Vikten av att förlåta

[Esther]

hehehehe... bevisa att man föds med det man inte ens börjar få förrän man kommer i puberteten - när man redan är formad.

Varför skulle det vara uteslutet? Viss forskning sker om ärftlighet och sexuell preferens. Fraternal Birth Order, Family Size, and Male Homosexuality: Meta-Analysis of Studies Spanning 25 Years
Ref. https://link.springer.com/article/10.1007%2Fs10508-017-1007-4

Det är ganska lätt (borde vara för dig att greppa när jag skriver kort för det är inte ämnet i denna tråd) att förstå. Läs Piaget (före forskningen som kom på beställning) - och föreställ dig hur lite vi vet om både hur genetiken samt även därmed plasticitet i fråga om den person vi blir genom miljö/kontext påverkar viseversa. Typ: hönan/ägget.

Sedan - lägg in denna information för en förståelse av betydelsen av miljön/kontexten där barn växer upp och deras senare varande: https://sv.wikipedia.org/wiki/Vilda_barn

[531bts]

Eller så har flertalet av deltagarna i tråden sunda o ärliga avsikter att i dialog komma fram till en förståelse o användning av förlåtelse.

Berätta för mig vad förlåtelse kan basera sig på?
Varför skulle man behöva förlåta?
En begången oförrätt?
Som man hade velat direkt - hämnas?
Söka rättvisa för?

HUR, ska vi förstå förlåtelse om vi inte först förstår vad den baserar sig på?

Förlåtelse vilar i empati, förmåga till inlevelse. Försoning med egna o medmänniskors brister o misstag. Förlåtelse är en viktig komponent till sinnesfrid alltså en grundförutsättning för ett liv med kärlek till sina medmänniskor

[Esther]

Eller så har flertalet av deltagarna i tråden sunda o ärliga avsikter att i dialog komma fram till en förståelse o användning av förlåtelse.

Berätta för mig vad förlåtelse kan basera sig på?
Varför skulle man behöva förlåta?
En begången oförrätt?
Som man hade velat direkt - hämnas?
Söka rättvisa för?

HUR, ska vi förstå förlåtelse om vi inte först förstår vad den baserar sig på?

Förlåtelse vilar i empati, förmåga till inlevelse. Försoning med egna o medmänniskors brister o misstag. Förlåtelse är en viktig komponent till sinnesfrid alltså en grundförutsättning för ett liv med kärlek till sina medmänniskor

ja... men det som människor gör mest är det som också avspelade sig mellan dig och mig när jag påvisade effekten av vad du påstod var ondska på bas av vad Algotezza skrivit.

Eller hur?

[531bts]

Du menar vad som inte var möjligt: nämligen att spegla sig i samförstånd? Det beror på ingången, avsikten, vad som berör det medvetna sinnet nanosekunden innan du agerar. Förut-fattad mening, uppsåt. Vad "de flesta gör" hör inte hit. Varje individ har ansvar för sitt egna uppsåt, intention sitt egna tankesinne.

[Kreativ]

Kreativ

För mig är determinism en dubbel återvändsgränd. Dels för att idéen inte har något värde... Det säger ingenting. Och dels så ligger det utanför människans område, det går inte påvisa. Men konsekvensen är uppgivenhet.

Uppgivenhet är delvis målet med religion och är en väsentlig del av kompetent teologi. Saker som sann ödmjukhet, allsmäktig skapare, icke-dualism, o s v, fungerar bara på riktigt i en mestadels "deterministisk" världssyn (dock behöver "determinism" som filosofiskt begrepp inte innebära förutbestämdhet). Fri vilja kan existera i eget attitydval till det som händer och är det enda sättet att lösa mängden paradoxer som uppkommer när vi försöker tolka diverse religioner (som alla är mer eller mindre deterministiska om de begrips rätt). Detta innebär att uppgivenhet (vilket är första "dopet" - renad av vatten) kan leda till mottaglighet och mindre lidande i upphörandet av fåfängliga drömmar, manipulation, och strävan mot verkligheten.

Om du inte är religiös så kvittar kanske det här för dig. Men även inom sekulär vetenskap och filosofer som Bertrand Russell finner vi ännu mer medgivande av deterministiska synvinklar. Etik måste ta med i beredskap att saker som en hjärntumör kan påverka hjärncentret för aggressiva och mordiska impulser. En hjärntumör är något som händer. Vad är då det lämpliga straffet eller rättvisan?

[klorofyll]

Kreativ

För mig är determinism en dubbel återvändsgränd. Dels för att idéen inte har något värde... Det säger ingenting. Och dels så ligger det utanför människans område, det går inte påvisa. Men konsekvensen är uppgivenhet.

Uppgivenhet är delvis målet med religion och är en väsentlig del av kompetent teologi. Saker som sann ödmjukhet, allsmäktig skapare, icke-dualism, o s v, fungerar bara på riktigt i en mestadels "deterministisk" världssyn (dock behöver "determinism" som filosofiskt begrepp inte innebära förutbestämdhet). Fri vilja kan existera i eget attitydval till det som händer och är det enda sättet att lösa mängden paradoxer som uppkommer när vi försöker tolka diverse religioner (som alla är mer eller mindre deterministiska om de begrips rätt). Detta innebär att uppgivenhet (vilket är första "dopet" - renad av vatten) kan leda till mottaglighet och mindre lidande i upphörandet av fåfängliga drömmar, manipulation, och strävan mot verkligheten.

Om du inte är religiös så kvittar kanske det här för dig. Men även inom sekulär vetenskap och filosofer som Bertrand Russell finner vi ännu mer medgivande av deterministiska synvinklar. Etik måste ta med i beredskap att saker som en hjärntumör kan påverka hjärncentret för aggressiva och mordiska impulser. En hjärntumör är något som händer. Vad är då det lämpliga straffet eller rättvisan?

Jag tänker såhär. Allt som vi upplever passerar våra sinnen eller medvetandet. Så våra upplevelser av verkligheten - om den finns - kan vara en produkt utan koppling till determinism.

Vad tänker du om det? Är det en omöjlighet? Vad kan kan du visa öht som stöder din tes??

[Kreativ]

Jag är öppen för att fri vilja finns i form av fria attitydval till det som passerar sinnet. Men menar du att det som passerar sinnet är ditt val? När? Om du går utomhus och det börjar regna, var det då du som valde upplevelsen av regn?

Filosofiska och logiskt följdriktiga argument är vad som stöder min "tes".

[531bts]

Människan har i grunden "frihet" till två val: att låta, för människan oundvikliga mentala reaktioner, på å ena sidan tillfredsställelse, behag, njutning, begär, åtrå, å andra sidan otillfredsställelse, obehag, lidande, motvilja, avsky, antingen 1. utgöra grundval för persona, ett unikt "jag" i förhållande till verkligheten. Där preferenser o motviljor styr o från de konstruerar idén om ett "jag". Den omgivande verkligheten o medmänniskor blir spelplan för självförverkligande, som måste anpassas, "tuktas" för att uppfylla önskningar, idéer, begär, åtrå.

2. De mentala reaktionerna betraktas i sitt sammanhang, dvs de ses som oundvikliga o i viss utsträckning livsnödvändiga i människans 100%: iga beroende av den omgivande verkligheten. Människans o allt levandes, naturliga o allmängilltiga beroende av verkligheten. I det senare blir ansvaret att förstå o förhålla sig till verkligheten/naturen på dess villkor, i det första valet måste verkligheten anpassas efter personlig logik o villkor. Det är de enda val människan är "fri" att göra.

[Esther]

Du menar vad som inte var möjligt: nämligen att spegla sig i samförstånd? .

Nej - det menade jag inte. Jag menade att du kan prata om - förklara - vad förlåtelse är och vad den grundar sig på. Men - när någon (jag i detta fallet) visar dig implikationerna av vad du faktiskt sa och skrev om människor som har en gudsrelation (och har haft) - då utlöste jag i dig något helt annat än det du förklarar och berättar.
Eller hur?

[klorofyll]

Jag är öppen för att fri vilja finns i form av fria attitydval till det som passerar sinnet.

Men du menar att vi inte kan välja våra handlingar?

Men menar du att det som passerar sinnet är ditt val? När? Om du går utomhus och det börjar regna, var det då du som valde upplevelsen av regn?

Fullt möjligt, men det kan lika väl vara någon annans vilja... Okej, exemplet med regn: Jag kanske har planterat blommor som jag vill ska växa. Då börjar det regna, vad som sker beror på de verkliga förutsättningarna som ligger till grund, om jag hade haft en vattenkanna så hade jag kanske istället använt den. När regnet börjar falla så kanske jag vill att det ska sluta regna vilket det också gör. Efter ett visst tidsintervall.

Filosofiska och logiskt följdriktiga argument är vad som stöder min "tes".

Vilka är?

Sedan undrar jag varför uppgivenhet delvis är målet med religion??

[531bts]

Esther: du drog en förhastad slutsats av mitt påstående "o de som tror sig "veta" ha särskild förbindelse till Gud" istället för att fråga vad jag menade. Det kan gå lite för fort ibland särskilt som du är belastad med religiös övertygelse.

[Esther]

Esther: du drog en förhastad slutsats av mitt påstående "o de som tror sig "veta" ha särskild förbindelse till Gud" istället för att fråga vad jag menade. Det kan gå lite för fort ibland särskilt som du är belastad med religiös övertygelse.

Belastad?
Det jag har fått är frihet... jag känner inte mig särkilt belastad - men du vet förmodligen mer än jag om mig själv?

[Kreativ]

Jag är öppen för att fri vilja finns i form av fria attitydval till det som passerar sinnet.

Men du menar att vi inte kan välja våra handlingar?

Våra handlingar är som regel ett resultat av våra känslor och tankar. Och våra känslor och tankar är ett resultat av vår attityd. Allt sitter ihop i ett orsak-verkan samband. Så med en skiftning i attityd kan många andra saker förändras, likt ringar på vattnet. Men den faktiska handlingen begås i valet av attityd. Och oftast är valet av attityd inte ett val men mer en reaktion på omständigheter och inre psykbiologiska funktioner. Därmed är också känslor och handlingar oftast framlockade mer än avgivna.

Men menar du att det som passerar sinnet är ditt val? När? Om du går utomhus och det börjar regna, var det då du som valde upplevelsen av regn?

Fullt möjligt, men det kan lika väl vara någon annans vilja... Okej, exemplet med regn: Jag kanske har planterat blommor som jag vill ska växa. Då börjar det regna, vad som sker beror på de verkliga förutsättningarna som ligger till grund, om jag hade haft en vattenkanna så hade jag kanske istället använt den. När regnet börjar falla så kanske jag vill att det ska sluta regna vilket det också gör. Efter ett visst tidsintervall.

Menar du att saker som händer i världen orsakas (eller kan orsakas) av människors viljor och önskningar, likt 'Attraktionslagen' eller liknande? Jag tror inte på attraktionslagen. Men även om vi attraherar vårt eget öde med hjälp av vår specifika viljevibration så är detta ofta undermedvetet och det undermedvetna är bortom vår kontroll.
Sedan är frågan om du väljer att vattna dina blommor verkligen är ett fritt val. Viljan att vattna blommorna framlockas av att det inte regnar. Hade det regnat hade saker hänt annorlunda, då hade du inte "viljat" vattna blommorna, o s v. Allting är anslutet, så hur kan (så att säga) en liten cell i en kropp agera självständigt?

Filosofiska och logiskt följdriktiga argument är vad som stöder min "tes".

Vilka är?

Det jag för fram just nu och diskussionen vi har. Det finns inget annat sätt att "visa" det på. Om någon bara kunde "visa det" skulle väl problemet inte kvarstå inom filosofin och teologin. Det är lite som diskussionen kring Guds existens.

Sedan undrar jag varför uppgivenhet delvis är målet med religion??

Du har väl hört talas om begrepp som "underkastelse", "självutplåning, "tomhet" (att tömma sig) o s v? Om man "tar sitt kors" och följer Jesus och låter sig korsfästas (psykologiskt) då hävdar man sig knappast. Det är av den här anledningen som den religiösa vägen inte är så attraktiv för massorna. Men det beror också på hur konceptet kommuniceras. Uppgivenhet låter negativt, men det är först när vi förminskar oss själva som allt annat blir större. Allt det här har främst en psykologisk innebörd, inte att vi ska lägga oss ner på marken och sluta röra oss. För våra kroppar, känslor, tankar, o s v, är inte oss. Ju mindre vi identifierar med något desto mer fria blir vi. Om vi betraktar världen som reglerad av Gud eller Tao eller karma o s v så upphör vi med klander, vilket gör att förlåtelse kan komma naturligt. Och ju fler som har den här attityden ju mindre blir risken att människor begår sina automatiska/reaktiva/klandrande och destruktiva handlingar. Ju färre människor i världen som är upplysta/"omvända" desto svårare är det för enskilda människan att vara upplyst/"omvänd."

[hakkapeliitta]

Förstår inte inställningen att förlåta oavsett, som självändamål.
Beror kanske på sammanhanget, men en psykopat/narcissist som aldrig visar ånger, varför ska hen förlåtas?
Syndernas förlåtelse är ett maktinstrument, manipulation. Istället bör man, som jag, stryka vederbörande ur namnlistan och aldrig mer ta kontakt.
Jag är inte hämndlysten snarare lite besviken på en sådan person och finner det inte meningsfullt med vidare kontakt. Livet är för kort för att ägna sej åt strunt.

[Pilatus]

Förstår inte inställningen att förlåta oavsett, som självändamål.
Beror kanske på sammanhanget, men en psykopat/narcissist som aldrig visar ånger, varför ska hen förlåtas?
Syndernas förlåtelse är ett maktinstrument, manipulation. Istället bör man, som jag, stryka vederbörande ur namnlistan och aldrig mer ta kontakt.
Jag är inte hämndlysten snarare lite besviken på en sådan person och finner det inte meningsfullt med vidare kontakt. Livet är för kort för att ägna sej åt strunt.

Man kanske skall se det i historiens ljus. I det gamla Palestina så tillämpades vedergällning mot varje försyndelse. Man stenade folk. Så när Jesus talade om mildhet hade det en litet annan betydelse än att förlåta någon av vår tids försyndelser mot konvenansen.