrider och vänder på det verkar det som att alla handlingar i enlighet med vad dom anser som bäst för dom själva.
I min värld är det dumt att skada andra... det vore som att skada sig själv oberoende om jag åker fast eller ej. Någon annan kanske inte har samma identitet tänk som jag och då fattar dom beslut på ett helt annat sätt.
Hoppas du förstår vad jag menar. :)
må gud skydda dig från allt det onda... och skänka dig allt det goda i överflöd!
-
seekeroftruth
- Inlägg: 424
- Blev medlem: 09 apr 2010 22:28
Algotezza skrev:Seeker...
Det handlar om empati, kunna se sig själv i andra, känna igen sitt lidande i deras. Om jag inte vill lida, varför skulle de?
Enkel human logik...
/Algotezza
Jo, en del är såpass ädla att dom tänker så. Men det finns de som sätter sitt eget värde framför andras och de gör då inte sådana jämförelser.
Så länge jag mår bra är allt bra... sedan kanske dom känner empati till sin familj osv... men icke till hela skapelsen. Ty dom och skapelsen är två olika saker.
må gud skydda dig från allt det onda... och skänka dig allt det goda i överflöd!
seekeroftruth skrev:Algotezza skrev:Seeker...
Det handlar om empati, kunna se sig själv i andra, känna igen sitt lidande i deras. Om jag inte vill lida, varför skulle de?
Enkel human logik...
/Algotezza
Jo, en del är såpass ädla att dom tänker så. Men det finns de som sätter sitt eget värde framför andras och de gör då inte sådana jämförelser.
Så länge jag mår bra är allt bra... sedan kanske dom känner empati till sin familj osv... men icke till hela skapelsen. Ty dom och skapelsen är två olika saker.
Bristande logik i så fall...
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
bönens irrationalitet
En bön kan aldrig vara irrationell, en känsla kan vara irrationell, varje bön är en tanke-form, och besvaras kontinuerligt, därför att vårt universum är dynamiskt.vi kan säga att hela vår tillbvaro bygger på böner, du kanske ber till din vän att få låna 19 000 och du ser en vacker kvinna och du ber om hennes hand.
Men då de svarta bad de vita Herrarna om att få slippa sina kedjor, infriades då dessa böner, fanns det någon nåd i södern i Amerika på 1800-talet.
Det är klart nåden finns, det dynamiska växlar hela tiden, positivt negativt straff frisläppning osv
Men då de svarta bad de vita Herrarna om att få slippa sina kedjor, infriades då dessa böner, fanns det någon nåd i södern i Amerika på 1800-talet.
Det är klart nåden finns, det dynamiska växlar hela tiden, positivt negativt straff frisläppning osv
-
seekeroftruth
- Inlägg: 424
- Blev medlem: 09 apr 2010 22:28
Algotezza skrev:seekeroftruth skrev:Algotezza skrev:Seeker...
Det handlar om empati, kunna se sig själv i andra, känna igen sitt lidande i deras. Om jag inte vill lida, varför skulle de?
Enkel human logik...
/Algotezza
Jo, en del är såpass ädla att dom tänker så. Men det finns de som sätter sitt eget värde framför andras och de gör då inte sådana jämförelser.
Så länge jag mår bra är allt bra... sedan kanske dom känner empati till sin familj osv... men icke till hela skapelsen. Ty dom och skapelsen är två olika saker.
Bristande logik i så fall...
/Algotezza
Jo, eller avsaknad av insikt.
Något är fel iafall
må gud skydda dig från allt det onda... och skänka dig allt det goda i överflöd!
-
seekeroftruth
- Inlägg: 424
- Blev medlem: 09 apr 2010 22:28
Re: bönens irrationalitet
haralddavidsson skrev:En bön kan aldrig vara irrationell, en känsla kan vara irrationell, varje bön är en tanke-form, och besvaras kontinuerligt, därför att vårt universum är dynamiskt.vi kan säga att hela vår tillbvaro bygger på böner, du kanske ber till din vän att få låna 19 000 och du ser en vacker kvinna och du ber om hennes hand.
Men då de svarta bad de vita Herrarna om att få slippa sina kedjor, infriades då dessa böner, fanns det någon nåd i södern i Amerika på 1800-talet.
Det är klart nåden finns, det dynamiska växlar hela tiden, positivt negativt straff frisläppning osv
Visst är det som du säger. Det är därför det finns så mycket vetenskapliga bevis på att bönen är effektiv.
må gud skydda dig från allt det onda... och skänka dig allt det goda i överflöd!
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Algotezza skrev:Utan fri vilja inget ansvar. Om djur har fri vilja eller ej är ointressant. De kan inte straffas enligt lagen. De har inga skyldigheter. Hur kan de då enligt Djurens rätt ha rättigheter? Rättigheter förutsätter skyldigheter.
Har alltså inte de mest gravt förståndshandikappade människor som finns rättigheter de heller, enligt dig, med tanke på att de, likt ickemänskliga djur, inte har några skyldigheter?
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster