Angelina skrev:Jag försöker undvika explosioner.
"Det gör ont när knoppar brista.." var det inte så det var?
Spelar det någon roll om någon lägger märke till mig? Man kan helt enkelt inte vara knopp hur länge som helst, även om blomning må smärta så är det ändå skönt att få sträcka på kronbladen.
Varför skulle inte tistlarna få finnas?
Och varför känns din ton nedlåtande?
Jag beklagar om du uppfattar min ton som nedlåtande. Det är den verkligen inte. Snarare önskar jag att jag kunde se det som dig och många andra. Så i grund och botten känner jag ett vemod.
Jag vet inte riktigt vilken nivå du pratar om. Lite mer empati och kärlek skadar inte. Jag menar när vi töjer ytterligare på gränserna så bra och dåligt inte existerar. Då finns inga tistlar. Då har du förlorat/sluppit ditt ego. Du är en del i alltet. Kärlek till allt och det handlar, som jag upplever det, om en väldigt tam variant av kärlek. Vad tror du händer med njutning om smärta inte existerar? Men jag misstänker ju att SOL kan ha rätt, att det är en ofrånkomlig del av utvecklingen, men jag gillar inte tanken.