Finns paradiset? isåfall skulle man verkligen vilja leva där

[johannes]

Hej

Jag befinner mig i Peking där jag bott en längre tid, varje fredag besöker jag en grupp som läser högt ur biblen. Jag är själv en amatör på biblen, men ser mig ändå som troende på att allt är skapat av en övre makt.

Fast det finns en hel del jag inte kan hålla med om, tex helvetet och paradiset. Är det verkligen korrekt att vara troende för att man fruktar ett helvete eller vill bli belönad med ett paradis?

Och om ifall ett paradis skulle existera skulle man verkligen vilja leva där. Jag tycker det är kontrasterna som gör livet värt att leva. Tänk att bara leva i ett paradis fyllt med kärlek. skulle vi då kunna kalla det kärlek om vi inte har motsatsen?

finns det någon konstform som har varit uppskattad utan dramatik, kontrasterna krävs för att det skall uppskattas. Jag tror ingen kan stå ut med endast lycka och glädje.

[What Gives?]

Jag tror ingen kan stå ut med endast lycka och glädje.

Har du funderat på varför du ansluter dig till en tro som vill uppvärdera lidande?

[Avantgardet]

Varför gå och tro på ett paradis efter döden? Är det för att slippa dra sitt strå till stacken här och nu?

[Makterna]

Jag har ingen förståelse för folk som dissar "brahet", med (pseudo)argumentet att utan nåt dåligt så skulle man inte "förstå" vad bra är. Det är väl klart att man kan förstå saker och ting även om man inte upplevt dem! Det kan iallafall jag. Fast iofs, man ser ju dagligen att flum-humanister (eller vad gruppen nu ska kallas, jag får alltid kritik när jag kallar dem "socialister") bara har en empati som sträcker sig så långt ögat räcker. Blir nån i ett låglöneland på andra sidan jorden arbetslös så bryr de sig inte ett dugg, men står det nån mitt framför dem som de kan höra, se och ta på, så utbrister de genast "men åh, så hemskt för dig!", och menar det också. För en subjektivist är det bara vad som hörs och syns, som finns.

Vad det snarare handlar om är antagligen bortskämdhet. Visst stämmer det såtillvida att om man äter rysk kaviar varje dag så blir man så bortskämd med det att man tröttnar och inte njuter lika mycket som nån som äter det för första gången. Fast utifrån detta kan man ju inte rimligtvis dra såna dramaturgiska växlar, att man rimligtvis kan påstå att man måste äta t.ex. bajs varanann dag för att kunna uppskatta den ryska kaviaren.

Alltså: nej, vi behöver inte ha det dåligt för att uppskatta det som är bra. Variation däremot förnöjer. Rysk kaviar en dag, men sen nästa dag kanske en dag på ett spa, och tredje dagen en jordenrunt-resa.

Men om vi ändå ponerar att det vore så att människan bara kunde se skillnader mellan bra och dåligt, snarare än att uppskatta oändlig brahet varje dag. Skulle då skillnaderna i sig vara önskvärda eller inte önskvärda? Om man åt bajs varannan dag och rysk kaviar varannan, skulle man då på det hela taget må mer dåligt (av det äckliga bajset) eller mer bra (av den ryska kaviaren, och att tänka "vad skönt, idag slipper jag det äckliga bajset").

Jag kan inte hålla med om att skillnader är nödvändiga. Men visst, man behöver en insikt om hur bra man egentligen har det, fast den behöver inte komma av faktiska erfarenheter. Det räcker typ att tänka "vad bra jag har det som inte svälter eller är sjuklig", man behöver kanske inte ha erfarit svält eller sjuklighet för den sakens skull.

[Hannes]

Allt är relativt. Har man kvar minnen från jordelivet? Då är frågan om man vet vad sant lidande är och kan då fullt ut uppskatta evig glädje. Tröttnar man? Antagligen, tror de flesta av oss uppskattar lite jävelskap ibland (eller så är jag bara en aningen ond person).

Paradiset ... som ett lockrop för få folk att bli troende. Belöningsmetodism brukar funka. All respekt åt dig och din tro dock.

[Sceptisk]

Håller till stor del med Makterna. Fattar inte heller varför man måste ha det dåligt för att förstå att ha det bra. Däremot blir fallet desto större ju bättre man hade det om man skulle förlora det man hade. Men det är ju bara tragiskt. Jag tror att desto bättre man har det, desto bättre förstår man vad som är bra och dåligt. En person som mår riktigt kasst har också mycket sämre förmåga att kunna avgöra det ena från det andra. Dom som lever på samhällets botten vet inget annat och gör heller inga ansatser till att fixa ett bättre liv.

johannes

Du menar ifall man är egoistisk för att vilja bli belönad med ett paradis och frukta helvetet? Självklart är det egoistiskt. Men andlighet måste börja någonstans och den börjar alltid från egoism. Man söker sig till religion och andlighet för att man själv vill må bra. Detta är en viktig del i ens utveckling. Vi är alla barn i början och barn är egoister.

[Avantgardet]

Alltså vad ni yrar nu, Makterna och Sceptisk. Bra är endast bra i relation till dåligt, det är dess betydelsegivande motsats, utan vilken den är helt och hållet meningslös. Kan inte finnas toppar utan dalar heller.

[Sceptisk]

Nehe?

För att?

Själv är jag av uppfattningen att kvantiteter endast betyder något i jämförelse. På egen hand är en kvantitet fullständigt meningslös för den har ingen kvalité. Kvalitéer äger en egen verklighet som går utöver kvantiteter. Till exempel så spelar det ingen roll i hur mycket pengar jag har så länge som jag har mest pengar, för då blir det meningsfullt genom att det blir jämförbart och därmed kvalitativt.

[Avantgardet]

Du vet motsatsord, enkel regel.

Men du säger ju själv: "Själv är jag av uppfattningen att kvantiteter endast betyder något i jämförelse".

[Hannes]

Jag skulle vilja jämföra det med att man åker på solsemester mitt i höstrusket eller liknande, och efter några veckor helt enkelt tröttnar på stället man är på. Jag tror starkt på att människan behöver omväxling för att må bra, och detta applicerar jag på glädje/olycka också. Olyckan gör att man vet hur man ska uppskatta efterkommande glädje. Finns det bara ett 'läge' vet man inte hur bra/dåligt man haft det och hamnar i ett sorts tomrum.

[hovnarr]

Bäste Johannes!

Som jag känner med dig i ditt inlägg. Något har jag att tillägga:

Jag är själv en amatör på biblen, men ser mig ändå som troende på att allt är skapat av en övre makt.

Tur att man inte behöver förstå bibeln för att vara troende! Detta med att vem som helst kan läsa bibeln - på sitt eget språk, i sitt eget hem, eller varför inte på ett internetcafé - är en ganska ny grej inom kristendomen.

Under många herrans år gick folk i kyrkan och tog emot de kristna budskapet i ren liturgisk form - utan att nödvändigtvis förstå vad den latintalande prästen sa. Och religionen överlevde väl i den formen, tills vi fick reformation, boktryckarkonst, sekularisering osv.

Även om man ibland kallar kristendomen för en bokreligion så är tron större än bibeln - hur bra, vis och användbar den än må vara. Bra att minnas!

Fast det finns en hel del jag inte kan hålla med om, tex helvetet och paradiset.

Kring paradis och helvete finns många tolkningar. Vad tror du själv om dem?

Är det verkligen korrekt att vara troende för att man fruktar ett helvete eller vill bli belönad med ett paradis?

Detta är en mycket viktig fråga. Det korta svaret är: nej.

Det långa svaret är att man inte kan vara osjälvisk på ett själviskt sätt. Problemet uppstår inom många religioner - t.ex. att vilja göra goda ting för att bättra på sin karma o.s.v. Man bör göra det goda därför att varje fiber i ens kropp tigger och ber om det. På samma sätt som man bör söka paradiset likt blomman öppnar sig för solen - det är dess natur, den kan inte annat.

Jag tycker det är kontrasterna som gör livet värt att leva.

Jag tycker det är livet som gör kontrasterna värda att leva!

Tänk att bara leva i ett paradis fyllt med kärlek. skulle vi då kunna kalla det kärlek om vi inte har motsatsen?

Men kärleken är en motsats. En kär lek mellan ljus och mörker som slingrar sig runt varandra. Yin och yang, för dig som bor i Peking.

finns det någon konstform som har varit uppskattad utan dramatik, kontrasterna krävs för att det skall uppskattas. Jag tror ingen kan stå ut med endast lycka och glädje.

Ja säg det vackra som inte har något tragiskt över sig. Men vi kanske menar olika saker med lycka? För mig är lycka och mani inte samma sak. Med lycka menar åtminstone jag INTE nån som ser ut som mamman i de dubbade tyska tvättmedelsreklamerna 24/7. Utan nån som är fri, som gråter och skrattar, hoppas och tror, vet och kan, bönar och ber, stundom rullar ner för kullarna i vild extas, som drabbas av djup skam när hon gör orätt, som arbetar hårt, som sover djupt, och som på den yttersta dagen vilar i frid. Ett sånt liv kan i alla fall jag stå ut med.

[magicadehex]

Fast det finns en hel del jag inte kan hålla med om, tex helvetet och paradiset. Är det verkligen korrekt att vara troende för att man fruktar ett helvete eller vill bli belönad med ett paradis?

Enligt JOB kommer satan av att vandra omkring på jorden och att ströva omkring på den  :twisted:

[JemyM]

Vetenskapen har redan tagit oss till himmelen, så allt kristendomen har att erbjuda nu är helvetet.

[hovnarr]

Och under dom omständigheterna tror jag det är ett erbjudande vi inte kommer att kunna motstå!

You take the blue pill - the story ends, you wake up in your bed and believe whatever you want to believe. You take the red pill - you stay in Wonderland and I show you how deep the rabbit-hole goes.

[magicadehex]

HAHAHAHA  :D