Hubert skrev:Hur hamnade Allmän religionsdiskussion här?
Guds vägar är outgrundliga?
Associationsvägar...?
Moderator: Moderatorgruppen
Hubert skrev:Hur hamnade Allmän religionsdiskussion här?
Guds vägar är outgrundliga?
Hubert skrev:Hur hamnade Allmän religionsdiskussion här?
Guds vägar är outgrundliga?
Hubert skrev:Hur hamnade Allmän religionsdiskussion här?
Guds vägar är outgrundliga?
Vertumnus skrev:Men kausaliteten var redan tidigare problematiserad, empirikern David Hume hade upptäckt att vi med våra sinnen inte kan fastställa kausala förlopp. En tanke som Kant senare kom att vidareutveckla i sin berömda tes om tinget i sig.
Pilatus skrev:Vertumnus skrev:Men kausaliteten var redan tidigare problematiserad, empirikern David Hume hade upptäckt att vi med våra sinnen inte kan fastställa kausala förlopp. En tanke som Kant senare kom att vidareutveckla i sin berömda tes om tinget i sig.
Kausalitet har inte direkt med tinget i sig att göra, eftersom tinget i sig befinner sig bortom vår erfarenhet.
Vertumnus skrev:Pilatus skrev:Kausalitet har inte direkt med tinget i sig att göra, eftersom tinget i sig befinner sig bortom vår erfarenhet.
Kausalitet är en ide som skapas av förståndet och som tillförs tingen utifrån. Det var Humes slutsats då han fann att kausalitet inte uppenbaras för våra sinnesorgan. Så frågan om kausalitet är lämnad obesvarad.
Pilatus skrev:Vertumnus skrev:Pilatus skrev:Kausalitet har inte direkt med tinget i sig att göra, eftersom tinget i sig befinner sig bortom vår erfarenhet.
Kausalitet är en ide som skapas av förståndet och som tillförs tingen utifrån. Det var Humes slutsats då han fann att kausalitet inte uppenbaras för våra sinnesorgan. Så frågan om kausalitet är lämnad obesvarad.
Kausaliteten ser vi dagligen bevis på genom att en orsak föregår verkan, vilket är vad kausalitet innebär.
Man kan säga att David Hume skulle ha insett den praktiska kausaliteten i att ta en sticka från brasan, tända den, och föra den till fotogenlampan för att få den att lysa. Han erkände att vi genom erfarenhet lär oss associera händelser med varandra.
Pilatus skrev: Han kanske inte riktigt hade kläm på varför fotogen antänds vid en viss temperatur.
Vertumnus skrev:Hubert skrev:Hur hamnade Allmän religionsdiskussion här?
Guds vägar är outgrundliga?
Kopplingen är den vi har varit inne på - att vi när vi vill förstå naturvetenskapliga resultat är hänvisade till en begreppsapparat som är hämtad ur vårt intuitiva förhållande till verkligheten, ett förhållande som stöder ett rationalistiskt synsätt, dvs förutsätter att verkligheten är möjlig att förstå.
Naturlagen är ett sådant begrepp, det är nödvändigt för oss då vi för vår överlevnad måste kunna förutsäga resultaten av våra åtgärder - vi måste i någon mån kunna determinera framtiden.
Kärnan i begreppet naturlag är idén om kausalitet, utan kausalitet är naturlagen ett tomt begrepp.
Gud spelar inte tärning var Einsteins reaktion då Bohr med kvantmekaniken uteslöt kausaliteten ur ekvationen.
Men kausaliteten var redan tidigare problematiserad, empirikern David Hume hade upptäckt att vi med våra sinnen inte kan fastställa kausala förlopp. En tanke som Kant senare kom att vidareutveckla i sin berömda tes om tinget i sig.
Hubert skrev:Jag har förstått att du inte är förtjust i min tolkning av Ding an sich.
Ding av sich (Das) är benämningen för det som vi (kunskapssubjekt) riktar vår uppmärksamhet mot.
Solen, Das, har varit med oss, kunskapssubjekt, sedan urminnes tider. I Kants mening - i Kritik der reinen Vernuft - har solen varit Tinget för oss såsom objekt för vår vår kunskapstörst. Solen i sig som vi alltid haft med oss är Das.
Tinget för oss har t ex varit att solen puttats fram över himlavalvet, eller dragits.
Das har alltid varit solen själv som vi alltid har haft direkt tillgång till.
I min tolkning har Kant inga problem alls med att erkänna solens objektiva existens, men i KrV problematiserar han vår kunskapsförmåga: kan vi veta allt om solen som alla vet existerar?
Det finns kristna som i Das ser en öppning till att erkänna existensen av gudar/Gud.
Ser de ingen skillnad alls mellan solen och gudar/Gud?Vertumnus skrev:Hubert skrev:Hur hamnade Allmän religionsdiskussion här?
Guds vägar är outgrundliga?
Kopplingen är den vi har varit inne på - att vi när vi vill förstå naturvetenskapliga resultat är hänvisade till en begreppsapparat som är hämtad ur vårt intuitiva förhållande till verkligheten, ett förhållande som stöder ett rationalistiskt synsätt, dvs förutsätter att verkligheten är möjlig att förstå.
Naturlagen är ett sådant begrepp, det är nödvändigt för oss då vi för vår överlevnad måste kunna förutsäga resultaten av våra åtgärder - vi måste i någon mån kunna determinera framtiden.
Kärnan i begreppet naturlag är idén om kausalitet, utan kausalitet är naturlagen ett tomt begrepp.
Gud spelar inte tärning var Einsteins reaktion då Bohr med kvantmekaniken uteslöt kausaliteten ur ekvationen.
Men kausaliteten var redan tidigare problematiserad, empirikern David Hume hade upptäckt att vi med våra sinnen inte kan fastställa kausala förlopp. En tanke som Kant senare kom att vidareutveckla i sin berömda tes om tinget i sig.
Vertumnus skrev:Hubert skrev:Jag har förstått att du inte är förtjust i min tolkning av Ding an sich.
Ding av sich (Das) är benämningen för det som vi (kunskapssubjekt) riktar vår uppmärksamhet mot.
Solen, Das, har varit med oss, kunskapssubjekt, sedan urminnes tider. I Kants mening - i Kritik der reinen Vernuft - har solen varit Tinget för oss såsom objekt för vår vår kunskapstörst. Solen i sig som vi alltid haft med oss är Das.
Tinget för oss har t ex varit att solen puttats fram över himlavalvet, eller dragits.
Das har alltid varit solen själv som vi alltid har haft direkt tillgång till.
I min tolkning har Kant inga problem alls med att erkänna solens objektiva existens, men i KrV problematiserar han vår kunskapsförmåga: kan vi veta allt om solen som alla vet existerar?
Det finns kristna som i Das ser en öppning till att erkänna existensen av gudar/Gud.
Ser de ingen skillnad alls mellan solen och gudar/Gud?Vertumnus skrev:
Kopplingen är den vi har varit inne på - att vi när vi vill förstå naturvetenskapliga resultat är hänvisade till en begreppsapparat som är hämtad ur vårt intuitiva förhållande till verkligheten, ett förhållande som stöder ett rationalistiskt synsätt, dvs förutsätter att verkligheten är möjlig att förstå.
Naturlagen är ett sådant begrepp, det är nödvändigt för oss då vi för vår överlevnad måste kunna förutsäga resultaten av våra åtgärder - vi måste i någon mån kunna determinera framtiden.
Kärnan i begreppet naturlag är idén om kausalitet, utan kausalitet är naturlagen ett tomt begrepp.
Gud spelar inte tärning var Einsteins reaktion då Bohr med kvantmekaniken uteslöt kausaliteten ur ekvationen.
Men kausaliteten var redan tidigare problematiserad, empirikern David Hume hade upptäckt att vi med våra sinnen inte kan fastställa kausala förlopp. En tanke som Kant senare kom att vidareutveckla i sin berömda tes om tinget i sig.
Hur omvärlden framträder för oss begränsas av våra sinnesorgan och vår kunskapsförmåga. Det som framträder längs dessa två vägar är tinget för oss.
Jag ser inte att det strider mot din beskrivning.
Hume preciserade kunskapsförmåga till idéer och sinnesintryck till fakta av vilka ideerna utgår från och organiserar fakta. Kants tillägg var att kunskapsförmågan arbetar efter ett medfött schema ur vilket vissa idéer följer naturligt, som till exempel rum, tid och kausalitet. På så vis menade han sig ha skapat en bro mellan empirism och rationalism.
Hubert skrev:Vi är del av naturen.
Det är vår begränsning som människa, men också en styrka eftersom vi har förmåga att reflektera - inte bara att reagera.
Som du beskriver det är Tinget I Sig också Tinget För Oss.
Det fungerar bara om Kants undersökning rör ontologi. Så är det inte.
Kritik der reinen Vernuft undersöker villkoren för att nå kunskap om det som vi redan vet, vet existerar.
Tinget I Sig är blott namnet för kunskapssubjektets nyfikenhet.Vertumnus skrev:Hubert skrev:Jag har förstått att du inte är förtjust i min tolkning av Ding an sich.
Ding av sich (Das) är benämningen för det som vi (kunskapssubjekt) riktar vår uppmärksamhet mot.
Solen, Das, har varit med oss, kunskapssubjekt, sedan urminnes tider. I Kants mening - i Kritik der reinen Vernuft - har solen varit Tinget för oss såsom objekt för vår vår kunskapstörst. Solen i sig som vi alltid haft med oss är Das.
Tinget för oss har t ex varit att solen puttats fram över himlavalvet, eller dragits.
Das har alltid varit solen själv som vi alltid har haft direkt tillgång till.
I min tolkning har Kant inga problem alls med att erkänna solens objektiva existens, men i KrV problematiserar han vår kunskapsförmåga: kan vi veta allt om solen som alla vet existerar?
Det finns kristna som i Das ser en öppning till att erkänna existensen av gudar/Gud.
Ser de ingen skillnad alls mellan solen och gudar/Gud?
Hur omvärlden framträder för oss begränsas av våra sinnesorgan och vår kunskapsförmåga. Det som framträder längs dessa två vägar är tinget för oss.
Jag ser inte att det strider mot din beskrivning.
Hume preciserade kunskapsförmåga till idéer och sinnesintryck till fakta av vilka ideerna utgår från och organiserar fakta. Kants tillägg var att kunskapsförmågan arbetar efter ett medfött schema ur vilket vissa idéer följer naturligt, som till exempel rum, tid och kausalitet. På så vis menade han sig ha skapat en bro mellan empirism och rationalism.
Återgå till "Religion och andlighet"
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster