Existens, tis 6 mars 20:30 i tvåan, om kristendomens brott
Moderator: Moderatorgruppen
Jag tror (inte blint) på Bibeln eftersom jag märkt hur det som står i den faktiskt händer hela tiden, t.ex. dethär med Israel men mycket annat med.
Fast det är klart, om jag bara hade Bibeln kanske jag skulle tvivla, om jag inte sett så många under i människors liv som jag faktiskt gjort... Då ser jag hur levande den är.
Fast det är klart, om jag bara hade Bibeln kanske jag skulle tvivla, om jag inte sett så många under i människors liv som jag faktiskt gjort... Då ser jag hur levande den är.
Lyssna och se.
Angelina.
Det har ju hänt så mycket och det är svårt att på rak arm komma på nåt som speciellt hänvisar till Bibeln, men att jag just bett till Honom och ingen annan, och fått många konkreta bönesvar. Som till exempel om jag gått och grubblat på något en väldigt lång tid och bett att Han ska visa vad jag ska göra, och så tar man Bibeln och öppnar den och det första ögonen faller på är en vers som ger svaret på just den frågan. Det är inte alltid så bra att plocka Bibelverser ur deras sammanhang, men det har hjälpt.
Allra starkast är kanske att det t.ex. står "Befall dina verk åt Herren, så har dina planer framgång" och jag bad en gång om att jag skulle få vara med i en skrivartävling, för det var vad jag önskade mest av allt just då (det var längesen), och jag hade inte talat om det med någon. Men redan samma kväll knackade en bekant på dörren och sa att hon hittat en annons och frågade mig ifall jag hade lust att delta i en skrivartävling..
Nåja, jag trodde nog i början att "det var väl bara en slump, sånt är väl inte så ovanligt och det var säkert bara en tillfällighet att det blev så.."
Men när det började handla om större saker, som en flygbiljett till Kenya, att en förlamad man skulle bli frisk till Julafton fast läkarna försäkrade att det var omöjligt, och att Gud skulle fixa lösningar på såna problem, då började jag förstå att det nog låg en mening bakom.
Sen en annan gång då jag for till Storsand med en grupp från vår förening (en lång strand i västra Finland där ungdomar brukar supa sig fulla på midsommarafton) för att dela ut gratis korv och chips och samtala med folk som behövde det, så fanns där en ung man som gick omkring och bad för folk (numera känner jag honom och han har varit med om mycket större under). Han berättade sen för mig att när han bett för en ung kille med skadat ben, hade benet genast blivit mycket bättre. Många skulle säkert tänka att tja det var väl bara för att han trodde det själv, så blev det så. Men sen hade han citerad ett bibelställe för honom som han tänkte skulle vara uppmuntrande, kom en totalt främmande kvinna fram och gav killen en slickepinne med en lapp fastklistrad, och på lappen stod just det bibelordet. Och det var inte planerat eller nåt, och det var ett ganska ovanligt bibelord (minns inte vad det var). Dom hade inte planerat nåt, det bara "råkade sig"
Nåja, ni tycker kanske inte det var så speciellt men om sånt hela tiden upprepas och det kanske blir lite mer personliga problem som får en lösning på ett ovanligt sätt, börjar man tänka på det lite... Och när jag ber tillsammans med mina vänner, får vi ibland samma bild i huvudet, helt omotiverat, och då brukar vi fundera att kanske Gud vill berätta si eller så för oss genom bilden. Sen har just det hänt.
Oj, dethär blev nog helt flummigt!
Men hursomhelst tror jag inte det låter lika speciellt som jag känner det.
Det har ju hänt så mycket och det är svårt att på rak arm komma på nåt som speciellt hänvisar till Bibeln, men att jag just bett till Honom och ingen annan, och fått många konkreta bönesvar. Som till exempel om jag gått och grubblat på något en väldigt lång tid och bett att Han ska visa vad jag ska göra, och så tar man Bibeln och öppnar den och det första ögonen faller på är en vers som ger svaret på just den frågan. Det är inte alltid så bra att plocka Bibelverser ur deras sammanhang, men det har hjälpt.
Allra starkast är kanske att det t.ex. står "Befall dina verk åt Herren, så har dina planer framgång" och jag bad en gång om att jag skulle få vara med i en skrivartävling, för det var vad jag önskade mest av allt just då (det var längesen), och jag hade inte talat om det med någon. Men redan samma kväll knackade en bekant på dörren och sa att hon hittat en annons och frågade mig ifall jag hade lust att delta i en skrivartävling..
Nåja, jag trodde nog i början att "det var väl bara en slump, sånt är väl inte så ovanligt och det var säkert bara en tillfällighet att det blev så.."
Men när det började handla om större saker, som en flygbiljett till Kenya, att en förlamad man skulle bli frisk till Julafton fast läkarna försäkrade att det var omöjligt, och att Gud skulle fixa lösningar på såna problem, då började jag förstå att det nog låg en mening bakom.
Sen en annan gång då jag for till Storsand med en grupp från vår förening (en lång strand i västra Finland där ungdomar brukar supa sig fulla på midsommarafton) för att dela ut gratis korv och chips och samtala med folk som behövde det, så fanns där en ung man som gick omkring och bad för folk (numera känner jag honom och han har varit med om mycket större under). Han berättade sen för mig att när han bett för en ung kille med skadat ben, hade benet genast blivit mycket bättre. Många skulle säkert tänka att tja det var väl bara för att han trodde det själv, så blev det så. Men sen hade han citerad ett bibelställe för honom som han tänkte skulle vara uppmuntrande, kom en totalt främmande kvinna fram och gav killen en slickepinne med en lapp fastklistrad, och på lappen stod just det bibelordet. Och det var inte planerat eller nåt, och det var ett ganska ovanligt bibelord (minns inte vad det var). Dom hade inte planerat nåt, det bara "råkade sig"
Nåja, ni tycker kanske inte det var så speciellt men om sånt hela tiden upprepas och det kanske blir lite mer personliga problem som får en lösning på ett ovanligt sätt, börjar man tänka på det lite... Och när jag ber tillsammans med mina vänner, får vi ibland samma bild i huvudet, helt omotiverat, och då brukar vi fundera att kanske Gud vill berätta si eller så för oss genom bilden. Sen har just det hänt.
Oj, dethär blev nog helt flummigt!
Men hursomhelst tror jag inte det låter lika speciellt som jag känner det.Lyssna och se.
Men Sedd, så fungerar livet för alla, inte bara för de som tror på Bibeln.
Man får det man innerst inne önskar, lagen om attraktion. Man ser kopplingar i verkligheten som härleder till sin övertygelse.
Om du var övertygad att universum fungerade på detta viset, så skulle du inte behöva gå med på allt som Biblen säger för att få göra det du innerst inne vill. Du behöver inte vara rädd för Satan och helvetet, det är hotet om detta som är Satan och helvetet, inte någon godhet som härstammat från Jesus eller Gud.
Du kan få allt du vill, utan att underkasta dig religionen.
Man får det man innerst inne önskar, lagen om attraktion. Man ser kopplingar i verkligheten som härleder till sin övertygelse.
Om du var övertygad att universum fungerade på detta viset, så skulle du inte behöva gå med på allt som Biblen säger för att få göra det du innerst inne vill. Du behöver inte vara rädd för Satan och helvetet, det är hotet om detta som är Satan och helvetet, inte någon godhet som härstammat från Jesus eller Gud.
Du kan få allt du vill, utan att underkasta dig religionen.
Angelina skrev: Du behöver inte vara rädd för Satan och helvetet, det är hotet om detta som är Satan och helvetet, inte någon godhet som härstammat från Jesus eller Gud.
Ni har pratat en del om att vi Kristna "hotar" med helvetet när vi diskuterar Gud. Men där tar ni faktiskt väldigt fel. Om ni ser det från vårat synsätt och tänker er att Gud mot all förmodan skulle finnas. Och att paradiset och helvetet finns. Då skulle det ju vara en väldigt god gärning av oss, att försöka få er att upptäcka Gud, komma till tro, och då komma till himelen. Vill vill ju då ert bästa. Men ni ser det som ett hot, och det är synd.
Om man åker till ett kristet sammanhang där det sker under, tilltal, och liknande, då blir man helt enkelt övertygad av att Gud finns och att bibeln är sann. Jag kan aldrig tvinga er att börja tro på Gud, det är något ni helt få avgöra själva. Men tänk er att det SKULLE kunna vara sant. Och tänk då på vad ni missar. Att kunna få hjälp med problem i vardagen, bli fylld med den heliga anden, kunna lägga handen på någon och be och då se när Gud helar dom (detta´har jag själv varit med om några gånger). Jag skulle rekomendera er att ge Gud en chans, han kommer garanterat att ta den. Våga bara tro att han kan tala till er på något sätt och ge inte upp för lätt. Det låter märkligt om man aldrig har sätt sådant i verkligheten och inte varit i sådana kretsar alls.
”Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas”, Matt 7:7.
/Skyline
Skyline, jag har en annan tro än dig, där det inte finns något helvete, förutom det man skapar själv.
Jag tror på något man kan kalla för en Gud, men helst inte, eftersom ordet Gud är så bundet till kristendomen och andra religioner. Det handlar om den samlade energin och medvetandet av ALLT som är, naturligtvis inklusive den kristna guden, men denna är väldigt liten i förhållandet till alltet.
Människorna har skapat bilder av gudar som de tillber och är rädda för och som bara skapar begränsningar för vad som är möjligt, för vad man får tänka, känna, säga och göra.
Det helvete du tror på, finns bara för dig coh de som tror likadant som dig, så varför vill du få andra att hamna i samma psykos? Varför vill du få andra människor att känna rädsla, att känna att de behöver bli räddade?
Och att de ska känna tacksamhet till dig för att du dragit in dem i denna vanföreställning?
Människor kan hela varandra och känna glädje och gemenskap utan att underkasta sig en dammig bok och föråldrade religioner. Kristendomen har inte patent på detta.
Att Jesus skulle ha sagt att 'endast de som följer mig kommer till himlen' är vansinne. Dels strider det mot Jesus natur att hota med något sådant, och OM det skulle vara sant att hade sade något sådant, så är det ett ypperligt bevis på att han bara var en vanlig människa som drabbades av lite högmod.
Det sker under och mirakel hela tiden i världen, helt utan kristendomens inblandning, ni har inte ensamrätt. Och ni har ingen rätt att påstå något sådant, att få människor att bli rädda att de missar något bara för att de inte vill dela er psykos. Ni borde skämmas för detta, be om förlåtelse för all skräck ni sprider, och framför allt, SLUTA!
Jag tror på något man kan kalla för en Gud, men helst inte, eftersom ordet Gud är så bundet till kristendomen och andra religioner. Det handlar om den samlade energin och medvetandet av ALLT som är, naturligtvis inklusive den kristna guden, men denna är väldigt liten i förhållandet till alltet.
Människorna har skapat bilder av gudar som de tillber och är rädda för och som bara skapar begränsningar för vad som är möjligt, för vad man får tänka, känna, säga och göra.
Det helvete du tror på, finns bara för dig coh de som tror likadant som dig, så varför vill du få andra att hamna i samma psykos? Varför vill du få andra människor att känna rädsla, att känna att de behöver bli räddade?
Och att de ska känna tacksamhet till dig för att du dragit in dem i denna vanföreställning?
Människor kan hela varandra och känna glädje och gemenskap utan att underkasta sig en dammig bok och föråldrade religioner. Kristendomen har inte patent på detta.
Att Jesus skulle ha sagt att 'endast de som följer mig kommer till himlen' är vansinne. Dels strider det mot Jesus natur att hota med något sådant, och OM det skulle vara sant att hade sade något sådant, så är det ett ypperligt bevis på att han bara var en vanlig människa som drabbades av lite högmod.
Det sker under och mirakel hela tiden i världen, helt utan kristendomens inblandning, ni har inte ensamrätt. Och ni har ingen rätt att påstå något sådant, att få människor att bli rädda att de missar något bara för att de inte vill dela er psykos. Ni borde skämmas för detta, be om förlåtelse för all skräck ni sprider, och framför allt, SLUTA!
Barnslig tro
Exakt, helvetet skapar man själv, åt sig själv och andra: det är vi människor väldigt bra på. Behövs ingen Satan för det, förutom att ha att skylla ifrån sig på. Fegt och omoget! När skall mänskligheten växa ur barnskorna?
"När jag var barn, tänkte jag som ett barn."
A
"När jag var barn, tänkte jag som ett barn."
A
Algotezza aka Algotezza
Angelina.
Öööhh, vilka under syftar du på som sker jämt? Berätta!
Jag är inte ett skit rädd för helvetet. Jag är inte överhuvudtaget rädd och det sista jag menar göra är att hota med något. Jag har aldrig fört helvetet eller satan på tal, det har bara ingått i svar på frågor folk här ställt.
Varför säger du att Jesus hotar med något..? Tvärtom skulle det ju vara konstigt om Han inte berättade sanningen. Då skulle det ju verkligen vara dumt, att inte varna. Det är ju skillnad mellan rekommendation/varning och hot.
Jag vet en kvinna, eller egentligen har jag också hört om flera människor, som bott i Asien skilda från civilisation eller allmänt ovetande om kristendomen, och de har upplevt i drömmar/syner hur en kärleksflödande (säger man så?) och skinande ren man kommit gående mot dem och sagt "Jag är Jesus. Följ mig!", och efteråt har de varit så uppjagade och upplevelsen var så konkret att de omedelbart frågat folk vem denne Jesus var.. Ofta har de blivit utstött ur familjen, åtminstone den kvinna jag talar om eftersom samhället var muslimskt, men så har de fått reda på vem han var och följt honom resten av livet..
Jag menar, hur kan det bli så om det inte verkligen var Jesus som kallade henne? Hon hade ju inte tänkt en tanke om att det överhuvudtaget skulle finnas nån som hette Jesus, och att denne dessutom skulle kalla folk att följa Honom!!
En fråga; varför tycker du Jesus verkar högmodig som inte en enda gång tänkt på sig själv framom andra?
Jag har ju flera gånger skrivit om hur det inte går för synd att vara nära helighet, och påpekat hur positiv kristendomens budskap är. Inte ett enda hot! Bara evangelium om att allt är fixat för oss.
Om man tror på en gud.. lr jag borde väl bara tala för mig själv; eftersom jag tror på Gud, och endast en Gud, så borde det väl vara naturligt att det går att få veta mer om Honom och kommunicera med Honom, framför allt. Och jag ber, Han svarar. På olika sätt.
Annars är ju livet totalt meningslöst! Om det inte finns något att tro, inte något att hoppas och inte något att glädjas åt som aldrig tar slut!
Jag vill inte tvinga er till något.. Det kan jag ju inte heller. Jag bara skriver inlägg om vad jag vet. Och Jesus säger att Han vill vara med alla, men.. det finns ju många som inte vill vara med Honom. Av olika anledningar..
Jag undrar varför så många påpekar att "du tror på helvetet". Vaddå tror på helvetet. Det plejset undviker jag gärna att tänka på, om det inte behövs. Jag tänker istället på hur kul det är att vara nära Gud och hur otroligt det skall bli att komma till Honom fär att upptäcka vem Han och vam jag egentligen är, som Han skapade mig.
Min önskan är att ni helst kan glömma mig och och leta efter Gud istället för att sätta er energi på att gå emot min tro med alla möjliga olika teorier om en Gud som inte verkar vilja bry sig särskilt mycket och inte ger så många löften.
Jag vill inte vara elak! Men ifall att era teorier var sanningen skulle allt vara ganska hopplöst...
Och om det finns flera sanningar.. det skulle ju inte gå ihop och då skulle att verkligen vara meningslöst, tycker jag. Man får hitta på vadsomhelst.
Jag tar ett exempel;
Ställ dig raklång på golvet och släpp kontrollen över din balans så du faller bakåt. Men du skall tro – riktigt hårt – att du inte kommer att slå huvet, för "det viktigaste är ju att man tror på nånting!"
Hur skulle det gå då?
Man behöver ju en stark grund! Och jag började läsa Bibeln först efter att jag upplevt att Jesus förändrat mitt liv, så den kan ni inte skylla på..
P.t.o. begränsningar du skrev om; jag ser det mer såhär:
Vi är kor (i dethär fallet) och Gud vet att allt som finns inte är gott. Han gör upp en hage åt oss på det område som vi kommer må bra av att leva på, det farliga är utanför staketets gränser. Staketet är det Han uppmanar oss att undvika, det vissa kallar regler. Men om man vill får man hoppa ut ur hagen och då kan det gå hursomhelst. Då är det med god tanke Han ger oss råd/"bygger staketet".
Rätt underlig liknelse men jag tycker den förklarar det enkelt.
Jag tror att många har svårt att erkänna att de gör fel, att det finns synd.. Och att det finns någon som har högre makt än människan i sig själv.
Öööhh, vilka under syftar du på som sker jämt? Berätta!
Jag är inte ett skit rädd för helvetet. Jag är inte överhuvudtaget rädd och det sista jag menar göra är att hota med något. Jag har aldrig fört helvetet eller satan på tal, det har bara ingått i svar på frågor folk här ställt.
Varför säger du att Jesus hotar med något..? Tvärtom skulle det ju vara konstigt om Han inte berättade sanningen. Då skulle det ju verkligen vara dumt, att inte varna. Det är ju skillnad mellan rekommendation/varning och hot.
Jag vet en kvinna, eller egentligen har jag också hört om flera människor, som bott i Asien skilda från civilisation eller allmänt ovetande om kristendomen, och de har upplevt i drömmar/syner hur en kärleksflödande (säger man så?) och skinande ren man kommit gående mot dem och sagt "Jag är Jesus. Följ mig!", och efteråt har de varit så uppjagade och upplevelsen var så konkret att de omedelbart frågat folk vem denne Jesus var.. Ofta har de blivit utstött ur familjen, åtminstone den kvinna jag talar om eftersom samhället var muslimskt, men så har de fått reda på vem han var och följt honom resten av livet..
Jag menar, hur kan det bli så om det inte verkligen var Jesus som kallade henne? Hon hade ju inte tänkt en tanke om att det överhuvudtaget skulle finnas nån som hette Jesus, och att denne dessutom skulle kalla folk att följa Honom!!
En fråga; varför tycker du Jesus verkar högmodig som inte en enda gång tänkt på sig själv framom andra?
Jag har ju flera gånger skrivit om hur det inte går för synd att vara nära helighet, och påpekat hur positiv kristendomens budskap är. Inte ett enda hot! Bara evangelium om att allt är fixat för oss.
Om man tror på en gud.. lr jag borde väl bara tala för mig själv; eftersom jag tror på Gud, och endast en Gud, så borde det väl vara naturligt att det går att få veta mer om Honom och kommunicera med Honom, framför allt. Och jag ber, Han svarar. På olika sätt.
Annars är ju livet totalt meningslöst! Om det inte finns något att tro, inte något att hoppas och inte något att glädjas åt som aldrig tar slut!
Jag vill inte tvinga er till något.. Det kan jag ju inte heller. Jag bara skriver inlägg om vad jag vet. Och Jesus säger att Han vill vara med alla, men.. det finns ju många som inte vill vara med Honom. Av olika anledningar..
Jag undrar varför så många påpekar att "du tror på helvetet". Vaddå tror på helvetet. Det plejset undviker jag gärna att tänka på, om det inte behövs. Jag tänker istället på hur kul det är att vara nära Gud och hur otroligt det skall bli att komma till Honom fär att upptäcka vem Han och vam jag egentligen är, som Han skapade mig.
Min önskan är att ni helst kan glömma mig och och leta efter Gud istället för att sätta er energi på att gå emot min tro med alla möjliga olika teorier om en Gud som inte verkar vilja bry sig särskilt mycket och inte ger så många löften.
Jag vill inte vara elak! Men ifall att era teorier var sanningen skulle allt vara ganska hopplöst...
Och om det finns flera sanningar.. det skulle ju inte gå ihop och då skulle att verkligen vara meningslöst, tycker jag. Man får hitta på vadsomhelst.
Jag tar ett exempel;
Ställ dig raklång på golvet och släpp kontrollen över din balans så du faller bakåt. Men du skall tro – riktigt hårt – att du inte kommer att slå huvet, för "det viktigaste är ju att man tror på nånting!"
Hur skulle det gå då?
Man behöver ju en stark grund! Och jag började läsa Bibeln först efter att jag upplevt att Jesus förändrat mitt liv, så den kan ni inte skylla på..
P.t.o. begränsningar du skrev om; jag ser det mer såhär:
Vi är kor (i dethär fallet) och Gud vet att allt som finns inte är gott. Han gör upp en hage åt oss på det område som vi kommer må bra av att leva på, det farliga är utanför staketets gränser. Staketet är det Han uppmanar oss att undvika, det vissa kallar regler. Men om man vill får man hoppa ut ur hagen och då kan det gå hursomhelst. Då är det med god tanke Han ger oss råd/"bygger staketet".
Rätt underlig liknelse men jag tycker den förklarar det enkelt.
Jag tror att många har svårt att erkänna att de gör fel, att det finns synd.. Och att det finns någon som har högre makt än människan i sig själv.
Lyssna och se.
Jag vet en kvinna, eller egentligen har jag också hört om flera människor, som bott i Asien skilda från civilisation eller allmänt ovetande om kristendomen, och de har upplevt i drömmar/syner hur en kärleksflödande (säger man så?) och skinande ren man kommit gående mot dem och sagt "Jag är Jesus. Följ mig!", och efteråt har de varit så uppjagade och upplevelsen var så konkret att de omedelbart frågat folk vem denne Jesus var.. Ofta har de blivit utstött ur familjen, åtminstone den kvinna jag talar om eftersom samhället var muslimskt, men så har de fått reda på vem han var och följt honom resten av livet..
Jag menar, hur kan det bli så om det inte verkligen var Jesus som kallade henne? Hon hade ju inte tänkt en tanke om att det överhuvudtaget skulle finnas nån som hette Jesus, och att denne dessutom skulle kalla folk att följa Honom!!
Muslimer dyrkar (eller åtminstone erkänner) jesus som en stor profet... Läs på.
Kan man genom ord på detta forum påverka någons tro på Gud? (Jag pratar om kristendomens Gud) Mitt svar är: Chansen är ytterst liten.
Jag har märkt att om någon beskriver sig som kristen och skall börja diskutera Gud med en bunt ateister på det här forumet, så kan denne nästan lika gärna ge upp med en gång. Jag har sätt att när någon "kristen" svarar på ett inlägg och skriver en massa bra och tänkvärda saker men skriver något litet som är fel så ignorerar allat det bra som skrevs och ivrigt kritiserar det. Som i exemplet ovan: "Sedd" skrev många tänkvärda saker men folk hakar upp sig på småsaker och struntar i det andra.
Detta är synd anser jag. Nu kommer antagligen folk att kommentara och kritisera mitt inlägg och skriva liknande: "-Vadå, en kristen som kanske skriver något som är fel?, Hela kristendomen är ju ett enda stort fel! osv..
Sådans leder ingen vart och jag tycker att man skall granska kristendomen lite närmare innan man förkastar och fördömer den. Sök upp ett kristet sammanhang och se när Gud genom kristna helar folk. Det var liknande ting som stärkte min tro på Gud. Ta sedan och döm det hela om ni så tycker.
/Skyline
Jag har märkt att om någon beskriver sig som kristen och skall börja diskutera Gud med en bunt ateister på det här forumet, så kan denne nästan lika gärna ge upp med en gång. Jag har sätt att när någon "kristen" svarar på ett inlägg och skriver en massa bra och tänkvärda saker men skriver något litet som är fel så ignorerar allat det bra som skrevs och ivrigt kritiserar det. Som i exemplet ovan: "Sedd" skrev många tänkvärda saker men folk hakar upp sig på småsaker och struntar i det andra.
Detta är synd anser jag. Nu kommer antagligen folk att kommentara och kritisera mitt inlägg och skriva liknande: "-Vadå, en kristen som kanske skriver något som är fel?, Hela kristendomen är ju ett enda stort fel! osv..
Sådans leder ingen vart och jag tycker att man skall granska kristendomen lite närmare innan man förkastar och fördömer den. Sök upp ett kristet sammanhang och se när Gud genom kristna helar folk. Det var liknande ting som stärkte min tro på Gud. Ta sedan och döm det hela om ni så tycker.
/Skyline
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster