Bergspredikans betydelse
Moderator: Moderatorgruppen
Min tanke är bara att vi människor har en tendens att söka meningen med livet utanför oss själva! Om vi säger så här! när det gäller Gud, andlighet eller någon upplevelse vi inte kan förklara eller helt förstå, men vi kan känna (uppleva) att det känns rätt för oss (individuellt). Hur har människan gjort och gör för att beskriva det vi inte fullt förstår, har förmåga till eller ens kan. Jo, genom metaforer! all religion är skriven eller bildligt framtagen metaforiskt. För vi kan inte göra annat.
Vem har skrivit bibeln? människan! detta är upplevelser av människor som har skrivits ned i bibeln. Jag bara tänker tanken att "tanken skapar" är det inte det vi brukar kalla Gud, skaparen, I så fall är vi gud allihop! vi har bara inte förstått att detta var vad Jesus försökte förmedla till andra människor på sin tid! eller jag vet inte vad tror ni?
Vem har skrivit bibeln? människan! detta är upplevelser av människor som har skrivits ned i bibeln. Jag bara tänker tanken att "tanken skapar" är det inte det vi brukar kalla Gud, skaparen, I så fall är vi gud allihop! vi har bara inte förstått att detta var vad Jesus försökte förmedla till andra människor på sin tid! eller jag vet inte vad tror ni?
Det viktigaste är nog att man är nöjd. Mening skapas och ändras hela livet.
Roande att leka och meka med det världsliga och sen ha en liten stund för sig själv. olika meningar vid olika tillfällen.
Stora delar av vår existens är skapad, och har nog en mening för de som skapat våran värld.
Religioner är fråga om man vill vara del av en community för likasinnade och utveckla sin tro.
Men eftersom religionen är skapad av människor så ger vi dessa skapare det dom vill ha via religionen.
Tex använde sig turkarna av islam och Muhammed för att ta över världen under osmanska perioden. I botten låg ingen tro utan ett utnyttjande av andras tro..
Så vad som passar andra är upp till var och en. Hur mycket man lägger ner tid på att söka meningar i sin existens är också individuellt, somliga trivs i matrix.
Roande att leka och meka med det världsliga och sen ha en liten stund för sig själv. olika meningar vid olika tillfällen.
Stora delar av vår existens är skapad, och har nog en mening för de som skapat våran värld.
Religioner är fråga om man vill vara del av en community för likasinnade och utveckla sin tro.
Men eftersom religionen är skapad av människor så ger vi dessa skapare det dom vill ha via religionen.
Tex använde sig turkarna av islam och Muhammed för att ta över världen under osmanska perioden. I botten låg ingen tro utan ett utnyttjande av andras tro..
Så vad som passar andra är upp till var och en. Hur mycket man lägger ner tid på att söka meningar i sin existens är också individuellt, somliga trivs i matrix.
Har Jesus uttalat sig om Dopets Betydelse så som det framgår av de åt oss "överlämnade" Orden?
Ofta kom folk till Jesus för att döpas av honom.
Men Jesus döpte inte.
Och det hände sig en dag att några kom till honom och bad: ”Mästare, döp oss, så att vi kan bli renade från våra synder!”
Jesus såg på dem och sade: ”Säg mig, hur ofta rengör ni era kroppar?”
Folket undrade över hans ord. Men de svarade honom och sade: ”Vi rengör oss dagligen; ty vårt arbete, vägarnas damm och vårt svett nedsmutsar dagligen våra kroppar.”
Åter frågade Jesus: ”Säg mig, rengör ni er i dag från de orenheter som i morgon kommer att fastna på er kropp?”
Då svarade de: ”Detta gör vi inte; vi rengör oss i dag från det som i dag har nedsmutsat oss, och i morgon från det som i morgon kommer att nedsmutsa oss.”
Då svarade Jesus: ”Ja, så gör ni, ty det andra är ogenomförbart. Därför säger jag er: ni skall dagligen ångra era synder och dagligen be Herren förlåta er; ty Han förlåter inte i dag det som ni syndar i morgon. Sannerligen, jag säger er: det som finns, det finns, och det kan Herren vår Gud förlåta; men det som inte finns, kan ej heller förlåtas. Ja, jag säger er: ångra och be dagligen om förlåtelse, då skall ni förvisso på er doms dag vara skinande rena; ty ingen ond tanke kommer då att vittna mot er, och inga falska ord kommer att döma er.”
Men när han hade sagt detta, svarade folket: ”Johannes döper alla som kommer till honom.”
Då såg Jesus på dem, och han sade: ”Johannes har visat er vägen; gå och gör så som han har visat er, och som jag har sagt er.”
Men de undrade mycket över hans ord.
Och de gick från honom till Johannes. Och av honom lät de sig döpas; ty de förstod inte Jesu ord.
Varför vägrade Jesus att döpa de Människor som sökte honom?
Efter sitt dop talade Jesus med många som hade blivit döpta av Johannes, och han såg att inte alla förmådde förstå dopet på rätt sätt; ty folket lade ofta mer betydelse i denna handling än vad Johannes ville; ja, några trodde till och med att de genom dopet för all framtid var renade från syndens orenheter.
Därför vägrade Jesus att döpa; men han försökte vägleda alla som kom till honom, försökte lära dem att dopet endast var en sinnebild och inget mer.
Varför tillät då Jesus Apostlarna att döpa, när han själv vägrade att göra det?
När Jesus sände sina ledsagare på vandring från plats till plats, så att de skulle förkunna hans ord, mötte de mycket misstro och mycket motstånd när de enligt Jesu önskan vägrade att döpa de människor som sökte dem.
Och när Jesu ledsagare hade återvänt från sin första vandring, sade de: ”Mästare, tillåt oss att döpa, som Johannes gör; ty folket vänder sig ofta ifrån oss när vi inte vill döpa dem, för att på så sätt göra dem värdiga att mottagas i vårt samfund.”
Men Jesus svarade dem och sade: ”Döp inte, när det inte krävs av er; ty många är de som inte förmår att förstå dopets sanna betydelse, och vi borde inte förvirra deras tankar än mer.”
Men de fortsatte att be om tillåtelse till det.
Då svarade Jesus: ”Möter ni misstro och motstånd, och krävs det av er, döp då alla som önskar det; men då skall ni även lära dem ni döper att dagligen ångra och att be sin himmelske Fader förlåta det som de har syndat; ja, lär dem att de även efter dopet kommer att synda dagligen.”
Och Jesu ledsagare lovade att handla så som han bjöd dem.
Vad är orsaken till att många av Jesu och apostlarnas anhängare menade att dopet (Johannes’ sätt att döpa på) inte bara renade för de begångna synderna utan även för de framtida, fastän Jesus alltid förklarade att dopet endast var en symbol?
Både före Jesu tid och på Jesu tid kände den stora delen av befolkningen i hans fosterland lika mycket till några av de äldre mysteriekulterna som den stora allmänheten i dag känner till äldre tiders jul-, nyårs- och fastlagsseder.
”Dopet” var därför allmänt känt i judaland som en invigning, som en rening som luttrade och helgade den människa som vigde sitt liv i mysteriegudens tjänst. Nu kom emellertid Johannes Döparen och gjorde dopet tillgängligt för alla, dvs han invigde med sin dopceremoni alla som slöt sig till hans förkunnelse. Men när han tog vatten från Jordanfloden och göt det över sina lärjungar sade han: ”Som jag med vattnet renar era kroppar från markens damm och smuts, så kommer Herren att rena era hjärtan med den himmelska elden, rena er från syndens och ondskans smuts.” Här var det alltså frågan om en dubbel tvättning, ty hjärtat – det själsliga – skulle renas med Herrens ”himmelska eld”. Många menade därför att Herren lät sin eld rena det själsliga i människan samtidigt med att Johannes utgöt flodens vatten över deras kroppar. Och när elden hade renat deras ”hjärtan” från syndens och ondskans orenheter, kunde de på så sätt dubbelt renade inte längre besudlas av synden – även om de syndade.
En märklig logik! Men så var det. Och det var denna felaktiga uppfattning som Jesus försökte utrota genom att besvara frågan om dopet med jämförelsen om det dagliga rengörandet av kroppen, som omtalas här ovan.
Dopet som uttryck för rening och invigning var känt långt före Johannes’ tid.
På den försvunna Atlantiska ön användes det första gången som en symbolisk invigning av prästerna i deras tempelgärning.
Tron på Jesu försoningsdöd, tron på det förlåtande momentet i nattvarden tron på de olika sakramente som även dopet ingår, vilar över den kristna delen av mänskligheten som en mäktig förbannelse. Men dessa falska lärdomar härstammar från Guds äldste-fallne son, och dessa lärdomar har försenat och kommer ännu i långa tider att försena en talrik människoskara i dess vandring mot det avlägsna Fadershemmet. Så länge det bland kyrkans lärare och ledare samt i församlingarna finns män och kvinnor i vilkas religiösa tal eller religiösa betraktelser Gud framhävs som den stränge, hämnande gudomen till vilken människor endast törs vända sig i ödmjuk, bävande ”gudsfruktan”, så länge Kristus av kristna människor betraktas som den som har sonat mänsklighetens synder, så länge kommer detta förhållande inte att förbättras. Först när all lära, allt tal om denne tyranniske, vankelmodige och hämnande ”människoguden” har tystnat för alltid, när dopet som villkor för salighet har förkastats, när det inses att nattvarden och alla andra sakrament är betydelselösa, när aldrig mer någon människa dömer sina medmänniskor till ”eviga plågor” i ett ”evigt helvete”, först då kan de som bekänner sig till kristendomens huvudreligioner och till dess olika nyanser vänta sig att komma fortare fram på sin mödosamma vandring. Men – och detta kan inte sägas ofta nog – människan är själv herre över om hon vill fortsätta att följa de gamla, falska lärdomarna och därigenom försena sin vandring framåt mot Ljuset och framåt mot Gud – eller om hon vill förkasta allt detta och vända sig till de sanningar som Gud har tillkännagivit för mänskligheten genom boken ”Vandra mot Ljuset” och ”Försoningsläran och Genvägen”. – Ty Gud tvingar ingen att göra det rätta, och ingen får tvinga sin nästa!
Varma hälsningar Paul
E-post: pali_3000@hotmail.com
Ofta kom folk till Jesus för att döpas av honom.
Men Jesus döpte inte.
Och det hände sig en dag att några kom till honom och bad: ”Mästare, döp oss, så att vi kan bli renade från våra synder!”
Jesus såg på dem och sade: ”Säg mig, hur ofta rengör ni era kroppar?”
Folket undrade över hans ord. Men de svarade honom och sade: ”Vi rengör oss dagligen; ty vårt arbete, vägarnas damm och vårt svett nedsmutsar dagligen våra kroppar.”
Åter frågade Jesus: ”Säg mig, rengör ni er i dag från de orenheter som i morgon kommer att fastna på er kropp?”
Då svarade de: ”Detta gör vi inte; vi rengör oss i dag från det som i dag har nedsmutsat oss, och i morgon från det som i morgon kommer att nedsmutsa oss.”
Då svarade Jesus: ”Ja, så gör ni, ty det andra är ogenomförbart. Därför säger jag er: ni skall dagligen ångra era synder och dagligen be Herren förlåta er; ty Han förlåter inte i dag det som ni syndar i morgon. Sannerligen, jag säger er: det som finns, det finns, och det kan Herren vår Gud förlåta; men det som inte finns, kan ej heller förlåtas. Ja, jag säger er: ångra och be dagligen om förlåtelse, då skall ni förvisso på er doms dag vara skinande rena; ty ingen ond tanke kommer då att vittna mot er, och inga falska ord kommer att döma er.”
Men när han hade sagt detta, svarade folket: ”Johannes döper alla som kommer till honom.”
Då såg Jesus på dem, och han sade: ”Johannes har visat er vägen; gå och gör så som han har visat er, och som jag har sagt er.”
Men de undrade mycket över hans ord.
Och de gick från honom till Johannes. Och av honom lät de sig döpas; ty de förstod inte Jesu ord.
Varför vägrade Jesus att döpa de Människor som sökte honom?
Efter sitt dop talade Jesus med många som hade blivit döpta av Johannes, och han såg att inte alla förmådde förstå dopet på rätt sätt; ty folket lade ofta mer betydelse i denna handling än vad Johannes ville; ja, några trodde till och med att de genom dopet för all framtid var renade från syndens orenheter.
Därför vägrade Jesus att döpa; men han försökte vägleda alla som kom till honom, försökte lära dem att dopet endast var en sinnebild och inget mer.
Varför tillät då Jesus Apostlarna att döpa, när han själv vägrade att göra det?
När Jesus sände sina ledsagare på vandring från plats till plats, så att de skulle förkunna hans ord, mötte de mycket misstro och mycket motstånd när de enligt Jesu önskan vägrade att döpa de människor som sökte dem.
Och när Jesu ledsagare hade återvänt från sin första vandring, sade de: ”Mästare, tillåt oss att döpa, som Johannes gör; ty folket vänder sig ofta ifrån oss när vi inte vill döpa dem, för att på så sätt göra dem värdiga att mottagas i vårt samfund.”
Men Jesus svarade dem och sade: ”Döp inte, när det inte krävs av er; ty många är de som inte förmår att förstå dopets sanna betydelse, och vi borde inte förvirra deras tankar än mer.”
Men de fortsatte att be om tillåtelse till det.
Då svarade Jesus: ”Möter ni misstro och motstånd, och krävs det av er, döp då alla som önskar det; men då skall ni även lära dem ni döper att dagligen ångra och att be sin himmelske Fader förlåta det som de har syndat; ja, lär dem att de även efter dopet kommer att synda dagligen.”
Och Jesu ledsagare lovade att handla så som han bjöd dem.
Vad är orsaken till att många av Jesu och apostlarnas anhängare menade att dopet (Johannes’ sätt att döpa på) inte bara renade för de begångna synderna utan även för de framtida, fastän Jesus alltid förklarade att dopet endast var en symbol?
Både före Jesu tid och på Jesu tid kände den stora delen av befolkningen i hans fosterland lika mycket till några av de äldre mysteriekulterna som den stora allmänheten i dag känner till äldre tiders jul-, nyårs- och fastlagsseder.
”Dopet” var därför allmänt känt i judaland som en invigning, som en rening som luttrade och helgade den människa som vigde sitt liv i mysteriegudens tjänst. Nu kom emellertid Johannes Döparen och gjorde dopet tillgängligt för alla, dvs han invigde med sin dopceremoni alla som slöt sig till hans förkunnelse. Men när han tog vatten från Jordanfloden och göt det över sina lärjungar sade han: ”Som jag med vattnet renar era kroppar från markens damm och smuts, så kommer Herren att rena era hjärtan med den himmelska elden, rena er från syndens och ondskans smuts.” Här var det alltså frågan om en dubbel tvättning, ty hjärtat – det själsliga – skulle renas med Herrens ”himmelska eld”. Många menade därför att Herren lät sin eld rena det själsliga i människan samtidigt med att Johannes utgöt flodens vatten över deras kroppar. Och när elden hade renat deras ”hjärtan” från syndens och ondskans orenheter, kunde de på så sätt dubbelt renade inte längre besudlas av synden – även om de syndade.
En märklig logik! Men så var det. Och det var denna felaktiga uppfattning som Jesus försökte utrota genom att besvara frågan om dopet med jämförelsen om det dagliga rengörandet av kroppen, som omtalas här ovan.
Dopet som uttryck för rening och invigning var känt långt före Johannes’ tid.
På den försvunna Atlantiska ön användes det första gången som en symbolisk invigning av prästerna i deras tempelgärning.
Tron på Jesu försoningsdöd, tron på det förlåtande momentet i nattvarden tron på de olika sakramente som även dopet ingår, vilar över den kristna delen av mänskligheten som en mäktig förbannelse. Men dessa falska lärdomar härstammar från Guds äldste-fallne son, och dessa lärdomar har försenat och kommer ännu i långa tider att försena en talrik människoskara i dess vandring mot det avlägsna Fadershemmet. Så länge det bland kyrkans lärare och ledare samt i församlingarna finns män och kvinnor i vilkas religiösa tal eller religiösa betraktelser Gud framhävs som den stränge, hämnande gudomen till vilken människor endast törs vända sig i ödmjuk, bävande ”gudsfruktan”, så länge Kristus av kristna människor betraktas som den som har sonat mänsklighetens synder, så länge kommer detta förhållande inte att förbättras. Först när all lära, allt tal om denne tyranniske, vankelmodige och hämnande ”människoguden” har tystnat för alltid, när dopet som villkor för salighet har förkastats, när det inses att nattvarden och alla andra sakrament är betydelselösa, när aldrig mer någon människa dömer sina medmänniskor till ”eviga plågor” i ett ”evigt helvete”, först då kan de som bekänner sig till kristendomens huvudreligioner och till dess olika nyanser vänta sig att komma fortare fram på sin mödosamma vandring. Men – och detta kan inte sägas ofta nog – människan är själv herre över om hon vill fortsätta att följa de gamla, falska lärdomarna och därigenom försena sin vandring framåt mot Ljuset och framåt mot Gud – eller om hon vill förkasta allt detta och vända sig till de sanningar som Gud har tillkännagivit för mänskligheten genom boken ”Vandra mot Ljuset” och ”Försoningsläran och Genvägen”. – Ty Gud tvingar ingen att göra det rätta, och ingen får tvinga sin nästa!
Varma hälsningar Paul
E-post: pali_3000@hotmail.com
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster