Bemäktigad av Tro = lider av vanföreställning?

[A friend of ours]

Alla paradigm hålls ju upp just av att tron på dem är oantastlig men anomalier är alltid att vänta. Den 'gemensamma' grunden, som du talar om, är inget annat än ett, av gemenskapen omfattat, godtyckligt paradigm.

Att valsituationen inte återkommer finner jag lite förhastat - anomalier dyker alltid upp och tvingar oss att syna våra 'kunskaper'. Du säger att grunden rasar, jag säger att föreställningen om grunden rasar - aldrig grunden självt.

'Grunden' är densamma, oavsett paradigm. Grunden är alltid existensen, och derivat därur.

Som jag ser det finns det emellertid bara en lösning: Det är av vikt att hålla alla dörrar öppna, annars faller man lätt offer för den oantastliga tron.

[meanman]

Alla paradigm hålls ju upp just av att tron på dem är oantastlig men anomalier är alltid att vänta. Den 'gemensamma' grunden, som du talar om, är inget annat än ett, av gemenskapen omfattat, godtyckligt paradigm........

.......................

.........Som jag ser det finns det emellertid bara en lösning: Det är av vikt att hålla alla dörrar öppna, annars faller man lätt offer för den oantastliga tron.

Det låter väl vettigt det där, håller jag med om, och det förebådas på sitt sätt av Wittgenstein i 'Om visshet'.
Men dina slutsatser om lämpligt förhållningssätt i det fall vi disskuterar, håller jag inte med om.

Jag tror f.ö. inte det ger så mycket att blanda in Kuhn och 'paradigm', eller Lakatos och 'forskarprogram', eller nåt tredje. Jag är inte så i behov, tycker jag, av att göra något teorival för mina tankehandlingar här.

Jag vill helt enkelt gå runt och kolla gångjärn och vred på alla dina 'dörrar' innan jag kliver in. Det kan nämligen vara så att några är konstruerade för att gå i baklås! (=bemäktigande oantastbar tro).

Det medför därför att jag fullt ut träder in i många föreställningsvärldar, men helt sonika undviker 'slutstationer' för min autonomi i livet.

Du kanske också väljer att vara radikalt självständig, men väljer (vill jag egentligen inte tro), att göra som Diogenes. Sitta still i tunnan och begrunda alla 'öppna dörrar'. Tänker: "så länge jag inte valt, eller valt bort, så står alla möjligheter öppna för mig..."

[A friend of ours]

Går dörren ut eller in? Står du inte i ett rum, ditt dörrar leder, när du undersöker de andra dörrarna? Det jag försöker säga är att det spelar ingen roll hur många gånger katten går kring den heta gröten.

[meanman]

Går dörren ut eller in? Står du inte i ett rum, ditt dörrar leder, när du undersöker de andra dörrarna? Det jag försöker säga är att det spelar ingen roll hur många gånger katten går kring den heta gröten.

Eftersom jag som många andra lyckats klara uppväxten i det 'rum' jag hade till förfogande, så är det säkrat. Jag undersöker dörr för dörr (och vaktar inte nån gröt och tvekar inte att äta gröten om jag inte bedömer att den kan vara bemäktigande vanebildande.)

[meanman]

Att tron är oantastbar innebär:
-- att den inte är ett försanthållande
-- att den inte är en fiktion

Jag har mycket svårt att föreställa mig dessa betingelser. Jag försöker febrilt hitta en tanke jag håller fast vid som varken är ett försanthållande eller fiktion.

Trosviss, det är den av tro bemäktigad. Och vad gäller denne så är t.ex tron på ett evigt liv lika säkert grundat som det är för denne att "2+2=4".
Den trosvisse är inte nödgad att ge upp sin tro inför motsägande insikter.
Skulle den människan sägas lida av vanföreställning? Ja då är det lika så visst för den människan att "2+2=4" är en vanföreställning.

Mitt slutliga svar dröjde, men jag satte mig före att lägga ett par veckor igen på "Om visshet". Och när paragraferna 653-658 sjunkit in, tyckte jag att ovanstående var sägbart.