Anders skrev:iris skrev:Marksa skrev:Inte trodde jag att du var så radikalt postmodern iris, att man kan välja vad man tror på, att det inte finns några fasta värden eller objektiva sanningar 
Nu är det väl så att relativitetsteorin kan räknas in i det som vi diskuterar i annan tråd (naturlagarna). Det går att experimentera med hastigheter och tid och verifiera att det nog förhåller sig såsom Einstein tänkte sig att det gjorde. Lite svårare att verifiera det som Helgonen utförde/utför. (Jag är medveten om att Vatikanen gör sitt bästa för att just göra detta). Vad gäller goda människor (ej helgon) och resultatet av deras gärningar är det betydligt enklare, ibland blir ju även dessa helgonförklarade.
Jag är det inte - däremot konstaterar jag hur läget är.
Läget idag är just detta: jag tror inte på det (whatevr) och DÅ... är det min sanning och den gäller...
Du brukar vara tydligheten själv, Iris, men det här om läget idag kan du gärna förtydliga lite.
Med glädje Anders (förtydligande).
För att göra saken förklarlig och vad som ligger under vår egen föreställning om vårt "rationella vetenskapliga jag" (som inte alls existerar då människan omöjligt är objektiv och neutral i sina föreställningar om världens och sitt eget vara) - är det emotionella.
Det emotionella är djupt liggande former av vårt ego. På dessa kommer sedan våra känslor (vilkas kontext utgörs av erfarenheter också - därmed förväntningar).
Detta sagt - kan vi konstatera att det vi säger eller TROR (eftersom det sistnämnda är just frågan här) om oss själva och verklighetens väv - även det externa i form av "värld" som finns utanför oss som är extremt sammansatt - är ytterst alltid baserat på emotioner och i detta känslor.
Vi tror på det som vi känner passar oss. Fast om detta är vi inte medvetna utan tror oss vara helt neutrala och vetenskapliga och rationella. Vilket vi inte är.
För att göra saker enkelt kan man säga att vi är digitala. Vi är helt enkelt inte neutrala (om detta tillstånd säger Gud: jag ska spy ut er (de ljumna).
Vi är därmed mörkrets människor som älskar nattens gärningar eller vi är motsatsen - vad vi däremot inte vill är erkänna oss till det första. Vi vill gärna alla se oss vara det sista men påstår samtidigt att den som behärskar den sista sfären inte existerar --- fast vi tror oss vara där i den sfären.
Detta är så klart ologiskt och konträrt till all slags logik. Men vi inser inte det då våra känslor bedrar oss.
Vi kan säga att det finns mörk materia och ljus materia
- det kan bli lättare så. Och alla vi vill vara ljus materia men är egentligen mörk. Och (här kommer sak) när vi inte ens kan bekänna (lite vanvördigt sagt) den ljusa materians urgrund (Gud) men ändå vill vara del i den - vad vi gör då är ju ologiskt och vi tror saker vi inte har eller är.
Vetenskapen framstår för lekmän som vore det AXIOM - vilket det inte är. Det är förklaringsmodeller. För hur vi tänker oss det externa från oss är sammansatt och fungerar och det vi vet idag.
Vad vi borde koncentrera oss på - istället för det vi ändå inte kan veta fullt ut - är att lära känna Ljusets upphov - det vill säga ljus materias upphov --- det vill säga Gud. Det vill säga Livet självt.
Men det sk...er vi i. För att vi menar oss ändå ha allt och då kan vi visa vårt förakt för livets upphov och upprätthållare. Sådant är emotivit grundat högmod. Vilket vi alla lider av i olika grander - men kan befria oss ifrån.
lite så
