Finns Gud?

[Plattfot]

Jag tror på en Skapare. Jag har inte låtit döpa mina barn. Det är ju bisarrt. Det tycker jag i så fall att de ska välja själva. Samma sak med kött. Jag äter inte kött, men låter dem välja om de vill ha kött eller vegetariskt utan fördomar/ev missnöje. Skulle jag velat ha en robot eller en stramt uppfostrad tennsoldat utan egna värderingar hade jag väl valt det då istället för att skaffa barn med kärlek. Det börjar visa sig nu (mamma-ler ) Att min son har en stark dragning till empirismen och sceptisismen, även om han är trygg i sig själv. Vi hade en lång pratstund på morgonkvisten (jätteroligt! - prata mer med era barn!) om beviset för Guds existens, huruvida dinosaurier har existerat och i så fall i den form vi tror, burhöns - och på den sista punkten var vi iallafall överens - hönsen ska få vara ute och strutta runt så fritt som möjligt. Tja, vad ska jag säga? Han tror inte på Gud. Jag upplever det som begripligt och ok. Så länge han har en hyfsad moral och empati så...

Men gudsbilderna skiljer sig åt våldsamt. Vi har den feodale fursten, som skapade Jorden den 23:e okt 4004 f.Kr. Han har skägg! Så har vi mystiken, som är ett teologiskt fackord med innebörder helt skild från ordets vardagliga betydelser. Mystikens gudsbilder tillåter en ogripbar Skapare av Big Bang och evolutionen, med dinosaurier och apor.

Bland annat Lukas 20:34-35 klargör, att kön hör till det jordiska, varför begreppet Fadern är en gudsbild vi kan byta ut mot Modern. Gnostiker och mystiker förnekar alla gudsbilders sanning: Vi kan inte göra oss en sann bild av Gud. Tankebilderna av Gud har för dem som främsta syfte, att ge gudsförnekare något att förlöjliga.

Pastor primarius, hovpredikanten och "radioprästen" Ludvig Jönsson (1923-1985) gav svaret "En sådan Gud tror inte heller jag på", när han en gång tillfrågades, hur han kunde tro på Gud. Den gudsförnekande frågaren klargjorde under en lång inledande monolog, vad det var för gudsbild han hade, och som han hade retat upp sig på.

Det gäller alltså att förstå vad skeptikern inte vill tro på. Somliga ateister verkar riktigt religiösa. Jag tror, att de tror på Gud utan att fatta det. Vill du ha ett exempel? http://gustafsvideoblogg.wordpress.com. Det är en av "ateistbiskopen" Christer Sturmarks meddebattörer. Intressant figur. Det finns mycket att hitta via länkarna. Gustaf har skrivit en bok, som gratis kan laddas ned från nätet.

Sedan finns det troende, som tror på en Gud, som vill att de spränger och skjuter folk.

[förstår mig själv]

Religionen kan man kanske se som ledtrådar till förnuftet att arbeta med och förstå med utgångspunkt från det egna livet.

[Antic]

Själv går jag efter logik och vad jag ser. Ta Allah till exempel, vi är inga avbilder och inte ens lika, Allah är ingen person lika mycket som han är utanför allt som överhuvudtaget kan förstås. Är det var vi ser? Knappast. Ett verk bär alltid en prägel av det som skapat det. Gud beskriven i Bibeln är något helt annat och då faller logiken på plats för min del.

Och skulle jag ta en "ingenting" förklaring så sågar jag allt vad logik heter mitt itu och gör allt vetande värdelöst för all framtid.

1.En person utan början skapar allt annat.
2.Allt annat måste ha en början, utom den som var först
3.Annars hamnar vi i en omöjlig evighetsloop

Vem skapade Gud? Vem skapade den som skapade Gud och så kan vi hålla på i en evighet. Alltså måste någon vara utan början och först av allt för att logiken skall hänga ihop.

[SigurdV]

Jag tror på en Skapare. Jag har inte låtit döpa mina barn. Det är ju bisarrt. Det tycker jag i så fall att de ska välja själva. Samma sak med kött. Jag äter inte kött, men låter dem välja om de vill ha kött eller vegetariskt utan fördomar/ev missnöje. Skulle jag velat ha en robot eller en stramt uppfostrad tennsoldat utan egna värderingar hade jag väl valt det då istället för att skaffa barn med kärlek. Det börjar visa sig nu (mamma-ler ) Att min son har en stark dragning till empirismen och sceptisismen, även om han är trygg i sig själv. Vi hade en lång pratstund på morgonkvisten (jätteroligt! - prata mer med era barn!) om beviset för Guds existens, huruvida dinosaurier har existerat och i så fall i den form vi tror, burhöns - och på den sista punkten var vi iallafall överens - hönsen ska få vara ute och strutta runt så fritt som möjligt. Tja, vad ska jag säga? Han tror inte på Gud. Jag upplever det som begripligt och ok. Så länge han har en hyfsad moral och empati så...

Bortsett från att du är urgullig så är du alltså religiös? Nä! Jag tror inte på det... inte tror du väl Jesus uppstod från de döda och flaxade upp till himlen? Du talar om en skapare... det är nästan detsamma som att tro att ALLT har en orsak/förklaring. Och det är ju vad jag tror.

[SigurdV]

1.En person utan början skapar allt annat.
2.Allt annat måste ha en början, utom den som var först
3.Annars hamnar vi i en omöjlig evighetsloop

Vem skapade Gud? Vem skapade den som skapade Gud och så kan vi hålla på i en evighet. Alltså måste någon vara utan början och först av allt för att logiken skall hänga ihop.

Vad är omöjligt i den loopen? Är det en loop eller en oändlig serie?
Påstår du att oändliga serier ät logiskt omöjliga?
Vad är det för konstigt om Gud har en "Mamma"?
"skapare " tror jag inte riktigt på! Jag har inte sett någon skapa både konstverket
och dess substans. Visa mig någon som gör det så ändrar jag mig!

[SigurdV]

Religionen kan man kanske se som ledtrådar till förnuftet att arbeta med och förstå med utgångspunkt från det egna livet.

Gillar att du satte ut citationstecknen """"""""""""""""""""""""""""""""""""""""""...

[Antic]

1.En person utan början skapar allt annat.
2.Allt annat måste ha en början, utom den som var först
3.Annars hamnar vi i en omöjlig evighetsloop

Vem skapade Gud? Vem skapade den som skapade Gud och så kan vi hålla på i en evighet. Alltså måste någon vara utan början och först av allt för att logiken skall hänga ihop.

Vad är omöjligt i den loopen? Är det en loop eller en oändlig serie?
Påstår du att oändliga serier ät logiskt omöjliga?
Vad är det för konstigt om Gud har en "Mamma"?
"skapare " tror jag inte riktigt på! Jag har inte sett någon skapa både konstverket
och dess substans. Visa mig någon som gör det så ändrar jag mig!

Skall vi få en början på något, måste vi ha någon som varit först av allt.

Den som var först av allt kan inte ha någon början, annars hade den inte varit först av allt, eller hur?

Att gå in i "vem skapade den som skapade den som skapade den" loop leder oss aldrig till någon som var först av allt, eller hur?

Ger det någon logik?

[SigurdV]

1.En person utan början skapar allt annat.
2.Allt annat måste ha en början, utom den som var först
3.Annars hamnar vi i en omöjlig evighetsloop

Vem skapade Gud? Vem skapade den som skapade Gud och så kan vi hålla på i en evighet. Alltså måste någon vara utan början och först av allt för att logiken skall hänga ihop.

Vad är omöjligt i den loopen? Är det en loop eller en oändlig serie?
Påstår du att oändliga serier ät logiskt omöjliga?
Vad är det för konstigt om Gud har en "Mamma"?
"skapare " tror jag inte riktigt på! Jag har inte sett någon skapa både konstverket
och dess substans. Visa mig någon som gör det så ändrar jag mig!

Skall vi få en början på något, måste vi ha någon som varit först av allt.

Den som var först av allt kan inte ha någon början, annars hade den inte varit först av allt, eller hur?

Att gå in i "vem skapade den som skapade den som skapade den" loop leder oss aldrig till någon som var först av allt, eller hur?

Ger det någon logik?

Att vara först är att vara en del av något. Om något är först är det bara att ställa något före så är det som förut var först på andra plats. Det behöver inte finnas en början på ett sammanhang. Det kan (Bevisar du motsatsen?) vara så att vad helst vi tror vara början visar sig inte vara det! Du upprepar ett urgammalt ogiltigt argument:
Förklara nu för sigurD varför något obegränsat måste ha en gräns någonstans.

[Antic]

Att vara först är inte alls att vara en "del av något". Att vara först är att vara "upphov och referens till precis allt annat". Därav uttrycket "Gud finns i allt".

Fråga

Vad skulle du ställa före något som inte är en början?

[förstår mig själv]

Kom att tänka på hur man kanske ska tolka ordet tro för att förstå religionen bättre. Vi tar TV som exempel. Jag tror på en ingenjör som förklarar hur den fungerar jag förstår det inte riktigt (med förnuftet fullt ut). Dock så finns TV vi skulle kunna kalla det mirakel. Vi förstår inte orsakerna helt/hur den är uppbyggd, ja hur den fungerar. Tv elektrikern förstår och för honom är det inte på samma sätt ett mirakel.
Om någon tex anger ett påstående/teori om naturen tex Gud finns. Det kan hända att denne liksom tv-gubben har annan information som gör att den känner sig säker. Genom att delge orsakerna till teorin/Gud finns så kommer de, om informationen verkligen leder till den slutsatsen den andre att förstå samma. Sedan kan det vara så att den andre har en annan idé. Genom att utbyta information(skälen till ståndpunkten) kommer man närma sig varandra. Den som har minst information till den Andres förnuft kommer att erfara olust som regel.
När övergår tro till vetande? Egentligen kan vi betrakta allt som en tro(humne). Spinoza skrev när man får en klar Idee om något.
Om vi antar att Jesus hade rätt. Detta innebär initialt(innan man fått tillräcklig information att förstå) att man anammar tex vissa regler och att en kultur uppstår med religiösa ideer. Att man därigenom genom att GÖRA den uppleva den alltså kommer få viss insikt i vad den innebär. Förstå bättre. Om man tex vänder andra kinden till, utan att förstå att det gagnar sig själv utan för trons skull så är det en förbättring leder till något bättre än alternativa handlingssätt. Dock kan man inte utföra det på rätt sätt och det är diffust, man kan inte så klart utvärdera tex hur det känns. Missförstånd kan uppstå och kulturen kan utvecklas i andra riktningar vilket ju har skett.

[Antic]

Jag tror personligen att vi med tiden blir mindre andliga och mer fysiska trots att vårt sätt att fungera är allt annat än fysiskt och precis lika oförklarligt som det låter. Det som finns inom oss kan ingen fysik i världen sätta några mått på eller ens förstå då resultatet av hjärnans signaler blir till en process, det som är vi.

Att jag ser Gud som väldigt trolig är inte märkvärdigt alls faktiskt.

Jag går efter konceptet, vi skapar det universum vi känner till helt och hållet inom oss med våra sinnen, utan dem finns inget kvar att veta, förstå eller ens uppleva. Därför måste liv vara upphov till universum och inte tvärtom.

Dessutom är "liv utan en början" det enda logiska som håller.

[SigurdV]

Att vara först är inte alls att vara en "del av något". Att vara först är att vara "upphov och referens till precis allt annat". Därav uttrycket "Gud finns i allt".

Talet ett är först bland de naturliga talen och är ett element i mängden naturliga tal som i sin tur kan ordnas på ett oändligt antal sätt...för varje sätt ÄR talet en del i ordningen.
När vi samtalar så här bör vi tänka på att vi inte använder exakt definierade ord när vi ordnar våra satser så vi ska vara lite försiktiga med att tolka varandra och int utan vidare tro att vi förstår...
På så vis kanske vi slipper gräl?

Fråga

Vad skulle du ställa före något som inte är en början?

Kanske varnings-skylten: Här börjas det inte?
Matten ger oss modeller här: Tänk på alla reella tal större än noll men mindre än ett!
Om de ordnas i storleksordning innehåller den ordnade talföljden varken första eller sista tal.
Du använder först i KAUSAL betydelse och utgår ifrån att det MÅSTE finnas en första orsak ...men det MÅSTE inte vara så. Eftersom vi motsägelsefritt kan tänka oss motsatsen!
(1) x är en gud om x är en orsak till existens. (gudsdefinition)
(2) För varje x gäller att x har en från x skild orsak. (kausalitetsprincipen.
(3) något existerar (kan var och en intyga)
(4) alltså finns minst en gud! (slutsats)

Resonemanget är URGAMMALT! Och logiskt korrekt.
Vad som senare hänt är att PRÄSTER lagt sig i och "tummat" på kausalitetsprincipen:
"Du skall inga andra gudar hava än mig!" ... och alltså inga andra Präster heller!

[förstår mig själv]

Jag tror personligen att vi med tiden blir mindre andliga och mer fysiska trots att vårt sätt att fungera är allt annat än fysiskt och precis lika oförklarligt som det låter. Det som finns inom oss kan ingen fysik i världen sätta några mått på eller ens förstå då resultatet av hjärnans signaler blir till en process, det som är vi.

Att jag ser Gud som väldigt trolig är inte märkvärdigt alls faktiskt.

Jag går efter konceptet, vi skapar det universum vi känner till helt och hållet inom oss med våra sinnen, utan dem finns inget kvar att veta, förstå eller ens uppleva. Därför måste liv vara upphov till universum och inte tvärtom.

Dessutom är "liv utan en början" det enda logiska som håller.

Håller med det mesta. För mig var det så att jag var mer andlig när jag föddes. Blev sedan nästan hatisk mot religioner för att de senaste 4-5 åren. På ett strikt materialistiskt sätt kommit åter till det "andliga". Jag har varit präglad av andras tro (pappa präst tex) insett det absurda och förnuftsvidriga i det de tror på. Inte själv reflekterat över att förstå med egna sinnen och förnuft. Att allt ska förstås på detta sätt. Visste inte vad som var möjligt att förstå. Levde ju i en kultur/samhälle där det är svårt att utvecklas.
Som Einstein skrev så tror jag på spinosas Gud. Man kan säga att det är en "tolkningsfråga". Jag gör mina egna tolkningar och de har ändrats genom åren.

[SigurdV]

Som Einstein skrev så tror jag på spinosas Gud. Man kan säga att det är en "tolkningsfråga". Jag gör mina egna tolkningar och de har ändrats genom åren.

Du har färdats till Panteismen... jag föddes där

[Antic]

Håller med det mesta. För mig var det så att jag var mer andlig när jag föddes. Blev sedan nästan hatisk mot religioner för att de senaste 4-5 åren. På ett strikt materialistiskt sätt kommit åter till det "andliga". Jag har varit präglad av andras tro (pappa präst tex) insett det absurda och förnuftsvidriga i det de tror på. Inte själv reflekterat över att förstå med egna sinnen och förnuft. Att allt ska förstås på detta sätt. Visste inte vad som var möjligt att förstå. Levde ju i en kultur/samhälle där det är svårt att utvecklas.
Som Einstein skrev så tror jag på spinosas Gud. Man kan säga att det är en "tolkningsfråga". Jag gör mina egna tolkningar och de har ändrats genom åren.

Jag blev själv indragen i JV när jag var liten. Sen föll jag ifrån mer och mer för att till sist inte gå dit längre. Jag blev kritisk mot alla samfund och kyrkor då jag inte tyckte att någon av dem verkade följa det som de sade sig förespråka så varmt.

Jag blev oberoende och läste Bibeln på egen hand istället. Först då kunde jag ta till mig budskapet i den med ofärgade ögon. Ju mer jag läste desto mer logik fick jag. Jag började förstå hur fel de flesta tolkade Bibeln där de inte ens hade lyckats att läsa de första verserna. Lika illa var det med de som försökte fördöma Bibeln, de var lika dåligt pålästa och kom med kritik om saker som inte ens stod.

Självklart är vi andliga. Som någon skrev, när den försvinner blir vi ytliga och lever bara för stunden. Titta på samhället som blivit snabbmat idag där både språk och mänsklighet försvunnit, allt masstillverkat stöpt i samma form där de själlösa snabbmatsprogrammen på tv står som spön i backen.