Joahn skrev:För antag att vi alla lever i Paradiset, Edens lustgård. Allt är perfekt, orört, oförstört, harmoniskt, balanserat... fulländat. Om vi utgår från de abrahamitiska religionerna så är detta människans högsta syfte: att okritiskt tjäna och lyda Gud, göra som Han önskar, sköta om djuren och naturen åt honom.
Kass gud som kan skapa allt men inte ta hand om det själv, tror du inte att det finns ett annat syfte med att ge oss den uppgiften? För att vi skall vantrivas och leva i dissharmoni?
Sanningen är ju den att vi lever precis som vi vill nu, se dig runt omkring (vem är igentligen lycklig?) hade vi klappat fåren i paradiset och följt guds lagar, som är till nytta för oss så hade vi inte haft problem med sådana saker som vi har idag. Dessutom finns det flera exempel på hur folk resonerade med gud.
Allting är skört och bräckligt; om vi någon gång går emot Guds vilja är Paradiset inte längre perfekt, liksom första repan i ett nytt matbord är den värsta.
Det är inte så, hur många gånger har du blivit överkörd av en lastbil?
Inte så många va? För dina föräldrar och vuxna runtomkring dig uppmanade dig att vara försiktig, varför gjorde de det? Jo för att de älskade dig och var rädda om dig.
Paradiset är perfekt annars vore det ju inget paradis, vad som inte är en del av paradiset är vi, för vi kan inte lyssna på gud när han säger åt oss att akta oss för lastbilar. Vi vet ju så bra själva.....
Men att trotsa Gud ger oss något i gengäld: Erfarenhet. Varje gång vi handlar på eget initiativ så lär vi oss något, och är ansvariga för vad vi gjort.
Såvida vi överlever.
Visst du kanske överlever att bli överkörd av en lastbil en gång.
men vilken sorg din mamma skulle känna det för dig, vad ledsna de skulle vara när du led helt i onödan, hon hade ju redan berättat för dig att det gjorde ont.
När Eva tar den första tuggan av äpplet så säger hon samtidigt att hon är en självständig varelse som kan ta egna initiativ, som är ansvarig för sina handlingar, som vågar tänja på gränserna och med egna ögon se vad som finns Bortanför.
Fast hon sa ju tvärtom, hon visade att hon var obstinat, som ett litet barn som tror att värderingar är fasta från 15års ålder. Visst är hon ansvarig, det visade hon genom sin handling fast jag undrar om hon förstod vad det ansvaret skulle innebära för framtiden.
Så vad är då mest värt? Livserfarenhet, visdom, självständighet och ansvar eller evig lycka, okunskap, omedvetenhet och beroende?
För mig är det givet:
Att bli påkörd av en lastbil, överleva och sitta i rullstol resten av mitt liv eller lyssna på min pappa som sa åt mig att akta mig.... evigt liv, i en paradisisk värld. YEPP! Är det sant... så gärna för mig.
Visdom? Jag har så svårt att sammankoppla det med mänskliga erfarenheter, hur tänker du då?
den mänskliga visheten som större än guds vishet? (detta har jag läst att ngn påstod redan då...på den tiden
)
Vi har att välja mellan en värld där ondska finns, eller ett Paradis där allt är perfekt, oförstört, men där vi aldrig egentligen kommer någon vart... för som jag ser det så finns inga andra alternativ.
För vi kommer att bli robotar? Eller leva på instinkt?
Den fria viljan?
Fast: jag vill poängtera en sak. Att veta vad som är "bäst för mig" och att göra därefter, är helt skiljda saker. För visst är det så att även om man vet att man i framtiden kommer att ångra sig så gör man saker som är utstuderade och skadliga för en själv. Iallafall jag. Fast jag gör det inte för att jag vill ha en erfarenhet jag gör det av ren egoism och (sinnlig njutning) för visst vet väl jag vadsom är bäst för mig och det är ju ändå jag som får stå med problemet sedan, så varför lyda gud? Han är ju så hemskt långt borta.
Mvh Tanja
Innan ni går: För till från knappen från till till från. Tänk på miljön....
